Månad: juli 2012

Det är andra gången och börjar bli tradition. Om ett par timmar kommer gästerna, och därför kommer söndagsbloggen först på måndag eller tisdag!

Hoppas ni har förståelse för det. Jag lovar berätta då om hur det gick. Men nu ska jag passa på och ta en ”tuppis” i kotteburen, så jag orkar fira hela eftermiddagen.

Tassekram sibiren Triton med småbröderna Artemis och Febus

Den bästa vi har sätter sig i blomurnan på nedersta trappsteget och spanar på pippis. Där mitt i bland de hundratals pyttesmå blå blommorna, har han gjort sig ett kamouflerat jakttorn och sitter på pass.

Mest intresserad är han av mattes tama svarta storpippispar herr Kaj och fru Kaja. De gör honom alldeles galen, när matte kastar kattknaprisar som de fångar med näbben.

De enda han duckar för är fiskmåsarna, som är större än honom själv. Men det roliga är att han ändå liksom tittar igenkännande på dem, då de är vita som han själv och hans tre syskon.

Det är förstås ”pysslingen” Febus jag talar om. En Febus som annars numera går under smeknamnet ”Ingenjören”! Han har nämligen lyckats isolera matte på kontoret utan någon som helst kontakt med yttervärlden.

När han lekte sekreterare på skrivbordet lyckades han i ett obevakat ögonblick tugga av den snurrade sladden mellan telefonluren och apparaten. Det gjorde att ringsignalerna fortfarande gick fram, men att matte satt med en tyst lur i handen.

Och inte nog med det! När hon skulle ladda batteriet, i det som kallas mobilen, hände ingenting vilken kontakt hon än satte laddaren i. Morgonen därpå, när också mobilen vad död, hittade hon felet.

Sekreteraren hade förstås lyckats bita av också en av de smala trådarna inne i den tunna laddarsladden. Så husse fick rycka in och sätt ihop trådarna, för att matte skulle få liv i mobilen igen.

Men de här små miss-ödena är också det enda bus han hittat på vår lille Febus. Annars är det bara snälla lekar dagarna i ända med mellanbror Artermis och mig som ”lekisfröknar”.

Artemis är suverän på att leka, och jag blir bättre och bättre på det jag med. Och vi behövs sannerligen båda två! För han är outtröttlig den lille ”pysslingen” och kör slut på oss stup i kvarten.

Ena sekunden är han uppe i lilla trädet, nästa i klätterställningen på väggen, så plötsligt inne i buskarna,  gömd i en blomurna eller sovandes på gräsbädden framför köksfönstret.

Så det är precis som det ska vara med en pyssling” i huset. Det kommer ni att få se nästa söndag då det är dags.

Bara en vecka kvar och det börjar kännas lite pirrigt. Tänk att det gått ett helt år sedan jag hade min första lilla Öppna Trädgård. Jag minns det som i går, och det blir så roligt att träffa er alla!

Nu hoppas vi på att det blir en lika solig och fin sista söndag i juli som vi hade förra året. Alla ni som var med då och alla nya intresserade är alltså välkomna  den 29 juli med början klockan 14.00.

Har ni inte redan gjort det vill vi  gärna att ni mejlar pia.persson@dt.se eller slår matte en signal på 023-195 35, så vi kan planera för fika. Med det hälsar jag välkommen med klös och håller tassarna för att vi får tur med vädret.

Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus

Han är en riktig gulleplutt vår nye lillebror Febus! Det vågar jag påstå efter en vecka med den lille ”pysslingen” i huset. För han är den mjukaste raraste lilla varelse som finns.

Jag vet då rakt inte vad det var för monster jag såg i honom när han kom. Måste ha varit en synvilla eller några av mina hjärnspöken som spelade mig ett spratt!

För nu är det en fröjd för oss alla att bara följa med på hans upptåg både ute och inne. Och ska sanningen fram tror jag nästan att vi blivit unga på nytt hela familjen.

Men det kostar förstås på att få smått när man som mellanbror Artemis och jag börjar komma upp i åren. Han fyllde  ju två år i april och själv blir jag hela tre i oktober.

Som tur är sägs det om oss sibirer att vi är sena och inte blir vuxna förrän vid fem års ålder. Så därför är det inte ett dugg skämmigt att leka med lillebror Febus utan bara spännande och roligt.

För han är verkligen en jättemjuk och go liten pojke, som vet precis hur han ska linda mellanbror Artemis och mig runt sina tassar. Dessutom är han så för sig och förnöjsam att han lika gärna leker med sig själv när vi ”gamlingar” inte orkar hänga med längre.

Men han är så liten att han får lov att ha selen på sig även ute i trädgården tills han växt till sig lite. Det tycker han heller inte är några problem, utan blir lika lycklig varje gång matte kommer med den.

På bara några dagar har han lärt sig att själv stoppa in huvudet och sedan tassarna i selen, och sedan med svansen i vädret springa ut i trädgården och leka. I går morse fick han till och med hänga med Artemis och mig ut på allmänningen på morgonpromenad.

Det gick jättebra, fast det lilla livet är bara 13 veckor gammal och har varit hos oss en enda vecka. När vi sedan kom hem klättrade han upp i toppen på det lilla trädet, som lär ska vara en hängkaragan, och lade sig till ro där för att summera allt han varit med om.

Jag måste också tala om att broder Artemis verkligen blivit en mellanbror att vara stolt över. Han har växt så otroligt sedan lillebror Febus kom att han knappast går att känna igen!

Nästan alla hans gamla rädslor har släppt och han håller koll och tar ansvar för minstingen som en riktig bästebror. Det är helt underbart att se dem, gosa, busa och leka med varandra.

Så här är allting frid och fröjd. Men nu har jag inte tid att skriva mer i dag. ”Storis” som jag är måste jag hänga med ”Mellisen” och ”Lillisen” ut när solen äntligen börjar visa sig.

Önskar därför er alla en fin fortsättning på sommaren, och påminner om min lilla Öppna Trädgård sista söndagen i juli. Mer om den nästa vecka, men ni är välkomna att börja anmäla er redan nu till matte på adress pia.persson@dt.se

Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus

Förlåt att jag är sen, men det känns som dagen efter hela helgen! Måste erkänna att jag inte bara är seg och slut, utan fortfarande också lite skraj för det där ”pysslingmonstret” Febus som intog huset på fredagseftermiddagen.

Så jag håller mig mest  ute på gården och sover på farstukvisten. I fredags natt fick lillebror Artemis och jag vara ute ända till halv tre på morgonen, för att jag inte vågade gå in och han jagade fjärilar.

När matte till slut tvingade in oss, för att själv våga somna en stund, låg lillebror Artemis  och jag i fönstret och höll koll på det stora vita ”monstret, som låg och sov mellan husse och matte i sängen.

Lillebror Artemis var helt cool och tittade med längtansfulla ögon på sin söta lillebror, medan jag, skräckslagen för ”monstret”, sjöng en så falsk vaggvisa att jag släpptes ut igen efter ett par timmar.

Nu börjar väl skräcken släppa och ”monstret” krympa även i mina ögon. Så får jag bara natten på mig, så ska nog jag, precis som alla andra, se att Febus faktiskt bara är en liten kattunge och hur snäll som helst.

Inte minsta lilla  morr eller fräs har han gett ifrån sig. Bara krökt ryggen lite försiktigt och burrat up svansen.

Medan jag låtit hur illa som helst, så fort någon här hemma så mycket som petat eller tittat på mig.

Det tycks nu den gode Febus inte ha brytt sig det minsta om, utan helt förnöjt sprungit omkring och lekt med allt han kommit över från första stund.

På bara några timmar hade han kollat in hela huset, båda badrummen med kattlådor och även testat våran större låda.

I går kväll när solen började skina fick han också följa med husse och matte ut och känna  på gräset här hemma i den lilla lekhagen husse ordnat åt honom.

Där busade han med en fjäder på skaft en dryg halvtimme, innan han plötsligt kom på att han kunde klättra ut.

Sedan var det det ett evigt klättrande resten av kvällen. Både på gallret till hagen och i trädet där inne.

Det var väl först då jag började inse hur liten han faktiskt är vår nya lillebror. Så i morgon, på tredje dagen, ska jag väl våga bjuda på mig själv jag med!

Lillebror Artemis, som numera är mellanbror, har redan börjat leka med Febus. Han fick till och med ligga med honom ute i solstolen en stund i går kväll.

Favoritstället inomhus är annars köksfönstret, där lillpippis har sitt matställe utanför. Där hjälper han redan till med tassen att lägga ut godsaker åt pippisarna.

So far so good, och nu är det alltså tolv kattfötter som tassar omkring här hemma. Kattfot heter också blomman i rabatten, som jag råkade trampa på veckans tävling.

Värmen har ju också kommit, även om det regnar här i Falun i dag. Så mina små kylväskor lär komma väl till pass framöver. Många rätta svar har  kommit in, och med arbetsmaskinens hjälp har matte och jag dragit tre lyckliga vinnare.

Dessa är Felix Hägg Arvidsson, Lima, Åsa Jansson, Falun och Ulrika Johansson, Hedemora. Grattis alla tre och väskorna kommer i veckan på posten.

Med det tackar jag för mig på farstukvisten, där mellanbror Artemis håller mig sällskap en stund, och önskar alla en härlig sommarvecka med mycket sol. Själv lär jag få fullt upp med att ta reda på om Febus är en bussig kille eller en liten busunge!

Tassekram Triton med småbröderna Artemis och Febus

I morse trampade jag i klaveret och var nära att trampa ner mig själv. Åtminstone en del av mig själv för att vara lite kryptisk.

Och tur var väl det! För det gav mig idén till juli månads första sommarfråga!  Mitt övertramp var faktiskt rätt så komiskt när allt kommer omkring.

Det jag undrar är vad det egentligen var för små rosa blommor jag tassade på under morgonpromenaden.  Svaret skickar ni senast lördag till djurliv@dt.se och märker svaret Veckans Triton.

Tre små fiffiga kylväskor står på spel, och vad kan passa bättre när sommarvärmen är på väg. Det har den visserligen varit  länge, om man får tro vädertanterna och väderfarbröderna i tv-apparaten.

Men nu lär det ska vara sant! Och då är det jätteviktigt att alla hussar och mattar tar med sig något svalkande åt hunden och katten. Inte bara inne i bilen utan även på promenad ute i naturen!

Vi kan inte svettas som ni, utan råkar lätt illa ut i solskenet. Tänk på det så vi slipper hamna hos veterinären. Djursjukhuset här har redan tagit hand om flera hundar med det där farliga som kallas värmeslag.

På tal om promenad så säger jag i dag hurra till lillebror Artemis, som i morse gick sin första tur med matte utanför allmänningen. Han vågade och ville, och det gick riktigt, riktigt bra!!!

Fast halvvägs fick han lite spökfnatt och skulle till och rusa i väg. Så matte och han fick vända om och gå hemåt, medan husse och jag fortsatte promenaden.

Men när vi kom hem till allmänningen låg han där alldeles innanför den grinden och väntade på oss. Och tänk det riktigt lyste om honom i solskenet.

Stolt och lycklig att ha premiärgått Engelbrektsgatan på söndagsmorgonen! Men det tog på vill jag lova.  Väl hemma klättrade han upp på farstukvisttaket och lade sig till ro där och bara låg och tittade ner på oss i flera timmar.

Måste väl också nämna att de nu är bara dagar kvar tills ”pysslingen” Febus ska komma. Till helgen lär han ska vara stor nog att lämna sin mamma Destiny, och få hämtas hem till oss av husse och matte.

Spänningen stiger som ni väl förstår. Men hur vi än vänder på det kommer jag i alla fall för alltid att vara storebror! Och själv ser jag mig till ochmed som husets herre

Det tror jag resten av familjen gör med. För häromkvällen när jag lagt mig med huvudet på husses kudde mitt i hans säng. Vet ni vad han gjorde då?

Jo, han lade sig i mattes säng ,och hon fick krypa ner bredvid tillsammans med lillebror Artemis. Där låg de och trängdes alla tre, medan jag var kung i husses säng bredvid!

Och jag skäms inte att erkänna att jag sällan legat så stilla en hel natt!

Tassekram sibiren Triton med lillebror Artemis