Kategorier
Veckans Triton

Kärleksdans till sågande toner

Kotte-Febus9

Go´ kväll i stugan hälsar ”Kotte-Gubben” och tittar fram från sin alldeles egen ingång till trädgården. Ser sig omkring, och kollar med nosen att han kommit rätt, medan han inväntar den sedvanliga välkomstceremonin.

Och som vanligt hinner han knappast in förrän lillebror Febus är på plats och tar hand om honom. En lätt puss på nosen förkunnar för ”Kotte-Gubben” att kusten är klar och ”Lill-Kotte” redan på plats under farstukvisten.

 

Kotte-Febus10 

De taggiga sommargästerna var lillebror Febus stora lycka innan han fick minibror Vinnie att ta hand om. De var faktiskt det enda som kunde hålla honom hemma när han var som mest rymningstokig.

Det var riktigt synd om honom när fjolårets ”kottevänner” i höstas lämnade oss för vintervilan. I flera veckor satt han kväll efter kväll vid ”kottehålet” och väntade på att de skulle komma tillbaka.

 

Vinnie-Kotte6 

Till lillebror Febus stora lycka kom så ”Mini-Vinnie” i mitten av oktober, och han blev den bästa storebror Vinnie någonsin kunnat få! Från den stunden är de oskiljaktiga och Febus har aldrig ens tittat över staketet mer.

Lika engagerad i våra taggiga sommargäster har också ”Mini-Vinnie” blivit på bara någon vecka. Precis som Febus har han från första stund lärt sig umgås med ”kottarna” så att de känner sig trygga och uppskattar hans sällskap.

 

Vinnie-Kotte7 

Broder Artemis och jag sällar oss numera till publiken och låter småbröderna sköta ”kottarna” ensamma i år. Och den senaste veckan har våra små sommargäster bjudit på sagolik underhållning var eviga kväll.

Timme på timme har vi har suttit som tända ljus och inte bara tittat, utan lika mycket lyssnat, på deras säregna kärleksyttringar. För ”Kotte-Gubben” har outtröttligt dansat runt sin kära ”Lill-Kotte” till ”musik” av egenhändigt framförda sågande toner.

 

Kotte-kärlek23 

Allt tidigare för var dag har de börjat sitt uppträdande på gräsmattan och fortsatt till långt inpå natten. När regnet vräkt ner har de bara flyttat under farstukvisten, där vi kunnat sitta i halvmörket och lyssna på det märkliga sågljudet.

Så mycket annat har vi av förståeliga skäl inte hunnit ägna oss åt i veckan, då vi gjort dag till natt för att kunna hänga med ”kottarna” nästan dygnet runt. Och nu är de på gång igen, så jag tackar för mig och önskar er alla en jättefin första vecka i juni!

 

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

 

Kategorier
Veckans Triton

Taggig lycka för ”Mini-Vinnie”

 

Kotte-Vinnie14

Vad är en kvartett villrådiga utställningsdomare mot ett trivsamt gäng taggiga urtidsdjur? Ingenting om du frågar oss här hemma med en lycksalig ”Mini-Vinnie” i spetsen.

Han har utan tvekan upplevt sin mest spännande vecka sedan han kom hit! För nu har ”kottarna” kollat in trädgården, och att vi bor kvar, så de äta gott kan sova tryggt här på dagarna.

 

Lill-Kotte7 

Det betyder också att de tittar fram mycket tidigare om kvällarna för att få middagsmat. Sedan smyger de omkring i buskarna och busar, gruffar och vänslas tämligen högljutt med varandra.

Till ”Mini-Vinnies” stora lycka, för när ”kottarna” är framme har han inte ögon för något annat. Han går fullkomligt upp i att ta hand om dem och försöka avstyra gruffet.

 

Kotte-Vinnie11 

Lika mjuk och go som alltid har ”Mini-Vinnie” på bara några kvällar vunnit ”kottarnas” hjärtan! De ser honom som en liten kompis, och bryr sig inte när han vill leka och hoppar på dem bakifrån.

Han är så liten och lätt att han bara nuddar dem ytterst lite, och de har taggarna mjukt tillbakalutade så att de inte sticks alls. De verkar veta att väl inne i den här trädgården finns ingenting att vara rädd för!

 

Lill-Kotte9 

Det verkar vara medfött hos ”Mini-Vinnie” hur han ska smyga sig in i allas hjärtan. På de sättet påminner han väldigt mycket om ”kottarna”, som faktiskt är ett av vårt lands äldsta och mest älskade djur.

Och visst har de små taggiga varelserna någonting alldeles speciellt, som värmer hjärtat och väcker lyckokänslor hos både husse, matte och oss katter. Vi kan sitta hela familjen och bara beundra dem om kvällarna innan de drar ut på äventyr.

 

Halm-Febus4

De tre som kommit tillbaka i år är ”Kotte” själv och de två ”småkottarna”, som kom i höstas och matte  matade upp med kattungemat. Den ena fick också medicin som var nödvändig för att den skulle klara vintern.

Nu har de kommit med sommaren till oss, fast det fortfarande är regnigt, blåsigt och kallt. De sussar sött i halmen om dagarna och känner sig trygga med lillebror Febus som då och då kollar läget under farstukvisten.

 

Lill-Kotte10 

Vi vet att det är samma ”småkottar” som i höstas, då de är väldigt speciella i maten. Alla andra ”kottar” som varit här har älskat kattmat på burk och nystekt tunnpannkaka, medan de här två bara äter uppblötta ”knaprisar” från veterinären.

De vill gärna ha dem serverade en efter en direkt ur mattes hand, men äter annars i små glasskålar. Rent färskt vatten är också ett måste, om du har turen att få påhälsning av en liten ”kotte” frampå kvällskvisten.

Och sist men inte minst glöm aldrig att igelkotten är fridlyst. Det betyder att den ska visas hänsyn och inte får förföljas, flyttas eller dödas!!! Den kommer och går som den vill, och just därför är det lycka att ha en ”kotte” eller till och med flera i trädgården!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

 

Kategorier
Veckans Triton

Premiären ändade i ”kattastrof”

Bur-Vinnie18

Det började bra men slutade i ”kattastrof” när ”Mini-Vinnie ” i helgen visade upp sig som junior på sitt livs första kattutställning! Domaren vägrade nämligen godkänna hans färg, som är unik och gör honom till den han är.

I stamtavlan står att han är svart golden shaded, precis som sin mamma, men det tyckte domaren inte alls. Så det blev ett herrans rabalder, med spring mellan olika domare, då ingen vågade avgöra hans färg.

 

Bur-Vinnie19 

Det slutade med att ”Mini-Vinnie” föll på färgen och domaren rekommenderade DNA-test för att få klara besked. Problemet är tydligen att han är både silvrig och guldig, och den färgen finns inte i domarnas bruksanvisning.

Jag som storebror tycker förstås DNA-test låter lite väl häftigt att ta till för att bestämma färgen på min minstebror. Dessutom ändrar han fortfarande färg hela tiden, så det får nog bero till fram på höstkanten.

 

Domar-Vinnie5 

För oss är ”Mini-Vinnie i alla fall det finaste som finns, och bortsett från färgen fick han idel lovord även av domaren. Det började med att han inför publik berömde hans vackra gröna ögon och talade om att han gillade hans härliga kropp.

På bedömningssedeln står excellent på allt från topp till tå, om det inte varit för det där med färgen! En färg som många i publiken älskade och ville titta närmare på efter ”Mini-Vinnies” utflykt under armen på domaren.

 

Domar-Vinnie4 

Tur att jag inte var med för då hade jag nog satt stopp för tokigheterna. Ställa till ett sådant väldans rabalder för en färgklick var väl ändå i överkant. Det var ju ”Mini-Vinnies” första utställning och allting!

Men han hängde snällt med mellan domarna, som rynkade pannan och gnuggade sig i ansiktet i sina försök att komma på någon vettig färg åt honom. Men det misslyckades trots allas ansträngningar och slutade med med tipset om DNA-test.

 

Wille-Vinni3

Nu brydde sig ”Mini-Vinnie” mindre om det här med färgen och att han inte fick någon rosett. Matte adopterade i stället en liten tigerunge, för en slant till Gävle katthem, som minne åt honom från premiärutställningen.

Tur i oturen hade han också och fick en jättesöt liten Doriz från Sandviken som burgranne hela dagen. Hon tog sitt första cert i konkurrens som hette duga, och matte och ”Mini-Vinnie” fick vara med och gratta den rara sötnosen!

 

Doriz1 

Speciellt roligt var det förstås eftersom det visade sig att Doriz och hennes matte följde min blogg och liksom hade hängt med ”Mini-Vinnie” på nätet sedan han var liten. De hade till och med vunnit en av mina utlottade pälssvansar!

Det var ett tag sedan nu, och det kanske är dags att lotta ut några fler. Matte träffade faktiskt snälla Sussie från MeKatt på utställningen, och hon lovade ställa upp! Så jag lär kunna lotta ut några pälsmjuka vårsvansar att leka med inom kort.

 

Bur-Vinnie20 

”Mini-Vinnie” tog lyckligtvis utställningsrabaldret med ro, och som den ”cooling” han enligt domaren var, passade han på att ta sig en ”tuppis” i buren. Lika söt som alltid, inlindad i svansen och med den rosa nosen rakt upp.

Och han behövde sannerligen passa på att sova ut lite inför kvällens äventyr hemma på gården. Där har han hittat något nytt och spännande som fångar hans intresse, men det håller jag för mig själv och sparar till nästa vecka!

 

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

 

Kategorier
Veckans Triton

Extra – extra – extra!

 

Lövkorg-Triton 11

God söndag från ett regntungt Falun, där jag tvingats söka skydd i lövkorgen för att slippa bli sjöblöt. Måste berätta att matte och ”Mini-Vinnie” är ute på hemligt uppdrag, och att jag inte hunnit få några bilder.

Önskar er alla därför bara en fortsatt trevlig söndag, och lovar återkomma med min spännande blogg i morgon. Då får ni förstås också veta och se på bild vad ”Mini” och matte varit ute på i helgen.

Tills dess må så gott och gör det bästa av regnvädret!

Tassekram Triton

Kategorier
Veckans Triton

Rullande korgar lurar ”vita faran”

Lövkorg- Triton8

Det är inte alltid det blir som man tänkt sig. Men det behöver därför inte bli till det sämre. Den här gången blev det tvärt om så mycket bättre!

Jag tänker på de platta lövkorgarna husse kom hem från affären med för ett tag sedan. De såg inte mycket ut för världen, när de stoppades in i uthuset i väntan på bättre tider.

 

Lövkorg-Bröder6

Men när de släpptes ut i full storlek fick vi alla världens överraskning! Det var stora spänstiga runda korgar, som rullade lätt för vinden och var perfekta för oss bröder att busa med i trädgården.

Inte kostade de skjortan heller och tål säkert både att rulla runt i för oss och kratta löv i för husse. Så har ni katter som vill ha roligt i sommar ordna då hem ett par rullande lövkorgar!

 

Lövkorg-Bröder10

Suveräna när vi vill gömma oss för varandra eller smyga på annat som rör sig runt omkring. Mysiga att ligga och sola i, lätta att putta runt för att få skugga och suveräna fly in i undan en störtskur!

Med andra ord sommarens mest användbara trädgårdsattiralj, som självklart också fungerar ypperligt när det ska krattas löv. Så husse får väl låna dem till det, då vi ändå alltid brukar vara med och hjälpa till.

 

Lövkorg-Bröder11

Annars är det ”vita faran” som tilldrar sig ”Mini-Vinnies” största intresse just nu. Han och lillebror Febus är som parhästar, där de sitter tätt intill och funderar på hur de ska få tag iden.

Febus var nära att lyckas förra året, då ”vita faran” landade på gräsmattanför att leta mat. Febus nådde den med tassen, men gaphalsen gav upp världens skrik och flydde i panik.

 

Bänk-Bröder11

Nu var förstås lillebror Febus chanslös att rå på ”vita faran”, som är en ringmärkt fiskmås matte varit med och matat upp på en parkeringsplats i för jättemånga år sedan.

Det är en han som matte kallar ”Måsen” och som återvänder varje år och tigger mat. Han nästan äter ur handen på henne men håller sig numera mest på uthustaket för att slippa oss.

 

Måsen18

På något konstigt sätt har ”Måsen” väckt speciella känslor hos lillebror Febus ända sedan han kom för tre år sedan. Vi andra har undrat om det är för att han är vit och de har nästan samma färg.

Men nu har vi sett att ”Mini-Vinnie” är lika engagerad i ”Måsen” som lillebror Febus. Han springer runt och kollar och försöker lista upp hur han ska ta sig upp på taket till honom.

 

Träd-Bröder2

I går kväll satt ”Mini-Vinnie” och lillebror Febus tillsammans i toppen på lilla trädet och tittade längtansfullt upp mot ”Måsen” på uthustaket. Där satt han troget och väntade på något gott att ta hem till sin fru.

Matte brukar smyga åt honom lite pannkaka om han sköter sig och håller knäpp tyst. Och han har lärt sig att tala är silver och tiga är guld! Så jag tror mig våga lova att vi har stadens mest väldresserade fiskmås.

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

Kategorier
Veckans Triton

Vilken tur att uthuset finns!

Uthus-Triton5

Hej och välkommen hälsar jag i dag från takhyllan inne i uthuset. Här på hög höjd, med smygutsikt över allmänningen har jag tillbringat större delen av den gångna veckan.

Och jag har sannerligen inte behövt känna mig ensam. Broder Artemis och lillebror Febus har barrikaderat vägghyllan mitt emot med full koll på ”lillpippis” speciella matställe.

 

Uthus-Bröder3

Uthuset är perfekt för filsofiska tankar när regnet öser ner, vinden viner och snöflingorna blandas med hagel. För precis så har det sett ut i trädgården mesta tiden den senaste veckan.

Valborg och första maj blev så blöta att utan uthuset vet jag inte vad vi skulle ha gjort. Hälsa våren med att sitta inne är ju ingen höjdare, men på span i uthuset kan det bli riktigt spännande.

 

Blåmes8

För vi är katter och här klättrar små husmöss upp och ner längs vägarna utan att vi kommer åt dem. Det spelar nu mindre roll, för det är just ljudet av de oåtkomliga små liven som skapar stämning.

Än mer spännande blir det här inne av att det är skumt! Bara en liten lykta lyser från dörren, medan regnet smattrar mot taket alldeles ovanför huvudet och det knakar i väggarna när vinden tar fart.

 

Uthus-Bröder5

Broder Artemis och lillebror Febus tror jag nästan är lite rädda för alla mystiska ljud härinne. För de klättrar nästan jämt upp på samma ställe och ligger där tätt intill och gosar som de mysbröder de är.

De tar faktiskt priset och kan ligga här hela dagar och bara  tvätta och pyssla om varandra. Smiter in så fort dörren öppnas, och klättrar högst upp och gömmer sig i timmar! Omöjliga att hitta och få ut.

 

Uthus-Vinnie4

”Mini-Vinnie” får bara vara med när dörren är öppen och matte är med. Men han är på god väg att bestiga hyllorna och närma sig taket han med. Så det står inte på förrän han är där.

Fast fortfarande är det att få vara ute och pyssla på gården som är hans stora lycka. Så nu får det vara slut med regn och blåst ett tag, så vi kan vara ute och smyga till sent om kvällarna.

 

Bänk-Bröder2

Ute på gården söker sig ”Mini-Vinnie” så ofta till mig att jag börjar tro att  jag är hans stora idol. Det värmer förstås äldste-broders-hjärtat, då jag ser hur stolt han är när han smyger ner vid min sida.

I dag skiner äntligen solen även om det fortfarande är alldeles för kallt. Hoppas nu bara också att vårvärmen kommer, så lovar jag att ha mycket mer spännande att berätta nästa helg!

 

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”