YIPPIE!!! Nu börjar det äntligen likna nåt. Himlen har öppnat sig och snön faller både dag och natt i lätta vita flingor.
Hela gården är som inbäddad i mjukaste bomull, och snart är snön så djup så jag försvinner när jag pulsar. Det är grejer det vill jag lova, och nyttig styrketräning för musklerna!
Glatt överraskad är jag också av lillebror Artemis framfart i snön. Han är föddes ju i april, och kom inte hit och ut på gården förrän mitt i sommaren.
Därför tittade han med lite förskräckt med sina stora ögon på det där vita som kom från himlen när den första snön föll. Men akta er hur lättlärd han är och vilken liten tuffing han har blivit på bara några veckor.
Vi hoppar jättehögt i snön, precis som cirkuskatter, och försöker flyga över varandra i luften. Det går bäst nu när snön är mjuk och det känns skönt hur man än landar.
Efter ett tag har det fastnat stora snöbollar på våra lurviga magar. Då är det bara att smita in en sväng och lägga sig på golvet med värme. Där smälter de snart bort och lämnar blöta pölar efter lillebror och mig.
Roligt är det förstås när matte är ute och leker med oss, och drar ridpiskans långa skinnsnoddar under snön, så vi får dyka rakt ner efter dem. Fast ännu roligare var det när matte häromdan drattade på ändan och hamnade på rygg i snön med kameraarmen högt upp i luften
Då skulle jag ha haft kameran om halsen i stället, så skulle jag ha bjudit på en pangbild. Men jag hoppas ni kan fantisera om hur komisk hon såg ut, där hon låg livrädd att blöta ner kameran.
Nu börjar storebror Nisse också vara ute på gården allt mer, och då håller lillebror och jag oss lugna. Men helst sitter han fortfarande i fönstret och håller koll på oss och ”pratar” med alla ”pippisar” förstås.
När lillebror somnar en stund, före kvällspasset i snön, passar matte och jag på att ta våran kvällspromenad, för att se över ordningen i kvarteret. Det är ljust ute nu tack vare snön, men ändå mörkt på visa ställen.
Då är det bra att ha en liten lampa, som man kan ställa in så att den lyser eller blinkar. Den är jättebehändig och gör att alla som sitter i bilar och bussar ser en på långt håll.
Nu har jag fått tre såna lampor av tidningen för att jag bloggar. Och då jag är rädd om er har jag bestämt mig för att lotta ut dem.
Min fråga ligger rätt i tiden, då jag vill veta vad det kallas när solen står som lägst, dagen är som kortast och natten som längst. Vet du det? Mejla då svaret till matte och mig under adress pia.persson@dt.se och kom ihåg sätta ut ditt eget namn och din adress.
Senast på juldagen måste jag ha alla svar, för att kunna presentera tre vinnare nästa söndag. Till dess lovar jag att fortsätta att göra djupdykningar i snön och hoppas att alla ni, som måste skotta, förlåter mig för att jag är ett sånt fruktansvärt snömonster!
Tassekram från sibiren Triton 59 veckor ung och 6 500 gram tung