Förra veckan tänkte jag tillbaka, och i dag skulle jag blicka framåt. Men de senaste dagarna har telefonen gått varm efter tragedin i Ludvika. Och då måste det gå före, om jag kan bidra till att det inte händer igen!
Det var alltså i fredags matte skrev på nyhetsplats om den magra kattflickan, som dagen innan tagits omhand av polisen, efter att i närmare tre veckor suttit inspärrad i en övergiven lägenhet i Ludvika.
Matte mötte kattflickans blick, efter att hon förts i trygghet, och kände att vi måste spinna vidare på det i dag. Så jag lovade förstås att ställa upp, då den här grymt övergivna kattflickan inte är den första som lämnats åt sitt öde i en tom lägenhet.
För inte så länge sedan hittades en lika liten kattflicka död i Falun, efter ett för sent samtal till länsstyrelsen. Ett samtal som kunde kommit tidigare, då bekanta till kattens husse kikat in i lägenheten och sett både den instängda katten och högen med post under brevinkastet.
De nöjde sig dock med att katten levde, och gick därifrån i tron att kattens husse skulle komma hem. Det gjorde han nu inte, och först sedan katten setts död kontaktades vaktmästaren som i sin tur ringde länsstyrelsen.
Ända in i det sista hade förstås den förtvivlade katten hoppats på att bli räddad varje gång posten kom eller någon kikade in i brevinkastet. Men ingen dörr öppnades förrän det var för sent och katten fastnat med en klo och blivit hängande från en stoppad stol innanför ytterdörren.
Den här gången i Ludvika har grannar hört den instängda kattflickan skrika desperat redan på julafton. De har sett henne genom brevinkastet och kastat in halvfrusna räkor för att hon skulle får både någonting att äta och lite vätska.
Men när sedan kattflickans jamande upphörde, tog grannarna för givet att den hämtats av sin familj. Inte förrän i torsdags, nästan två veckor senare, kontaktades vaktmästaren som släppte in polisen i lägenheten.
Då var kattflickan helt slut, men vid liv, och vägde inte mycket mer än en kattunge. Hon är nu väl omhändertagen och kan förhoppningsvis räddas tack vare polisen. Hon har varit till veterinären och börjat äta, men är väldigt försiktig och vill inte gärna att någon ska röra henne.
Det gör ont att se för den som försöker hjälpa henne, men förhoppningsvis släpper det när hon får vätska och näring, och kroppen börjar fungera igen. Om den någonsin gör det, efter de nära tre mardrömsveckor hon upplevt, inspärrad i en lägenhet utan mat och vatten med bara en kattlåda med tidningspapper som sällskap.
Det matte och jag vill förmedla är att vi måste börja bry oss mer och våga ingripa om vi misstänker att ett litet hjälplöst djur far illa. Framför allt då om djuret tros sitta ensamt instängt i en tom lägenhet dag efter dag.
Det räcker inte med att bara kika in i ett brevinkastet, se att katten lever och nöja sig med det. Har vi tittat in är det också vårt ansvar att ta reda på hur det står till.
Ring på dörren och kolla om någon är hemma. Finns ägaren där är det ju inga problem. Om inte kontakta vaktmästare eller fastighetsskötare, djurskyddshandläggare på länsstyrelsen eller polisen.
Vi vet alla att det händer att kattägare lämnar kvar sina djur ute i bostadsområdena när de reser bort eller flyttar. Men nu händer det tydligen också att djuren lämnas ensamma instängda i lägenheterna.
Så har skett vid flera tillfällen på senare år runt om i länet. De flesta har lyckligtvis hittats av fastighetsägarna och kunnat räddas. Men inte i alla, samtidigt som lidandet djuren utsätts för riskerar märka dem för livet även om de överlever.
Därför måste vi alla bli modigare, och våga engagera oss, för att sådana här tragedier ska slippa upprepas. Civilkurage lär det kallas, det som vi behöver visa mer av. Jag vill hjälpa matte sprida budskapet och vi hoppas att ni tar det med er och för det vidare.
Glädjande är i alla fall de många snälla människor, som under helgen ringt och från hjärtat bett att få ta hand om den lilla kattflickan från Ludvika. Så om hon kryar på sig, och det går bra för henne, behöver hon inte leta för att hitta ett tryggt och kärleksfullt hem.
Många väntar på henne, och det värmer hjärtat på oss här hemma!
Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus
14 svar på ”Telefonen har gått varm…”
Men men men ….jag blir både ledsen o arg. Stackars missar….men som sagt jag är en sån där jobbig typ som för djurens skull inte drar mig för att lägga mig i……någon måste ju tala för djuren, då dom inte själva är kapabla till det.
Hoppas att fler vågar lägga sig i framöver!!!
Skönt att missen i Ludvika blev räddad…men hoppas också att inte hon lämnas tillbaka till den som lämnade henne …djurförbud o inte något annat!!!
Hej Maggie! Jag tycker att det hedrar dig att du är en sån där jobbig en som kämpar för de små och hjälplösa. Helt klart behövs fler som du!
Tassekram Triton
I väl sö sinnu då i les slikt,då int katton ska a nö värde,men ä värm ihjärtä då i sker bildon på däg Trinton.
Hej Monica! Förstår att du väl sinnu, ö hä e bra att du bryr däg. Fortsätt mä hä!
Tassekram Triton
Jag blir så ledsen. Varför är katter så lite värda här i världen? Lilla missan… Snälla alla som anmält sig för att ta hand om fina Sköldis? Ni som INTE får ta hand om henne, ring till katthemmet i Borlänge 0243 – 23 29 08 och ta hand om en Misse. Vi gjorde det och har världens snällaste och goaste Musse här hemma. Det är så värt att titta på alla fina missar där och de är så välomhändertagna.
Snälla snälla, kan vi inte hjälpas åt och ta hand om varandra och alla fina Missar det här året?
Lilla Sköldisen. Hoppas du orkar leva och kan lita på människor igen.
Kram Pia. Du gör ett underbart jobb. Pussa Triton! (De andra med såklart)
Hej Mia! Vilken bra idé att puffa lite extra för Borlänge katthem, där du hittat din Musse. Katthemmen är guld värda och där finns alltid katter som svikits av människan och behöver nya kärleksfulla hem.
Tassekram Triton
Jag kan inte läsa om sånt här, utan att tårarna rinner. Hoppas att hon får ett bra hem hos någon som älskar henne. Jag har en liten ”tant” hemma. Hon är 14 år och har suttit inspärrad i ett badrum, tills polisen ingrep. Hon är världens goaste, nyfikna och keliga katt. Hon gör mig glad varje dag. Ta hand om en katt som behöver er. Det ger en sån glädje. De ska få vara i himmelriket redan på jorden.
Hej Anna Greta! Du skriver så rart att mattes ögon tåras, precis som de gjorde när vi skrev bloggen tilsammans. Ha det så bra och må så innerligt gott med din lilla ”tant”, som efter allt lidande haft turen att finna lyckan hos dig!
Tassekram Triton
Matten har gråtit många tårar sen hon läste det där ska ni veta, både av ilska och av upprördhet över hur människor kan vara så elaka. Hon säger att hade hon inte varit så allergisk mot katter, hade katten fått komma hit här hos oss, fast det går ju inte för då skulle matten nysa på heltid och hennes ögon skulle svälla igen. Jag är i alla fall lika arg som matten är, över hur människor kan bete sig, har de inge hyfs och vett i knoppen.
Nä, man får vara glad att man hamnat hos människor som skulle göra vad som helst för att man ska ha det braigt. Här är det inte fråga om att vara själver, jo bara när matten går och stoppar i eller tar ut en tvätt, till frysen och hämtar upp käk, annars är jag aldrig själver. Matten, hussen och jag tycker så synd om missen som blev lämnad så det gör ont i oss, ingen av oss kan förstå hur någon kan lämna ett husdjur och bara flytta därifrån. Säga att de trodde den rymt, en lägenhet är inte så stor, de bodde väl inte i ett palats heller, fnys. Nej, så säger människor som blir ertappade, annars bryr de sig inte det minsta. Jag säger bara tvi attan för såna människor jag älskar alla men såna skulle jag kunna tänka mig att bita riktigt hårt, så dä så.
Russelpussar i mängd till alla som bryr sig om sina djur!
Hej Felix! Du och jag har haft tur, men vi får inte slå oss till ro utan måste vara lyhörda på signaler från dem som har det sämre. Vi kan göra gemensam sak, och om du biter så klöser jag!
Tassekram Triton
Ni som ser en katt, som verkar vara ute dygnets alla timmar eller verkar vara själv instängd i en lägenhet, prata med era grannar och ta reda på vem som äger den. Ingen katt ska behöva lida så vare sig den är instängd i en lägenhet eller om den vandrar fritt. Lägg er i, var nosiga, envisa och ge inte upp för ni kan rädda ett liv och det är mycket mera värt än att bara strunta i det för att ni inte vill verka nyfiken.
Har ni en granne som struntar i sina djur, tala då om för denne att ”om du inte börjar sköta dina/ditt djur så kommer jag att polisanmäla dig”. Kontrollera efter ett par dagar att denne granne sköter dem, var på och var nosig, för det är då man kan rädda liv, inga liv räddas av att man låtsas som att det inte är mitt bord, det där behöver inte jag bry mig om. För det är just det man ska, bry sig om!
Kramar till dig Pia och dina söta katter!
Hej Inga-Lill! Tack för de orden. De tål att upprepas, och vi måste alla hjälpas åt. Det är grymt, att det blivit så vanligt att katter överges, att det snart är mer regel än undantag. Fortsätt vara nosig och envis, det kan rädda liv!
Tassekram Triton
Fy för såna personer som bara lämnar sina katter så där. Jag har själv tagit hand om en hemlös katt när jag bodde i Norrbotten.
Hellraiser som han heter var utekatt, men anpassade sig snabbt som innekatt och vänjde sig med sele och koppel väldigt snabbt. Alla som har hört hans historia och hört att jag tog mig an honom och tänkte inte lämna tillbaka honom till den så kallade ägare tyckte att jag var tuff som gjorde detta. Hellraiser är egentligen en norskskogkatt, men nu står det att han är en långhårig huskatt.
Pga av hans liv som utekatt och att ingen tog hand om honom ordentligt så hade han en hel del tovor i sin päls. När jag var till Hofors där mina föräldrar bor, så hjälpte mamma mig att ta bort dessa tovor. Tårarna rann nästan ner för mammas kinder. Hon tyckte så synd om honom. En halv balja med päls blev det efter att vi blev klara. Hellraiser låg helt stilla i mitt knä medans mamma klippte honom. Han sa inget, han gjorde inget som att sätta klorna i mina ben. Vi trodde att det skulle bli en omöjlig uppgift. Men vi hade fel, eftersom han mer eller mindre somnade i mitt knä.
Dom som har träffat Hellraiser och sen får höra hur han har haft det tycker att det är bra att jag gjorde detta. Visserligen hade jag två katter då jag bestämde mig att ta hand om Hellraiser, men det struntade jag i. Jag kunde inte ignorera att han behövde någon. Sen så accepterade båda mina honkatter honom.
Min dröm är att kunna öppna ett jourhem för katter.
Tassiga kramar från Anna, Jemina, Trigun & Hellraiser.
Hej Anna! Det gjorde du bra som tog Hellraiser med dig från Norrbotten, och din mamma med som hjälpte dig att befria honom från tovorna.
Hälsa honom och de två andra så gott!
Tassekram Triton