Äntligen söndag, så att jag får möjlighet att tacka så jättemycket för alla rara födelsedags-hälsningar till bloggen och till mattes och min mejl. Det känns så häftigt att ha både pojk- och flickvänner, och framför allt vänner som säger både voff och mjau.
Jättemycket tack förstås också till alla hussar och mattar, som snällt hjälper till att skicka hälsningarna genom luften rakt in i mattes och min arbetsmaskin. Det är ju egentligen helt otroligt att vi kan ”prata” med varann på det här sättet fast vi bor många mil från varann.
En av flickorna som mejlat och grattat mig på ett-årsdagen heter Maya. Hon är jättesöt och har till och med skickat med en bild, så att jag ska känna igen henne.
Det vill jag förstås, för hon är en vän som håller koll och verkligen har hjärtat på rätta stället. Tänk bara när storebror Nisse var inlagd en dag på djursjukhusets tandmottagning förra veckan.
Då lyckades Maya få den där Jon på Dalaradion att sända en hälsning till våran Nisse och spela en speciell kärlekssång bara för honom. Det imponerade stort på mig, och husse och matte rördes nästan till tårar.
Vi här hemma visste ingenting och blev jätteöverraskade när vi slölyssnade på radion, och plötsligt fick höra hälsningen till storebror Nisse. Jag fattar fortfarande inte hur Maya bar sig åt, men visst var det fint gjort!
Det gick tack och lov också bra för storebror Nisse hos tandläkaren. Han kom hem samma dag, efter att ha blivit sövd och fått två tänder urtagna.
Då var han väldigt trött, men redan nästa morgon var han som vanligt igen. Det har varit mycket för honom på slutet, men matte och veterinären vill göra allt för att försöka ta reda på varför han inte är sig riktigt lik efter den här sommaren.
Jag ser på matte att hon är orolig för honom, och försöker trösta så gott jag kan, genom att vara duktig och göra henne glad. Det gör lilllebror Artemis också, men han är ju fortfarande så ung att ha inte förstår på samma sätt som jag.
Hur som helst är både lillebror och jag i alla fall tacksamma för att det äntligen blivit klarväder och frusit på så det går att vara ute och busa. Nu börjar ju lillebror också växa till sig i kroppen, så att han tål att gå en match utan att börja ”pipa” och jämra sig.
Han håller faktiskt på att bli en riktig tuffing,som möter mot och inte räds att hamna på rygg i det frostnupna gräset. Kolla bara på bildsviten från mötet mellan ”David och Goliat” ute i trädgården i morse med matte på första parkett.
Fast jag vågar lova det ser värre ut än vad det var. En stund senare låg vi alla tre som bästebröder och njöt i solen på farstukvisten. Den värmer fortfarande där, och det är skönt!
Så här mysigt i förmiddagssolen har vi haft det flera dagar nu på slutet. På varma filtar går det bra att ligga och sola långt in i november. Ta fasta på det, och njut så länge det varar!
Tassekram från sibiren Triton 12 månader ung & 6 300 gram tung
4 svar på ”Veckans Triton om sanna vänner”
Vad det ser mysigt ut där ni ligger i solen,jag har åxå solat på balkongen. Det är mysigt och tittar på småpippisarna. Ni är så fina alla 3 kattkillar, gillar er.
Tassekramar till Er alla.Fialotta/matte Gudrun.
Vilken underbar bild av Artemis, Persson!
Pussa hans goa mage från mig…;)
/Ulla
Ulla, det lovar jag med glädje att göra, och du är välkommen att göra det du med.
/ Matte Pia
Nu är det nog slut att ligga på altanen och sola sig för det är snö på väg. När vi kom ut här i morse så hade det redan blivit lite vitt på backen, som tur var inga mängder. Såg att Nisse har varit till tandläkaren, här åker vi till kossadoktorn, för han är våran tanddoktor. Fast han är snäll så är det inte med någon förtjusning som vi åker dit, brorsan brukar storskälla på matte och husse om de kör åt det håll som kossadoktorn håller till. Hoppas att storebror får vara frisk nu, så han slipper gå dit flera gånger. Tur att du har lillebror att busa med så Nisse får tillfriskna i lugn och ro, utan busungar.
Taxkramisar i mängd.