Månad: augusti 2015

 

Nu börjar det röra på sig i buskarna och hända saker i trädgården om kvällarna. Men augustimörkret har smugit sig på och mystiken tätnar, då det är jättesvårt att få grepp om vad som tilldrar sig.

Inte heller får vi vara ute så länge om kvällarna längre, men vi gör vårt bästa och håller koll från alla håll! Febus spejar från högt uppe i äppelträdet medan ”Mini-Vinnie” på största allvar vaktar grinden.

 

 

Så mycket vågar jag i alla fall säga att det är minst en ”kotte” som huserar här på nätterna. En väldigt blyg liten tultus, som tidigt en morgon i början på veckan dök upp i rabatten mellan funkiorna.

Mer vet vi inte annat än att den trivs under farstukvisten smyger omkring här på nätterna och äter som bara den. Fat på fat med mjukmat försvinner tillsammans med massor av ”knaprisar” och vatten!

 

 

Nattvaket är spännande, även inifrån fönstren, men tar på krafterna. Så på dagarna tar vi mest igen oss och myser i sensommarsolen, som förvandlat trädgården till en ett grönskande paradis.

För det är först nu som allting blommar och prunkar som aldrig förr. En hel månad efter min Triton-dag, då trädgården ledsamt nog knappast hunnit komma igång i år! Kanske måste jag flytta min dag en månad framåt nästa år.

 

 

På tal om att mysa, och njuta av livets goda, har matte gjort en mindre angenäm upptäckt i dag. Hon har misstänkt det en längre tid, men tagit det med ro och låtit det bero. Nu är det slut med det!

I dag fick vi muntligt besked av en bestämd dam med vass röst. Hon var obeveklig och talade krasst om att det tyvärr även gällde broder Artemis men framför allt mig! Och det finns bara en utväg ur eländet.

 

 

Inga vänliga tongångar från den bestämda damen nu, som det var förr i världen när jag var ung. Tro det eller ej, men jag närmar mig sex år med stormsteg och broder Artemis ligger bara ett halvår efter.

Och för oss båda stundar nu hårda tider framöver, det är allt jag vill säga i dag. Måste smälta det grymma beskedet i lugn och ro, innan jag är mogen att berätta mer kanske nästa helg.

Tills dess ha en riktigt bra vecka, när vi nu går in i höstmånaden september, tills vi hörs igen!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

 

Firsov i Tierp, Morris i Borlänge och Sally i Linköping! Där har ni veckans vinnare av sommarens sista pälssvansar.

Det är matte Maria Åhlund, matte Åsa Axelsson och husse Mats Tapper, som skickat in mejlen som hade turen att bli dragna i dag.

Grattis till er tre, och svansarna kommer under veckan i postlådan. För er som inte hade turen den här gången, eller vill ha fler svansar, kan jag avslöja att de finns i webbutiken mekatt.se

Där heter de lång bläckfisk, och i butiken finns också mycket annat spännande till din katt! Tills vi hörs igen på söndag, må så gott och njut av sensommaren så länge den varar!

Tassekram Triton

 

 

I brist på bröd äter man limpa. Och det är precis vad vi bröder gjort den senaste veckan! Inte ätit limpa förstås, men roat oss med en liten sprattlande fisk i brist på våra älskade ”kottar”!

De har som vanligt varit borta ett tag nu och är förhoppningsvis på väg tillbaka. I fjol återvände de just den här veckan, och vi väntar förstås med spänning på att det ska börja prassla i buskarna.

 

Det där med fisken började med att vi lite i efterskott firade ”Mini-Vinnies” födelsedag i trädgården. Till present i solskenet fick han då nämligen en liten sprattlande fisk i en glasskål att leka med

Fisken är en glänsande piraya, och den är faktiskt ganska rolig att jaga med tassen och försöka slänga upp på torra land. Samtidigt är det ju ett fiffigt sätt att locka oss bröder till att svalka tassarna på egen hand i sommarvärmen.

 

 

Djurplågeri tänker förstås de flesta av er och undrar hur husse och matte kunnat sjunka så djupt. Fullt förståeligt så vidrigt som det låter, då även en aldrig så liten fisk också har känslor!

Men jag lovar och svär att det inte alls är så illa som det låter. För den lilla pirayan är en robotfisk, som går på batteri och börjar simma som en levande fisk så fort den kommer i vatten.

 

 

Alldeles lagom krävande att jaga i värmen i väntan kom att ”kottarna” ska komma hem. Och till lite hjälp att hålla Febus lugn, då ”utomjordingarna” givit honom oanade krafter i framtassarna!

De stenbumlingar han lyckats flytta, för att kunna gräva sig ut, är så tunga att ingen av oss förstår hur han burit sig åt i mörkret. Men ut tar han sig, och utomjordingarna flyr, så stor och uppblåst som han blir utanför grinden.

 

Värre är det för husse och matte, som nu för andra veckan i rad tvingats ut i nattmörkret och leta efter honom. Tack och lov har han hittills stannat inne på allmänningen och kommit fram för att bli kramad och hemburen efter en stund!

Kommer bara ”kottarna” tillbaka brukar han lugna ner sig och med hösten också utomjordingarna trappa av och försvinna. Hoppas det händer innan Febus möter en riktig hårding och åker på ett kok stryk!

 

 

Så hjälp oss hålla tassar och tummar för att våra taggiga vänner återvänder, för att ta det lugnt och äta upp sig, som de brukar frampå höstkanten. Och med det tackar jag för mig i skrivarstugan och går ut och fiskar en stund!

Ha det så bra och njut i solen tills vi hörs igen i morgon. Då drar och presenterar matte och jag, med arbetsmaskinens hjälp, vinnarna av sommarens sista pälssvansar. Så häng på, du kanske vinner då!

 Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

 

En ulv i fårakläder, en förklädd sibir eller en masquerad neva? Det är frågan när Febus rustar sig mot utomjordingarna. Där ligger han nu, och håller koll på alla eventuella inkräktare utanför grinden.

Närmar det sig en utomjording stoppar Febus även in huvudet under fällen. Och stackars den som då dristar sig till att klättra över staketet och landa bredvid det levande fårskinnet.

 

Fårskinnet har Febus hämtat inne i myshörnan och själv släpat på ryggen ut till vaktposten vid grinden. Upphiad till tusen laddar han sedan under där som den värsta slagskämpe!

Blir väntan på utomjordingarna för lång tappar han tålamodet och ryker ihop med krulliga fällen. Ger den en omgång som heter duga, innan han och överlåter den åt oss andra.

 

För alla nya vänner här inne måste jag berätta att utomjordingar är mitt namn på katter som inte varit till veterinären och blivit lugna snälla och goa. De gör Febus, som annars är världens snällaste, fullständigt galen!

Jag tycker inte heller om dem, då de trakasserar oss med sitt eviga sprayande av sina vedervärdiga lukter. Men jag brukar ta det lugnt och behöver bara se dem i stint i ögonen för att de ska pysa med svansen mellan benen!

 

 

Fast i går tappade jag humöret när det dök upp dök upp ny otrevlig svarting i syrenhäcken på allmänningen. Så jag satte av i full fart efter honom, en bra bit på Sturegatan, med matte hängandes efter i kopplet.

Sedan tassade jag hem och lade mig på fårskinnet mäkta nöjd med mig själv. Han fick vad han förtjänade, och det var tydligen nog! För han kom inte tillbaka så länge jag låg och höll koll i alla fall.

 

 

God hjälp vid grinden hade jag förstås av broder Artemis, som bytte av mig på vaktposten mellan varven. Han ställde upp fast han annars har fullt upp att pyssla, busa och prata med sina pälssvansar.

Kom då också på att jag har tre pälssvansar kvar att lotta ut bland er som följer mig i bloggen. Så ta chansen och mejla matte på gpia.persson@outlook.com så kanske just du vinner. Ha det så bra tills vi hörs igen!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

Det har talats om det länge, men alltid kommit något emellan. Så det var en stor dag när Gudrun från Älvdalen med sonen Ulf i torsdags kom och hälsade på och tog nästan hundra kort!

Gudrun är nämligen en av mina allra trognaste bloggvänner! Hon har faktiskt följt mig varje vecka sedan jag tyckte ner tangenterna på arbetsmaskinen första gången för fem och ett halvt år sedan.

 

Vi har haft tät kontakt på nätet, och blivit så goda bloggvänner, att det kändes nästan som om vi var släkt eller gamla bekanta på riktigt när i vi nu äntligen fick träffas i verkligheten.

Gudrun, som vet allt om oss, kom förstås med spraygrädde, hembakat bröd, dalahästar och leksak. Så det blev trivsam fest ute i det gröna i strålande sol, mest hela dagen lång.

 

 

Till och med Artemis var med och uppträdde som om han känt Gudrun och Ulf hela livet. Han busade  förstås med sin pälssvans, och lät sig till och med fotograferas av Ulf, som om de känt varandra hela livet.

Det är helt otroligt vad Artemis har växt den här sommaren och törs vara med på allt. Tänk att det skulle ta så lång tid och behövas två små småbröder att ta hand om för att han skulle fatta mod och bli stor.

 

 

Artemis är ju min bästebror, då vi har samma pappa, och liksom känner att vi hör ihop. Men vi har alla här hemma undrat vad som gjorde att han blev så blyg för alla utom oss här hemma.

Alltmer har vi börjat ana att det hänger samman med att vi förlorade gamle storebror Nisse, som var Artemis allt från första stund. De var oskiljaktiga, fast Nisse var 14 år äldre, och Artemis älskade hans trygga famn.

 

 

Från bloggen känner Gudrun oss alla både utan och innan. Hon minns allt jag skrivit, bättre än jag själv, och är väl förtrogen med ”utomjordingar” och hur det känns att bli ”upphiad”.

Och hon visste som sagt att vi tillhör spraygräddens vänner och såg till att vara rustad med en flaska av bästa sort. Så timmarna bara flög iväg med bloggminnen och fotograferande av oss, skrivarstuga, kottehus och blommor.

 

Och på tal om ”utomjordingar”, så är det en ny ute på allmänningen som håller på att göra Febus fullständigt galen! Han blir så upprörd, springer runt som en tok och vet  inte vad han ska ta sig till.

Häromkvällen lyckades han flytta flera stora prydnadsstenar vid grinden och gräva sig ut efter den svart-vite bråkstaken. Så strax före midnatt fick husse och matte ge sig ut med ficklampor och leta reda på honom.

 

 

Lyckligtvis var han inne på området med höll sig gömd en lång stund medan husse och matte smög omkring och lyste som tokdårar i mörkret. Sedan dess har ha hållit sig hemma, men…

”Mini- Vinnie” är fortfarande lite försiktig, och ville bara visa upp sig på avstånd är Älvdalingarna var här. Men som de sanna djurvänner de är, tog de det med ro och lät honom hållas till nästa gång!

 Tassekram Triton, Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

 

Nätet, det underbara nätet, är på tapeten här inne i dag. Och visst är det underbart, då det är tack vare nätet jag kan nå er och vi alla kan nå vänner över hela världen.

För sanna djurvänner ett utmärkt sätt att visa härliga bilder, sprida kunskap och information. Inte minst i de många trivsamma kattgrupper som finns med tiotusentalstals medlemmar.

 

 

Men tyvärr har matte upptäckt att flera av de här grupperna också ett paradis för simpla kattägare. Alltså sådana som låter naturen ha sin gång, tar kull på kull, skänker bort kattungar på löpande band och ger grupperna en dålig klang!

De här kattägarna får sedan flera år tillbaka inte längre annonsera i vara sig dagstidningar eller på annonssajter. Medierna har hedervärt tagit sitt ansvar och för djurens bästa förbjudit annonser där levade djur skänks bort.

 

 

Men nu har de alltså de här kattägarna hittat nya gratis annonsplatser i de här kattgrupperna på nätet. Och de skänker inte bara bort kattungarna utan försöker ledsamt nog också ofta bli av med dem när de är alldeles för små.

Detta trots att djurskyddslagen sedan många år tillbaka förbjuder kattägare att skilja ungarna från sin mamma förrän tidigast vid 12 veckors ålder. Och lika dåligt är det att blivande hussar och mattar går med på att ta emot uppenbart för små ungar.

 

 

Vi lever på 2000-talet och borde ha kommit så långt att alla kattägare insett vikten av att ta alla katter, som inte ska användas i avel, till veterinären för att bli lugna snälla och goa. Alltså bli kasterade som det så vackert heter.

Matte har berättat att hennes mormor Frida, redan för 60 år sedan, gick med sina katter i en korg till veterinären Malung för att slippa oönskade kattungar. Och det trots att veterinären där avskydde katter, sköt lösspringande på löpande band och var allmän otrevlig.

 

 

Till god katthållning i dag hör att veterinärbesikta, vaccinera och chip-märka och ägarregistrera varje liten kattunge som föds innan den lämnar sin mamma. Det kostar pengar och därför måste också kattungen få kosta pengar!

Och vi måste alla hjälpas åt att sprida budskapet, inte minst i kattgrupperna på nätet, om det inte ska gå alldeles överstyr. För med överfulla katthem och över 100 000 hemlösa katter får det inte bli fler som hamnar på gatan.

 

 

Nu ska jag inte dra alla kattgrupper på nätet över en kam. Men efter vad matte kommit fram till är det bara raskattgrupperna, och den som kort och gott heter Kattgruppen, som helt tar avstånd från allt vad ”buskavel” heter. Och där delas definitivt inga kattungar ut gratis.

Men annars verkar det vara fritt fram och blir lätt ett herrans rabalder om man är kritisk till något som någon lägger ut där. Det behövs därför fler i alla grupper som vågar reagera på inlägg om gratis kattungar och liknande.

Har jag varit för tråkig i dag får ni skippa texten och titta på bilderna på oss och kompisen”Lill-Kaj”! Men matte som under årens lopp fångat och räddat jättemånga övergivna katter och kattungar kände att hon måste få det här sagt. Och då måste jag förstås hjälpa henne!

Tassekram Triton, Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

 

 

Tassekram Triton, Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”