Kategorier
Veckans Triton

Hela härligheten flög i luften

Kolla vilken blåsning vi åkte på efter att ha hjälpt matte fastlagspynta förra helgen. Mitt i veckan drog nämligen en virvelvind in över trädgården och lyfte hela fjäderskruden ur krukan.

Den färgglada kvasten for till väders i ett huj och landade utspridd på gräsmattan. Till glädje för oss som fick ha fastlagsrisplundring innan någon hunnit njuta av härligheten.

 Till och med jag blev på riktigt bushumör och gick en omgång med fjädrarna, som vippade lockande i snålblåsten. De såg nästan ut som färgstarka lillpippis och var helt omöjliga att stå emot.

Matte tog lyckligtvis spektaklet med ro och lät oss hållas! För det var ju på sitt sätt ett naturens under att virvelvinden spelat oss ett spratt och fått fjädrarna att flyga all världens väg.

 

Broder Artemis har bett mig berätta att vi då och då råkar ut för sådana här grymt snabbsnurrande virvelvindar. Det lär bero på att trädgården ligger i änden på en radhuslänga och är omgärdad av ett tätt staket eller faluplank som det av gammalt kallas på Elsborg.

En gång kunde det gått riktigt illa! Då lyfte hela trädgårdsmöblemanget, flög över lilla trädgårdshäcken, vände i luften och landade upp och ner. Vi bröder var lyckligtvis inne då, men matte var farligt ute för att rädda en ros undan ovädret.

 

Det är historia nu. Men att ett tungt bord och fyra karmstolar kunde flyga i luften berodde på att möblemanget var klätt i regnställ, som hakats ihop med krokar under stolarna. Där under snurrade sig virvelvinden in precis som den nu tog tag i fastlagsriset.

I stället för att sätta tillbaka alla fjädrarna i krukan prydde matte klätterträdet till lillebror Febus stora förtjusning. Där uppe har han sedan dess suttit långa stunder och roat sig med att försöka tassa loss dem.

 

Och som sagt, så roligt som vi haft med fastlagsriset i år har vi aldrig tidigare haft. Kan faktiskt vara bra att lägga på minnet, att ibland blir det bara bättre när det ser ut att gå alldeles på tok.

Så gör som vi! Förena nytta med nöje och njut av vårsolen i sällskap av färggranna fastlagsfjädrar. De lyser upp trädgården lika mycket i buskarna, på gräsmattan och i klätterträdet som traditionellt hopsatta i en lerkruka.

 

Fråga lillebror Febus om ni inte tror mig. I skrivande stund sitter han uppflugen i klätterträdet omgiven av  fjädrar och kollar på lillpippis. Kanske hoppas han på att det ska tro att han är en snäll storpippis och komma och sätta sig på kvistarna bredvid honom.

Eller så sitter han där bara och fiffulerar. I full färd med att planera nästa busstreck! För påhittig är han är han så det förslår och ligger alltid steget före alla oss andra här hemma.

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Veckans Triton

Nu kommer de från alla håll!

 

Nu är det slut på friden. Nu kommer de från alla håll! I går kväll var det en som försökte gräva sig in genom ”kottehålet” och nära nog ställa till med katastrof.

För det tilltaget räckte för att lillebror Febus skulle återfalla i gamla synder, tränga sig ut i mörkret och sätta fart efter utomjordingen. Platt som en pannkaka gled han iväg under staketet där den objudne gästen krafsat bort jorden.

Jag störtade förstås in till husse och matte och slog larm, och snart var sökandet i full gång. Jag patrullerade med husse runt kvarteret, medan matte kollade av allmänningen och granngårdarna med ficklampan i högsta hugg.

 

En liten behändig minilampa, som vi fått från en trogen bloggvän, och som är guld värd. Den lyser likt en stor strålkastare, och efter en lång stunds letande mötte den äntligen lillebror Febus blick.

Då satt han vid staketet på en gräsmatta bortanför allmänningen, utan att kunna ta sig över till matte på en annan granngård. Så det var bara för henne att lugna honom, springa runt och hoppas att han skulle sitta kvar!

Det gjorde han förstås! Nöjd med att ha jagat iväg inkräktaren, men osäker på hur han skulle ta sig hem! Och jag vågar lova att matte i dag innehar hastighetsrekordet runt kvarteret på nedre Elsborg för att hämta honom.

 

Omväxling förnöjer! Eller vad sägs om vårvärme i strålande sol varvad med minusgrader och ymnigt snöfall. Grönt gräs och blommor ena dagen, alltsammans täckt av ett vitt täcke nästa.

Ett täcke som knappt hinner lägga sig förrän det smälter bort. Riktigt spännande faktiskt, då det kan se ut hur som helst ute på gården när vi bröder vaknar på morgonen.

Nu har vi kommit så långt att Kung Bore och snön gärna får tacka för sig för i år. Men fler överraskningar kan komma, då vi än så länge bara hunnit till fastan och det är tre veckor kvar till påsk.

 

I går bäddade vi med picknickfilten i favoriturnan för att ha det litet mysigt i förmiddagssolen. Men knappt hade Artemis och Febus hunnit ta urnan i besittning, förrän världens hagelskur kom smattrande och skrämde in dem.

”Lådisilar” kallar husse och matte de där tvära väderomkasten som hör våren till. Det heter så i Malung, där de kommer ifrån. Kanske heter det något annat där du bor! Hör gärna av dig och berätta i så fall, då Dalmålet har så många roliga ord.

När solen sedan visade sig igen ägnade vi det mesta av eftermiddagen åt hjälpa matte med det traditionella fastlagsriset. Det är alltid lika roligt att leka med och i smyg försöka sno fjädrarna från ute på gården.

 

Mer om fastlagsriset, utomjordingarnas framfart och mycket annat vårligt kommer förstås nästa helg. Och efter lillebror Febus vilda framfart i går kväll, förstår ni säkert varför bloggen kommer först nu på måndag morgon.

En ljus och solig början på en härlig vårdag som lovar gott och mycken utevistelse. Allt gott önskar jag också alla er, som läser mina egenhändigt hopknåpade rader och på det sättet följer mig och mina bröder genom livet!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Veckans Triton

Lika viktigt välja unge som valp!

 

Titta lillebror Febus flyger! Han har fått som eld i baken av solen och luft under ”vingarna” i blåsten. Så det är nästan så vi tror att han blivit kattunge på nytt!

Hur det nu är med den saken vågar jag inte uttala mig om bestämt. Men om kattungar ska det i alla fall handla här i dag, när broder Artemis och jag ligger och myser på trappan.

Och det jag vill ha sagt är att alla kattungar är lika mycket värda. Kanske inte i pengar, men på alla andra sätt och vis! Det tål att tänka på så här i mars då många småttingar ser dagens ljus.

 

Viktigt att tänka på är att det krävs lika mycket av dig som husse och matte vare sig du väljer huskatt eller raskatt. Så låt aldrig någon prångla på dig en liten kattunge bara för att den är så söt!

På några månader växer den upp och är inte ett litet lekfullt knyte längre. Den är på väg att bli en stor katt med stark vilja och bestämda krav. En bästis som du förhoppningsvis ska dela hem med väldigt många år framöver.

Fast många inte tror det, så är det lika stort ansvar att skaffa katt som att skaffa hund. Både när det gäller att välja rätt katt och sköta om den på rätt sätt. Och det kostar faktiskt minst lika mycket att ha katt, som att ha hund.

 

När det gäller kattungar är det så bestämt här i landet att de ska vara hos mamma katt i minst 12 veckor. Först därefter får de adopteras bort, men självklart inte skänkas bort. Alla kattungar ska kosta pengar!!!

Precis som en blandrashund kostar mindre pengar än en renrasig, kostar huskatten förstås mindre än en raskatt. Men oavsett är det lika viktigt att kattungen är idmärkt med chip, friskförklarad av veterinär och avmaskad innan den lämnar sin mamma.

Lika viktigt som att välja rätt ras på hunden är det att välja rätt katt. Bor du så att det passar bäst att ha innekatt, ska du inte välja en kattunge som fötts på en höskulle och tassat på grönt gräs redan från början.

 

Leta i stället efter en social huskattunge som är född i en kärleksfull familj och gärna har en mamma som är innekatt!  Även om du väljer en raskatt är det viktigt att du väljer rätt för både ditt och kattungens bästa. Och vilken du än väljer, så börja lära din kattunge redan som liten att gå sele!

Jag kan bara tala för oss sibir-bröder, och vi skulle inte trivas som riktiga innekatter. Samma sak var det med maine coonerna som fanns här före oss. Däremot ville siameserna som bodde här först på sin höjd gå ut på trappan.

Så det finns en katt för alla. Det gäller bara att välja rätt! Men låt dig för allt i världen inte luras att köpa en raskatt för dyra pengar utan stamtavla. För utan stamtavla är det är ingen raskatt, utan en huskatt!!!

 

Solen suger! Men innan jag slumrar vill jag också påminna om att inte heller betala dyrt för skeppskattungar och skogskatter med extra tår!!!  Här finns nämligen inga sådana raser, även om det står så i många annonser. Det är ingenting annat är rent lurendrejeri!

För det första heter det inte skogskatt utan norsk skogkatt, och den har fem tår fram och fyra bak på varje tass precis som alla andra friska katter. Allt annat är missbildningar, som simpla ”uppfödare” försöker tjäna pengar på.

Mitt tips till dig, som går i kattungetankar, är därför att slå en signal till närmaste kattklubb om du känner dig osäker och vill ha goda råd. Här i länet heter klubben Dalälvskatten, och du är förstås också välkommen att höra av dig till matte och mig alla tider på dygnet alla dagar i veckan!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus 

 

Kategorier
Veckans Triton

Njut av våren – men se upp!

Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge! Eller vad säger ni efter en helg i strålande sol med skönsång av pippis, friska vindar, färska rosor och massor av plusgrader.

Vi har naturligtvis firat ute i trädgården hela familjen. Husse och matte med att bära, böka, sola och fika. Vi med mys i solstolarna, bus i uthuset, rus på kattmynta och broderliga uppgörelser. 

 

Och bäst av allt! Ytterdörren har stått på glänt, så vi kunnat tassa ut och in precis som vi velat. Det är något alldeles speciellt med det, som till och med kan få oss att gå in och lägga oss och titta ut.

Fast inte den här första riktiga vårhelgen förstås. Då måste vi bara vara ute! Jag hoppas ni har förståelse för det och förlåter att bloggen är några timmar försenad just den här gången.

 

 Det sägs, att det bästa man har det sätter man på bordet! Nu har vi inte fått ut något sådant än, så vi turas om att sitta i den stora blomurnan. Det är liksom kungatronen som vi bröder kivas om varje år.

När den kommer fram är det vår, fast det fortfarande är för tidigt fylla på med jord och sätta blommor i den. För den här urnan blir så gruvligt tung att den inte kan bäras in om det blir kalla nätter.

 

Så vi får roa oss kungligt så länge den är tom! På farstukvisten har vi i helgen ändå fått en försmak av vad som komma skall. För när solen gick upp for husse direkt med storbilen och köpte rara penséer och en alldeles egen liten ros till mig!

En stund senare satt matte på gräsmattan och planterade dem i små krukor, som nu lyser upp tillvaron och smakar alldeles förträffligt. Krispiga penséer och späda ljus rosskott är, som ni trogna vänner  vet, det bästa jag vet att knapra på i vårsolen.

 

Lillebror Febus följer i mina spår när det gäller grönsaksdieten, medan broder Artemis fortfarande föredrar vanligt gräs men ett alldeles speciellt sådant. Det äter han i sådana mängder, att man nästan börjar undra om han är katt eller kanin!

Och så är han förstås världens solälskare, då han har sommarpälsen kvar som han haft hela vintern. Den gör att han ser så liten ut att jag känner mig jättestor! Men i takt med att min krage nu rasar brukar han växa ikapp mig med sin yviga vinterpäls framåt sommaren. 

 

Medan vi njuter i solen, och av våra vårblommor, vill jag påminna om att det jätteviktigt att se upp och välja rätt. Den populära påskliljan, som lyser härligt gul i många hem just nu, är nämligen livsfarlig för oss katter att tugga i oss!

Känner att jag måste varna för den, då en av våra goda vänner råkade riktigt illa ut i helgen. Han hade råkat ta sig in i ett växthus och smaka på påskliljorna där. Det räckte för att han skulle komma hem väldigt sjuk och kräkas och krampa.

 

Hans matte förstod att det var allvarligt och anade att han blivit förgiftad. Så hon körde direkt in till djursjukhuset i Falun, där han behandlades, lades på dropp och fick stanna kvar över natten.

Lyckligtvis kom vår vän in i tid och kunde räddas. Mycket tack vare att det snabbt kunde fastställas vad han förgiftats av. Hans matte var nämligen klok nog  att ta med sig det han kräkts upp till djursjukhuset.

Vår vän är nu lyckligt hemma igen! Med det tackar jag för mig, och önskar en fortsatt solig vecka. Njut av våren när den är som bäst, men se upp med påskliljorna!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus

 

Kategorier
Veckans Triton

En skitvecka med dunder och brak

Jag är ingen vän av fula ord och grymma läten. Men jag måsta ändå få morra lite i dag, då det mesta liknat skit här hemma den senaste veckan.

För vad ska man annars kalla det när grannen släppt takpannor i backen, matte haft sina årliga ”skitplockardagar” och vädret varit så dassigt som det bara kan vara i Falun.

Det här är förstås nödvändigt och sådant som måste till ibland! Men ljudet från pannorna, som landat med dunder och brak, har tvingat oss att ligga inne på dagarna och vara ute i dimman om kvällarna.

 

 Värst har det varit för broder Atemis, som är försiktig av sig och skräms av höga oförklarliga ljud. Han har legat dagarna i ända under favoritpläden i soffan och bara kikat fram på takarbetarna då och då.

För de har ju inte kastat pannor hela tiden utan burit upp utrustning och spikat papp också. Men för att vara på den säkra sidan har broder Artemis inte lämnat sin trygga bädd så länge det rört sig uppe på granntaket.

Och jag förstår honom, då det låter fruktansvärt illa och durrar i golvet, när takpannorna kommer brakande och krossas i en plåtlåda alldeles utanför fönstret. Men varför han ska ligga gömd just i soffan, mitt framför takarbetarna, är det ingen av oss som förstår.

 

 Men så är det! Och medan lillebror Febus och jag håller Artemis sällskap, kollar vi på tegelkrossarna i ena fönstret och matte i det andra. Det som göms i snö… sjunger hon säkert, där hon kryper omkring på bakgården och plockar upp det vi grävt ner under vintern.

De här årligen återkommande ”skitplockardagarna” har kommit överraskade tidigt i år, och nu är gården ren och fin. Gräset som i går lyste grönt, täcks i dag visserligen av ett flortunnt täcke nysnö, men skvallrar ändå om att våren är på väg.

 

Det bådar gott för framtiden! Men en sak till måste jag få morra lite över i dag, och det är den traditonella utefikapremiären i strålande sol just på Vasaloppssöndagen.

Den har det dassiga vädret satt stopp för i dag, och vi har tvingas ”köra” Vasaloppet framför tv-apparaten hela familjen. Ingen vidare uppladdning inför morgondagens fortsatta tegelkrossande på granntaket!

Men det är bara att gilla läget, för vädret kan vi inte göra något åt. Och sist men inte minst får vi vara glada att vi slipper tassa i det tuffa Vasaloppsspåret som så många andra!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus