Uppe i ottan och glad i hågen hoppade jag in i bilen vid sjusnåret i lördag morse. Trodde förstås att vi skulle ut på något spännande och var mallig över att bara jag fick följa med.
Men ack vad jag bedrog mig! En halvtimme senare satt jag i en trång sidenklädd blå bur och glodde på några löjligt förnöjsamma utställningskatter i raden av burar mitt emot. Då brast det fullständigt för mig!
Den dagen bestämde jag mig för att aldrig mer sätta min tass i en utställningsbur. Och den här gången talade jag högt och ljudligt om det för både husse och matte.
Jag mullrade som åskan, och slog blixtsnabbt med framtassen så fort de försökte tala förstånd med mig. Inte förrän matte avbokat mig hos domaren, lugnade jag ner mig, och sov sedan räv i sex timmar tills vi fick åka hem!
Med det skulle jag ha kunnat avsluta dagens skriverier, om det inte varit för mina excellenta småbröder. De var inbokade på söndag och skötte sig förstås exemplariskt som de ljuvliga ”goldenpojkar”de är.
Inte nog med att de låg som prinsar i sin dubbelbur till allmän beskådan. De var också ut och busade i de röda väskorna, som matte hade med sig med burskynken, friseringsgrejor, matskålar och annat smått och gott hemifrån.
Det är mycket som ska med, och som ska klaffa, för att få vara med på en riktig kattutställning. Och föreningen Dalälvskattens höstutställningar i Borlänge brukar tillhöra landets trivsammaste och populäraste arrangemang.
Men hur mycket jag än älskar att vara ute bland publik, och träffa nya människor, så pallar jag inte trycket att sitta instängd i en trång bur. Matte säger att det på finspråk heter klaustrofobi, och hon har nu förstått att jag inte rår för det!
Annat är det med lillebror Febus. Han var först upp på domarbordet, och inte nog med det! Han bars dessutom runt till flera domare, då det rådde tveksamhet om hans färg verkligen var golden med vitt.
Domaren Lena Björkander hade nämligen svårt att hitta det vita, men till slut enades alla om att han i alla fall hade en liten vit fläck på en tå. Ska det granskas så ska det, och lillebror Febus hängde snällt med i famnen på sin domare.
Lika suveränt skötte sig broder Artemis i famnen på sin domare Åsa Hammarlund. Hon blev jätteförtjust i honom, men tyckte nästan att han var lite för pojkaktigt söt för sitt eget bästa.
Han fick därför ”stryk” av en lite manligare sibir. Men det hängde på ett hår, och med lite maffigare vuxenlook nästa år ska det nog gå vägen! För gedignare virke än i broder Artemis finns inte i hela världen.
Som alla vet är min bästebroder Artemis väldigt speciell och det mjukaste, goaste som finns. Nu när jag lagt allt utställandet på hyllan, ska jag fortsätta stötta och peppa honom av hela mitt hjärta till nästa gång.
För faktiskt verkar han tycka att det här med utställning är riktigt roligt. Så han hade inga problem att visa upp sig, och sitta snällt kvar på bordet, medan domaren skrev hur mycket hon tyckte om honom.
Tillbaka i buren efter uppvisningen var det bara för bröderna att njuta och invänta rosetterna. På det medföljande bladet skrev domaren, om min busiga lillebror Febus, att han var excellent i storlek, substans och harmoni.
Hon framhöll vidare att han har en excellent huvudform, ett något öppet ögonuttryck och fina excellent placerade öron. Även svansen och konditionen var excellenta och hon sammanfattade bedömningen med att han var en ung snäll pojke!
Minst lika excellent var broder Atemis, som tillsammans med rosetten fick papper på att han har bra body och excellent benstomme. Excellenta kinder och rundat nosparti, excellent profil, panna och bra haka.
Hans rara runda ögon var förstås också excellenta i storlek, form och placering. precis som pälsen, färgen och mönstret. Svansen var bra, konditionen excellent och han har enligt domaren ett supertemerament!!!
Tänk att det är min blyge bästebroder Artemis, som numera uppträder så världsvant att han får sådana lovord av en utställningsdomare. Det värmer mitt storebrors-hjärta, då det är jag som fostrat honom.
Så slutet gott allting gott! Även om jag har gjort från mig allt vad utställning heter och hoppas att alla ni som hälsade på mig i buren förlåter mig! Jag är kung i skogen, och det är där jag hör hemma.
Låt oss i stället glädjas åt småbröderna, som kramade om varandra och sov så här sött när dagen led mot sitt slut. Nu har de två CAP-rosetter var, och får de var sin till blir de visst någonting stort har jag hört!
Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus
14 svar på ”Aldrig mer, aldrig mer, aldrig mer !!!”
Hej Triton! Jag förstår att du inte vill vara med på någon utställning mer. Du var då verkligen inte i form i lördags. Det är inte lätt att vara en liten kisse och inte vara i form. Det är mycket bättre att få vara hemma i stället. Det var i alla fall jättekul att dina småbröder klarade sig så bra på söndagen. Nu låter vi lördagen vara glömd och ser framåt i stället. Var rädd om dig och dina bröder så kanske vi ses snart på hemmaplan.
Tassekramar från Tusse, Zibell, Leo och matte Lotta
Hej Tusse, Zibell, Leo och matte Lotta!
Tack för era förstående ord, och jag kan lova dig matte Lotta, att vara en helt annan Triton, om du kommer och hälsar på mig hemmavid! Nog för att jag var i prima form på lördagsmorgonen, men jag klarade bara inte av att bli instängd i den trånga buren.
Nu har vi varit ut i skogen och jag mår som en kung igen! Samtidigt gläds vi alla här hemma åt småbrödernas fina resultat, när jag nu för gott lagt av med allt vad utställningar heter.
Hoppas ni alla mår bra och fortsätter njuta av höstsolen som fortfarande värmer på dagarna! Snart stundar mörkare tider och då är det bra att ha lite solvitaminer på lager i kroppen!
Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus
Jag förstår dig så väl för jag lider också av kloaustrofobi och vill inte heller stoppas in i någon trång bur! Men det var ju roligt att dina småbröder skötte sig så bra och fick så fina domaromdömmen och rosemutter! 🙂
Nu får du vila ut och ha en fin höstvecka!
Tassekramar fr Felix & Felicia
Hej Felix och Felicia!
Skönt att höra att det är fler än jag som inte klarar av att bli instängda i trånga burar. Det går bara inte att rå på den panikkänsla man får ensam inne i den kvalmiga värmen där.
Håller med om att vi i stället ska glädjas åt att småbröderna skötte sig så föredömligt och verkade tycka att det var roligt. Nu ska vi ha det skönt resten av veckan, och hoppas ni får ha det så med.
Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus
Ja, att det gick åt pipsvängen för din del Triton ska du inte vara ledsen för, jag skulle nog heller inte gillat det. För att sitta i en bur och inte kunna komma undan medans folk kom och glodde på mig, då skulle nog jag också blir rosenrasande. Det är prexis som när folk glor in i bilen när jag väntar på matten eller hussen, när de bara är borta ett par minuter, då blir jag också så där. Vet inte riktigt om jag ska morra, skälla eller bara blänga surt, så det där med att bli uttittad är inget för mig, matten säger att den där Hillman som bodde här förut var likadan, blev ilsken om folk stod och tittade in i bilen. Så trots att vi är snälla killar både du och jag så gillar vi inte att bli uttittade, det överlåter vi med varm tass till dem som vill, hihi.
Artemis och Febus, de är så söta och rara så jag förstår att domarna föll pladask, vem skulle inte göra det. Matten säger att de är söta som socker, va hon nu menar med det. I alla fall så blev det ju rosifetter och det var väl jätteskojsigt, peciellt som de gillar att vara i rampljuset. Du får fortsätta att stötta småkillarna och sen vara hemma i lugn och ro, när de pyser iväg på tokerierna.
Ni får ha det så braigt nere i stora staden, hoppas att ni slapp griskylan som var här i går morse, då var det inte peciellt trevligt att gå ut på morgonrundan, minus 8,2 grader men jag klara mig bra för när jag kom in så hade brasan i spisen tagit sig och det började bli varmt och skönt, hihi.
Russelpussar i mängd!
God förmiddag Felix!
Jodå, nog gick det åt pipsvängen med besked! Precis som jag befarade när jag tänkte tillbaka på förra året och mitt misslyckande i buren.
Det här med att vara drabbad av klaustrofobi, eller cellskräck som det heter på svenska, är inte det lättaste och ingenting man rår på och kan styra själv.
Du vet hur det känns att sitta instängd i bilen, med en massa människor som stirrar in på dig. Då vet du också hur det sådana gånger bullrar upp en massa mullrande ljud ur halsen som man inte heller rår på.
Så nu har jag gjort mitt och tänker ägna mig åt at stötta bröderna i fortsättningen. Var lite ledsen först och satte mig i transportboxen för att följa med bröderna i söndags!
Men det gick inte för sig, så husse kom i stället hem efter en timme och tog hand om bara mig hela dagen. Och nu har vi varit till skogen, så jag fått min medicin, och mår bra igen.
Hu då, så kallt ni haft det uppe hos er. Vi har hittills klarat oss med bara någon enstaka minusgrad men haft det ruggigt dimmigt i stället.
Ha det nu så gott där uppe i fjällvärlden, och njut av solen ute i den vackra naturen. Med det tackar jag för mig idag och är tacksam för att du finns Felix!
Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus
Åh kära hjärtandes då! Vilken mardröm för dej.Men som sagt du är ju finast i alla fall! Man kan ju inte vara på topp jämt.Vilka härliga bilder på din små bröder och givetvis på dej! puss på dej snygging
Hej Vivianne!
Ja, mardröm är rätta ordet för någon ljuv dröm var burlivet sannerligen inte för mig. Skönt att höra att du tycker om mig och vill vara min kompis ändå!
Det ska du inte behöva ångra, så mycket spännande som är att vänta här hemma i höst. Du ska veta att dina rara ord om mig just nu värmer ända in i hjärteroten.
Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus
Hej på dig Triton hoppas du tagit igen dig. Jag förstår dig så väl att du inte ville vara med på utställningen en massa tokigt folk som glor på en och stimmet pippisar är bättre och då får du gör allt som du själv vill. Hörde husse sa att du fått räkor på söndagen hemma och det tycker jag också är jätte gott. Men var stolt att du fostrat dina bröder när vi kom dit låg dom så fint med varandra som dom aldrig gjort något annat Men nu slipper du vännen allt. Ha det bra allihopa. Kram på er
Hej Gudrun!
Jodå, du kan känna dig helt lugn Gudrun!Jag repade mig ganska snart ensam hemma med och husse och bortskämd av honom hela söndagen.
Vill passa på att tacka dig och Inger så mycket för att ni ställde upp och höll trygg koll på bröderna under utställningen. Det satte matte stort värde på!
Jag är självklart mallig över mina småbröder, som fortfarande ser upp till mig fast jag om hem utan rosett. De är så glada över sina och det gör mig glad med.
Delad glädje är dubbel glädje, och ha det nu så bra tills vi hörs och ses igen!
Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus
Hej Triton! Men sötaste kattpojken! Jag har också klaustrofobi, det är läskigt att vara instängd, särskilt när någon tittar på en fast man ändå inte kan komma ut. Du ska vara skrivare och rapportör för dina småbröder. Du är så bra på det. Vet du Triton jag själv är också urkass! på att hantera min senaste mobiltelefon. Den skaffade jag för jag trodde den skulle vara så lätt! Nu menar jag absolut!! inte att du är kass på någonting! så klart, nej inte DU. Men oj vad vi både katter och människor ska kunna och vara bra på saker. Nytt kommer det hela tiden. Ändå Triton; här sitter jag och skriver till dig på en slags skrivmaskin som jag kan klicka på bara ”sådär”, så kan din matte läsa det för dig i morgon. Min Emma är ute för kvällens sista koll, jag skriver åt henne. Ibland kommer hon med en present, (mus). NU kom hon just in!
Det är skönt att ha någon att lätta sitt hjärta för Triton. Nu ska min missa och jag lägga oss. Det blev mycket ”svammel” ikväll. Det är nog för jag har ”jobbat” med mobilen.
Godnatt på er alla kattpojkar matte och husse!
Emma/emmchen V
Hej Emmchen!
Tack för dina rara ord! Då vet du hur det känns och hur dåligt man mår av att sitta instängd med ett evigt myller utanför. Jag ville verkligen ställa upp och göra matte glad, men klarade bara inte av det.
Man kan inte vara bäst på allt, och du har så rätt i att jag ska hålla mig till arbetsmaskinen och skriva om småbröderna i stället. Det trivs jag med och gör säkert större nytta som glad skribent än ledsen utställningkatt.
Du ser ju själv hur det är med mobiltelefonen just nu. Alla kan inte kunna allt, men den kan du säkert lära dig hantera bara du får träna i lugn och ro.
Och en sak ska du veta, jag tycker om dig precis som du är och känner mig mallig över att du väljer att lätta dit hjärta för mig. Hälsa Emma katt så gott och ha det bra tills vi hörs igen!
Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus
Tack för DINA rara ord Triton! ; som jag just läste. Blev både rörd och tårögd.
Stor tassekram och nospuss från både V och Emma katt.
Hej igen Emmchen!
Tack själv rara vän! Du vet att det är när det känns jobbigt, som vi som mest behöver varandra. Jag kan bevara en hemlighet och sviker aldrig ett förtroende! Hälsa Emma katt!
Tassekram Triton