Kategorier
Veckans Triton

Veckans Triton om skogsprinsen

Nu har det hänt, det som vi väntat på hela sommaren. Lillebror Artemis har vågat sig ut i skogen!!! Och kan ni tänka er, det gick bra och han skötte sig som en prins.

Åtminstone om man får tro husse och matte, som skjutsade ut honom i storbilen i fredags eftermiddag. Och att han var mallig, när han kom hem och hade klarat det, är jag den första att intyga.

Visst hade sibiren blivit en tax när han lämnade bilen och tassade iväg. Men sen hade nyfikenheten tagit över och han  hade förundrat tittat sig omkring med sina stora ögon. En helt ny värld hade öppnat sig, precis som jag minns att det gjorde för mig den där ute första gången.

Jag var förstås bara sju månader då medan lillebror Artemis är 17 månader nu. Men han har som sagt behövt den här tiden på sig att hitta sig själv. Och även om han var lite tveksam när det bar av, så satt han precis som jag i mattes knä och kollade trafiken på hemvägen.

Jag satt förstås uppe i högsta fönstret och väntade med spänning på att de skulle komma hem. Och visst brev jag jätteglad när jag såg lillebror tassa in genom grinden och sätts upp svansen i vädret så fort han kom i på gården.

Då förstod jag att det hade gått bra, och kunde koppla av. Väl inne gled han bara ner på golvet  och fick ett torn av spraygrädde på fat att fira med.  Det var han väl värd och jag fick förstås också ett gräddfat för att fira tillsammans honom.

Det märktes tydligt att lillebror Artemis tänkte tillbaka och memorerade  allt spännande han varit med  i skogen när han låg i soffan framför tv-apparaten. Långt tidigare än normalt  slocknade han, och inte ens favoritdjuren på Animal Planet kunde väcka honom.

Någon skogstur blev inte inte för mig den dagen, men väl en riktig långpromenad med  tågträning som heter duga. Det behövs nu när jag har vidgat mina vyer och promenadvägen på upptäcktsf’ärden känner av järnvägen.

Tre gånger på en halvtimme i fredags kväll började det plinga i öronen och durra under tassarna innan det där dånande monstret dök upp från ingenstans och rasslade förbi. Sista gången stålsatte jag mig och och följde monstret med ögonen för att förvissa mig om att det höll sig på sin kant.

Det var första gången, och en ny milstolpe som passerades. Tidigare har jag alltid vänt bort huvudet och dragit så fort jag hört plinget och känt durret under tassarna. Nu vågar jag förhoppningsvis möta monstret öga mot öga i kväll, då jag med egna ögon sett att det inte spårar ur och kommer mot matte och mig.

Annars har väl ni som jag känt att det varit några riktigt härliga höstdagar nu på slutet. Solen har skinit från en klarblå himmel och fått de att spritta i kroppen. Och sämre brev det ju inte av att västgötaspetsen Manda kom busande genom grinden i går förmiddag.

Hon är egentligen världens snällaste, men kan inte låta bli att skälla ut oss. Så lillebror smet upp på övervåningen direkt, medan jag fick försöka vakta gården på egen hand.

Med tiden har jag har lärt mig att det gör man bäst genom att bara lägga sig ner och se helt ointresserad ut. Då tappar hundarna liksom konceptet, när ingen springer undan och det inte finns någon att jaga.

Så jag sträckte bara ut mig på gräsmattan med min mest uttråkade min och låtsades knappast se henne. Det räckte för att hon inte en skulle försöka busa med mig, utan bara stod där och viftade med svansen så jag trodde den skulle gå av.

Så tuktas en en glad västgötaspets, bara så ni vet. För efter Nisse är det  ju jag som är husets herre med ansvar för husse, matte och lillebror!

Tassekram från sibiren Triton med lillebror Artemis

3 svar på ”Veckans Triton om skogsprinsen”

Vad roligt lillebror måste haft där ute i skogen med husse och matte. Jag förstår att han var jättetrött på kvällen. Och du din tuffing som var helt oberörd när hunden stod och skällde. Det var tufft gjort av dej.

Va, skojsigt att lillebror klarade skogen utan problem men jag förstår att du var lite avis att inte du fick följa med. Det där med hundfrämmat bevisar allt vad jag alltid trott, katter är inte rädda av sig, det är ena riktiga tuffingar.

Taxpussar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *