Månad: februari 2016

Förlåt alla vänner att jag svek i går och dyker upp med bloggen först idag. Men i helgen fick vi vårkänslor hela brödraskaran, och jag kunde bara inte slita mig från bänken i solen och koncentrera mig på att skriva.

Dessutom ville jag komma med en färsk rapport från SVA, när det gäller den envisa salmonellan som drabbat så många katter. Och den kunde jag få först i dag, när veterinären Elina Lahti återvände efter semestern.

 

 

Men som sagt i helgen brakade det loss och vi fick glädjefnatt alla fyra! Febus och Artemis var hetast på gröten och drog ut i solen, som värmde farstukvisten, redan tidigt på morgonen fast det var 10 grader kallt i luften.

Sedan stod det inte på förrän bänken med yllefilten lyftes ut på gården. Här sattes den ner i snön där förmiddagssolen låg på och värmde så där jätteskönt som den bara kan på förmiddagarna den här tiden på året.

 

Det slår nästan aldrig fel! Till Vasaloppet kommer våren, och hela veckan körs det nu på längden de nio milen mellan Sälen och Mora. Ända fram till huvudloppet första söndagen i mars med modiga 15 800 tappra åkare anmälda till det 92:a Vasaloppet!

Så nu gäller att njuta av livet och ta vara på varje efterlängtad solstråle ute i friska luften. Jag känner mig som en ny katt, och har varit förste man ute på solpallen hela helgen! Och det vackra vädret lär fortsätta ett par dagar till…

 

 

Måste erkänna att jag till och med är så stollig att jag tassar ut och lägger mig på filten fast solen krupit ner och gömt sig bakom takåsen. Jag inbillar mig natt den kanske dyker upp bakom knuten igen, som den gör på eftermiddagarna längre fram i vår.

Men säg den lycka som varar för evigt. När livet var som bäst, och allt frid och fröjd, fick Febus återfall och började klättra från taket på lillstugan! Därifrån drog han upp genom ginstbusken mot staketets topp på farliga sidan!

 

 

Vi trodde han växt ifrån det där stolletoket, men i förmiddags fick han fullständigt fnatt och flög fram över gården medan vi andra bara tittade på honom. Det var ingen hejd på honom, och vi andra började nästan tro att han fått solsting!

Så vårligt härligt har vi det i väntan på Vasaloppet nu på söndag! Men innan jag slutar för i dag vill jag vidarebefordra  SVA:s senaste rapport om salmonellan, som fortsätter att drabba allt fler katter runt om i landet.

För dagen är antalet uppe i 217, vilket alltså är nästan tre gånger så många som under hela förra året. Fortfarande gäller därför att hålla extra rent och katter borta från ”lillpippis” matplatser, då allting tyder på  att det är de små rara liven som sprider smittan!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

 

Ljuset handlar det om i dag. För ni känner väl som vi att det äntligen är på väg tillbaka! Ett naturens under, som väcker slumrande känslor till liv och sätter sprätt på alla stela leder och trötta sinnen!

Febus var som alltid först ut och ”flög” häromdagen högst upp i häggmispeln på allmänningen med utsikt över Elsborg. Så högt att han nästan skymtade uvarna i gruvan, och där tronande han sedan som en kung både länge och väl!

 

 

En stund senare var det ”Mini-Vinnies” tur att testa äppelträdet, och även när det gäller hans vårpirr är det helt och hållet ljusets förtjänst! Fast bakvänt nog blev det i natt kolmörkt över hela vår stad, och det enda som lyste upp natten var hoppbackarna på Lugnet.

De världsberömda VM-backarna såg ut att sväva i luften, som himmelska rulltrappor på väg till staden ovan där. Och kanske är det dit de ska efter att ha stått övergivna hela vintern! Vi håller koll från fönstret, och den som lever får väl se.

 

Broder Artemis ville förstås inte vara sämre, utan lockades snabbt upp i ett gammalt paradisträd, och vägrade komma ner! Där hade han siktet inställt på ett par ”lillpippis” högre upp, som förstås flög sin kos innan han nådde dit.

Och tur var väl det, då vi ska vara försiktiga med lillpippis i dubbel bemärkelse. Dels för att är de husses och mattes vänner, dels för att de kan vara pigga och glada men ändå bära på den otäcka smittan jag berättade om förra helgen.

 

 

Salmonellan har nämligen inte avklingat, utan SVA fortsätter få in prover från sjuka katter, som visar sig vara smittade med just den fågelburna salmonellan. Antalet är nu uppe i 140 varav 12 från vårt län!  Totalt under hela förra året handlade det om 83 konstaterade fall. Så det gäller fortfarande att se upp!

Även jag känner förstås att det börjar pirra i kroppen, fast jag hellre tar husses bil än träden för att komma upp och kunna hålla bättre koll. Och när det nu börjar droppa från taken, och termometern visar på plus, så är det väl bara att önska alla vänner en trevlig vår!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Atemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

Vintern dröjer sig kvar, och vi trivs i snön, men ett oroande vårtecken har dykt upp! Det är salmonella, som hittills i år drabbat fler katter än någonsin tidigare.

Redan i mitten av februari har 84 katter konstaterats smittade, och det fler än på hela året i fjol. Fallen är spridda över hela landet, och sju av de dem kommer från Dalarna.

SVA står för Statens Veterinärmedicinska Anstalt och det är dit prover med misstänkt salmonella skickas från främst veterinärer. Sjukdomen är anmälningspliktig och kan drabba både människor och djur.

 

Fåglar är den vanligaste smittkällan för oss katter, och mörkertalet tros vara stort då vi ofta klarar sjukdomen med att bara lite magont. Just därför är det oroande att så många redan nu blivit så sjuka att de tvingats uppsöka veterinär.

Det här går förstås lite över mitt förstånd, men matte har talat med veterinär Elina Lahti på SVA, som med anledning av det inträffade manar till extra renlighet runt fågelbord och andra matplatser för fåglarna.

De märkliga är dock att SVA bara fått in kattprover och inte någon ökad mängd upphittade fåglar med misstänkt salmonella. Det förbryllar samtidigt som SVA tyvärr inte får veta om drabbade katter är ute- eller innekatter.

 

I vanliga fall är det först i mars-april, alltså runt påsk, som vi katter brukar drabbas av den här sjukdomen. Oftast då efter att ha ätit lättfångade svaga, eller till och med upphittade döda fåglar.

Men det oroväckade i år är att SVA redan fått in och konstaterat salmonella på 84 katter. Alltså fler än på hela året i fjol! Och frågan många oroliga nu ställer sig är om det även finns en annan smittkälla.

Viktigt är i alla fall att hålla extra rent runt fågelborden, hålla koll på svaga fåglar och alltid tvätta händerna efter att ha fyllt på fågelfrön. Men det gäller också att vara öppen för andra eventuella smittkällor, då rått kött, smittat kattfoder och gnagare också kan smitta oss katter.

 

Typiska symtom vid en kraftigare salmonellainfektion hos oss katter är feber, aptitlöshet, kräkningar och diarré som kan vara blodig. Den sjuka katten blir snabbt uttorkad, och riktigt sjuka katter kan till och med dö som följd av infektionen.

Mycket av det här har jag fått hjälp av matte med att skriva, men vi tyckte båda det var så angeläget att jag bara måste göra er alla uppmärksamma på den skrämmande smittan som kan drabba både människor och djur.

Och är det något ni undrar över, som jag missat, så är det bara att ställa frågor i kommentarsfältet. Vi svarar efter bästa förmåga, och jag hoppas innerligt ingen av er eller oss behöver drabbas!
Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

Dunderförkylt här hemma som aldrig förr! Husse och matte snörvlar som de värsta odjur och verkar tävla om att överhosta varandra.

Dessutom stinker de av medikamenter, som sticker i ögonen, så det inte går att gosa med dem. Det är livet i ett nötskal för oss på Elsborg just nu!

Inte så värst upplyftande!  Men livet går vidare och det börjar redan lukta illa av kringstrykande utomjordingar på allmäningen. Så lika bra att ligga inne och hjälpa matte med vår årliga vädjan till alla kattägare.

 

 

Den handlar om att ta alla katter, som inte ska användas i avel, till veterinären för att bli lugna, snälla och goa. Då slipper det födas en massa kattungar som ingen vill ha!

Nu vet jag att ni, som följer mig och bröderna här, knappast behöver påminnas om det här. Men det räcker inte! Vi måste hjälpas åt att sprida budskapet, som ambassadörer för god katthållning.

Det betyder att vi måste våga säga ifrån, när vi ser kattägare som struntar i sina djur. Låter dem löpa och få kattungar, som sedan, slängs på tippen, körs ut i skogen eller lämnas i en låda utanför något katthem.

 

 

Ni hör själva hur grymt det låter! Men det är den bistra verkligheten och orsaken till att vi här i landet uppskattas ha en bra bit över 100 000 hemlösa katter som far illa och lider nöd.

För i grunden är det här inga vildkatter från början, utan katter som hamnat hos fel människor, som inte ansett dem vara värda att kosta på en slant, för att bli lugna, snälla och goa hos veterinären.

Ledsamt nog fegar också de styrande här i landet när det gäller att förbättra kattens status. Trots upprepade krav på obligatorisk id-märkning och registrering, vågar de inte ta steget fullt ut. Sorgligt men sant!

 

 

Därför måste vi alla dra vårt strå till stacken. Våga ta ställning och sträcka ut en hjälpande hand eller tass när det behövs. Lova varandra att aldrig blunda och vända ryggen till en nödställd liten katt!

För varje liten kattunge som föds är lika mycket värd. Och till god katthållning hör att avmaska, vaccinera, veterinärbesikta och chip-märka och registrera det lilla knytet innan det lämnar sin mamma.

Då har det lilla knytet en identitet, och det här gäller alla kattungar. Är det för mycket begärt ska du inte föda upp några!!! Då ska du i stället boka tid hos veterinären åt din katt och få den lugn och snäll och go.

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”