Månad: december 2015

Hela julhelgen väntade vi med spänning på den bästa av julklappar! Men julafton kom utan minsta lilla flinga, juldagen likaså och fortfarande på annandagen lyste den vita varan med sin frånvaro.

Det var så att vi nästan började ge upp hoppet om en vit jul, när himlen äntligen öppnade sig aldrig så lite i går kväll. Därför väntade jag med att skriva tills i dag, för att få med åtminstone några flingor på bilderna!

 

För varje liten flinga är ett bevis på att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge! Inte för att det kom några mängder snö, men får den bara ligga kvar så dämpar den i alla fall smällandet.

Fast vi vill så är det väl för mycket att hoppas på ett mjukt och djurvänligt nyårsfirande. Även om det blivit bättre här omkring på senare år! Är väl bara att hålla tassarna för att det fortsätter åt det hållet!

 

Hur som helst kan väl vi alla här inne enas om att dra vårt strå till stacken! Det gör vi bäst genom att vänligt men bestämt försöka förmå alla i vår närhet att avstå från skjutande med smällare, raketer och fyrverkerier på alla möjliga och omöjliga tider och ställen.

Just det privata eviga ”småputtrandet” är faktiskt värre än det samlade fyrverkeriet runt tolvslaget. Det sistnämnda går det i alla fall för djurägare att försöka förbereda sig någorlunda för, medan det privata smällandet är rena terrorn dygnet runt.

 

Och visst är det grymt att många ägare ska tvingas ge sina djur lugnande medel, stänga in sig med dem i ”skyddsrum” eller fara ut i skogen. Bara för att vissa människor ska fira nyår! Det kan inte vara rätt, och smällare är faktiskt förbjudna att kasta omkring sig utomhus.

Försök få dem, som har slantar över efter jul, att bränna dem på något vettigare än att låta dem gå upp i rök. Det finns många som behöver en hjälpande hand, och med de orden önskar alla vi här hemma er alla där ute lite i förväg ett Gott Nytt År!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

Är ni lika väderkänsliga som jag? I så fall vet ni hur dåligt jag mått den senaste veckan! De mörka dagarna, och det eviga regnandet, har gjort mig så låg att jag knappast velat gå ut.

Nästan så husse och matte fattat oro, då det inte hör till vanligheterna när det gäller mig. Men under helgen har solen tittat fram lite då och då och väckt mig till liv i elfte timmen.

 

 

I dag skriver vi den 20 december och i morgon infaller som oftast vintersolståndet. Fast i år segar det lite extra, och först klockan 12 minuter i sex på tisdag morgon står solen som lägst!

Men sedan vänder det äntligen och går vi mot ljusare tider! Visserligen står det nästan stilla några dagar framöver, men då har det i alla fall vänt och det är viktigast för mig just nu.

 

I dag är rena vårvärmen ute, och det är väl skönt när vi ändå inte får någon snö till jul. Huvudsaken är att gården torkat upp så pass att matte och vi bröder kunnat pynta ute åt oss och fåglarna.

För är det jul så är det, och då ska vi bröder ha gården mysigt pyntad och sällskap av tomtar i mörkret som råder nästa dygnet runt.  För hur ska jag annars kunna sitta i skrivarstugan och filosofera.

 

Snart är målet nått och det lyser redan hemtrevligt runt småstugorna. Det är jätteviktigt, så häri juletid, då det är där jag ligger och fantiserar och får inspiration till mitt skrivande.

För bara där kan jag tänka i lugn och ro, medan jag kollar på och lyssnar till alla våra matglada stora och små ”pippis”. Vi bröder vet att de är husses och mattes vänner och liksom tillhör familjen!

 

Med det tackar jag och bröderna för oss för i dag och önskar er alla en riktigt GOD JUL! Jag kommer förstås tillbaka med lite julprat i mellandagarna och hoppas att ni tittar in till oss då!

Tills dess ha det så gott och var försiktiga med levande ljus och rädda om er om ni ska ut på vägarna i halkan. Och lova att katten som åker med har en trygg transportbox ,så den inte smiter ur bilen och försvinner i mörkret långt hemifrån!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

Lucia i dag, och det har vi förstås firat med morgonfika, glitter och familjemys. Det är tradition här hemma, men glittret har vi bara som prydnad och slipper smycka ut oss.

Husse och matte tycker vi är finast utan glitter fastknytt om halsen. Inte minst som det dessutom inte alls är nyttigt för den katt eller hund som skulle få för sig att i smyg tugga i sig det.

  

Men luciamyset är som sagt tradition här hemma, och extra mysigt förstås i år när det är på en söndag. För det är ju min bloggdag och då brukar matte se till att vi är hemma hela familjen.

Ni ska veta att både matte eller jag är lite drömmare och inte alls några tekniker. Därför är vi lika lyckliga varje söndag när jag författat bloggen och den är klar att skickas ut till er när och fjärran!

 

 

Traditioner kallas alla firanden som är årligt återkommande och följer årstiderna. De är förstås trivsamma på många sätt men har som oftast kommit till mest för människorna.

Visst är det trevligt att få en julklapp, fast det oftast är lådan, papperet och prasselsnöret vi uppskattar mest. Dessutom är snöret farligt att börja tugga i sig, då det är jättestarkt och knappast går att bita av.

 

Russin och mandel står också ofta framme i skålar den här tiden på året. Gott till människorna glögg, men även russinen farliga för oss katter som tyvärr väldigt ofta gillar dem.

Glöggen är väl kryddstark för min smak. Men husse och matte hade en gång en kokett siames, som slickade ur en glöggkastrull! Hon klarade det, men blev ordentligt på lyset, och var jättesjuk en hel natt.

 

Mina varningsljus lyser också för alla julgranar med pynt och spännande kulor att jaga. För hur ska en katt kunna tro annat än att julgranen är intagen och smyckad för just för den som lek- och jaktträd!

Numera finns det fina kulor som håller om de med tasshjälp åker i golvet. Men som ni märker så är den underbara julen, i mångt och mycket, farligare för oss husdjur än vardagslivet när det är som bäst.

 

Årliga traditioner i all ära för hela familjen. Men dagliga rutiner är sådant som vi katter värdesätter mer och förväntar oss att ska upprepas varje dag! Och det gäller förstås även alla ”pippisar” som vant sig att få mat.

För oss kan det handla om en promenader, lekstunder, mysstunder, god mat, en varm bädd och att vara innerligt älskad. Inga traditioner går upp mot de dagliga rutinerna, som ger trygghet och sätter guldkant på vardagslivet.

 

Önskar för framtiden att alla katter får det så! Tills dess får vi göra vårt bästa för att hjälpa dem som behöver det, precis som vi hjälper alla pippisar med mat när vintern nu börjar smyga sig på.

Bröderna är ganska nybadade, men jag riskerar allvarligt att åka på ett julbad vad det lider. Fast det ska villigt erkännas att jag inte är lika förtjust som familjen gråsparv, som tog sitt gemensamma helgbad igår!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

Lillpippis sjunger, solen skiner och gräset lyser grönt! Lägg därtill att det är 11 grader varmt, så går den här andra advent till historien i mitt sexåriga liv.

På gott och ont, då jag verkligen jobbat på mig en riktig vargavinterpäls. Hoppas nu bara inte den luras tro att det är vår och börjar lossna i värmen.

 

Annars är det väl bara bra att det varmt, då det ändå inte vill komma någon snö. Nu börjar gården också torka upp efter regnet och blir riktigt trivsam.

Dessutom kommer en massa spännande dofter ur marken när den nu tinar upp. Till exempel upptäckte Artemis i går förmiddag att värmen satt fart på ”småtomtarna” under farstukvisten.

 

Annars är det förstås blåsvädret som bidrar till att väcka småbrödernas leklust den här märkliga adventshelgen. En helg då kvistar med torra löv kommer flygande över staketet och får ”Mini-Vinnie” att hoppa högt av glädje!

För han är en riktig liten tuffing, som inte räds stora byten fulla med prassel. Men det gäller att hålla uppsikt för det  flyger både det ena och det andra i luften i det här ”tropiska” blåsvädret.

 

Snart har ”Mini-Vinnie” också fått fart på Febus, som rycks med i blåsten och blir så där tokig som bara han kan bli. Det kallas ”sibbefnatt” och är någonting som lär vara speciellt för oss sibirier!

Artemis rusar runt i full fart och rånar som en ko när han får sitt”sibbefnatt”. Febus däremot titttar i kors, studsar upp och ner och nästan flyger omkring ute på gården.

 

Upp och ner i buskar, träd och på tak bär det när ”Mini-Vinnie” lockar Febus med sig i blåsvädret. De ser nästan ut att ha fått vårkänslor när de rusar runt och jagar varandra mellan skrivarstugan och lillstugan.

Febus som annars kallas för isbjörnen, är så lycklig att han hoppar jämfota över att ha ”Mini-Vinnie” att busa med. De är fortfarande nästan oskiljaktiga, och Febus lär sin älskade minibror allt bus han kan!

 

Så här roligt har de små raringarna när jag tassar med matte in för att skriva färdig dagens blogg.  För här ute går det så vilt till mellan varven att jag inte kan koncentrera mig.

Och jag måste ju få berätta hur vi firar andra advent i gröngräset den här historiska söndagen. Julpysslet känns fjärran i vårvärmen och får vänta till nästa helg!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”