Kategorier
Triton

Titta jag flyger

Intervallerna rena dunderkuren

Titta go´vänner, jag flyger fram över snön. Åtta kilo lätt i full galopp som en häst! Intervallträningen har gjort susen, tillsammans med fodret Satiety, som är både mättande och gott!

Intervallerna går till så att matte och jag drar till startplatsen längst ner i slänthörnet. Hon säger stanna och springer uppöver slänten 25 meter bort. Jag laddar och blixtrar till när hon kallar med ”Tritte galopp”!

Fem till tio intervaller, fram och tillbaka, avverkar vi medan Artemis håller koll och räknar gångerna. Självklart får jag pyttesmå belöningar mellan varven, men det räcker inte för att få Artemis med på noterna.

Har kör sitt eget race i smyg och helst när ingen ser honom. Men han blev i alla fall så lycklig över snön i helgen, att han pulsade runt likt en stolletok och råmade som han bara gör när har får sibbespel!

Minst lika lycklig över snön, som börjat klä trädgården i vitt, är förstås Febus. Fast här har han tagit sin tillflykt till lillstugan, då snöplogen passerat och fått småbröderna att fly all världens väg!

Annars är det full fart i snövädret, och ingen av oss vill vara inne längre. Borta är julhelgens ”soffpotatisar”, och plötsligt är det ett evigt köande vid grinden för egen kvalitetstid med matte ute på allmänningen.

Hetast på gröten är Mini-Vinnie, som tar alla chanser att smita med ut när någon av oss andra är på väg genom grinden! Ett riktigt litet busfrö, men så söt och mattetrogen, att ingen kan annat än beundra honom.

Ingen kan heller tro att det lilla livet fyllt sex år. Han är fortfarande som en kattunge, och allas vår älskade lillebror, som lindar oss alla runt tassen. Men det är väl så det ska va´ med en äkta ”sladdis”!

Allt gott till er alla på det nya året!

Tassekram Tritte-Gubben

Kategorier
Triton

Firande på fäll…

…när gräsmattan flöt

Så kom den då äntligen, snön vi alla här hemma väntat på hela julhelgen! På annandagens kväll såg det lovande ut för vita mellandagar, och ett mjukt täcke gömde grus och gräs när jag tassade ut i tretiden på natten!

Men knappt hade det börjat ljusna förrän plusgraderna startade krig mot snön och oss bröder. Så när vi väl kom ut för att fira, klafsade vi genom direkt och blev dyblöta på våra grymt lurviga sibbetassar!

Nu var goda råd dyra för matte som lovat oss en alldelels egen dag ute i snön! Hon tänkte till och byggde en snövall, av pall och pälsfäll, att mysa på framför granen. Nästan som Noaks ark åt djuren i bibeln!

Där turades vi om att sitta och kolla på lillpippis, som flög mellan staketet och matplatserna. Artemis stortrivdes på pälsfällen, men fick bråttom upp på farstukvisten när han kände blötan under tassarna.

Febus stilade förstås som alltid men stortrivdes även han på mattes mysiga snövall. Den räddade förevigandet av julen 2020 för oss alla, och vi hade det faktiskt väldigt mysigt där ute med julgodis och pippisång!

Men så fort Febus tassade ner i gräset, som flöt under snön, flydde han upp på farstukvisttaket. Det har varit hans sport hela julen, att tassa ut på natten, klättra upp och sitta där och yla för att bli insläppt!

Mini-Vinnie är precis som jag en riktig linslus och ville aldrig komma ner från den torra pälsklädda vallen. Han hade nämligen varit ut en sväng före oss andra och känt eländet under snön som var på väg bort!

Så när firandet var över tassade han på tå till ”utahuset” och bad att få komma in och lägga sig på dynorna där. Det fick han förstås, och med det önskar vi er alla en god fortsättning och ett GOTT NYTT ÅR!

Tassekramar Tritte-Gubben, Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Kategorier
Triton

Gråare än grått …

… medan vi väntar på nå´t vitt och gott!

Gråare än grått, har det mestadels varit i luften, sedan senast jag skrev. Samtidigt blir det också mörkare för var dag som går! Men vi håller humöret uppe, då vi har så mycket att vara tacksamma för.

Mildvädret har hållit i sig och gräsmattan lyser grönare än i somras. Så vi har kunna vara ute jättemycket, nästan dygnet runt, och på det sättet lyckats hålla ”höstdeppen” borta både matte och jag!

En till som myser i mildvädret är broder Artemis, som sin vana trogen sitter gömd bakom busken på allmänningen. Där håller han koll bland kvistar och oxelbär och tror sig inte synas fast löven fallit!

Dessutom är Artemis förstås lycklig över att fortfarande ha långt, saftigt, grönt gräs att kalasa på nere i slänten. Han är familjens mesta gräsätare, och inget annat duger för att hålla magen i trim!

En som struntar in färgprakten på marken, och svingar sig upp i gråvädret, är akrobaten Febus. Till sin lycka upptäcker han att äppelträdet befriats från löv och nu ger spännande utsikt över kvarteret!

Mini-Vinnie är inte sen att följa efter ”idolen”, storebror Febus, och tycks lika imponerad av att plötsligt se mycket mer och längre bort än från marken. Något spännande får han förstås också syn på direkt!

När Febus väl klättrat upp är han snudd på omöjlig att locka ner. Här är han kung och kvarteret hans, samtidigt som det långt bort i horisonten anas ett stundande väderomslag som heter duga!

Väl nere fortsätter Mini-Vinnie träna balansen på allmänningens hala stockar, och hur otroligt det än kan låta så närmar vi oss advent! Igår var det fortfarande 12 grader varmt, men…

Tiderna förändras snabbt nu, och vi vågar så smått börja vänta på att bäddas in i vita flingors mjuka fall. En direkt övergång från mild höst till riktig vinter, som skulle passa oss sibirier alldeles perfekt!

Tassekram Tritte-Gubben

Kategorier
Triton

En dag som denna…

…vill jag sprida lite solsken!

Höstrusket har slagit till med stormvindar, hällregn, dis och dimma. Men i stället för att deppa vill jag lysa upp med lite bilder från den sista soliga dagen i oktober! En härlig dag som dessutom var min egen 11-årsdag.

Vi bröder var ute på span, och i dag är det svårt att tro att solen nästan nyss sken från en klarblå himmel. Artemis blev så ”upphiad” av fåglarna att han fick spel och råmade som en ko på ”sibbars” kända vis!

Undra på det när sidensvansarna kom stormande i hundratal och slog sig ner i paradisträden alldeles utanför grinden. För att inte tala om när alla lyfte samtidigt och tackade med sitt säregna metalliskt klingande läte.

Lika spännande tyckte Febus det var att sitta och hålla koll på allt stort och smått som rörde sig utanför grinden. Lite sol och värme, efter allt regnande, var allt som behövdes för att kvarteret skulle vakna till liv!

Mini-Vinnie hade fullt upp att hålla koll på den unga harpalten, som skymtade på gräsmattan ovanför parkeringen. Helt fascinerad hade han inte ögon för något annat på allmänningen den här spännande dagen!

Och visst är den söt, den lilla nyvunna kompisen, som hållit till här i flera veckor nu. Väldigt nyfiken och lite halvtam börjar den också bli, även om den håller betryggande avstånd till både människor och djur.

Då det var min dag fick jag förstås lite extra kvalitetstid ensam med matte ute på allmänningen. Grattad blev jag också med sagolika blommor från Gävle och ett jättesött kort med mitt namn i postlådan från Älvdalen!

Sist men inte minst vill jag berätta om min orkidé, som jag fick på födelsedagen förra året. Ett naturens under, som efter att ha vilat hela vintern slog ut med två blommor på Artemis födelsedag i april.

Och tro mig eller ej. Men förra veckan när matte kollade, visade den stolt upp elva knoppar, varav den första började slå ut på min 11-årsdag! Det låter som en saga, men… och fortsättning följer!

Tassekram Tritte-Gubben

Kategorier
Triton

Än blommar det …

… fast hösten är här!

Vi är inne i oktober och höstmörkret börjar lägga sig om kvällarna. Men sol och värme på dagarna gör att trädgården blommar som aldrig förr! Och vi bröder gottar oss och samlar kraft inför vintern.

Rosor, begonior, bägarrankor, husarknappar och allt vad det heter står i sin fulla prakt och bävar inför den första frosten. Själv tassar jag runt och förbereder mig för Agrias välgörenhetspromenad till helgen!

Lillebror Mini-Vinnie trivs i gröngräset och håller koll både högt och lågt. Mest är det lillpippis som tilldrar sig hans stora intresse, sedan alla våra älskade ”kottar” tassat iväg och börjat förbereda vintervilan.

Fast häromdagen, när han och matte var ute och gjorde allmänningen, kom en annan liten sötnos och gjorde dem sällskap! Inte det minsta skygg, men noga med att hålla distans, som är så viktigt i coronatider.

Det var en jättesöt liten harpalt, som höll till och kalasade på gräs i vår favoritslänt! Mini-Vinnie, som annars är lite försiktig av sig, blev stormförtjust och en lång stund hade de bara ögon för varann.

Även Artemis hade turen att få bekanta sig med den lille harpalten ute på allmänningen. Och väl hemma igen sitter han nu förväntansfull, med framtassarna i vattenskålen, och spanar ut under grinden!

Febus tar det för en gångs skull med ro, då han har fullt upp med något främmande som rör sig under redskapsskjulet. Förhoppningsvis bara några små söta husmöss, och inte en stor grym huggorm som förut ett år!

Artemis hjälper Febus hålla vakt om kvällarna, innan mörkret lägger sig och bäddar in trädgården i höstligt dis. Och vad som rör sig under skjulet är fortfarande i dimma dolt, men den som lever lär få se!

Tassekram Tritte-Gubben

Kategorier
Triton

Snart sista chansen

Så det gäller att njuta av dofterna!

Hallå go´vänner, här sitter jag som bäst och luktar på mina blommor. Önskar jag kunde förmedla dofterna i rymden, men hoppas ni kan fantisera och njuta av bilderna från trädgården i sensommarskrud!

För nu gäller det att njuta innan blommorna vissnar, löven börjar falla och hösten tar vid. Och för ett busfrö som Febus är det förstås extra givande att smygspana på alla rara små flygfän som kalasar i färgprakten!

Jag är som bekant numera glad pensionär, och ständigt på språng mot nya spännande äventyr. Min stora lycka är att ha blivit kvitt mina grymt elaka forl-tänder, och jag hoppas verkligen ingen tvingas gå med sådana!

Det här med tänder är ett kapitel för sig. Febus har kritvita friska gaddar men ser ändå bekymrad ut. Det beror på att det är tomt i husen inne i buskarna, och att ”Kotte” med vänner försvunnit väldigt tidigt i år.

Några som däremot inte försvunnit är våra små ”sparvilar” som i sommar blivit bara fler och fler! Äter som galningar gör de, talgbollar, nötter och kärnor, samtidigt som jag fått sitta barnvakt åt ungarna hela sommaren.

Inte undra på att vi titt som tätt får finfrämmande på gården. Sparvhöken får småttingarna att fly, men de kommer lika snabbt tillbaka! Och vi kan inte annat än beundra den vackra fågeln, som också den behöver mat.

Nästan lika grym som sparvhöken ser broder Artemis ut, där han sitter under lillträdet och väntar på katastrofen. Alla lillpippis till trots misslyckas ofta jakten, och sparvhöken tvingas samla kraft inför ett nytt utfall.

Minst lika grym ser Mini-Vinnie ut i rabatten, och sparvhökens upprepade besök är tveklöst det mest spännande vi haft på gården i sommar. Det har varit en riktigt rysare varje gång den gulögde kroknäbben dykt upp!

Annars är det mest blommorna som vi njuter av och minns sommaren som skyndar bort. Husse uppskattar den höga klara höstluften medan matte alltid blir lite lågmäld och behöver muntras upp av oss bröder!

Det ställer vi så gärna upp på, och försöker ständigt hålla igång henne, så hon slipper gå in i sig själv. Mini-Vinnie gör här sitt bästa att fånga matte med tassen och vinkar samtidigt hej då och ha det bra till er alla!

Tassekram Tritte-Gubben

Kategorier
Triton

Lugna gatan …

… men just nu firar vi!

Hugaligen vilket grymt litet virus som fortsätter hålla oss i herrans tukt och förmaning hela sommaren. Inte får jag tassa iväg och hälsa på mina kompisar, och alldeles för lite påhälsning har vi här hemma med!

Så tack och lov att lillebror Mini-Vinnie nyss fyllt sex år och firats i dagarna tre den här veckan! Allt sedan matte för första gången missat hans fördelsedag i lördags på grund av hjortronplockning.

Det sörjde nu inte Mini-Vinnie, som vet att han är världens bästa lillebror! Stora pojken nu, men handmatas fortfarande av matte, och kommer sladdande med svansen på ryggen så fort hon kallar!

Sin främste läromästare har Mini-Vinnie på gott och ont i storebror Febus! De blir mer och mer lika, för var dag, och hänger ihop som ler och långhalm. När de inte ryker ihop och slåss som busar förstås!

En som i alla fall inte slåss är vår bäste”Kotte”! Han är lugnet själv och den trivsammaste lilla varelse som skådas kan. En glädjespridare mer än någonsin i dessa stilla coronatider, och så söt. så söt. så söt…

Artemis har hittat sitt sätt att hålla koll på läget runt om i kvarteret. Från taket på farstukvisten, ser han det mesta, utan att själv synas eller riskera råka illa ut! Säkrast med tanke på alla ”skummisar” på gatan.

God hjälp har Artemis av Febus, som älskar höga höjder och stortrivs på taket. Sina åtta år till trots, svingar han sig upp och ner, på bara några gamla torra kaprifolkvistar! Verkar nästan tro att han kan flyga.

Annars är det som sagt mycket ligga och mysa mellan blommorna i småstugorna. Vädret har ju inte inbjudit till så mycket solande på slutet, men hoppas ändå ni haft det bra och att en fin augusti väntar oss alla!

Tassekram Tritte-Gubben

Kategorier
Triton

Sagolik midsommar

… med blommor och blader i långa rader!

Här kommer jag, stolt och glad, efter en sagolik midsommar som aldrig vill ta slut. För solen fortsätter skina, värmen hålla i sig och blomsterkransarna prunka som aldrig förr!

Vår bästa tid är nu, när alla dörrar står på vid gavel, och vi bröder får husera fritt dygnet runt. Ute i buskarna, inne under takfläkten, uppe på farstukvisttaket och i vårt älskade ”utahus”!

Artemis har fullt upp att hålla koll på alla ”lillpippis”, som invaderar trädgården från arla morgon till sena kväll. Och han njuter lika mycket som jag av den nyvunna friheten i gröngräset.

Men han älskar också att visa upp sig och få beundrande blickar från nära och kära som tittar förbi! Noga med att hålla avstånd, precis som han alltid vill, och som det nu ska vara!

Vi två mot världen, visar pappa Ingos pojkar, Febus och Mini-Vinnie, med all tydlighet från taket på lilla redskapsskjulet. Där sitter de och smider planer och har så gjort tillsammans i alla år!

Febus är Mini-Vinnies storebror och idol, och ingen kan ta miste på att de är samma pappas pojkar! Så kära och så lika i så mycket, och ingen kan ta miste på hur Febus växt med sin uppgift.

Blomsterkransar till midsommar har i alla år varit tradition här hemma. Och traditioner är till för att hållas! Mini-Vinnie är den första att instämma och stolt posera blommor och blad.

Så har vi firat, och jag hoppas ni alla haft det lika skönt som vi i sommarvärmen.. Fast än varmare lär det ska bli, så det gäller att dricka och kanske hålla sig i skuggan framöver.

Tassekram Tritte-Gubben

Kategorier
Triton

Nu har det hänt…

… det som inte kunde hända!

Det började med att jag såg en skrämmande grovsing smyga runt och kika in under grinden om nätterna. Försökte slå larm till matte, men hon fattade ingenting, fast jag inte ville vara ute ensam i mörkret.

Inte förrän en mäkta skärrad ”Kotte”, kom pinnande in genom kottehålet sent på kvällen, blev hon fundersam! Sökte med ljus och lykta, både i trädgården och på allmänningen, utan minsta resultat.

Men kvällen efter fick matte en smärre chock, och trodde inte sina ögon, när hon tittade ut genom köksfönstret. Mitt i trädgården satt en livs levande grävling som oförklarligt lyckats ta sig in till oss!

Hur det gått till blev hon varse, när Febus smet ut, mellan benen på henne, och tog sats mot grävlingen! Påhoppet fick inkräktaren att fläka ut benen och platt som en pannkaka ta sig ut under grinden.

Men den gav sig inte upp jakten på våra älskade ”kottar” och deras mat! Kvällen efter mötte matte inkräktaren i slänten på allmänningen, fast där vände den och försvann ner mot stan.

Efter det har Artemis sett som sin uppgift att barrikadera sig på ”kottestugorna” så att ”taggisarna” kan känna sig trygga. Allt medan husse säkrat grinden så ingen objuden grävling kommer in!

Lugnet börjar äntligen återvända, och ”kottarna” tycks ha förstått att jägaren inte kan ta sig in i trädgården längre. För om ni inte visste det, så är grävlingen en av igelkottens värsta och farligaste fiender.

Hela brödraskaran, inte minst Mini-Vinnie, hjälper till att skydda och sällskapa med ”Kotte” och hans vänner om kvällarna. Vi är ute till midnatt, och jag smyger ut på gården igen i tresnåret på morgonen.

Och det är lycka att återigen se ”kottarna” ligga och kolla på oss när vi pysslar i trädgården på dagarna. Kärleksbestyren tycks överstökade för i år, och de gör nu bara små äventyrliga utflykter om nätterna!

Grävlingen har lyckligtvis lyst med sin frånvaro på slutet, men även berguvarna i gruvan har visat sig mata sina ungar med igelkottar! Så faror lurar överallt och vi kan bara hoppas på det bästa!

Tassekram Tritte-Gubben

Kategorier
Triton

Virus och vitaminer

Präglar vårbruket på Elsborg

Jag sitter som förstenad och lyssnar på det envisa prasslandet under farstukvisten. De små inkräktarna lever rövare alldeles intill mig utan att jag kan nå dem med tassen!

Husmössen får mig att smyga ut redan i fyratiden på morgonen. Det kräver sin man, och jag skulle aldrig orka hålla igång dygnet runt utan vitaminerna från rosornas späda skott.

God hjälp har jag förstås av bröderna, som sitter minst lika förstenade som jag och bara väntar på de små liven. Febus är helt okontaktbar, där han sitter på bakom hortensian och håller vakt!

Han tycker sig till och med höra, hur de pinnar upp över väggarna, och följer dem med både ögon och öron. Det tar på självförtroendet för oss alla fyra att inte kunna överlista dem!

Mitt i virus- och karantäntider har Artemis passat på att fylla 10 år. Utan gäster förstås! Men tänk, att den orkidé jag fick på min 10-årsdag, slog ut i blom igen just på Artemis födelsedag.

Vi firade honom förstås dagen lång med godsaker, gos och sång! Så det blev en pensionärsdag att minas i alla fall, och mest uppskattad var dagens vas med saftigt skogsgräs att tugga på!

Inte minst Mini-Vinnie ligger som förstenad och förundras över det knappt hörbara prasslet under farstukvisten. Inget annat går just nu upp mot att försöka överlista de små liven.

Och medan vi fortsätter den rofyllda småviltsjakten, på farstukvisten, är det är annan jakt som skrämmer oss alla så mycket mer. Lovar återkomma till den när jag vet mer.

I väntan på det, och tills vi hörs igen, ha det så gott det går och var rädda om er. Tids nog blir allt bra, om ni hussar och mattar är försiktiga och följer de råd ni dagligen får!

Tassekram Tritte-Gubben