Hösten är här och veckan har gått mest i jaktens tecken. Höjdpunkten för mig var torsdagens grodjakt i kulturskogen Myrhagen vid naturstigen en bit ovanför Elsborg.
Där älskar jag att ligga och spana in hur de pyttesmå grodorna hoppar upp och ner och väcker min inombords jaktlust. Men jag nöjer mig med att fånga och släppa dem igen när de sprattlar till i munnen.
För hur söta de än må vara så smakar de inget vidare att bita hål på! Så jag nöjer mig med att fånga och släppa, fånga och släppa, fånga och släppa i all oändlighet.
Jag blir alldeles besatt av de små ”hoppjerkorna” och kan hålla på att kolla på dem hur länge som helst. Så när jag väl kommit dit, och de är i farten, är jag nästan omöjlig att få hem.
Och det trots att jaktlyckan inte är så värst stor, då de är ruggigt kvicka och så många att jag tappar fokus. Samtidigt smälter de in i färgen på marken och är suveräna på att gömma sig efter landning.
Medan jag sedan vilat ut efter grodjakten har Artemis och Febus roat mig med sina akrobatiska färdigheter i jakten på fjädrar av alla de slag. Broder Artemis på hög höjd med risk för att dratta i backen när vinden suger tag i fjäderbytet.
Men som alltid när det gäller broder Artemis går han så helhjärtat in för det han håller på med att ingenting kan hindra honom. Så flyger fjädern för långt ut följer han sannolikt efter av bara farten.
Och vem vet, så engagerad som han är kanske han till och med kan flyga! Han är nämligen väldigt speciell och utvecklas fortfarande otroligt mycket, för var dag som går, fast han hunnit fylla fyra.
Lillebror Febus i sin tur hoppar högt av lycka i jakten på en ny snurrande fjäderpiska!
Den har matte skaffat för att motionera och slimma oss lite inför den årliga uppvisningen i Borlänge sista helgen i september.
Måste erkänna att jag inte är inte lika lättflirtad som småbröderna när det gäller de avancerade fjäderhoppen.
Men jag lovar återkomma till den halsbrytande motionen, när jag fått klart för mig vad den går ut på.
Någonting väldigt märkvärdigt, som kommit med posten i ett väl inslaget paket, måste det i alla fall vara!
För den nya piskan får Febus att hoppa meterhögt, så håret står på ända, i jakten på de snurrande fjädrarna. Han är helt ”frälst” och kan hålla på hur länge som helst! I går hoppade han till och med så vilt att maten kom upp!
Men så rör de här fjädrarna sig faktiskt i luften precis som en levande fågel. Så jag måste erkänna att jag börjar bli lite nyfiken på den populära piskan jag med.
Hur nu jag, med mina modiga åtta kilo, ska kunna hoppa meterhögt upp i luften efter en konstgjord fågel återstår att se! Fast större under har väl skett, så den som lever…
Ett par riktiga sötisbilder på lillebror Sioux från ”Uppfödar-Ulrika” i Älvnäs måste jag förstås också bjuda på idag. Han är nu fyllda fem veckor, och har som synes växt till sig till en riktig kramgo liten nallebjörn.
Här ses han nybadad och nyfönad efter att ha testat riktig mat första gången och simmat på mage över fatet. Alla barn i början! Men han var jätteduktig och satt snart mitt i fatet och åt själv av hjärtans lust.
Väldigt omtyckt har han också blivit av alla vänner i bloggen och på det där som kallas facebook. Han har till och med fått sig tillsänd en alldeles egen liten dikt från en raring, som heter Katerina och skaldar så här fint om vår lillebror.
Söte Sioux, söte Sioux! Liten rund och go´! Sover middag i en sko! Sen i Pias hjärta får han bo och bli fabbro Febus ”Meducin”, må ni tro!
Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus