Månad: juli 2015

Vädergudarna svek och ovädret drog fram, men i goda vänners lag blev mitt femårsjubileum ändå både glatt och trivsamt! Nu ligger jag som bäst och tänker tillbaka, medan jag njuter av min alldeles egen ros från Gävle.

 

Den var en av allt smått och gott i alla de former, som vi bröder fick att äta, mysa och leka med. Broder Artemis och lillebror Febus hjälpte mig underhålla besökarna efter bästa förmåga och var jätteduktiga.

 

Nu behöver vi inte heller vara oroliga längre utan kan lugnt lämna gården om kvällarna och sova tryggt inne på nätterna. För ett par vänner kom med en vit katt, som sitter högt, håller koll och är vår egen beskyddare!

 

Värsta ovädret drog fram under förmiddagstimmarna och i middagstid såg det verkligen dystert ut. Men vi kunde ändå öppna trädgården i strålande sol och de första besökarna njuta en stund ute i början av firandet.

 

Jag gick som vanligt runt mellan besökarna och bytte stol titt som tätt. Allt för att få en pratstund med alla nya och gamla vänner, som droppade in från runt om i länet och till och med från andra sidan länsgränsen!

 

När regnet tvingade in besökarna stannade jag som oftast kvar i farstukvisten och gosade med både stora och små. Där hade jag koll på grinden och kunde hjälpa till att släppa in och hälsa nya besökare välkomna.

 

Finns det hjärterum så finns det stjärterum, skrev jag häromdagen då det varnades för regn! Och det gick ju faktiskt riktigt bra att sitta inne och kolla ut på trädgården när regnskurarna passerade över oss på Elsborg.

 

Febus utmärkte sig som vanligt och tog plats på ett av borden. Där låg han och höll koll, medan han njöt av att bli ompysslad på bästa sätt i väntan på att regnet skulle dra förbi och trädgården torka upp!

 

Och snart sken solen igen, om än bara för en kort stund. Men det räckte för att trädgårdens vänner skulle vilja ut en sväng och se sig omkring! Här ses några av dagens sista gäster samlade i finvädret innan det var dags för avsked.

 

För ”Mini-Vinnie” var det första året med Liten Öppen Trädgård, och han valde följa föreställningen från fönstret på övervåningen. Han hade precis fyllt ett år dagen innan, och när festen var slut tog han över och testade av hjärtans lust alla nya leksakerna!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

I dag vilar jag och i morgon firar vi! Ingenting kan hindra mig, och regnar det småspik flyttar vi in!

Det varnas för oväder, och någon gång ska ju bli den första. Men vi kan fika under tak och kolla på blommorna från farstukvisten.

Då blir det Liten Öppen Trädgård i alla fall. För finns det hjärterum, så finns det stjärterum, och jag är säker på att vi får jättetrevligt tillsammans!

Och som alla år blir förstås bloggen lite försenad, då vi firar hela söndagen och jag hinner skriva först i början av veckan! Håll ut till dess alla ni som inte kan vara med i trädgården!

Grattis säger vi i dag till Signe, Sally och kompisarna Moa och Lisa. Alla lyckliga vinnare av mina populära pälssvansar den här veckan! Hoppas ni blir lika glada i dem som broder Artemis är här hemma.

Han älskar verkligen sina pälssvansar och sköter dem som om de vore hans egna småttingar. Tassar omkring i huset, och pratar kärvänligt med dem i munnen, till långt in på nätterna.

 

 

Nu på sommaren bär han ut svansarna en efter en så de ska få frisk luft. Sedan busar han som bara den med dem på gräsmattan, innan han stoppar undan dem i någon av lövkorgarna.

Det enda han ofta glömmer är att bära in dem igen om kvällarna. Så det får matte se till att fixa, för annars skulle han bli förtvivlad och leta sig fördärvad efter dem när vi andra lagt oss.

 

 

Själv tar jag det lugnt efter att ha utsatts för ett bad av den högre skolan! Ett bad i balja i duschkabinen med upprepad schamponering, balsamering, frisering och allt vad det nu heter.

Resultatet talar sitt tydliga språk. Om kragen var liten förut, så är den knappast värd att kallas krage längre! Det mesta av den och pälsen har matte kammat ur, samlat ihop och tovat samman till små hjärtan att leka med.

 

 

Fiffigt på sitt sätt, men ändå lite skämmigt tycker jag, då det är min egen krage det handlar om. Fast annars hänger vi ju ut det hon borstar ur till pippis, så hennes små ”hjärtisar” kanske inte är så tokiga i alla fall.

Tänkte först tiga om de hemgjorda mysleksakerna. Men så kände jag att de flesta som följer bloggen har katt och kanske tycker det är ett bra tips! Hjärtisarna kan ju prepareras med lite kattmynta för dem som älskar det!

 

 

Hur som helst repar jag mod igen och är snart lika busig som småbröderna. För det är ju bara en vecka kvar till min alldeles egen trädgårdsdag. Det går fortfarande bra att anmäla sig till matte på gpia.persson@outlook.com

Och svansarna den här veckan går alltså till Signe med matte Anna Nylund, Boxholm och Sally med matte Jenny von Reis, Sundsvall, samt Moa och Lisa med matte Gunnel Skoglund, Falun. Grattis till er allesammans!

 Med det önskar er en fin sommarvecka tills vi ses i trädgården eller träffas här i bloggen nästa helg. Tiden för Liten Öppen Trädgård är 14.oo – 18.oo och ni är alla så välkomna!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

 

Bara två veckor kvar och i dag skiner solen igen! Jag ligger på röda trädgårdsbordet mitt i härligheten, följer med blicken Kamina och Sotis på uthustaket och minns hur trivsamt vi haft det i min lilla öppna trädgård alla år!

Nu är det alltså dags igen, och jag vill hälsa alla som kan och vill välkomna på en sommarfika med massor av blom- och kattprat. Känner du för att vara med, mejla då matte på gpia.persson@outlook.com

 

 

Nog om det för i dag, men jag är så förväntansfull att jag till och med lovat matte ställa upp på ett ordentligt sommarbad i duschkabinen. Allt för att vara till min fördel  när det drar ihop sig..

För fylla år är ingenting för mig, jämfört med ”Triton-dagen”, som är årets höjdpunkt. Och i år är vi för första gången fyra bröder, med en älskad ”Mini-Vinnie” som dagen innan blir ett år!

 

 

Vädergudarna brukar vara på strålande humör just på Triton-dagen, som i almanackan alltid firas sista söndagen i juli. Så jag hoppas innerligt att ni hjälper mig att hålla tassar och tummar för repris även i år.

Tills dess får vi här hemma roa oss med att hålla koll på alla flygfärdiga pippisungar som börjar dyka upp. Härom dagen kom äntligen den lilla kajungen ner från taket och visade på sig på staketet i hällande regn.

 

 

Mamman var förstås med och hämtade mat! Och så mycket uppblötta ”katt-knaprisar och pannkisar, som den lilla är uppfödd på, lär den snart tro att den är en av oss. Fast vi nu inte kan flyga!

Mini-Vinnie är alldeles till sig och ligger under husses löjtnantshjärtan, jag tror de heter så, och följer våra pippis i timmar. Veckan har varit blöt och kall, så de små ”sparvilarna” är fortfarande lika hungriga och äter mer nu än på vintern!

 

 

Annars sägs det att det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder! Och den senaste veckan har kläderna verkligen satts på prov, då regnet vräkt ner ända fram till i dag.

Med bra ”kläder” menar jag då bra regnskydd! Alltså sådana som gör att vi kan trivas ute fast regnet öser ner dagarna i ända. För sitta inne och uggla är ingenting för oss när det äntligen blivit sommar!

 

 

Här hemma har det inte varit några problem, fast himlen öppnat sig det långa stunder varit sjöblött ute på gården. För faktiskt är det så att det som skyddar mot sol också skyddar mot regn.

Stolt som en tupp har ”Mini-Vinnie” tronat under solparasollen, som fungerar lika bra som jätteparaply och inte släpper igenom en droppe vatten. Där uppe på klematisen är det heller ingen risk att han blir blöt om tassarna.

 

För att inte tala om lövkorgarna, som även de är lika bra både som solskydd och regnskydd. Artemis fullkomligt älskar dem och brukar bära ut och lufta sina pälssvansar och sedan gömma dem där.

Pälssvansar var det förresten så många som ville vinna att jag redan nu lottar ut tre till! Mejla bara namn och adress till gpia.persson@outlook.com och skriv pälssvansar så är du med i dragningen.

 

 

Sist men inte minst är förstås skrivarstugan bästa tänkbara mysställe både i strålande sol och hällande regn. Där ryms vi flera stycken samtidigt, och kan verkligen ägna oss åt att ta hand om varandra.

Som här när Artemis och ”Mini-Vinnie” smugit sig undan för att mysa, tvätta och bara tycka om varandra. Med det slutar jag för idag, för så mycket sötare än så här kan det väl ändå inte bli!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

 

Soligt, somrigt och slött till tusen har det varit den här veckan. Så några större utsvävningar har jag knappast att berätta om i dag. Jo, det skulle förstås vara att ”Mini-Vinnie”, som i våra ögon fortfarande är en liten gulleplutt, kanske håller på att bli stor!

Det visade sig häromkvällen när han tydligen tyckte det var dags att krypa under grinden och på egen hand se sig om i världen. Lyckligtvis hade jag koll och såg när svansen försvann, så jag kunde slå larm direkt till husse och matte inne i huset.

 

Nu talar vi inte riktigt samma språk! Men det räckte med att jag hämtade ut dem, och rusade mellan grinden och staketet åt det håll ”Mini-Vinnie tassat iväg, för att de precis som jag skulle få hjärtat i halsgropen.

Mammig som han är kom han lyckligtvis tillbaka med svansen i vädret, när matte visade sig utanför grinden. Men han var så uppspelt, att han bara måste busa med henne, innan han tyckte det var dags att följa med hem.

 

För mammig är han så det förslår, fast jag inte velat tala om det förut. När han ska äta måste matte sitta med honom och helst vill han bli handmatad av henne. Försvinner hon äter han bara upp hälften och sitter sedan och väntar.

Skulle väl inte säga någonting om det handlade om ”knaprisar”, men det är mjukmaten han ska ha serverad i tunna skivor och helst äta ur hennes hand! Så undra på att vi har svårt att tro att han är redo för veterinären och att bli lugn och snäll och go

 

Annars har vi som sagt bara haft det skönt, medan matte svalkat oss med blöta handdukar på huvud och tassar. Sedan har vi själva sökt skuggiga platser, gärna på kalla stenplattor eller under skyddande buskar.

Där vi mellan varven med vatten läskat oss med kylskåpskall spraygrädde. Alltså precis som det ska vara, när livet leker, fåglarna kvittrar, humlorna surrar, fjärilarna fladdrar, det är sommar och den är som allra bäst.

 

”Kottarna” ser vi inte mycket av i värmen. En och annan är möjligtvis fram och dricker lite vatten, men annars börjar de inte röra på sig förrän väldigt sent på kvällen.

Tur är väl det då de är väldigt känsliga, och snabbt blir uttorkade, om de hamnar i gassande sol på en gräsmatta utan möjlighet att skydda sig. Så var uppmärksam om du ser en trött ”kotte” i solen! Undsätt den med vatten och hjälp till närmaste skuggiga plats.

 

Det är inte heller bara ”kottarna” som lever farligt i solen. Det gör också alla katter, hundar och andra djur på resande fot, som sorgligt nog både då och då och då lämnas ensamma i parkerade bilar.

Varje år tvingas medföljande djur på det här sättet mista livet, sedan de lämnats ensamma kvar i bilar som bilar blivit rena dödsfällor. Det har redan hänt en hund på en affärparkering i år, och matte har bett mig nämna det fast det hände långt härifrån.

 

Så var rädda om er, rasta ofta och se till att både ni och djuren får tillräcklig med vätska på resande fot i värmen. Lägg gärna några kylklabbar från frysen under dynan i transportboxen och undvik att köra när solen står som högst!

Sist men inte minst! Bind heller aldrig någonsin er katt eller hund i dragkroken bakpå bilden när ni stannar för en fika! Det har hänt att det stackars djuret glömts kvar och tvingats fortsätta färden släpandes efter bilen!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”