Månad: juni 2012

Söndag i dag och en riktigt skön avslutning på den bästa av helger önskar vi er alla! Här firar vi fortfarande med blomsterkransar och  nattsudd, som redan blivit tradition hemma hos oss på Elsborg.

Husse och matte har hunnit med både Malungskompisar och Rättvikshästar, medan lillebror Artemis och jag sovit nattsuddet av oss om dagarna för att orka fira ute tills det börjat ljusna om nätterna.

Vi har ett sorts utländskt lönnträd på gården, som är så där lagom högt och  blommar med pyttesmå vita klasar just nu. Under det är det jättespännande att sitta och titta upp på de jättemånga ”nattisar” som flockas på klasarna på jakt efter något förföriskt gott.

Lillebror Artemis faller alldeles i trans av av det trolska skådespelet i den lilla lönnen, som vi ser rakt upp i från trädgårdsmöblerna. Jag som älskar rosor blir sugen på att smaka, för som ”nattisarna” beter sig verkar det vara berusande gott.

Så klart har kotte också varit med och firat. Just när lillebror Artemis och jag klätt oss fina på midsommarafton hörde vi det välkända prasslet och såg den lilla välbekanta nosen sticka fram under staketet bakom humlen.

Där har han grävt sig en egen ingång alldeles vid sidan om våran grind. Vi ”rundmagar” tar oss inte ut där, så det är lugnt! Men hur vi ska kattungesäkra den ingången, innan våran Febus kommer, är en gåta för husse att lösa den närmaste tiden.

Det börjar dra ihop sig nu, och vilken dag som helst börjar storstädningen inomhus. Jag minns väl hur det var när lillebror Artemis skulle komma. Då skulle allting skuras och kattungesäkras inomhus.

Till och med badkarsfronten och frampartiet på varmvattenskåpet skruvades loss för att matte skulle komma åt med trasan innanför där. Nu är hon på gång igen, och när hon städar då städar hon så det heter duga.

Men å andra sidan händer det inte så ofta, så det kanske är tur att det kommer en liten ”pyssling” då och då. Husse sköter nedervåningen, så där är det inga problem. Han håller efter varje vecka på ett helt annat sätt än matte.

Firat har vi förstås också gjort med trerätters i det gröna. Tonfisk i gelé, handklippt torskrygg och färska räkor! Självklart med var sitt torn  spraygrädde till efterrätt!

Jättegott så här i gröngräset den bästa av helger men ingenting för lillebror Artemis och mig i långa loppet. Nej, då är det knaprisar och vatten som gäller och ingenting annat.

Det är mat för en karl, och vi börjar bli stora  karlar nu både lillebror Artemis och jag. Med det konstaterandet tackar vi för oss och tar en middagslur för att orka med nattsuddet.

Men innan dess vill vi passa på att önska alla er som går på semester den närmaste tiden en riktigt lång och skön ledighet. Själv tar jag aldrig semester utan bloggar som vanligt varje söndag!!!

Här kommer förstås mycket att handla om ”pysslingen” Febus, som vi väntar hem om mindre än två veckor. En och annan sommartävling är också att vänta, innan vi hälsar välkommen till trädgården i slutet av juli.

Så fortsätt gärna hänga med oss även under semestern!

Tassekram sibiren Triton med lillebror Artemis

Vad gör man när det regnar  morgon, middag, kväll, alla dagar i veckan! Jo, antingen deppar man ihop och surar i mörkret, eller så sätter man sig och tänker man tillbaka på glada dagar och ser ljuset bakom  molnen.

Jag väljer att se ljuset, och vi har ju alla fina minnen att tänka tillbaka på och glädjas åt. Det är lätt att glömma, medan vi klagar på vädret, som vi ändå inte kan göra något åt!

Lillebror gör som jag och tar sig en funderare han med. Skillnaden är bara den att att jag sitter och filosoferar under  hängkaraganen medan han ligger och gör detsamma under brudspirean.

Blir det enformigt går det ju alltid att blöta ner sig och springa in och be att bli torkad torr. Det är faktiskt rätt så roligt att se hur matte försöker hålla god min när någon av oss kommer för tionde gången.

Mitt  allra bästa minne från förra året, är den där soliga söndagen, då jag hade Öppen Trädgård här hemma på Elsborg. Det var stort och jag var så stolt, då det var mig och lillebror Artemis alla rara människor kom och hälsade på.

Jag minns som i går hur jag försökte hälsa på alla, och gå runt mellan borden, så att alla verkligen skulle känna sig välkomna. Och jag minns också hur jag hittade en blårandig tygklädd strandkorg, som en av gästerna hade med sig, och slog mig till ro i den en hel timme.

Det var så roligt att träffa så många bloggvänner på riktigt, att jag självklart kommer att hålla Öppen Trädgård i år med. Sista söndagen i juli var det i fjol, och det lutar ditåt även i år! För jag vill  liksom det ska bli en tradition.

Så lägg det på minnet alla nya och gamla bloggvänner. Då är ni välkomna och då hoppas jag att vi ses! Jag återkommer förstås om dagen längre fram, men kände för att berätta redan i dag, när jag ändå sitter och tänker både fram och tillbaka.

Lillebror Artemis var bara ett år då, och lite blyg, men kommer säkert att vara lite modigare i år. För om allt går väl har vi då fått hem ”pysslingen”Febus, och lillebror Artemis inte är lillebror längre.

Det största som hände honom förra sommaren, var när har äntligen vågade sig på att att åka storbil med husse och matte till skogen, och gå ut ensam utan mig där. Den utfärden gjorde att han växte något alldeles otroligt, och gick knappast att känna igen när han kom hem!

Riktigt mallig var han, och numera är han lika modig som jag i skogen, och älskar nästan mer än jag att åka bil! Så det är nog dags för honom att lämna över lillebror-titeln till ”pysslingen” från Brandalsund.

Och visst är han en riktig goding är vår lille Febus. Kolla bara på bilden, som häromdagen kom från matte Marianne. Så här hittade hon nyligen en morgon Febus ovanpå sin bror Heron sött sovande på köksbordet efter nattligt bus.

Inte utan att jag börjar längta lite efter att få adoptera honom!

Tassekram sibiren Triton med lillebror Artemis

Tror ni att det här kan va´ nå´t? Husse och matte tycks tro det i alla fall! Hela nationaldagen satt lillebror Artemis och jag instängda ensamma hemma, för att de var till Brandalsund  och hälsade på den här lilla saken.

En ”pyssling” på åtta veckor, som förstås fortfarande var för mammig för  att följa med hem till oss. Däremot kom husse och matte hem men några söta pysslingkragar, som hon försiktigt planterade i en kruka i väntan på ”pysslingen”.

Så nu vet lillebror Artemis och jag vad klockan är slagen. Fyra veckors ”semester” står närmast på programmet  innan ”pysslingen” ska hämtas hem och tas omhand av oss.

Febus heter han på riktigt, och har alltså även han ett gudabenådat namn. Faktiskt är vi också lite släkt, då hans mamma Destiny är dotter till våran pappa ”Kingen”.

Och pysslingens pappa heter Ingo och bor i Älvnäs utanför Hedemora. Det är ju tack och lov nära, och vi får väl kalla hit honom om ”pysslingen” blir för besvärlig att hålla koll på.

Söt är han i alla fall så det förslår, med sin ljusa päls och sina ärliga blå ögon. Det måste tilloch med jag erkänna efter att ha sett bilder på den lilla ”pysslingen”  i arbetsmaskinen.

Men ni ska vet att lillebr0r Artemis och jag var sura när husse och matte äntligen på hem på nationaldagen. Hela kvällen höll vi dem kort och myste när de tyckte lite synd om oss som varit ensamma i över åtta timmar.

Historien upprepar sig har jag sagt någon gång förut och säger det igen. Jag minns väl hur det var innan och när lillebror Artemis kom, och då hade jag ändå storebror Nisse att gömma mig bakom och ty mig till.

För ska sanningen fram var jag livrädd för lillebror Artemis första dygnet. Men det gjorde ju inget, då storebror Nisse hälsade välkommen och tog hand om honom från första stund.

Nu är det jag som är storebror och förväntas ta ansvaret. Fast det egentligen är lillebror Artemis, som husse och matte inbillar sig att behöver en liten kompis att gosa med.

Och det må så vara, då han sörjde storebror Nisse alldeles förtvivlat mycket. Det gjorde riktigt ont att se hur ledsen han var, och tror jag fortfarande är, fast det gått ett helt år sedan Nisse lämnade oss.

Därför blir det säkert bra med en liten pyssling att ta hand om åt lillebror Artemis. Han vill ju så gärna ligga nära, och kommer hela tiden och kryper ner bakom ryggen på mig.

Jag ställer självklart upp på det, fast det inte riktigt är mitt rätta jag. För som jag nämnt förut är jag mer självständig och blir nästan generad av allt gosande lillebror Artemis  trevar sig till med mig.

Samtidigt är ju lillebror Artemis också fortfarande bara en kattunge i sinnelaget. Så det här  kanske blir riktigt bra. Om  han tar hand om lilla ”pysslingen ” och jag i slutändan tar ansvar för båda två.

Lite spännande blir det förstås också, och jag känner mig faktiskt förväntansfull. Men visst gäller det att ligga med magen i vädret och koppla av nu, för det lär  inte bli mycket av med det med en ”pyssling” i huset.

Härligt i alla fall att det blev sådan fart på tävlandet efter min påminnelse i fredags. Plötsligt bara rasade det in rätta svar, och som jag skrev handlade det inte om exakta tal utan tusental.

Rätt svar är allt mellan 5 ooo och 7 500 taggar, och med datorns hjälp har matte och jag dragit tre lyckliga vinnare.

Grattis, säger vi till Anna-Karin Dismats i Sälen, Susanna Gustafsson i Borlänge och Therese Lindberget i Älvdalen. Två trisslotter vardera kommer till er under veckan.

Där slutar jag för idag och går ut i myser i solstolen mellan regnskurarna.

Tassekram sibiren Triton med lillebror Artemis

Hej allesammans så här på alldeles fel dag. Men det har kommit dåligt med rätta svar på min taggiga ”kotte”-fråga.

Därför en liten påminnelse om att sista chansen att vara med och tävla är i morgon lördag. Och frågan, hur många taggar en igelkott har, är förstås inte så svår som den kan verka.

Jag är helt nöjd med ungefär hur många tusen ”taggisar” det handlar om. Trisslotter står på spel, och på söndag hoppas jag kunna dra tre vinnare som får två lotter vardera.

Det var lite tjall på linjen i söndags när jag ställde frågan, så här kommer adressen igen. Den är djurliv@dt.se och jag ser fram emot många rätta svar på min taggiga sommarfråga!

Älsklingen är kvar, och har blivit riktigt stöddig. Tro inte att han viker en tum för oss här hemma längre. Nej, nu är det lillebror Artemis och jag som får maka på oss och släppa förbi honom.

Det gör vi nu så gärna, då han liksom tillhör familjen och inte gör en fluga förnär.  Bara förgyller tillvaron om kvällarna,och är spännande att kika på, där han sussar sött i ”kotte”-bure,n eller sovkupén,som den också kallas, om dagarna.

Men inte nog med det. Han gör rätt för sig också och vaktar trädgården om nätterna mellan de äventyrliga utflykterna  han gör i området.

Och tur är väl det! För häromnatten  hoppade en sådan där ”utomjording” ni vet, som inte varit till veterinären och blivit lugn och snäll och go, över staketet och in på våran gård.

Jag höll som vanligt vakt i fönstret och väckte matte i ren ilska över att sitta inne och inte kunna jaga bort vidundret. Jag försökte spela mig ut på fönstret till ingen nytta,  men kunde snart lugna ner mig.

För matte hade knappt hunnit fram fönstret när vi fick se ”kotte”  i full karriär på höga ben jaga  bort ”utomjordingen” från från gården. Sällan har jag sett en katt försvinna så snabbt runt farstukvisten och fly över staketet ut mot gatan.

Så helt kart är det han som håller utomjordingarna borta, när lillebror Artemis och jag är inne om nätterna. Och då är han förstås värd både alla ”pannkisar” och det kilo strömming han klipper ner i magen varje vecka.

För jag har då aldrig i mitt liv sett en så liten varelse som kan äta så otroligt mycket. Vi kan sitta hela familjen och bara imponeras av hans smått otroliga aptit. Och det riktigt syns hur han njuter av maten.

Och visst är det väl suveränt av honom att vara mjukiskompis med lillebror Artemis och mig, men taggig till tusen mot lurviga inkräktare. Jag har försökt räkna hur många taggar han har, men misslyckats och därför frågar jag er! Hur många taggar har en igelkott?

Trisslotter står på spel, och svaret skickar ni till djurliv@dt.se Senast nästa lördag måste jag ha era mejl för att kunna presentera tre vinnare på söndag.

Däremot kan jag redan nu berätta att igelkotten är ett miljoner år gammalt urtidsdjur, och att det kanske är  därför som det är så fascinerande att sitta och smygtitta på ”kotte”. Ingen får heller göra honom illa då alla ”kottar” är fridlyst och inte får fångas, förföljas eller dödas av människan.

Husse och matte har nånting som heter Securitas, som håller koll här hemma  när de är borta.  Lillebror Artemis och jag ”har ”kotte” som vaktar trädgården åt oss när vi är inne om nätterna.

Det låter som en saga, men det är faktiskt sant!

Tassekram sibiren Triton med lillebror Artemis