Kategorier
Veckans Triton

Veckans Triton om nya världen utanför


Jag kunde inte få nog och ville bara se mer och mer av den nya värld som öppnade sig när snön rasade ner från staketet.

Vilken härlig utkikspost att sitta på och hålla koll på vad som rör sig på stan. Och klätterträdet är så högt att jag ser över staketet fast jag inte står på bakbenen.

Det kostar på att vara ute och upptäcka nya saker varje förmiddag. Så eftermiddagarna tillbringar jag gärna bredvid matte i översta skrivbordslådan.

En helt ny värld har öppnat sig för mig den här veckan. Inte nog med att jag lyckats ta mig upp på klematisklätterträdets topp, utan strax efteråt rasade också snön från staketet och gav mig en vidunderlig utsikt.

Plötsligt ser jag nu ända ut i den fyrfiliga Gruvgatan, och kan följa allt som händer och sker från från första parkett. Här bjuds gratis underhållning dygnet runt, så blir jag det minsta långsam är det bara att klättra upp i och sätta sig på utkiksposten.

Reser jag mig upp på bakbenen ser jag ännu mer, och börjar förstå att jag faktiskt bor mitt i en stad, fast det är så lantligt lungt och tryggt här på innergården. Därför har jag redan börjat lära mig att gå i sele om vi ska utanför grinden. Det går riktigt bra om jag får en och annan liten mjölklins med kattmynta som belöning.

Varje dag den här veckan har husse och jag ätit frukost ute i solen. Det gillar jag för då blir jag handmatad med ost från hans macka, och för det går vi två här hemma numera under benämningen ”frukostklubben”.

Faktiskt har det mesta i veckan gått bra och varit kul. Efter några förmiddagstimmar på gården slocknar jag helt i mattes skrivbordslåda och sover hela eftermiddagarna. Mot kvällen piggnar jag sen på mig och går några tuffa brottningspass med världens bästa storebror Nisse.

Fast ett par dar i början på veckan jag blev lite kinkig och ville bli matad av matte med kattungemat i spruta igen. Lyckligtvis förstod hon direkt att jag börjat tappa mjölktänderna och tröstade mig genom att ”spruta” mig i munnen precis som när jag var liten.

Det var allt som behövdes för att jag skulle bli nöjd och glad igen. Och bäst av allt är att jag blivit alldeles bra i magen och i fredags fick börja äta rå köttfärs igen!!!

Det gillar jag skarpt, och känner att blodsmaken gör mig stor, vild och farlig. Tror jag i alla fall tills jag plötsligt känner att jag måste upp i husses eller mattes famn och bara gosa.

Tassekram från sibiren Triton 19 veckor ung och 3 400 gram tung.

(Klicka på bilden så får du se en till i trädet och en i skrivbordslådan.)

Kategorier
Veckans Triton

Veckans Triton om seger, snö och sol


Segern är min känns det liksom när jag äntligen lyckats tränga genom de täta snåriga grenknotorna och nått ända upp på karaganens allra högsta topp.

Mitt lopp i den meterdjupa snön började bra, men min varma mage fungerade som dunderklister och jag blev bara tung och trög till slut.

Så kom då äntligen solstolarna fram, och jag kunde njuta av solen ute på gården, som jag förut bara kunnat göra på fönsterbänken inne i stugvärmen.

Vilken vecka! Jag har både besegrat karaganen och pulsat i meterdjup snö, innan jag avslutade med att bara njuta i solstolen. Det låter kanske inte så storslaget i era öron, men för lilla mig är det det häftigaste jag varit med om.

Karaganen är nu kanske inte mer än någon meter hög. Men det är en sån där av hängtyp med grenar som växer neråt. Då kan ni tänka er hur jag har fått ”tvindla” mig uppför stammen, och genom hela grenverket, för att komma upp kunna balancera på knotorna i kronan.

Men vilken lycka att stå där och stila för småfåglarna! Även om det var rätt så vingligt och gällde att sätta tassarna rätt och klösa fast sig ordentlig för att inte halka ner.

I dag har ni förstås, precis som jag, kollat Vasaloppet på tv. Jag körde mitt eget lopp häromdan, när jag forcerade snövallen och slängde mig rakt ut i den mjuka meterhöga snön på gården.

Där pulsade jag mig fram, genom att gå på hasorna och magen, för att inte försvinna med huvud och ner allt i djupet. I början hade jag bra glid, men sen verkade det som om jag vallat fel, då det bara bara gick tyngre och tyngre.

Förklaringen kom när jag gick mål med ett halvt kilo snö i fastfrusen i pälsen. Jag hade tydligen varit alldeles för varm på lilla magen, så snön blivit kram och sugit sig fast och bildat ett tjockare och tjockare täcke.

Tur att det finns varma golv, då snön inte gick att få loss utomhus. Men väl inne i värmen tog det bara en liten stund, innan minnet av mitt lopp bara var en stor blöt pöl. Fast kul var det så länge det varade!

Men när solen i slutet av veckan började värma, och solstolarna kom fram, visste jag precis hur det skulle vara. Både fredag och lördag förmiddag låg jag bara där och njöt av de varma strålarna, och hörde sägas att våren är på väg.

Vad nu det är för nånting, vet förstås inte jag, som väntar med spänning på att möta min första vår. Men jag råder i all välmening er alla, att redan nu gå ut och njuta i solen. Den är bara så skön att jag inte ens orkar bry mig om småfåglarna längre.

Tassekram från sibiren Triton 18 veckor ung och 3 200 gram tung

(Klicka på bilden så får du se mig pulsa i snön och hur skönt jag har det i solstolen.)

Kategorier
Veckans Triton

Veckans Triton om kändisskap och filosofi


Nedersta hyllan på klätterträdet, en dryg meter över snön, är än så länge det perfekta stället för mig att sitta ostörd och filosofera på.

Betydligt mer vaken och på hugget är jag på trappräcket, där fåglarna kvittrar, flaxar och far och det inte är lugnt en endaste sekund.

Nu vet jag precis hur det är att vara kändis. Det är så stort att det är lätt att tappa bort sig själv! Fast himla kul förstås att möta alla ”beundrare” glatt hälsande med svansen i vädret.

Hela veckan har jag haft ”mottagning” här hemma och fått massor med godis och presenter. Själv förstår jag inte hur alla snälla människor som dyker upp kan komma för att träffa mig. Men jag börjar tro att det beror på att jag är en liten sibir!

Mest spännande är förstås alla skor och ryggsäckar, som mina nya vänner knyter av sig i hallen. De kollar jag genom och blir alldeles till mig om jag känner lukten av nånting som kallas hund. Vet inte riktigt vad det är, men väntar med spänning på att få träffa min första framöver.

För att smälta alla nya intryck har jag annars suttit mycket ute och filosoferat på nedersta hyllan i klätterträdet den här veckan. Men där kommer jag inte att sitta så länge till! För det spritter i bakbenen och jag har högtflygande planer, som jag hoppas kunna förverkliga de närmaste dagarna.

Måste väl också erkänna att alla nya intryck i veckan gjort att lilla jag blivit lite extra ”mattig” och trampig om nätterna på slutet. Så nu är matte grymt snyggt tatuerad på både hals och bröst av mina mjuka sylvassa tassar.

Men det har varit nödvändigt och gjort mig innerligen gott. För jag växer visserligen så det knakar utanpå, men är fortfarande bara en liten kattunge inombords!

Tassekram från Triton 17 veckor ung och 3 000 gram tung

ps. Klicka på mig på bilden så hittar du snart en till. ds.

Kategorier
Veckans Triton

Tritons ”baselusker” finns hos veterinären


Flera kattägare har hört av sig och vill veta mer om de snälla ”baseluskerna” som lille Triton berättade om i söndags. Jag kan då berätta att de är en nyhet som finns att köpa hos veterinären. Forti Flora heter preparatet och säljs i små portionspåsar på ett gram.

Påsarna innehåller levande mjölksyrabakterier, som man vet att stödjer hälsan och balansen i mag- och tarmkanalen. Jag har under årens lopp prövat olika magpreparat i samband med med användning av antibiotika eller annat som tilfälligt satt katternas mage ur spel.

Men jag håller fullständigt med Triton om att det här är det bästa jag varit med om. Inte minst för att det smakar så gott att det är en glädje att använda. Bara det gör ju sitt till för att lugna magen jämfört med preparat som man måste tvinga i katten.

En påse om dagen strös över en liten portion mat och proceduren upprepas vid samma tid varje dag så länge det verkar behövas. Forti Flora finns även för hundar med samma problem, och påsarna säljs både i förpackning om 30 stycken eller så många påsar som önskas för den som vill prova.

Kategorier
Veckans Triton

Veckans Triton om sina passioner i livet


Tänk dig att bli serverad ett fat med livs levande baselusker till frukost! Visst låter det häftigt och får det att pirra till lite extra i lilla magen.

Då ska du veta att det är precis det som är meningen. Och nu har jag fått prova på baseluskerna varje frukost hela veckan för min känsliga mages skull.

Men tro för allt i världen inte att jag är ledsen för det. Det bruna pulvret, där baseluskerna gömmer sig, är så himla gott att det gör mig smått lyrisk.

Jag vädrar lukten av baseluskerna på långt håll och äter till och med fjantig kattungemat om jag bara får en liten påse såna strödd utanpå. Och jag kan lova att de är snälla och gör gott jobb i min lilla mage!

Just nu är de här livs levande mjölksyrabaseluskerna en av mina stora passioner i livet. Jag har blivit så tokig i dem att jag vill ha av fler varje dag fast magen är så gott som bra. Det är bara att hålla tassarna för att matte vill så väl att jag får gotta mig en vecka till.

Fågelskådning är annars, som jag nämnt förut, min andra stora passion i livet. Bäst gillar jag gråsparvarna, som lockar upp mig i köksfönstret varje morgon redan innan storebror Nisse har vaknat.

Där får jag sedan sitta och klättra på fönsterrutan medan ”sparvilarna” äter frön och nötter på matstället alldeles utanför. Då bryr de sig inte ett dugg om mig, men så fort jag tassar ut på fönsterblecket sticker de på stört fast jag sitter alldeles stilla.

Jag förstår då rakt inte varför, så söt som jag är när jag sitter där och väntar i snöyran. Men det är ju inte så lätt för lilla mig att förstå allting än…

Tassekram från Triton 16 veckor ung och 2 600 gram tung

Kategorier
Veckans Triton

Veckans Triton om magplask och högsäte


Jag är så här glad åt att kunna fira dig och alla andra läsare på alla hjärtans dag.

Storebror Nisse och jag njuter av varandras sällskap i förmiddagssolen på alla hjärtans dag.

Utkik från höjdarplatsens hylla mitt inne i den gamla kaprifolen.

På spaning efter lillpippis i torsdags morse med stjärten på det värmande sittunderlägget.

Hej igen idag på alla hjärtans dag. Titta på lilla mig så blir du glad! För jag vill gratta och fira dig och alla andra som väntat på och längtat efter mig!

Söndag igen och jag är tillbaka med smått och gott från veckan som gått. Och faktum är att det har varit både upp och ner sedan vi hördes av senast.

Jag har gjort två riktiga magplask men ochså hittat en höjdarplats uppe på spaljen bakom kaprifolen vid farstukvisten. Där uppe sitter lillpippisarna och sjunger av hjärtans lust, och jag stämmer ofrivilligt in med ett darrande vibrato i vårkonserten.

Deras glada kvittrande gör jag bara måste sjunga med, fast jag vet att jag avslöjar mig och får dem att fly. Men häftigast av allt är ändå att sitta instucken i mattes jacka och hålla koll på när hon handmatar sina två tama kaj-kaj-pippisar. Då vill jag lova att jag är knäpptyst!

Magplasken är så skämmiga så jag vill helst slippa tala var jag gjort dem. Men jag kan avslöja att jag hade tur för det var rent och nyspolat båda gångerna. Matte hade bara inte hunnit lägga på locket när jag kom farande.

Annars har livet gått sin gilla gång, och jag har varit ute korta stunder varje dag fast det varit riktigt 15-20 grder kallt. Jag måste ju leva upp till ryktet som den sibir jag är med anor från den ryska tundran.

Fast ska sanningen fram så har jag med mig ett varmt underlägg att sitta på för att inte bli kall om lilla stjärten. Först undrade jag vad det var för fyrkant matte kom rännade med, men behövde bara testa en gång för att känna hur skön den är att sitta på.

Rekommenderas varmt till alla er som vill sitta ute i snön och njuta i vårsolen. Den börjar värma nu som aldrig förr, och jag har hela livet framför mig!

Tassekram från sibiren Triton 15 veckor ung och 2 400 gram tung!

Kategorier
Veckans Triton

Veckans Triton om gränslös kärlek


Storleken spelar ingen roll, åldern har ingen betydelse och inte ursprunget heller. Det har lilla jag kommit underfund med alldeles själv sedan jag flyttade till Falun

Här har jag nämligen hittat min nya storebror, som heter Nisse och är en maffig maine coon-herre på 8 kilo och 14 år. Där ligger lilla sibiriska jag förstås i lä med mina 2,2 kilo och 14 veckor. Men vad gör det!

Vi två har funnit och uppskattar verkligen varandra. Nisse har blivit min nya idol , då han inger respekt med sin stränga min och sitt allvarsamma yttre. Men jag som är hans bästis vet att han är en glad prick, som tål att busa med överallt alla tider på dygnet.

I mina ögon är han en brun, gosig brumbjörn, med jättelurvig päls på magen att krypa in i och mysa. Jag får nästan till och med ”tutta” lite på honom om jag blir lite ”mammig”.

Sin storhet visar Nisse verkligen när vi brottas och han faller för att jag ska få vinna. Jag blir förstås mallig, men någonstans inom mig förstår jag att det är en del i hans roll som läromästare.

På den här korta tiden här Nisse lärt mig klättra högt, hitta alla utkiksplatser och gömställen och dricka vatten som en stor katt. Han är bara bäst och ropar högt efter mig så fort jag försvinner ur sikte.

Går husse och matte ut finns Nisse alltid där vid min sida och tar hand om mig. Vi är oskiljaktiga och ett levande bevis för kärleken inte vet några gränser!

Tassekram från Triton 14 veckor ung och 2,2 kilo tung

Kategorier
Veckans Triton

Tänk att jag var så välkommen!


Tänk att jag fick så många välkomsthälsningar, fast jag är ryss och storebror Nisse är amerikan. Det bådar gott för världsfreden med Dalfolket som föredöme för en bättre värld.

Hela veckan har det kommit folk, mejl och telefonsamtal till mig. Det känns stort, och jag älskar verkligen att visa upp mig. Just nu är en familj från Borlänge på väg hit bara för min skull.

Visst saknar jag mamma Sibel och syrran Ariel ibland. Men det ser bra ut här med en familj som älskar mig, egen trygg gård och massor av snö att busa i och sladda i kurvorna. Och så finns här hur mycket pippisar som helst att sätta fart på.

Inne i stugvärmen är det det laserpekaren och datorns muspekare som gör mig helt lycksalig och fullständigt galen på samma gång. Jag stortrivs på tangentbordet, och har redan hunnit både markera och radera mattes text.

Den talangen har fört det goda med sig att jag blivit lovad att göra ”Veckans Triton” i bloggen med start nästa söndag. Så håll utkik och häng med i det som händer och sker i min lilla värld.

Hoppas på det sättet också kunna bidra med ett och annat matnyttigt till alla hussar och mattar med kattsmåttingar i min ålder. Som till exempel det att prova Pro-Kolin om lilla magen börjar krångla och bli besvärlig.

Matte satte in det på mig i fredags, och redan i går började magen rätta till sig. Det smakar pest, men i dag har jag gjort de finaste små hårda korvar i lådan! Så gissa om matte är glad!

Tass på er från sibiren Triton, 13 veckor ung och 1 900 gram tung!

Kategorier
Veckans Triton

Nu har det hänt – Triton har kommit!


För första gången på 14 år har vi en återigen en liten kattunge i huset. I torsdags hämtade vi våran Triton i Brandalsund, och fick med oss den ljuvligaste lille gosse hem till Falun.

Mannegumman´s Triton är hans fullständiga namn, och han är en sibirisk katt på 12 veckor. En riktig liten guldklimp som gjort precis allting rätt sedan han satte sin första tass innanför dörren här hemma på Elsborg.

Från första stund har han charmat oss alla med sitt mjuka mysiga sätt och sin härliga framåtanda. Med svansen i vädret möter han allt och alla har redan fått storebror Nisse på fall.

Och att Triton har sina rötter i Sibirien behöver ingen tvivla på. Redan nu älskar han att busa ute i snön och att sitta ute på farstubron och kolla på småfåglarna.

I nästa stund piper han lite försiktigt, innan han kryper upp i famnen och är världens gosigaste. Ända tills något nytt spännnde dyker upp, som han måste utforska närmare.

Ett Iitet energiknippe, som far fram som en oljad blixt, tills ”undertråden tar slut” och han somnar spinnnde utsträckt i hela sin längd. Vår första ”sibir” men inte den sista som det känns i dag.

Han är bara helt gudomlig!

Kategorier
Veckans Triton

God fortsättning med Triton i trädet


Foto: MARIANNE HÄLJERYD-JÖNSSON

En riktigt god fortsättning på det nya året vill jag och min Nisse önska er alla med den den här ljuvliga vinterbilden från ett kallt men soligt Brandalsund.

Bilden visar lille Triton, som efter gårdagens firande, inledde det nya året med att känna på vinter och snö för första gången.

Lite försiktig var han allt, men visst var det lite spännande också, att sitta där uppe i trädet och känna på snöflingorna.

Njut av bilden och bli varm i hjärtat, den här första strålande vinterdagen år 2010. Den ger hopp om att det kanske ändå inte att det är så farligt med den globala uppvärmningen!