Kategorier
Veckans Triton

Soligt stopp i utförsbacken

Så fick vi då äntligen några soliga dagar i trädgården. I går och i dag med snudd på den värme vi saknat hela sommaren! Och i utförsbacken mot höst gäller det att ta vara på varje liten himmelsk stråle.

 

 Det har vi gjort i helgen, och Artemis blev till och med så upphiad att han började jaga solkatter. Ingen hejd på honom när han drar i gång sitt spring, och han fortsatte så länge solen stod rätt på himlen.

 

 Till och med den allra blygaste lille kompisen vågade sig fram och smörja kråset flera gånger fast vi var ute och busade på gården. Han fortsätter äta som en häst och tassar gladligt omkring på fatet för att få i sig allt. 

 

 

 

 

Febus ägnade sig mer åt att jaga småkryp under blomurnorna. Han har alltid haft förkärlek för det, men i år med sämre resultat än tidigare. För så lite smått och gott i insektsväg, som i sommar, har det väl aldrig varit.

 

 

Mini-Vinnie var förstås mest intresserad av ”Minstingen” och satt och kollade på honom bakom mattramblommorna. Väldigt försiktigt då han förstått att den nykomlingen är mycket blygare än våra gamla ”kottar”!

 

 

Så långt var allt frid och fröjd, tills vi i går kväll fick objudet besök uppifrån. På en tiondels sekund var alla pippisar borta utom ”Trashanken”, som gömde sig i vildvinet och satt där i nästan en halvtimme.

Troligtvis tog den objudna gästen ett byte här, för inga pippisar vågade sig tillbaka på hela kvällen. Först i morse var ordningen återställd, och nu fortsätter vi njuta av den efterlängtade sommaren

Tasekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Kategorier
Veckans Triton

Inte större än en prydnadskatt

 

 

Ingen kan göra allt – men alla kan göra något! Jag har sagt det förr, och många med mig, men det tål att upprepas. Och det så  länge en enda liten hjälplös kattunge lämnas kvar vid sommarstugan med bara ett stort fat mat!

 

 

Vi har det bra som kan krypa in i mattes sköna tröja, eller mysa på en mjuk filt på farstukvisten, när regnet öser ner och det känns ruggigt ute.  Självklart med goa maten i magen för att må bra och hålla värmen i kylan.

 

Vi får till och med gräs från skogen att gotta oss med, men för den ensamma kattungen finns inget kvar. Den slickar förtvivlat fatet i förhoppning att någon ska ha fyllt på lite mer!!! Men fatet  förblir tomt, medan magen skriker efter mat.

 

 

Nästan lika svulten var den blyga lilla ”Minstingen”, som plötsligt bara dök upp här för en vecka sedan.  Jag hade precis skrivit klart om ”Lill-Kotte” och hösten, när det klirrade i en liten lerkruka mot stenplattorna.

 

Där satt han! Och efter ett par nätter i halmen under farstukvisten, har ”Minstingen” nu flyttat in i den tomma storstugan. Fortfarande blyg, och knappt större än den lilla prydnadskatten, men äter som en häst!

 

 

Så sommaren är kanske inte riktigt slut än, och med ”Ministingen” i storstuga ligger vi mest på gräsmattan utanför och håller koll. Plötsligt har livet blivit spännande igen för Febus och Mini-Vinnie som åter fått väktarjobb!

 

 

Fast när semestern är slut och skolorna börjar är det höst. Då ligger sommarstugeområdena öde, och vi kan bara hoppas att det inte gömmer sig någon liten medvetet kvarglömd kattunge där.

Tyvärr ser verkligheten annorlunda ut!!!  Därför måste ni go´vänner, som följer mig, lova varandra att våga föra djurens talan och aldrig blunda för ett djur i nöd.  För som sagt, ingen kan göra allt –  men alla kan göra något

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Kategorier
Veckans Triton

En förändringens tid är här

Det är mycket nu  i en brytningsperiod mellan sommar och höst. En förändringens tid som Artemis och vi andra bara stillatigande  tvingas följa med och hålla koll på fast vi inte vill! 

 

För bara en knapp vecka sedan var ”Lill-Kotte” här hela tiden och höll oss sällskap! Han var så härlig och hjälpte med glädje till att veckostäda sin älskade storstuga och bädda mjukt med hö och halm.

 

Mini-Vinnie tyckte det var jättespännande, och gömde sig gång på gång i den taklösa stugan. Så långt var allt frid och fröjd, men nu knackar hösten på dörren och ”kottarna” börjar röra på sig allt mer.

 

Det är säkert bara som det ska vara, för ”Lill-Kotte” och kompisarna är fortfarande hit och äter på kvällar och nätter alla fyra. Naturens gång, heter det visst, och är bara att acceptera för oss tamdjur.

 

Men så trogen som ”Lill-Kotte” varit, oss här hemma hela sommaren, känns det förstås tomt. Nu behöver det förstås inte vara slut än, men det märks att något vi inte riktigt förstår är på gång.

 

Vi håller koll från både högt och lågt, fast mörkret gör det svårt att följa våra taggiga bästisar om nätterna. Det enda vi ser på morgonen är att de ätit utanför och vilat i alla tre ”kottestugorna.

Med det slutar jag i dag och önskar er alla en fin vecka i mellanperioden! Och njut av solen de dagar den skiner, för snart är det oåterkalleligt höst!

Tassekram Triton

Kategorier
Veckans Triton

Historien upprepar sig…

 

Så sant som det är sagt. Historien upprepar sig, minst en gång om året, och är väl egentligen inte mycket att orda om! Men samtidigt svårt att förtiga, då vi gör på oss på löpande band.

 

 

Det har med andra ord varit en sådan där riktig skitvecka, då vi tvingats åka i skytteltrafik mellan gården och duschkabinen. För lurviga stjärtar och lösa magar är en synnerligen dålig kombination!

 

 

Jag kan lova att matte haft fullt upp, och på slutet suckat tungt, när vi kommit in och visat upp oss. Varenda gång med eländet larvande i pälsen där bak och dags för en ny vända in i duschen.

 

 

Skonkost och levande mjölksyrebakterier har matte serverat och lyckats fixa magarna med det. Rätt så behagligt, då de snälla bakterierna är jättegoda och förgyller maten som grädde på moset.

 

 

Så mycket mer har vi inte hunnit med, än att duscha och soltorka, medan vi kollat på lillpippis. Lyckligtvis stannade magarna också av innan regnet och åskan drog in i slutet på veckan.

 

 

Då ville inte ens ”Lill-Kotte” vara ute med oss, utan tittade bara fram för att få en gobit, innan han smög tillbaka in i sin stuga. Nu lyser solen mellan skurarna och får fart på humlor och bin igen.

 

 

De äter sig så tunga att de knappast kan flyga, medan vi mest ligger och latar oss. Sänder en tacksamhetens tanke till de små vita kornen i det bruna pulvret som snabbt fick magen i form.

 

Tänker också på matte, som suckat över vår skit, men kommer hem helt lyrisk med bilder på färsk blåbärsspäckad björnspillning. Fast det kan ju bero på att hon inte behöver tvätta nalle i stjärten!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie