Oo-hoo…, oo-hoo…, oo-hoo… I timmar hör vi berguven sitta högt uppflugen på kyrktornets förgyllda kors och ropa ut sitt budskap. Allt medan vi bröder sitter som tända ljus under tak på farstukvisten och lyssnar till hans mäktiga låt.
Just att den sitter så högt, gör att den hörs hit, och det är precis tio sekunder mellan varje hoande. Rena spöksymfonin i skymningen, men väldigt spännande när vi nu vet att den sitter där och håller koll på hela vår stad!
Om berguven och dess hoande från Kristine kyrkas torn har det mesta handlat om även den här veckan. Det är nämligen ytterst ovanligt, och väldigt stort, att ha en berguv som håller gratis kyrkokonsert för publik kväll efter kväll.
”Mini-Vinnie” är både nyfiken och rädd. Med stora ögon tittar han bort mot kyrktaket där hoandet kommer ifrån. Men så blir han plötsligt jätterädd för något oförklarligt! Duckar snabbt, gömmer sig och kikar fram i hålen på staketet runt farstukvisten.
Han vill se men inte synas, och det visar att han är en klok liten parvel! Där på bänken bakom honom ligger jag som trygghet och håller koll på att han inte sticker iväg ut i mörkret. För uven har inga problem att t en kanin…
Vågar inte tänka tanken ut, och därför hjälper matte mig att hålla koll på ”Mini-Vinnie! Han är ju så gullig, lydig och duktig att vi inte kan stänga inne honom när vi är ute. Så vi får alla hjälpas åt, och se till att också han också får vara med och uppleva spänningen.
”Mini-Vinnie” har inte sett berguven än, men det har vi andra tre. Vi får också fortlöpande värdefulla rapporter på nätet om var den befinner sig! Allt för att vi ska kunna dra hemåt mot grinden om vi är ute och tassar omkring när den flyger över oss.
Med det hoppas jag ni förstår hur stort det här med berguven är!!! I gruvan finns också en berguvkamera, och till den en facebookgrupp som heter Berguvskameran i Falu Gruva. Den kan du som är intresserad gå med i om du vill se och veta mer om hur det går.
Allas vår förhoppning är att att uven på kyrktornet lyckas ropa till sig en partner, och att de bildar par och bosätter sig i gruvan. Så har det gamla paret som försvann levt i decennier och aldrig visat sig på taken här nere i centrum.
Tills det lugnat ner sig har vi i alla fall dagarna fria, och broder Artemis möjlighet att busa av sig i snön. Synd nog har värmen tärt hårt på den vita varan på slutet, men dagens ymniga snöfall räddade täcket och fick honom att göra djupdykningar av lycka!
Måste sluta med att berätta att i skrivande stund hoar uven för fullt från det gyllene korset på kyrktornet som vi skymtar en bit bort. Där har han hållit konsert i snart två timmar, och i den klara kvällen med fem minusgrader lär ropen höras på flera kilometers håll!
Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”