Månad: maj 2013

 

Min bästa tid är nu och någon månad framöver! Mest för att det blir ljusare för var dag som går, och det blir morgon nästan innan jag hunnit somna.

3.52 visade väckarklockan på i morse när matte äntligen tröttnade på mitt tjat och släppte ut mig på gården. Bröderna sussade fortfarande sött, men jag hade sett att det rörde sig utanför staketet.

Då måste jag bara ut och hålla koll, så att läget skulle vara under kontroll när resten av familjen vaknade. Ibland hänger broder Artemis med ut, men i morse var jag solokvist på hela Elsborg.

Åtminstone kändes det så då den främmande varelsen utanför staketet försvann i samma ögonblick som matte öppnade dörren. Så medan solen sakta men säkert gick upp, fick jag nöja mig med de närboende fiskmåsarnas envisa sällskap och gälla skri.

Vi känner varandra sedan flera år, då måsarna häckar i närheten. Det gör de för att matte en gång var med och matade upp de små nedfallna liven på en parkering i närheten.

Efter det visar hela familjen sin tacksamhet genom att häcka i närheten och tigga mat av matte om det blir för besvärligt. Och naturligtvis be om hjälp om ungarna dimper ner på fel ställe från de högt belägna skorstenarna.

Kanske inte så där väldigt lämpligt med tanke på var vi bor. Men måsarna  glömmer aldrig matte och kommer varje vår  och sätter sig på uthustaket och hälsar högljutt för att tala om att ”nu är vi här”.

Nog om det, men för mig är de här tidiga gryningsstunderna ute på gården rena hälsokuren för både kropp och själ. Och hälsokurer har vi här hemma sannerligen behövt på slutet, då lillebror Febus varit nära att knäcka oss.

Peppar, peppar, men nu  verkar det äntligen som om han håller på att coola ner och bli sig själv igen. Och tur är väl det, för på slutet tror jag att han varit väldigt billig!!! Till och med billigare än broder Artemis och jag någonsin varit.

Det säger en hel del då Lill-Febbe är världens mest älskade lillebror och allas vår lilla kelgris. Men nu är han tack och lov på väg upp i pris igen, och fortsätter han på den inslagna vägen lär han knappast kunna köpas för pengar.

Efter förra helgens jubileums-utsvävning har vi annars mest tagit det lugnt och varit hemma och myst ute på gården. Det har fått mig att börja tänka och komma på att det bara är ett par månader kvar.

Ett par månader till sista söndagen i juli, då jag ser fram emot att än en gång få bjuda in till min lilla Öppna Trädgård på min alldeles egen Triton-dag! Och jag kan avslöja att blommorna börjar redan nu börjar slå ut och förvandla trädgården till en lustgård.

Jag ser  förstås fram emot att få träffa er och börjar redan nu hålla tassarna för att vädergudarna lovar samma strålande sol som tidigare år. Återkommer förstås till min lilla Öppna Trädgård längre fram, men kunde inte hålla mig längre utan måste bara få nämna den.

Med det tackar jag för mig få den här gången och önskar er alla allt gott!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus

 

Jag var beredd att blåsa faran över när det hände igen. Lillebror gled ljudlöst upp genom busken med de gula blommorna och dök lika ljudlöst ner på andra sidan staketet på den farliga sidan.

Det blev för matte att  än en gång löpa gatlopp och se till att få  in lillebror genom den lilla säkerhetsventilen och in på allmänningen. Där mötte husse och hjälpe honom in genom grinden och hem till oss igen.

 

Det här hände på lördagskvällen efter att vi kommit hem från 25-årsfirandet på Falu Djursjukhus. Matte var jättenöjd med oss, och satte snabbt ihop det lilla röda katthus vi fått som belöning.

Vi var fulla av bus och måste bara leka av oss efter att ha suttit i bur och visat upp oss hela dagen. Efter det firades vi med var sin äggula i små glasskålar till förrätt och var sitt fat med favoritfisk till huvudrätt.

 

Tro mig eller ej, men det var faktiskt riktigt roligt att  vara med och fira tillsammans med föreningen Dalälvskatten och katthemmet Bergslagskatten. Inte  minst som arrangörerna låtit oss katter dela tält med Dalarna Burfågelförening och dess färggranna fåglar.

Mest spännande var det förstås att kika i smyg på den största av dem. En fågel med samma silverfärg som jag, illröda stjärtfjädrar och samma kroknäbb som höken här hemma.

 

Med sin gälla vissling höll han först på att skrämma slag på oss katter, men efter ett tag fungerade hans signal utmärkt som väckarklocka när vi var på väg att slumra till. Fem timmar i bur tar ut sin rätt, och det kostar på att ligga på topp.

I efterhand har jag fått veta att fågeln är grå jako, som heter Lipton och bor i Borlänge. Det är hans snälla husse, som lånat mig bilden, då matte hade fullt upp med att hålla koll på oss och berätta om raserna sibirisk katt och neva masquerade.

 

Ett tag åkte jag skytteltrafik ut ur och in i buren, då  flera nya och gamla vänner ville hälsa på mig. Det tyckte jag förstås var roligt , medan småbröderna absolut inte ville ut och Febus låg som en liten ängel på sidentäcket.

Hemma igen var sedan allt frid och fröjd. Efter flera soliga dagar  med lillebror Febus from som ett lamm, hade vi allihop börjat koppla av. Men ttan förvarning slog han då till på nytt och var skrämmande nära att lura oss allihop.

 

Där slutade lördagskvällen utomhus för hans del, och han fick snällt ta med sig katthuset  och följa husse och matte in och stanna där resten av kvällen.

Och tur var väl det! För broder Artemis och jag hade ändå inte kunnat hålla koll på honom när det blivit mörkt och vi fått lov att vara ute så länge vi ville!

Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus

.

För ett par veckor sedan tipsade jag om att Falu Djursjukhus fyller 25-år och firar det med jubileumsfest nu på lördag.  Jag lovade återkomma med mer info i söndags, men glömde fullständigt bort det då lillebror Febus var på rymmen.

Därför dyker jag upp nu på fel dag för att påminna om jubileet, som lär bjuda på mycket smått och gott för både människor och djur. Utställningar, tävlingar, massor med rabatter, och fina presenter. Först till kvarn…

Sist men inte minst, kommer jag och bröderna också att vara där i ett eget tält ute på gården. Därför sitter jag just nu nybadad i solen för att kunna visa upp mig från min bästa sida.

Allt medan småbröderna fortfarande har sitt bad kvar. Hoppas innerligt att vi ses mellan 10.00 och 15.00 på lördag.

Håll tassar och tummar för att det går bra för oss, och söndagsbloggen kommer av den här anledningen först på måndag. Hoppas på förståelse för det!

Tills dess må så gott i den efterlängtade försommarsolen!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus

 

 

Upp-och-nervända världen är det här hemma just nu. Lillebror Febus har fått vårfnatt och  är på väg att ge hela familjen hjärtsnörp!

Uppfinningsrik har han alltid varit, men nu är han så våghalsig att det börjar bli farligt. Dessutom ligger han alltid steget före när det gäller att överraska och överlista oss andra.

Så med hjärtat i halsgropen sitter vi nu så fort ”Lill-Febbe” visar sig ute i trädgården. En trädgård som han snart raserat, med sina svanhopp och djupdykningar.

 

De höga hoppen är förstås farligast, då han kommit på idén att ”flyga” rakt från toppen av klätterträdet och upp på staketet på den farliga sidan ut mot stan.

Det har ingen av alla de katter som bott här före oss klarat av, och inte broder Artemis och jag heller för den delen.  Men ”Lill-Febbe” är inte som andra han och begriper inte hur farligt det är att ligga där på staketnocken.

Så nu har vårt älskade klätterträd  jämnats med marken och förvandlats till en ledsen rishög utan stam och runda plattor att sitt på. Trädet som varit vår bästa utsiktspunkt och älskats av husets katter i över 15 år.

 

Det skulle vi nu  kunna stå ut med för ”Lill-Febbe om det varit nog med det. Men när han strax hittar på att använda den stora blommande gula busken som språngbräda upp på staketet känns det förtvivlat.

Mest för att lillebror Febus inte förstår hu farligt det kan vara om han dimper ner på den farliga sidan av staketet utan att någon av oss hinner uppfatta det. Då kan han ju råka hur illa ut som helst!!!

Två gånger har han dimpit ner på fel sida och tvingat matte löpa gatlopp i panik. Bara för att se honom smyga in genom ett litet hål till allmänningen och sätta sig utanför grinden och vänta på att få komma in.

 

Så den här veckan har han hållit oss i ständig skräck, för det går ju inte  heller går att stänga in honom ensam medan vi är ute. Och de få stunder han hållit sig på marken har han levt rövare och grävt så att jorden sprutat runt alla små stackars blommor i krukorna.

Vi andra har inte gjort så mycket annat än turats om att hålla koll på honom, och det har sannerligen räckt till och blivit över.  För det vårfnatt han fick när värmen kom hade ingen av oss kunnat drömma om.

Men det kom, trots att han varit till veterinären för att bli lugn och snäll och go för flera månader sedan. Så just nu är det nästan skönt när det kommer en störtskur och kyler ner honom lite.

 

Bara för att få ett tillfälligt avbrott i hans återupptagna karriär som utbrytarkung. En karriär som alla vi andra trodde var slut! Men som nu tyvärr går spikrakt uppåt

Nu vet vi bättre när vi ser ”Lill-Febbe” sitta på det fällda klätterträdet  och fundera över vad som hänt med med det. Och vad som hänt med vår lillebror undrar förstås vi som älskar honom!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus

 

 

Det sägs att en bild säger mer än tusen ord! Efter att ha tittat en stund på broder Artemis och lillebror Febus kan jag inte annat än hålla med.

Här sitter jag och skriver rad på rad men inser snart att orden inte räcker till. I alla fall inte för att beskriva lyckan, när  bästebröderna ligger i solstolen och Artemis tvättar sin alldeles egen ”Lill-Febbe”.

Jag vågar lova att bättre  örontvätt än en kattunga inte kan  köpas för pengar. Den fantastiska tungan letar sig mjukt ner överallt utan att irritera eller göra illa.

 

Rena och fina ligger bästebröderna sedan en lång stund, och bara myser, med lillpippis kvitter som ljuv musik. Våren har låtit vänta på sig och de små liven har fortfarande massor av godsaker hängande i trädet intill.

Tvättproceduren gör inte bara nytta. Den ger också en känsla av samhörighet inom familjen. Det är vi som hör ihop, det är vi  mot världen och det känns tryggt!

Fast av gammalt sägs att katter är ensamdjur och inte alls några flockdjur. Men det stämmer ofta dåligt på det sätt som katter hålls i dag.

 

Jag är ganska så säker på att många fler katter vill ha en kompis än de vill vara ensamma. Framför allt naturligtvis innekatter med hussar och mattar som jobbar.

Ensamma hemma blir deras liv en enda lång väntan på att någon ska komma hem. Men är de två blir livet genast värt att leva, då de kan leka, busa och bara må gott av att vara tillsammans.

Annat är det förstås med katter som bor så tryggt och bra att de får tassa fritt omkring och träfffa kompisar ute. Fast är husse och matte borta hela dagen, ska även de ha en egen nyckel till ”dörren” så de kan gå ut och in i hemmet som de vill.

 

Ingen katt ska tvingas sitta ute i ur och skúr och vänta på att någon äntligen ska komma hem framåt kvällen. Det är nästan lika illa som att vara instängd ensam hela dagen.

Jag är som alla vet inte så där överdrivet mycket för att gosa. Men jag erkänner villigt att det är känns jätteskönt då och då ha en riktig tvättstund med broder Artemis.

Han hjälper mig hålla gården, och inte minst lillebror Febus, under kontroll. Mellan varven som världens gulligaste lillebror gör fortsätter han göra nya farliga utfall som utbrytarkung.

 

Hoppas innerligt att broder Artemis och jag lyckas få stopp på honom, då han är vig som en cirkuskatt men inte vet sitt eget bästa. Djurens bästa vet däremot veterinärerna, och jag vill därför passa på att dela med mig av lite små och gott från den fronten.

Fick precis veta att Falu Djursjukhus och djurkliniken Vettris i Falun just nu slår ett slag för tandvården. Det betyder att veterinärerna där, under hela maj månad, erbjuder gratis tandkontroll på både hundar och katter. Bara att ringa och boka tid!

Sist men inte minst vill jag berätta att Falu Djursjukhus firar 25-årsjubileum 18 maj med massor av spännande aktiviteter för djur och djurvänner. Mer om det nästa söndag, och till dess må så gott och unna er alla att njuta av vårsolen.

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus