Månad: juni 2014

Misstankarna har bekräftats och mysteriet är löst! Men jag vågar lova att det krävdes många timmars detektivarbete innan ”Prassel” kunde avslöjas.

Då kom han plötsligt sent en kväll, som den självklaraste sak i världen, genom husses specialbyggda ingångshål i staketet. Välkomnad av oss bröder, men bara så där lagom av ”Kotte”!

Efter en stunds knuffande och buffande lyckades matte i alla fall få dem att sätta sig och äta bredvid varandra. Och visst var det mysigt att se, men några riktiga kompisar verkade de inte vara.

 

Vår ”Kotte” är fortfarande betydligt mindre än ”Prassel”, men det är hans ställe och helt klart han som bor här och bestämmer. ”Prassel” nöjer sig blygt med att få äta sig mätt och drar sedan vidare för att hälsa på vid samma tid sena tid nästa kväll.

Högt över, lågt under och mellan spjälorna på staketet har vi stått, legat, suttit och hållit koll på minsta rörelse utanför om kvällarna. Men ”Prassel” har gäckat oss i mörkret, och det enda som avslöjat hans närvaro är fler tomma fat än vad vår ”Kotte” kunnat åstadkomma.

 

Husse och matte har hela tiden anat vad som dolt sig i mörkret. Vi har förstås också hoppats men varit skeptiska! För vi har fortfarande problem med den svart/vita utomjordingen, som heter Jack, bor några kvarter längre upp på Elsborg och håller på att knäcka oss.

I morse hade han grävt sig in från den farliga sidan, med påföljd att lillebror Febus fick fnatt, jagade ut och drog iväg efter honom. Lyckligtvis såg broder Artemis vad som hände och tassade snabbt som blixten in och slog larm om att det inte stod rätt till!

 

Matte hittade lillebror Febus under syrenbusken på fel sida staketet, varifrån den svartvita flydde genom ett hål upp på allmänningen. Hem kom hon med en ”vrålhet” lillebror som var mer svart än vit efter att ha åkt på magen i leran efter nattens våldsamma skyfall.

Så hela förmiddagen har husse och matte varit ute i blötan och fyllt upp hålen under staketet. Nu har de dessutom sänkt staket-ribban nertill och fyllt på grus bakom blommorna! Allt för att försvåra för objudna gäster att gräva sig in.

 

Regnat har det förresten inte bara gjort i natt. Det har varit grymt blött och kallt hela veckan efter  midsommaren som blåste bort. Så hur blommorna här hemma kommer att se ut, när jag ska ha ”Liten Öppen Trädgård” om en månad vågar jag knappt tänka på i dag.

Men jag brukar ha tur med vädret, så vi får hoppas på det i år med. Sista söndagen i juli är det som gäller, och det börjar så smått bli tradition. Jag återkommer förstås till det, men redan nu går det jättebra att höra av sig till gpia.persson@outlook.com om du känner för att vara med, se på blommor, prata katt och fika!

 

 Måste tyvärr erkänna att jag ännu inte så kommit så värst mycket längre med den uppblossande midsommarförälskelsen. Men håll med om att hon är en riktig sötnos. Så bara solen kommer upp igen ska väl matte och jag försöka få till en träff  med henne.

En bit på väg har jag i alla fall kommit, för hon springer då inte och gömmer sig för mig nu längre. Tvärtom tycker jag nästan att hon börjar se lite intresserad ut! Så vem vet vad som händer om nu bara solen och värmen återvänder.

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus

 

 

 

 

Misstankarna har bekräftats och mysteriet är löst! Men jag vågar lova att det krävdes många timmars detektivarbete innan ”Prassel” kunde avslöjas.

Då kom han plötsligt sent en kväll, som den självklaraste sak i världen, genom husses specialbyggda ingångshål i staketet. Välkomnad av oss bröder, men bara så där lagom av ”Kotte”!

Efter en stunds knuffande och buffande lyckades matte i alla fall få dem att sätta sig och äta bredvid varandra. Och visst var det mysigt att se två ”taggisar” samtidigt, men några riktiga kompisar verkade de inte vara!

 

Vår ”Kotte” är fortfarande betydligt mindre än ”Prassel”, men det är hans ställe och helt klart han som bor här och bestämmer. Prassel nöjer síg blygt med att få äta sig mätt och drar sedan vidare för att hälsa på vid samma tid sena tid nästa kväll.

Högt över, lågt under och mellan spjälorna på staketet har vi stått, legat, suttit och hållit koll på minsta rörelse på utsidan om kvällarna. Men ”Prassel” har gäckat oss och det enda som avslöjat hans närvaro är fler tomma fat än vår ”Kotte” kunnat åstadkomma.

 

 

Husse och matte har hela tiden anat vad som dolt sig i mörkret. Vi har förstås också hoppats men varit skeptiska! För vi har fortfarande problem med den svart/vita utomjordingen, som heter Jack, bor några kvarter längre upp på Elsborg och håller på att knäcka oss.

I morse hade han grävt sig in från den farliga sidan, men påföljd att lillebror Febus fick fnatt, jagade ut och drog iväg efter honom. Lyckligtvis såg broder Artemis vad som hände och tassade snabbt som blixten in och slog larm om att det inte stod rätt till!

 

Matte hittade lillebror Febus under syrenbusken på fel sida staketet, samtidigt som den svartvita flydde genom ett hål upp på allmänningen. En  ”vrålhet” lillebror som var mer svart än vit efter att ha åkt på magen i leran efter nattens våldsamma skyfall.

Så hela förmiddagen har husse och matte varit ute i blötan och fyllt upp hålen under staketet. Nu har de dessutom sänkt staketribban nertill och fyllt på grus bakom blommorna! Allt för att försvåra för objudna gäster att gräva sig in.

 

Regnat har det förresten inte bara gjort i natt. Det har varit grymt blött och kallt hela veckan efter att midsommaren blåste bort. Så hur blommorna här hemma kommer att se ut, när jag ska ha ”Liten Öppen Trädgård” om en månad vågar jag knappt tänka på i dag.

Men jag brukar i alla fall ha tur med vädret, så vi får hoppas på det i år med. Sista söndagen i juli är det som alltid som gäller, och det börjar så smått bli tradition. Jag återkommer förstås men redan nu går det jättebra att höra av dig till gpia.persson@outlook.com om du känner för att se på blommor, prata katt och fika!

 

Så värst mycket längre har jag inte kommit med

 

Tänk vad midsommar med ljusa nätter och blomsterkrans i håret kan väcka förunderliga känslor! Eller hur ska man annars förklara det som hände mig en bit bort sent på midsommaraftons kväll.

Blomsterprydd, stolt som en tupp och glad i hågen tassade jag då med matte ut på spännande promenad ner mot stan. På vägen skrämde jag först jag hem en gammal svart/vit tant och grymtade efter det på avstånd åt en liten grå/vit fröken.

 

Men se det skulle jag aldrig ha gjort! För jag upptäckte snart att hon var alldeles bedårande söt! Men mitt burdusa sätt fick henne att retfullt slingra sig in i syrenhortensian och sedan sitta där kika på mig.

Så nära och ändå så oåtkomlig! Och det trots att jag nu började kvittra som en pippis, i stället för grymta som en gris, för att locka fram henne. Men sötnosen var obeveklig och därför så  intressant att matte aldrig höll på att få hem mig.

 

Hemma väntade förstås Artemis, Febus och ”Kotte”, som blivit nästan som en liten hund! Han har flyttat in på riktigt i sitt lilla röda hus, och när han är vaken kommer han så fort matte ropar!

Artemis gjorde förstås stora ögon, när jag berättade varför jag dröjt mig kvar där ute så länge. Lite nyfiken blev han också, men han och Febus hade fullt upp att hålla koll på allt spännande som rörde sig på gården i blåsvädret.

 

 

Helt klart hade de upptäckt något nytt som ingen av oss andra lagt märke till förut. De turades om att hålla koll och Febus försökte förgäves förklara för mig vad som var på gång utanför staketet. Fast jag var förstås lite för sinnesförvirrad för att kunna koncentrera mig på det.

Men helt kart hade det med ”Kotte” att göra! Det gjorde mig förstås orolig för att småbröderna upptäckt någonting som skulle kunna vara farligt för honom. Någon förklaring fick jag inte heller den kvällen, men misstankarna började riktas åt ett visst håll!

 

Så innan vi tassade in frampå nattkröken, för att gå till sängs, satte matte ut dubbelportioner med mat åt ”Kotte”. Och innan jag somnade lovade hon mig en förmiddagspromenad med blomsterkrans ner till föremålet för mitt intresse.

Sötnosen bor i samma hus som kvarterets bilskola. Så på trappan ut mot gatan satt matte och jag en lång stund på midsommardagen och bara väntade på att få se en skymt av henne. Men inte heller! Nej, matte och jag fick nöja oss med bilisternas uppskattande blickar på mig i blomsterkrans vid Gruvgatan.

 

 Jag får trösta mig med att det går fler tåg, som det så vackert heter! Och vad det var som ”spökade” utanför staketet på midsommarafton hoppas jag kunna ta reda på och avslöja nästa helg!

Med det önskar vi er alla ett fin avslutning på midsommarhelgen , som går till historien till den kallaste och blåsigaste vi varit med om. Men det finns som sagt inget dåligt väder – bara dåliga kläder. Och vi höll värmen bra med blomsterkransarna!

 Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus

Huset på plats, målat och klart, blommor och buskar satta! Till och med lite mjuk kvällsbelysning har ”Kotte” fått i sin alldeles egen lilla myshörna i trädgården.

Där håller han som bäst på att göra sig hemmastadd i sitt nya trygga ”kottehus”. Dit han kan han nu smyga in, om faror lurar, när vi andra är i skogen eller ligger och sover.

 

Ingången till huset är nämligen så finurligt konstruerad att bara en igelkott kommer in. Det är det som är finessen, och gör att han garanterat får ha huset alldeles för sig själv.

Det har nämligen blivit lite si och så med hans gamla sovkupé på slutet! Jag har blivit så där alldeles våldsamt förtjust i den och smyger mig in dit så fort jag kommer åt.

 

För jag har upptäckt hur gudomligt skönt det är att ligga inbäddad i ren mjuk halm. Det doftar ljuvligt och att sova ute, till måsarnas skri och lillpippis kvitter, är sommar när den är som bäst.

Matkupén eller restaurangvagnen intill har ”Kotte” förstås kvar, och där finns alltid mat om husse och matte är borta och vi bröder sitter inne. Fast annars äter han numera mest i sällskap med matte ute på gräsmattan.

 

 Det märks att han känner igen hennes röst och tittar på henne med jättesnälla ögon. Han verkar helt trygg med oss här hemma och tycks till och med uppskatta när matte kliar honom bakom örat och under hakan.

Höga ljud och snabba rörelser är det enda som skrämmer.  Så när det var cruising härom kvällen, tyckte jag riktigt synd om ”Kotte”! För det dånade vedervärdigt grymt i luften och durrade hemskandens otäckt i marken till långt in på natten.

 

Faktiskt var det så illa att jag redan börjar gruva mig för nästa gång det ska cruisas här i stan. Just för att några få ”dunderklumpar” måste ”bränna  ut” allt de har och förstöra för de stora sköna amerikanska glidarna.

På tal om bilar måste jag också berätta att jag i går tvingades ta avsked av den gamla storbilen, som husse skjutsat mig i från första stund. Den här gången har han bytt tll sig en mindre, men i alla fall en skogsbil, och nu väntar jag bara på att få ut och provåka den.

Med det tackar jag för mig för i dag och passar samtidigt på att från alla oss här hemma önska alla er alla där ute en riktigt trevlig midsommar!

Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus

Jag sitter i fönstret och kollar på en matte med två hundar ute på trottoaren.  De tre får mig att fundera över varför det fortfarande är så märkvärdigt att skaffa hund och så lättvindigt att skaffa katt.

Det borde inte vara någon skillnad, då det krävs samma ansvar och lika mycket kunskap av ägaren. Men efter att matte och jag i veckan tittat på husdjurssidor i arbetsmaskinen, går det inte att blunda för hur dåligt pålästa många kattägare är!

 

 Kanske är det därför som det i dag finns över 100 000 hemlösa katter här i landet. Kull på kull med kattungar föds och visas upp på söta bilder för att hitta nya hem. Kattungar helt utan identitet, som skyddsnät i framtiden.

Ett som är säkert är att det är de här kattungarna riskerar att bli övergivna när de inte är lika små och söta längre. För som alla levande varelser växer de upp, blir vidlyftigare och mer påfrestande, samtidigt som de ställer allt större krav på sina ägare.

 

Det är både simpelt och ansvarslöst att ”dribbla” med katter och kattungar på det här sättet. Ska katten inte användas i avel ska den till veterinären för att bli lugn och snäll och go.  Föds det kattungar ska de id-märkas med chip, vaccineras, avmaskas och veterinärbesiktas innan de lämnar mamma katt.

De ska också vara minst 12 veckor innan de flyttar! Låt dig aldrig luras att ta en yngre unge från sin mamma, då det inte bara är grymt utan också ett brott mot djurskyddslagen. Anmäl upprepade förseelser till länsstyrelsen, så det slipper bli fler kattungar där!

 

Jag har skrivit om det förut. Men det tål att upprepas så många kattkullar utan identitet som just nu visas upp på husdjurssidor i arbetsmaskinen. Och inte bara det! Många kattägare verkar inte heller veta ett dugg hur farliga vissa saker ni människor stoppar i er är för oss katter.

Bara den senaste veckan har kattägare skrivit om hur deras katter älskar avakado, lök, russin, vindruvor och choklad. Godsaker för människan men ytterst olämpliga, för att inte säga farliga, för både katter och hundar. Så farliga att vi kan bli väldigt sjuka och till och med dö av dem!

 

Framför allt är det inre organ som lever och njurar som tar stryk. För vi är inga människor och kommer aldrig att bli det! Vi är husdjurmed speciella behov och behöver mat och godsaker som är avsedda för oss.

Samma sak med mediciner för människor. Ge aldrig sådana till ditt djur, annat än i speciella fall, och då på inrådan av veterinär. En så oskyldig tablett som Alvedon, som kan köpas i vanliga affärer, kan räcka för att ta kål på en katt.

 

Det blev mycket på en gång, men det kan inte sägas nog många gånger. Så hjälp matte och mig att sprida vidare och bana väg för att vi katter med tiden ska bli lika mycket värda som hundarna jag fortfarande ser ute på trottoaren.

Hoppas att jag inte blev för allvarlig nu. Men det känns angeläget med tanke på alla små rara kattungar som den närmaste tiden ska ut i vida världen. Och med det tackar jag för i dag och önskar alla en solig sommarvecka tills vi hörs igen!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus

 

Äntligen slut på det eviga blåsvädret som vindpinat oss hela den senaste veckan. Ett blåsväder som, i sällskap med ett lika envist regnande, förvisat oss till de lummigt grönskande buskarna.

För växtväder har det varit, och vi har numera inga som helst problem att gömma oss och ligga droppstilla och kolla på lillpippis. De grå sparvilarna har i dagarna kommit med sin första kull småttingar och håller på att ta ner husse och matte.

 

Här vankas det nystekt pannkaka på den höga pidestalen utanför köksfönstet. Småttingarna, som är alldeles gula om näbben, har svårt att hålla sig på benen och äter som bara den för att få lite tyngd och inte blåsa bort.

Just nu behöver de verkligen lite människohjälp! För så kallt som det har varit i luften på slutet har naturen inte så värst mycket att bjuda på. Men nu är klockan slagen, och det betyder att det lär ska bli ändring på det!

 

För i dag skriver vi första söndagen i juni, och då är det sommar på riktigt! Faktiskt tycker jag mig redan känna att nordan mojnat lite, samtidigt som solen skiner från en klarblå himmel och värmer så där gudomligt skönt.

Nog för att vi klarar oss här hemma, men jag tycker mer synd om ”Kotte”, när vinden viner och han tappar sitt annars så säkra väderkorn. Hos honom är det nämligen den lilla nosen som styr i alla väder och ser till att han hittar hem i mörkret.

 

Utan ”Kotte” ingen sommar, då vi blivit bortskämda med att höra hans gemytliga prasslande i halmen under farstukvisten och se honom sticka fram sitt lilla huvud där. Broder Artemis, som älskar lugnet och tystnaden, kan sitta långa stunder och titta förundrat på den lilla taggiga varelsen.

Här hemma på gården har vi vårt eget lilla sommarparadis, och behöver inte åka på någon sådan där storslagen semester långt bort. Det räcker så bra för oss alla fem med lite spännande skogsutflykter, och så ser jag förstås fram emot att få ha min alldeles egen dag.

 

Sista söndagen i juli blir det i år precis som alla år! Och då är ni varmt välkomna till ”Liten Öppen Trädgård” med fika, kattprat och annat smått och gott! Kunde inte hålla mig längre utan måste bara få sätta det på pränt!!!

Återkommer förstås till ”Tritondagen” längre fram i sommar. Nu måste jag i stället få visa hur glad ”Kotte” blev i dag, när han fick lite laktosfri kattmjölk efter kattmaten. Titta, njut och bli glad du med!

 

Glad blev också allas vår vita ”sagohäst” Hvalstad Blondi, när hon på i veckan gjorde sitt livs andra lopp på Rättvikstravet och firades med massor av morötter av sina många vänner! Vi tillhör dem, och har alla här hemma var sin andel i henne, och var förstås jättestolta.

Blondi med tränaren Christina Erlandsson i sulkyn travade klockrent och fick sin första slant med hem till Romme! Så sommaren kunde inte ha börjat bättre för den norska blondinen, som likt lillebror Febus är vit med lite dragning år guld och har ärliga ljusblå ögon!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus

 

 

Tassekram sibiren Triton med bröderna  Artemis och Febus