Visst passar vi bra ihop min nya kompis Bubo-bubo och jag.Han är stor och mjuk och go att gömma sig bakom och smyga på nånting spännande ute på gården.
Titta bara vilket fynd jag gjorde uppe på vinden, där hela den här mysiga Bubo-bubo-familjen legat gömd sedan VM på skidor i Falun 1993.
De här kompisarna duger bra att leka med ute på gården, när ingen annan i familjen har tid eller lust att vara ute med mig.
Och så är hela familjen förstås riktigt häftig att fightas med, som här på bilden där de fått sig en rejäl omgång alla tre.
Hurra, jag är på väg att bli stora pojken!!! I fredags sa tanten i vågen för första gången ”du väger fem kilo”. Ett besked jag väntat på i flera veckor. Fast storebror Nisse är förstås ett par-tre kilo tyngre, men så är han snart 15 år också.
Jag är i alla fall nöjd att ha nått den här första milstolpen. Fem fem kilo låter ju bra mycket mer än fyra kilo och nio hekto. Och jag ska ju fortsätta växa några år till som alla sibiriska katter.
Annars har veckan handlat mest om vindsröjning och VM, mens vädret pendlat mellan sol och regn. Det sistnämnda är det värsta jag vet, då jag inte kan vara ute och busa av mig.
I stället ligger jag inne och samlar på mig så mycket inombords energi att jag håller på att krypa ur skinnet. Och då vet ni förstås vid det här laget vem som får ut för det.
Nog om det och åter till vindsröjningen, som vi hade här hemma i början av veckan. Då bara välde det ner grejer från vinden, som väckte minnen till liv hos husse och matte och berättade en massa nytt för mig.
Mest aktuellt och intressant var förstås att det varit VM på skidor här i Falun redan för 17 år sen. Minnet av tävlingarna fanns väl bevarat uppe på vinden i form av en mysig Bubo-Bubo-familj som varit tävlingarnas mascot.
Den familjen var också det enda som blev kvar här hemma efter vindsröjningen. Allt annat kördes till tippen, dit jag själv höll på att åka med i sopsäcken när vi städade trädgården för nån månad sen.
Men Bubo-Bubo fattade jag tycke för, och den stora var perfekt att fightas med. Så hela familjen fick vara kvar, då det snart ska bli VM här igen. Fast då vill jag att en ny mascot, som liknar mig, ska välkomna skidåkarna utifrån.
Jag hoppas på en VM-katt, som ska vara en korsning av sibirisk katt från Ryssland, maine coon från USA och norsk skogkatt från Norge. Tre raser från stora deltagarländer vars lurviga kattdjur är populära här hemma hos oss.
Jag ska be matte tipsa VM-farbröderna om det, så då får dom garanterat sälja massvis med VM-mascotar till både skidåkare och publik. Det är ju några år dit, men det ska börjas i tid…
Som ni hör är jag inte så lite fantasifull, men det måste man vara om man ska komma nån vart här i livet. Jag kom från har Brandalsund till Falun när jag var bara 12 veckor och nu måste jag ju fortsätta utvecklas.
Alla vill ju bli nåt nu för tiden, och jag är bara lillebror än så länge. Fast kanske inte så länge till om allt går vägen! Då ska jag åtminstone bli mellanbror i mitten av juli!
Tassekram från sibiren Triton, 32 veckor ung och 5000 gram tung.
(Klicka på mig eller Bubo-bubo, så kommer fler bilder på oss