Vilken syn när Linderö-Dagny kom ut och lade sig framför mig och den ena kultingen efter den andra dök upp ur hålet på huset.
Det gällde att dra ner öronen och göra sig så osynlig som möjligt på väg ut till Linderö-familjen.
Så här ser han alltså ut min lillebror Artemis, som husse och matte har lovat att ska bli min lekkamrat.
På väg hem från Linderö-familjen kände jag plötsligt en annan främmande doft och hörde ett ljud jag aldrig hört förut. Det måste förstås kollas upp i veckan som kommer.
Nu kommer alla ni som bor på landet att skratta åt mig. Men det bjuder jag på efter veckans mest spännande upplevelse på Harmsarvet en bit utanför stan.
Dit körde husse matte och mig i storbilen, och jag kände så fort vi kom fram att det luktade det så farligt att jag ville vända om. Men nyfikenheten tog överhanden, och med alla sinnen på helspänn följde jag envist vädrande med in i gammelskogen.
Naturstigen var våt och torr om vartannat och gick bitvis på plankor över små ivrigt rinnande vattendrag. Efter hand kändes mer och mer av den främmande lukten, som visade sig komma från ett litet trekantigt hus i skogsbrynet.
Det var tyst och mörkt därinne och hördes inte ett ljud eller syntes inte minsta rörelse. Så jag började i min enfald tro att det inte var någon hemma där.
Men husse hade med sig morötter och kastade försiktigt ut några små bitar på marken Och med skräckblandad förtjusning så jag då nånting enormt visa sig i öppningen och sticka ut huvudet.
Det var Linderö-grisen Dagny och efter henne kom den ena ungen efter den andra. Åtta små griskultingar i olika färger, som alla närmade sig mig där jag låg helt förstenad och inte vågande röra mig.
Jag skrämdes verkligen av grismammmans storlek men hon var jättesnäll och ville mig inget ont. Småttingarna kom bara skuttande för att hälsa och hämta morötterna att gnaga på.
Jag måste erkänna att jag blev så fascinerad av Linderö-Dagny och hennes små att jag inte alls ville gå hem. En av kultingarna var nämligen på pricken lik min lillebror som jag ska få hem om några veckor! Röd/gul med svarta prickar och ränder som en liten tiger.
Fast jag hoppas förstås att lillbror Artemis är lite mindre än kultingarna när han kommer. Och framförallt vet jag då att storebror Nisse hoppas ännu mer på det, så han får en ny liten gullgris att att ta hand om efter mig. För i hans ögon är jag numera bara är en stor och busig odåga!
Tassekram från sibiren Triton 33 veckor ung och 5 100 gram tung.