Kategorier
Veckans Triton

Grym forl och rar solskenshistoria

Hu då, det här stället tycker jag mig känna igen från i fjol! Det är här man somnar, tappar minnet och vaknar några tänder fattigare. Tro om jag skulle försöka mig på att smita ut innan min veterinär ”Tand-Per” kommer in.

Matte har berättat att hon gjorde det en gång, efter att ha fått bedövningssprutan, och lämnades ensam att vänta på tandläkaren. Modet svek och i ett obevakat ögonblick smög hon ut och sprang iväg från mottagningen.

 

Men för mig hann det bara bli en tanke innan en leende ”Tand-Per” dök upp i dörröppningen. Han tycker att jag är lite rund och ville kolla att jag andades lätt och lilla hjärtat pickade som det ska.

Allt lät bara bra och innan jag visste ordet av hade han smugit in sprutan med lugnande i nacken på mig. I nästa stund satt jag på vågen, som i vanlig ordning talade sitt tydliga språk. Fast då orkade jag inte längre bry mig.

 

 ”Tand-Per” säger ingenting, men han tycker jag väger lite mycket, och nu hade jag dessutom gått upp några hekto. Men jag är stor också, och det är bra att ha lite att ta av när jag nu fått den här elaka sjukdomen forl.

Redan vid förra veckans kontroll kunde han mer eller mindre konstatera att minst ytterligare en tand i underkäken angripits. Röntgenplåtarna visade på ett par till, men det minns jag ingenting av för då sov jag redan.

 

Matte var med och fick med egna ögon se att hennes misstankar var besannade. Tre tänder van angripna på vänster sida, medan höger fortfarande såg fin ut. Men matte har fått order om att hålla koll även där, så att eventuellt framtida angripa tänder tas bort!

En tandexpert lär på ett enkelt sätt ha förklarat, att forl är som karies fast sjukdomen äter upp tänderna inifrån. Det blir alltså så stora hålrum inuti, att tanden bryts av vi tandköttskanten och pulpan blottas. Det gör lika ont hos oss katter som hos er hussar och mattar!

 

Nu längtar jag efter att kunna festa på fredagsräkorna, även om jag har bråttom och de är kalla. Det var så matte upptäckte att någonting var fel, då jag lät grymt illa efter att ha fått en kall räka på den elakaste tanden.

Nu är den och ett par till väck, och jag ser fram emot en härlig vår och sommar. De här dagarna efter operationen har varit lite jobbiga, men jag har i alla fall sluppit ta smärtlindrande medikament, då matte skämt bort mig med ”konvalescensmat” i spruta.

 

Så inget ont som inte har något gott med sig. Och det stämmer till fullo på min solskenshistoria  i bloggen idag! Den handlar nämligen om den här lilla söta duvfröken, som en kväll för ett par månader sedan räddades till livet av matte.

Hon hade då suttit instängd i två dygn ovanpå grannens braskamin dit hon trillat via skorstenen. Ute rådde full snöstorm, så hon fick vila ut i en av våra kattburar. Och efter en natt med näringslösning, mat och vatten släpptes hon fri när det ljusnat nästa dag.

 

Innan dess fick hon smeknamnet ”Kamina” och matte bad henne komma tillbaka om hon blev hungrig och behövde hjälp. Hon tog matte på orden, och återvände på eftermiddagen dagen därpå. Sedan dess har hon stannat kvar och hänger till och med oss ut på våra promenader. 

Och inte nog med det! Det har nämligen visat sig att ”Kamina” har fästman! En stilig svart duvkarl som helt naturligt fått smeknamnet ”Sotis”. De är så kära och han uppvaktar henne så fint med att dansa runt. Så månntro om vi inte har småttingar att vänta snart!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och lille Vinnie

 

 

 

 

Kategorier
Veckans Triton

Bakslag på bakslag på bakslag…

Bakslagen duggar tätt just nu. Både när det gäller mig själv och omvärlden! Har varit till tandläkaren och ska opereras igen på tisdag, samtidigt som vivorna på farstukvisten  står toppade med snö och fryser om ”fötterna!

Inte roligt alls då det var vårdagjämning i fredags, och lille Vinnie grävde sig hög medan jag blev så låg att matte beställde tid hos tandläkaren. Han behövde bara ta en snabb titt på mig för att misstänka att ännu en tand drabbats av den vidriga sjukdomen FORL.

 

Den tog två av mina tänder i fjol och är en sjukdom man inte kan gardera sig emot. Sjukdomen liksom äter sig in i tänderna, så de blir jätteömma och måste bort, för att man ska kunna fortsätta äta utan att vare tugga blir en plåga.

Nu har jag tid för operation på tisdag och hoppas det räcker med att ta ut en tand. Annars blir jag snart en gammal tandlös gubbe! Men hellre det än att ha ont. Och sjukdomen är så pass vanlig på katter att det gäller för alla att hålla koll!

 

Tur i oturen är att matte och vi bröder är så ”tighta” att hon med sitt djuröga ser direkt om någon av oss är låg. Nu är det lyckligtvis bara jag som hittills visat tecken på FORL, och jag hoppas innerligt att bröderna slipper drabbas.

Som oftast visar sig sjukdomen först i sjuårsåldern, men jag var bara drygt fyra när de två första tänderna måste tas bort. Artemis är snart fem och symtomfri! Men för mig är det alltså dags igen, och ni får lova att hålla alla tummar och tassar på tisdag!

 

Bakslag signaleras också från polisen på flera håll i landet. Det finns så många omärkta vilsna katter att de inte längre får lämnas in för att tas omhand som hittegods. Ännu ett tråkigt resultat av alltför många oansvariga hussar och mattar.

Här i Dalarna håller polisen lyckligtvis fast vid att ta omhand vilsna katter som hittegods. Men länets ”djurpolis” Hans-Erik Rehnstam vädjar till alla att bara lämna in katter som gått ute länge och verkligen är i behov av hjälp.

 

Väl inne på det här med vilsna katter, så är det bara att konstatera, att de flesta som lämnas in till polisen är sådana som inte varit till veterinären för att bli lugna, snälla och goa! Det talar sitt tydliga språk hur viktigt det är!!!

Och nu är det verkligen i elfte timmen att boka tid hos veterinären om det inte ska bli fler kattungar som ingen vill ha. Det är så grymt, att jag nästan saknar ord, att små liv fortfarande ska behöva födas för att bara överges eller dödas.

 

Det är värre än att våren fått ett bakslag och ”kotte” låter vänta på sig! För kallgrader om nätterna, och snö som ligger kvar är snart ett minne blott. Och blomkorgarna kan husse och matte gott fortsätta bära in om nätterna någon vecka till.

Men en ensam kattmamma med ungar är en tragedi som med tiden bara blir allt större. Så låt oss kämpa för att alla kattungar ska vara önskade och sedan minst 12 veckor, veterinärbesiktade, chipmärkta, vaccinerade och avmaskade innan de tas från sin mamma!

 

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus oc lille Vinnie

 

 

 

Kategorier
Veckans Triton

Vi väntar med spänning…

Äntligen börjar grejerna komma fram ur uthuset och trädgårdspysslet sätta fart. Visserligen är det fortfarande kallt om nätterna, men solen värmer så skönt att vi bröder redan börjat vänta på vår alldeles egen ”Kotte”!

Han kom smygande till påsk på långfredagens kväll i fjol, och det är bara två och en halv vecka dit. Dessutom har våren kommit mycket tidigare i år! Så i helgen har vi städat undan det mesta och plockat fram halmen.

 

Blir så spännande att se hur lille Vinnie beter sig när han möter sitt livs första”Kotte”. Faktum är  att han kom i höstas som en liten ”bästis” till Febus, som saknade sina ”kotte-vänner” så grymt när de tassade till vintervila.

Väldigt spännande tyckte han i alla fall att det var att busa i halmsäcken, innan matte hann fylla på under farstukvisten. Där har våra ”kottar” ett av sina viloställen, och ren, mjuk och luftig halm älskar de att mysa i på dagarna.

 

 I dag har husse också burit ut ”kottehuset”, lagt på mjuk matta och fyllt på med halm även där. Vi har förstås varit med och inspekterat, så allt gått rätt till,  och nu känns det mycket bättre när det är bäddat och klart.

För vi vet att ”Kotte” kan luras upp ur vintervilan i tidigaste laget, när solen värmer så gudomligt skönt som den gör nu. Och det har hänt mer än en gång att årets första ”kotte” dykt upp utanför köksfönstret i värsta snögloppet!

 

Så det gäller att vi är på vår vakt och håller utkik runt staketet och koll på de fiffiga ”kotte-ingångarna” husse byggt in mot allmänningen. Vi vet att väntan kan bli lång, och att man aldrig kan vara säker på att ”Kotte” kommer varje år!

Men hittills har vi aldrig behövt vänta förgäves, sedan jag kom för fem år sedan, även om det dröjt olika länge innan vårens första ”kotte” dykt upp. Så vi lever på hoppet och har mat och vatten i beredskap.

 

Än så länge sussar de flesta av våra ”kotte-vänner” sött, och blir det bakslag på våren kan de sova till Valborg. Därför vädjar vi här hemma till alla er som är i städartagen och på väg att bränna kvistar och annat skräp i trädgården.

Flytta litet på rishögen, och rör om lite försiktigt i den, innan ni tuttar på! Lova oss det, och lägg det på minnet, så ingen liten vårtrött ”kotte” tvingas bli levande stekt i er trädgård!

 

Den hänsynen är vi alla skyldiga igelkotten, som funnits här i miljoner år och numera är fridlyst. Den har minskat kraftigt, bland annat på grund av trädgårdsgifter och trafik, men är faktiskt på väg att återhämta sig.

Allting tyder också på att igelkotten börjat trivas allt bättre i våra små stadsträdgårdar och känner sig tryggare här än på landet och i skogsbrynet. Till glädje för alla som får uppleva lyckan att ha en alldeles egen ”Kotte” i trädgården!

Tassekram Triton, Artemis, Febus och lille Vinnie

 

 

Kategorier
Veckans Triton

Nu blommar det…

 

Veckans höjdare var när husse kom hem med en tiopack blyga jordvivor! De små men färgglada plantorna fick vi bröder sedan hjälpa matte sätta i vårens första lilla ljusblå kruka.

Så nu blommar farstukvisten, och vivorna har redan fått sällskap av en korg med blandad kompott. Grönskan lyser upp och hjälper våren på traven i den annars så trista trädgården.

 

Men här är en varning på sin plats för den populära solgula påskliljan. Den kommer stort nu och pryder sin plats både på lök i jord och som snittblomma att sätta i vatten.

Tyvärr är påskliljan väldigt giftig för oss katter!!!  Förra året måste en god vän till oss tas omhand av veterinär på djursjukhuset efter att ha smugit sig in i ett växthus och smakat på påskliljor.

 

 Så välj hellre en bukett tulpaner, om du vill glädja en vän i ett hem där det finns katt. De är ofarliga att smaka på, precis som mina älskade rosor och vårens första krispiga penséer.

Även den vårliga glädjespridaren krokus är ofarlig om katten skulle smaka på den. Men värt att lägga på minnet är att de flesta liljor är giftiga!!! Alltså även pingstlilja och liljekonvalj längre fram i vår.

 

Här hemma har vi som vanligt firat Vasaloppet med årets första gemensamma fika ute på gården. Tyvärr lät solen vänta på sig men 10 grader varmt och gräs under tassarna räckte för att fira våren.

Dagen till ära var jag först på plats på långbänken för att få chansen att få sträcka ut mig ordentligt. Och ska sanningen fram så var det ont om plats för bröderna när jag bänkat mig i min fulla längd.

 

Vår bästa tid är nu, och bäst av allt är att stigarna smält fram och det blivit lugnt i skogen. Lugnt på det sättet att hundar ska hållas kopplade om de inte är så jättelydiga att de går fot fast de är lösa.

Det så kallade ”koppeltvånget” gäller 1 mars – 20 augusti, då naturen förvandlas till en enda stor barnkammare och är känslig för störningar. Det tackar vi för och vågar återigen ge oss ut i skogen!

Sist men inte minst väntar vi förstås med spänning på resultatet av fototävlingen som avslutas i natt. Tack redan nu alla ni som röstat på oss, som tävlar för att vinna mat till Borlänge katthem!

 

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och lille Vinnie

Kategorier
Veckans Triton

Snälla hjälp oss att hjälpa!

En olycka kommer sällan ensam. Det är allmänt känt och jag benägen att hålla med efter den här veckan! Och det trots alla storstilade svenska VM-medaljer som jag kollat in från farstukvisttaket.

För medan det slagits rekord på löpande band uppe på Lugnet, har matte garanterat slagit duschrekord i kabinen. Tungviktare som vi är borde hon få tapperhetsmedalj som klarat av oss med sin osaliga ”musarm”.

 

Som ni kanske förstår har vi har i vanlig ordning haft årets traditionella skitvecka. Den brukar komma som ett brev på posten, när snön smälter och det blir blött och lerigt utomhus.

Den som klarat sig bäst är ”Mini-Vinnie”, som inte är ute och smutsar ner sig lika mycket som vi andra. Vi är riktiga lortgrisar och dessutom så lurviga i stjärten att det är svårt att se vad som är bak och fram!

 

Tur i oturen att det finns medikamenter att ta till för att få stopp på magen! Den här gången var det ändå inte värre än att det räckte med några dagars skonkost och behandling med Forti Flora.

Jag har berättat om det här dunderpulvret med massor av snälla bakterier förut. Men men det tål att upprepas! För det smakar så gudomligt gott att matte till och med strör det på ”knaprisarna” för att få ”Mini-Vinnie” lite mer förtjust i dem.

 

Nog om det och över till något mycket trevligare. För som vissa av er kanske redan sett är matte ute på facebook och tävlar med den här bilden på småbröderna. Det gäller att få flest röster, och vinner bilden har matte lovat att skänka vinsten till Borlänge katthem!

Det är här vi behöver er hjälp! Gå in på  https://www.facebook.com/Djurkompaniet och klicka på länken till tävlingen, rösta och dela gärna tävlingsbilden med era vänner. Vår bild ligger bra till och har chans att bli en av tävlingens 12  vinnare.

 

Åter till livet här hemma och ”spöksonaten” i ringklockan som jag berättade om förra söndagen. Vi har ännu inte fått någon förklaring till musiken, men både måndag och torsdag har klockan spelat för oss mitt på ljusa dagen.

Tur i oturen, den här skitveckan, har också varit att vi kunnat sitta på farstukvisttaket och i fönstret ovanför och hålla koll, på hoppandet i stora backen under VM. Nu är det dessutom på väg att torka upp ute på gården, och vi ser fram emot en härlig veckas laddning för Vasaloppet!

 

Tassekram Triton, Artemis, Febus och lille Vinnie