Månad: april 2014

Vet ni vad som är glasklart, livsfarligt och rykande aktuellt!  Jo, det är fönstret på en parkerad bil som står i solen! Är det stängt blir det snart dödligt hett för den som sitter instängd i fordonet.

Det gäller redan nu, fast vi bara är i slutet av april, och det inte är någon riktig sommarvärme än. Men vårsolen blir brännande het genom glaset i rutan och får temperaturen att stiga alldeles oroväckande snabbt.

 

Tänk på det, sprid det vidare och lova mig att aldrig lämna din hund eller katt ensam i bilen! Det är den enda sanna garantin för att inte riskera att förlora bästa vännen på det här förtvivlat grymma sättet.

Det borde vara en självklarhet, men ändå händer det sådana här tragiska olyckor varje år! Därför vill jag påminna än en gång, för att ingen ska glömma och tro att det räcker med att veva ner sidrutan lite.

 

Jag har förresten kvar några exemplar av Djurskyddets suveräna temperaturkort med termometer, som jag gärna delar ut så långt mitt lilla lager räcker! På kortet ser du den aktuella temperaturen och kan avläsa hur snabbt bilen blir en dödsfälla!

Litet, behändigt och tryggt att ha med sig i bilen. Mejla bara gpia.persson@outlook.com så skickar matte och jag de små korten som kan rädda liv! Först till kvarn…

 

Bortsett från de faror som lurar är det väl en underbar tid vi lever i just nu. Solen skiner, gräset gror, träden slår ut och blommorna tar sig. Det går så fort att jag nästan inte hinner med!

Valborg står för dörren med majbrasor och förstås smällare, raketer och fyrverkerier. Min vädjan om att bojkotta det mesta pangandet står kvar, och faktiskt upplevde vi häromveckan den fridsammaste påsk jag kan minnas i mitt drygt fyraåriga liv.

 

När det gäller majbrasor och andra mindre rishögar kommer här en liten blyg bön från vår ”Kotte”. Han vet att många av hans kompisar övervintrat i gamla skräphögar, och fortfarande kryper in och övernattar eller dagsover där.

Tänk på det innan ni ”tuttar” på och försök, där det är möjligt, att flytta riset en bit eller röra om lite med en pinne så att  vilande ”kottar” hinner ut! Var förresten försiktig med allt som tänds på ute, då det är jättetorrt och kan gå riktigt på tok om vinden får tag i elden.

 

 Med det önskar vi er en trevlig Valborg och första maj. Förhoppningsvis i vårsolens sken, även om  väderfolket i tv-apparaten hotat med snö och kyla! Hu då, och så skönt som vi haft det på slutet är det bara att hoppas att vädergudarna vet bättre.

Innan jag tackar för mig vill jag återknyta till solen, och att den skiner väldigt intensivt just nu. Det blev vi varse alldeles nyss, då den brände en brun fläck i golvet, efter att en solstråle koncentrerats i glaset på en av våra vattenskålar. Så mina vänner, det gäller att se upp!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus

Det är få förunnat, och vi har tillhört de lyckligt utvalda i flera år. Mot alla odds, då vi bor mitt i stan, om än i ett gammalt kulturkvarter. Och visst har vi redan kikat under staketet i vår och undrat hur det ska bli i år.

Då plötsligt i mörkret, sent på långfredagskvällen, får vi det finaste svar vi någonsin kunnat få. Mjukt tultande över gräsmattan kommer en ensam liten varelse, som får oss alla på tassar och allas våra hjärtan att slå hårt med rasande fart!

 

Matte brukar säga att ingen kan vara olycklig, som har en sådan här liten sommargäst i sin trädgård. Och vi bröder är de första att instämma och göra allt för att gästen ska trivas och känna sig trygg.

Strax före midnatt samma kväll har matte hälsat den utsvultna varelsen välkommen med mat och vatten, och sedan lämnat honom att utforska gården i sin egen takt. Vi bröder sitter länge och väl i sovrumsfönstret och ser hur han tultar runt för att förvissa sig om att läget är under kontroll.

 

Tack och lov har matte i veckan inrett en sovkupé med mjukaste halm i en av våra transportboxar. En annan box har hon förvandlat till restaurangvagn, och där sätter hon nu in lite extra förplägnad den här första natten.

Dessutom har hon som alltid stoppat in fullt med väldoftande halm från Kottbo under farstukvisten, och husse snickrat snickrat två nya ingångar i staketet. Ingångar i lagom storlek för vår gäst, men för små för lillebror Febus att smita ut genom.

 

Allt i fall att det skulle hända, det vi alla här hemma i smyg drömt om och hoppats på. Och nu har det alltså hänt! Vår alldeles egen ”Kotte” har redan till påsk har återvänt till sitt sommarviste för tredje året i rad.

Så liten och tunn att vi knappast kan tro att det är han. Men de pigga ögonen och det gamla ärret ovanför höger öga talar sitt tydliga språk. Precis som valet av favoritmat, då det bara är Mjau kattmat, som verkligen uppskattas av den här nådige herren.

 

Och Mjau får han så mycket han vill, då det är en gudagåva att bli utvald av och lycka att få ge en taggig glädjespridare sommarviste så länge det varar. För det är bara så länge han själv vill! Ingen får hindra en igelkott från att vandra vidare när den väl bestämmer sig för att göra det.

Från nu är i alla fall varje dag en lyckodag här hemma, även om vi alltid är lika oroliga när ”Kotte” är ute på sina nattliga vandringar. Men sådana hör ”kottelivet” till, och vi blir lika glada varje gång han kommer hem från sina spännande utflykter!

 

 Visste du förresten att igelkotten är ett urdjur som funnits i 65 miljoner år, och att en vuxen ”Kotte” har runt 6 000 taggar. Matte har också berättat, att ”kottarna” sorgligt nog minskat så mycket i antal, att de sedan 1968 är fridlysta och vi alla måste göra vårt bästa för att hjälpa dem.

Det gör vi bäst genom att sluta spruta giftiga ogräsmedel i våra trädgårdar, inte ha det alltför städat och gärna ge dem lite mat och vatten. Kattmat, tunnpankaka och rå strömming brukar uppskattas! Men ge aldrig ”kotten” mjölk, som den inte tål och riskerar att bli riktigt dålig av i lilla magen!

Tassekram Triton, Artemis och Febus

Min älskling du är som en ros, sjöng matte tidigt i morse för lillebror Febus. Så hissade hon honom högt upp i luften, pussade honom mitt på nosen och kramade om honom en lång stund.

Ja, lång och lång! Åtminstone så länge han kunde hålla sig i styr. Det brukar inte vara så värst många minuter åt gången, och var det knappast i morse heller.

Han hade som vanligt alldeles för mycket att bestyra och var ute på gården innan vi bröder ens hunnit gratulera honom. Men en fin tonfiskfrukost hann vi i alla fall avverka tillsammans!

 

 Som ni säkert förstått är det världen bästa och busigaste liillebror Febus som firat sin födelsedag i dag. Två hela år är det sedan han föddes fredagen den 13:e! Ett datum som förpliktar för lillebror, och som sedan barnsben är mattes lyckodag.

Just den dagen, för väldigt länge sedan, var mattes kattflicka Laika, till veterinären för att bli lugn och snäll och go. Det var inte så vanligt på den tiden, och veterinären, som var skrockfull, blev alldeles tyst när familjen kom dit med en kolsvart katt.

Men allt gick bra och Laika levde lycklig, som mattes bästa vän, i hela 18 år. Sedan dess är fredagen den 13:e mattes lyckodag, och jag tror det var lite därför hon valde den söte, snövite Febus som lillebror åt oss.

 

 Och nog fick vi en lillebror som heter duga! Inte en lugn stund har vi haft här hemma, sedan han kom en solig sommardag för snart två år sedan. Men så är han ju också lite speciell med sin sagolika uppfinningsrikedom och sina genomsnälla blå ögon.

En glädjespridare som saknar motstycke och hjälper till att hålla broder Artemis och mig i trim. För utan lillebror är det risk att vi hade hade börjat gubba till oss i förtid. Men med honom i huset är det ingen risk för någon av oss i familjen.

Högt och lågt har han flugit med håret på ända hela födelsedagen. Han har verkligen fått busa precis som han har velat. Vi har alla hjälpts åt att hålla koll på ”cirkuskatten” , som hunnit med att uppträda både på farstukvisttaket och i äppelträden.

 

Mot kvällningen ska han ut och ragga med husse och matte i storbilen. Sedan väntar födelsedagsmiddag för oss alla tre, innan vi tillsammans patrullerar av gården och lillebror Febus sedan förhoppningsvis sover ovaggad natten lång.

Det gör han faktiskt nästan jämt, medan broder Artemis och jag är uppe och rör på oss lite då och då. I gengäld sover vi på rygg med magen i vädret flera timmar varje dag.

Det har lillebror inte tid med utan kan hålla i gång från tidig morgon till senan kväll. Ju tröttare han blir desto vildare blir han tills han slocknar som när man blåser ut ett ljus.

 

 I dag har vi firat lillebror Febus födelsedag och snart är det dags att fira påsk. Visserligen är det några dagar kvar men jag vill ändå vädja till alla att fira med hjärtat och tänka på djuren. Alltså inga smällare, raketer, fyrverkerier och allt vad det heter som puttrar och pyr.

Ingen ska behöva sitta undangömd och darra av rädsla, tvingas svälja lugnande medel eller fly hemifrån ut i skogen för att andra ska fira påsk.  Låt oss enas om det och hjälp mig att sprida det viktiga budskapet.

Med det önskar vi här hemma er alla en riktigt Glad Påsk tills vi hörs igen i slutet av långhelgen. Och som ett litet tips rekommenderar jag varmt alla kattkompisar att fira med rå uppvispad äggula. Det smakar jättegott och passar extra bra just till påsk!

Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus

Jag brukar säga att jag är från Brandalsund, och det är väl så sant då jag är född där. Men mina rötter och förfäder har jag som rasen antyder i Sibirien. Där sträcker sig vår historia runt 300 år tillbaka i tiden.

Till Sibirien kom tamkatten då med inflyttade ryssar, som drog omkring och försörjde sig på jakt och fiske. De medföljande tamkatterna korsade sig med lokala vildkatter, och avkommorna utvecklade med tiden en lång, tjock, vattenavstötande päls för att klara det bistra klimatet.

 

Isolerade från omvärlden i mer än 100 år  blev med tiden de här korsningarna en frisk och härdig ras. En ras där endast de starkaste överlevde, och det hårda livet formade dem till utmärkta jägare.

Allt det här enligt den gamla sägnen, som är allt vi nutida varelser har att förlita oss på. Må vara hur det vill med sanningshalten, men intressant är det då det mesta som skrivs om ursprungsdjuren i alla fall stämmer in på mig.

 

Stor och stark, robust och tålig, klok och snäll och dessutom trogen som husse och matte som en hund! Sele och koppel bär jag bara som trygghet om något hemskt skulle hända. Men för att följa de mina skulle jag lika gärna kunna vara utan.

Där har småbröderna Artemis och Febus fortfarande kvar att lära, då de är aningen virrigare än jag är. Men en sak har vi gemensamt, och det är att vi trivs väldigt bra ute och gärna i vildmarken. Jag har sagt det förr, och säger det igen. Skogen är mitt liv!

 

 Jag vill berätta det är för att ni som följer oss i bloggen ska förstå varför vi är som vi är. Gillar snö och kyla, vida vidder och höga höjder, gärna plaskar i vatten och åker storbil till skogen för att bli ett med naturen.

Ränderna går aldrig ur, och precis som den ryska hästen basjkir är vi sibirier också så vänliga mot allergiker att många  av dem tål oss. Det lär bero på att vi saknar något i huden, som alla andra katter har, och som gör att de framkallar allergi.

 

Lättare att kolla än historiska fakta är det faktum att den sibiriska katten med tiden kom tillbaka över Uralbergen till Moskva och St. Petersburg. Rasen väckte stor nu stor uppmärksamhet, och när Berlinmuren föll började sibirierna spridas i Västeuropa. 

Hit till Sverige kom den sibiriska katten först efter millenniumskiftet år 2000, då 10 sibirier importerades. Åtta flickor och två pojkar, som lade grunden till rasen och de tusentals av oss som finns här i landet i dag.

 

Med tiden upptäcktes att vissa sibiriska katter någon enstaka gång kunde få en speciellt tecknad unge med blå ögon livet ut. Den sågs först som en ”bortbyting” men fick snart rasnamnet neva masquerade och är idag en godkänd syskonras till oss sibirier.  

En sådan är lillebror Febus, och som kuriosa kan jag avsluta med att berätta att både sibirier och nevor använts och fortfarande används som cirkuskatter i Ryssland. Varför förstår alla som träffat lillebror, och sett honom uppträda här hemma som aktrobat!

 Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus