Månad: december 2014

Året lider mot sitt slut. Bara timmar kvar att tänka tillbaka! Och jag måste erkänna att jag nästan känner mig lite nostalgisk härute i snön.

Kanske för att jag fyllt fem år och blivit fullstor med sibirmått mätt. Fått egen skrivarstuga, med en ny mjuk fäll till jul, och börjar känna mig som en riktig författare.

 

 Det sägs att alla god ting är tre, och det trodde jag med innan ”Mini-Vinnie” kom. Nu vet jag att alla goda ting är fyra, då det lilla kärleksknytet var precis det som fattades oss här hemma.

Han är det största som hänt i år och hela familjens ögonsten. I honom har lillebror Febus fått en  alldeles egen bästebror och plötsligt blivit både klok och stor.

 

Det vi bröder annars minns mest och bäst är alla trivsamma ”kottar” som turades om att bo här i somras. En del i det nya kottehuset andra i halmbädden under farstukvisten.

Nu sussar de sött under snön, men matte har redan börjat snickra på ännu ett ”kottehus”! Det var ju så många som ville bo i det lilla, så nu blir det ett lite större.

 

Precis som jag börjar broder Artemis bli så stor att han får kolla av allmänningen tillsammans med matte utan sele och koppel. Vi är faktiskt lydigare än de flesta hundar, fast folk inte kan tro det.

Inför det nya året lovar vi förstås att försöka hjälpa så många vilsna hemlösa katter som möjligt. Det hoppas vi också alla ni andra ställer upp på, då ingen kan göra allt men alla kan göra något!

 

Jag hoppas också kunna växa med min uppgift och utveckla mitt skrivande det under det kommande året. Ser med spänning fram emot varje ny dag, då man aldrig vet vad som väntar bakom husknuten.

Med tre busiga bröder vid min sida i skrivarstugan lär jag knappast lida brist på inspiration. Broder Artemis är på väg att bli min ständige sekreterare, medan Febus och ”Mini-Vinnie” svarar för underhållningen.

 

Och så hoppas jag förstås att ni fortsätter följa oss bröder här i bloggen lika troget som ni gjort hittills. För det är ni ger mig lust att skriva till förhoppningsvis både nytta och nöje.

Med det tackar jag för mig för i år och önskar er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR! Förstås utan smällare, raketer, fyrverkerier och allt vad det heter!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och lille Vinnie!

”Sladdisen” är årets julklapp, även om vi fick honom lite i förskott. För med honom blev vi en hel familj och lillebror Febus världens lyckligaste storebror!

Han som varit världens busfrö och tröstat sig med somrarnas taggiga”kottar”. Nu har han äntligen fått sin alldeles egen lilla dunmjuka ”kotte” att ta hand om.

 

 Det känns varmt i hjärtat på broder Artemis och mig att se lillebror Febus hoppa högt av lycka på gården tillsammans med allas vår minibror Vinnie!

Och lillungen, som bara ögon för sin storebror, flyger gång på gång i luften när de leker som bäst ovetande om att vi andra tittar på i smyg.

 

 För hur mycket ”Mini-Vinnie” än tycker om oss gamlingar, så är det Febus som är hans bästebror. Artemis och jag är mer som trygga farbröder att krypa ner hos när John Blund smyger sig på.

Självklart är det också lillungen som styr och ställer över julfirandet här hemma. Det betyder att vi pryder gården med allsköns kransar, lyktor och tomtar men bara pyntar försiktigt inomhus.

 

 Inga levande ljus, giftiga julblommor och farliga prydnadssaker, inom räckhåll för en älskad minibror, som just lärt sig klättra upp i fönstren. Han är glädjespridaren, som med sitt milda väsen lyser upp vintermörkret och skapar julstämning här hemma i år.

Men även till er andra vill jag så här i sista stund också sända en ett varningens ord för julens populära prasselsnören. De är visserligen roliga att leka med men väldans farliga att tugga på och börja svälja av bara farten.

 

 Då vi har flera hundkompisar vill jag också påminna om att hålla russin, vindruvor och choklad utom räckhåll för dem. Har säkert nämnt det förut, men det tål att upprepas varje år!

 Med det tackar jag för mig från skrivarstugan som börjar kännas lite ensam och kulen på kvällskvisten. Jag gör det med en önskan, från oss alla till er alla, om en riktigt GOD JUL!

 Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis, Febus och lille Vinnie

Hallå – hallå, alla rara bloggvänner! Jag är på språng mot julen och väntar därför med bloggen till dagen före dagen vi alla väntar på.

Fast en riktigt fin söndag vill jag ändå passa önskar jag er så här på årets kortaste dag. I natt vänder det och vi går mot ljusare tider!

Tassekram Triton

Finns det hjärterum så finns det stjärterum, som det så vackert heter. Fast den här veckan har jag mest suttit ensam i min lilla skrivarstuga och tittat ut på det eviga regnandet.

Ensam för att småbröderna föredragit värmen, inne hos husbondfolket, medan gården dränkts i vatten. De har ännu inte förstått hur mysigt det är här på fällen med regnet smattrande mot taket.

 

 Mellan skurarna har ”Mini-Vinnie” förstås fortsatt att busa i gröngräset. För grönt är det och har blivit allt grönare för var dag i veckan som gått! I dag har det äntligen torkat upp och börjat frysa på.

Men något dåligt väder verkar inte finnas för honom. Han står på två ben vid ytterdörren, och piper varje morgon och blir så lycklig när matte drar på sig skorna att han nästan flyger ut på gården.

 

 Broder Artemis ligger troget och håller koll på honom, när jag är opasslig och måste skriva. Lillebror Febus är förstås ute han med, men blir så upphiad av ”Mini-Vinnie att vi inte törs lita på honom.

Artemis och jag håller förstås också koll utanför grinden. Mest på om det dyker upp någon hemlös stackars katt, som övergivits och behöver hjälp! Det brukar alltid komma någon smygande när det blir mörkt och kallt.

  

Då måste vi, som ligger inne i värmen, ställa upp och hjälpas åt att hjälpa till så gott det går. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något!!! Det gäller faktiskt för både människor och djur som har det svårt.

Extra jobbigt kan det kännas just nu när julen närmar sig och alla ska ha varandra och vara glada. För runt omkring oss finns ensamheten och de som längtar efter en kram, ett vänligt ord, sällskap och lite mat.

 

 Med det återkommer jag till att finns det hjärterum så finns det stjärterum. Till och med i en liten skokartong! Det fick vi här hemma bevis på, när matte häromdagen kom hem med ett par sprillans nya skor.

Knappt hade de plockats upp ur kartongen förrän ”isbjörnen” Febus smög i väg och tryckte sig ner i den alldeles för lilla papplådan. Det undgick förstås inte ”Mini-Vinnies” gröna längtansfulla ögon.

 

 I nästa stund hade han trängt sig ner bredvid sin bästebror, och där låg de sedan som sardiner i en sardinask och tvättade varandra. Så nära och kära som bara två lyckliga bästebröder kan vara.

Och medan de låg där passade matte och jag på att med arbetsmaskinens hjälp dra tre vinnare av pälssvansar. Grattis säger jag därför i dag till Kerstin Birgersson, Malung, Linda Brambeck, Falun och Christel Vilpi Holmgren, Norrköping.

 

 Vinsterna kommer med posten och jag vill passa på att tacka rara Susanne Söderström på www.mekatt.se som gjort det möjligt för mig att även i år lotta ut tre gånger tre av de populära svansarna.

Titta gärna in till henne på webben, så hittar du mycket smått och gott för katter! Och med det lilla julklappstipset tackar jag för mig för i dag och önskar en fortsatt fin vecka efter tredje advent!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis, Febus och lille Vinnie

Form slår klass heter det på tävlingsbanan. Med snön kom formen, och jag fick tokfnatt! Så efter att ha laddat med en mysig kvällspromenad i mjukaste snöfall fick jag lösa tyglar på allmänningen i går förmiddag.

Där ute i snön kände jag mig oslagbar och kunde gått en match mot vem som helst. Nu fanns där ingen som vågade möta mig, så jag jagade småvilt under snön och kände mig lyckligare än på väldigt länge.

 

Men säg den lycka som varar för evigt. I dag småregnar det och snön är på väg att smälta bort. Men jag har fått en försmak, av vad som komma skall, och tar det med ro! För jag sitter ju ändå inne vid arbetsmaskinen i katthuset och skriver.

Och så här i början av december är det dags för årets sista utlottning av pälssvansar. Vill du vara med och tävla om de populära svansarna, mejla då gpia.persson@outlook.com och senast lördag måste vi ha ditt mejl.

 

 Flera av dem som redan vunnit har hört av sig och varit jätteglada över sina svansar. Broder Artemis har sin svans med sig till och med ute i snön, medan han hjälper mig att hålla koll på lillebror Febus och minibror Vinnie.

Småbröderna har lekt, och haft väldans roligt ute på gården, sedan det frös på och blev frostigt vitt på gräsmattan. Lilla söta ”Mini-Vinnie,som jag knappast trodde skulle våga sig ut, sitter och piper vid ytterdörren så fort någon av oss bröder försvinner.

 

 Framför allt gäller det förstås lillebror Febus, som blivit tryggheten själv och tagit minstingen helt under sina vingars beskydd. Han kan knappast vara ute ensam längre, utan är hellre inne och leker med Vinnie, när inte han får gå ut.

Väl ute på gården har de nästan bara ögon för varandra, och springer och leker som jag aldrig sett lillebror Febus leka förut. Och att han skulle försöka klättra över staketet verkar inte länge finnas på kartan längre.

 

Det heter också att blod är tjockare än vatten, och det måste bara vara sant. För varför skulle annars lillebror Febus vara så otroligt kär i minibror Vinnie”! Det måsta vara så att de känner att deras gemensamma pappa Ingo på något oförklarligt sätt förenar dem.

För ”Mini-Vinnie” får göra precis vad han vill med lillebror Febus, som bara väligt klämmer ner och tvättar honom. Vet han inte var minstingen är, går han omkring och ropar som mamma katt tills minibror kommer tassande eller svarar med ett pip.

 

 Det var med spänning vi i går morse väntade på att få se vad ”Mini-Vinnie” skulle tycka om den första snön som fallit under natten. Men vi hann aldrig se vad han tykte, för så fort dörren öppnades tassade han ut i full fart.

Först mitt ute på gården upptäckte han det mjuka vita på marken, men då var han redan så upphiad att han bara fortsatte busa i snön. Och springa kan det  lillaunderverket, så fort att vi alla stod stilla och bara beundrade honom.

 

 Ingenting tycks omöjligt för det lilla livet, som busar tills han stupar och sover sött. Sedan knattrar som en moped så fort  han slår upp sina blå, som börjar bli gröna, och husse eller matte kliar honom på magen.

Men han sover inte så värst länge åt gången på dagarna numera. Och på kvällarna är han som piggast runt midnatt och någon timme till. Så här vakar vi in en ny dag varje natt,och lär ha vanan inne till nyårsafton! 

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och lille Vinnie

 

 

 

Oj, oj, oj, så många det var som ville stoppa ”Mini-Vinnie” i fickan och ta honom med sig hem!Lillebror Febus var riktigt orolig i början men förstod snart att ingen skulle våga stjäla hans bästebror mitt framför ögonen på honom.

Fast håll med om var han gruvligt söt, där han satt i buren och välkomnade besökarna till Kattens Dag på Arken Zoo i Falun. Jag tror mig våga utnämna honom till publikfavorit, även om det inte blev några priser på domarbordet för någon av dem.

Nu var det utställning mest på skoj, med en massa tokiga klasser men en riktig domare i Ulrika Olsson från Bäsna. Inte bara föreningen Dalälvskattens katter deltog utan alla var välkomna att drop in-bedömas och få diplom att rama in med sig hem.

”Mini-Vinnie” var lite för liten och Febus var för stor för att riktigt falla domaren i smaken. Men både fick fina utlåtanden! ”Plågsamt söt” stod det på Vinnies diplom, medan Febus” kallades ”En robust kudde”!

 

Låt vara med det, men själv är jag mest glad åt att så många av våra bloggvänner tog sig tid att hälsa på lillebror Febus och ”Mini-Vinnie” i buren på första advent. Det värmer hjärtat på en storebror, som inte längre klarar av att sitta i bur.

För ni ska veta att det kändes jobbigt, både för broder Artemis och mig, att skicka iväg småbröderna ensamma för första gången utan någon av oss vid sin sida. Så jobbigt att det faktiskt inte blev någon riktig vilodag här hemma.

 

Bäst av allt på utställningen var att en härlig välskött huskatt tog priset som dagens bästa katt. Toulouse heter den röd/vita charmören på tre år, som här ses i famnen på sina stolta ägare Jesper Pettersson och Karolin Nordström från Falun.

Extra roligt förstås med en huskatt som vinnare på Kattens Dag. En dag som firas just för att belysa problemet med hemlösa katter och förbättra kattens status i samhället. Här fick alla se en trivsam id-märkt, vaccinerad huskatt, som varit till veterinären och blivit lugn och snäll och go.

 

Men det var förstås också raskatter som utmärkte sig hos utställningsdomaren under dagen. Tokklassen största öronen vanns storstilat av maine coonen Robin från Hedemora. En grymt charmig tvååring, som här ses i famnen på sin stolta matte Anita Mikkonen.

Som sista axplock för dagen kommer här vackra Josie. En gnistrande silvertabby europé från Nås, som blev domarens bästa korthår till ägaren Emelie Goldensky Ingels stora lycka. Och fler kortkåriga raser efterlyses redan nu till Kattens Dag nästa år!

 

Med det tackar jag för mig, av naturliga skäl en dag senare än vanligt. Och inte minst betydligt svårare att skriva, då jag har varit tvungen att få allt berättat för mig. Föredrar förstås att vara på plats och direktrapportera! Så vi får väl se hur det blir framöver.

Till min stora glädje kan jag i alla fall konstatera att småbröderna skött sig bra utan oss ”gamlingar” och är mäkta stolta efter gårdagens utflykt till Arken Zoo. En fin vecka önskar jag samtidigt er alla, medan jag äntligen ser en och annan vit flinga landa mjukt ute på gräsmattan.

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och lille Vinnie