Kategorier
Veckans Triton

Snölek, vaccintips och virusvarning

Just nu är snön så där härligt pulsdjup, dunmjuk och fjäderlätt som den någonsin kan bli.  Det betyder att vi mer eller mindre gräver ner oss i härligheten och jagar småkryp under den.

Lillebror Febus är helt suverän på att upptäcka minsta rörelse under snön, och  han störtdyker som en räv fast han i själva verket är en liten isbjörn. Så gruvligt koncentrerad på uppgiften, att han varken ser eller hör vad som händer runt omkring honom.

Han vill bara vara ute och busa dagarna i ända, och vi är inte så mycket bättre broder Artemis och jag heller. Tur att vi är vaccinerade mot både kattpest och kattsnuva, när kattmånaden nu närmar sig med stormsteg.

Det heter att mars är vår månad, men redan i februari börjar de kärlekskranka ”utomjordingarna” vakna till liv och röra på sig. Och så gott som varje år drabbas ovaccinerade katter av pesten, som orsakas av ett virus och är den allvarligaste sjukdomen.

 

 

Det är jätteviktigt att alla katter blir vaccinerade, då smittan främst sprids via det vi gör från oss ute men också kan dras in med kläder och skor. Helst ska alla kattungar grundvaccineras två gånger innan de lämnar sin mamma, och sedan en gång vid ett års ålder.

Därefter räcker det med vart tredje år för att vara på den trygga sidan när det gäller kattpesten. Däremot bör den, som även vill ha säkert skydd mot kattsnuvan, upprepa den vaccineringen varje år.

Mitt råd är då att använda vaccin mot enbart snuvan de två mellanåren, för att vi ska slippa få onödigt mycket kattpestvaccin i våra små kroppar! Jag vågar skriva det, då matte rådgjort med tillverkarens egen veterinär, som är helt inne på samma linje.

Undersökningar som tillverkaren gjort har nämligen visat att kattpestvaccinet faktiskt gett fullgott skydd på testdjur i hela sju år! Så vart tredje år är alldeles nog, då övervaccinering varken är bra för människor eller djur.

 

 

Ett annat virus som lurar frampå vårkanten är det som slår ut magen och orsakar salmonella. Det sprids ofta till oss katter genom svaga smittade småfåglar som lever nära oss under vintern.

Salmonella är en sjukdom som veterinären måste anmäla till länsstyrelsen, och de senaste åren har allt fler katter drabbats inte minst här i länet. Det tros bero på att kattägare numera håller bättre koll och åker till veterinären om katten blir väldigt lös i magen.

De flesta katter som jagar fåglar, och smittas den vägen, blir lyckligtvis inte så sjuka att de behöver åka till veterinären och få medicin. Däremot kan de här katterna sprida smitta, och det är därför jätteviktigt att husse och matte till katter som är lösa i magen är noga med att tvätta händerna.

 Det gäller inte bara efter att ha kelat med katten och tömt kattlådan, utan också efter att ha utfodrat småfåglarna. Jätteviktigt är också att göra ren fågelbordet riktigt ordentligt innan det sätts undan i vår för att skydda både människor och djur från salmonella.

 

Det är framför allt på vårvintern, alltså de närmaste månaderna, som det gäller för alla hussar och mattar att vara uppmärksamma på det här. Men än så länge håller vintern oss i sitt grepp och vi leker obekymrat glatt vidare i snön.

Med det önskar jag er alla en lika lekfull vecka som vi bröder hoppas få här hemma. Jag förstås på ett alldeles strålande vinterhumör, då vi skriver sista veckan i januari och med det nått halvvägs mot sommarens Öppen Trädgård och min alldeles egen Tritondag!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus

 

 

 

 

Kategorier
Veckans Triton

Dags att beställa tid!

Tänk ändå vad tiden går. Den springer iväg så att jag knappt hinner med! Därför gäller det att vara ute i tid när jag har något ”very important” att förmedla.

I dag handlar det om hur viktigt det är att åka till veterinären och bli lugn och snäll och go. Vi har varit dit alla tre, och blev mycket mer hemkära och trivsammare att umgås med efter det.

För en månad sedan var det jul, och om en månad börjar vi katter få vårkänslor. Då gäller det för alla hussar och mattar med utomjordingar att ha bokat tid hos veterinären! Annars är risken stor att utomjordingarna drar, kommer på villovägar och försvinner för gott.

Utomjordingar är i mina ögon alla katter som inte varit till veterinären och blivit lugna, snälla och goa. Alltså sådana där vrålande typer, som brukar försöka invadera gården nattetid och sprida sina vidriga dofter på ytterdörren här hemma.

 

Dofter som gör broder Artemis alldeles förtvivlad, då han är lite försiktig av sig och inte vet om inkräktarna är kvar inne på gården när han kommer ut på trappan. Det är nu ingen risk så länge jag är med, då jag bara behöver bara visa mig för att de ska fly samma väg de kom!

Nu är det inte utomjordingarnas fel att de beter sig så här, utan det är helt och hållet deras slarviga ägare som ska skämmas. För det är just de här katterna som löper risk att komma på villovägar, förvildas och olyckligt bli allt fler som går en grym framtid till mötes.

Visste du förresten att en enda kattflicka, som inte varit till veterinären för att bli lugn och snäll och go, kan hinna få 120 kattungar under sitt liv. Kattungar som alltför ofta ges till fel människor, överges och gör att det finns mer än 100 000 hemlösa katter i landet.

Siffrorna har matte letat fram åt mig. Men jag minns alltför väl hur till och med blyge Artemis klättrade över grinden och drog iväg innan han varit till veterinären. Och jag var inte ett dugg bättre i tonåren jag heller, utan ganska odräglig om sanningen ska fram.

 

Vi bröder hade i alla fall turen att bli chip-märkta som små om vi nu skulle ha kommit bort innan vi var till veterinären. Annars är det ett gott råd att id-märka katten när den ändå är dit för att bli lugn och snäll och go.

Här hemma är det nu lugna gatan, sedan även lillebror Febus insett att han varit till veterinären och är fixad han med. Fast som ni säkert minns tog det ett helt år för honom att förstå hur var med det.

Busig som bara den är han förstås fortfarande, men det är ju bara roligt. För nu behöver vi inte vara livrädda för att han ska dra längre! Och från sex månader ålder tar veterinären allmänt emot katter. Så det är bara att beställa tid för att vara på den säkra sidan.

På tal om att vara på den säkra sidan vill matte också tipsa om hur viktigt det är att alla hussar och mattar försäkrar sina djur. Vi är försäkrade alla tre, och det känns tryggt! Och med det här på programmet vågar jag lova att vi höjer vår status i samhället.

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus

Kategorier
Veckans Triton

Det hänger på pälsen…

Visst är det härligt att vara pälsklädd när snön yr, vinden viner nu vintern äntligen är på gång! Lillebror Febus började klä sig till isbjörn på redan tidigt i höstas och jag bytte om till första advent.

Men broder Artemis gjorde som vanligt tvärtom och klädde av sig all underull frampå senhösten. Det verkar helsnurrigt i mina ögon, men han har gjort likadant varenda vinter och verkar inte frysa utomhus ändå.

Dessutom har han fördelen att kunna busa i snön hur mycket som helst utan att få minsta lilla problem med tovor. Allt liksom bara rinner av hans glatta ”stålpäls”, medan stora bollar nästlar in sig i ullen på lillebror Febus och mig.

 

 

Det fixar sig nu ändå tack vare att matte torkar oss torra varje gång vi kommer in och kammar ur pälsen ordentligt på oss varje dag! Annars skulle vi snart ha tovor över hela kroppen, då vi springer ut och in som tokstollar i alla väder.

Därför är egentligen korthåriga pälsar betydligt bättre på katter som springer fritt ute och kommer och går som de vill. De lägger också vinterpäls, fast den är kort och tjock, och inte alls lika jobbig att hålla ren och fin.

Tittar vi tillbaka i tiden så var faktiskt nästan alla svenska utekatter korthåriga. Men på senare år har det smugit sig in väldigt mycket lång och halvlång päls i huskatterna. Med plågsamma tovor och dyr rakning hos veterinären som följd.

 

 Det är matte som bett mig skriva lite om det här, då de allra flesta som hör av sig och vill ta hand om hittekatter helst vill ha en långhårskatt. Och det trots att den ska flytta ut på landet och få springa fritt där hemma på gården.

Och visst kan vi tyckas söta i våra lurviga pälsar, men jag skulle inte vilja vara i mina kläder om inte matte redde ut pälsen min efter utelivet varje dag. För då skulle jag ganska snart vara insnärjd i hårda tovor som både stjäl värmen ur pälsen och gör väldigt ont.

En som vet hur det känns är Spritten, som numera heter Rudolf och flyttat in för gott hos Raija och Sigvard Hermansson i Yttre Heden. Det var honom jag berättade om förra veckan, och till dem han vågade sig fram och be om hjälp strax före jul.

 

Tack vare mattes bild på Facebook kunde han identifieras och återförenas med sin rara och tacksamma familj. Men när hans husse, matte och lillhusse såg hur bra han hade det, hos pensionärsparet som räddat honom, blev de tveksamma till att ta honom därifrån.

I Yttre Heden har han setts på avstånd sedan i höstas, och sinsemellan har Raija och Sigvard kallat honom Rudolf som heter han idag. Fast efter att ha varit till veterinären och blivit rakad går han just nu under det passande smeknamnet ”Lejonkungen”!

Han var nämligen så full i tovor efter utevistelsen att pälsen på kroppen helt måste rakas av. Det betyder nu förstås att han inte får gå ut! Men det tycks han bara vara tacksam över och har aldrig ens gått fram till dörren sedan han vågade sig in.

 

I stället njuter den mysiga 10-åringen i fulla drag på den stora dubbelsängen. Helt på det klara med  att han valde rätt dörr att krafsa på, när krafterna tröt och magen skrek efter ett halvt år på rymmen.

Och bäst av allt, för Raija och Sigvard, är att  hans tidigare familj kommit underfund med att Rudolf har det bäst här i Yttre Heden. Därför har de lovat honom att stanna, mot att de får komma och hälsa på.

När familjen häromdagen tog avsked hade lillhusse till och med köpt Rudolf en liten plyschråtta att leka med om det skulle bli långsamt på ”pensionärshemmet”. Men det är nog ingen risk, för här har han sällskap dygnet runt och en egen gård att ta hand om till våren när solen värmer och pälsen vuxit ut.

En solskenshistoria som värmer hjärtat och lyser upp vintermörkret!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kategorier
Veckans Triton

Ur led är tiden!

Ur led är tiden! Eller vad tycker ni när det är dis i luften, varmgrader dygnet runt och snön ett minne blott i så gott som hela länet

Det känns i alla fall så där jag sitter i gröngräset på favoritstället framför den gamla kvartersmuren. För vem kan tro att vi är mitt i vintern och bara inne på årets femte dag!

God fortsättning förresten vare sig ni gillar plusgraderna eller längtar efter ren vit snö. Vädret kan vi inte göra något åt, och tur är väl det att någonting sköter sig självt!

 

Ändå verkar vädret vara väldigt populärt att prata om, glädjas åt och gnälla över. Lite märkligt egentligen, då det blir som det blir! Men det påverkar oss alla och får oss att må bättre eller sämre.

Jag är inte den som hållit tyst, men nu har jag insett att det är bara att gilla läget. Det finns viktigare saker att orda om! Saker som vi dessutom kan hjälpas åt att vara med och påverka till det bättre.

Här hemma handlar det förstås mycket om att försöka hjälpa hemlösa, övergivna och vilsekomna katter. De har inte tagit slut som det gamla året, utan fortsätter dyka upp även en bit in på det nya.

 

Tack och lov har det på slutet mest handlat om katter som olyckligt kommit vilse. Alltså älskade katter som har en familj och kattkompisar som saknar och förgäves letat efter dem.

En av dessa heter Spritter och har smugit omkring i trakten av i Yttre Heden utanför Säter hela hösten. En vilsen 10-åring som tyvärr varit så blyg att han aldrig vågat sig fram till någon gård.

Häromdagen var han så utsvulten att han krafsade på dörren och vädjade om hjälp hos Raija Hermansson. Snart vågade han sig också in i värmen, och matte fick en bild på den utsvultne tovige pojken att lägga ut på facebook.

 

Bilden delades snabbt av över 400 djurvänner, och matte till lillebror Febus pappa Ingo i Älvnäs trodde sig känna igen katten. Hon kontaktade sina tidigare grannar, som hon visste att i somras flyttat till Köningshyttan och förlorat sin ena katt.

Och visst var det deras älskade gamle Spritter som fanns i Yttre Heden. Han hade försvunnit strax efter flytten i somras och troligen försökt leta sig tillbaka till Älvnäs men gått åt fel håll. Så efter ett halvår på rymmen, en halvmil bort, är han nu återförenad med sin familj!

Det är sådant som värmer hjärtat på oss alla här hemma, och solskenshistorier kan vi aldrig få för många av. Matte och jag vill berätta det här för att visa hur värdefullt de är att alla som kan hjälper till och delar bilder på facebook.

 

Febus hjälper till att hålla koll på alla nykomlingar hemmavid, och det är vårt nyårslöfte att att dela och sprida bilder på djur i behov av hjälp som inte har någon som talar för dem. Det kostar oss bara en stund då och då, men kan rädda många liv!

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något, och tillsammans når vi både jättemånga och jättelångt! Är du inte redan vän med matte på facebook, skicka då en förfrågan så svarar hon. Det vågar jag lova  på hedersord!

 Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus