Månad: april 2016

Det brukar sägas att åldern tar ut sin rätt. Men knappast när det gäller ”kattungen” Artemis! I veckan fyllde han sex år och firade med att rulla runt i toppdressingen så sanden yrde.

Snart hade han fått småbröderna med på noterna, och nu är det kullerull för hela slanten ute på gräsmattan! Till och med jag har upptäckt hur härligt det är att rulla sig i skogens bruna guld.

 

 

Jag trodde lillpippis badade i sand för att bli av med kliande småkryp i fjäderdräkten. Men vi har varken loppor eller löss och får ändå glädjefnatt av att rulla runt och sanda ner oss.

Visst har husse toppdressat gräsmattan förr om åren, men det är först nu som sanden gjort oss så här lyckliga. Måste erkänna att till och med jag blivit lite vild och galen den här våren.

 

 

Det har resulterat i att jag gång på gång stoppat in huvudet i hålet på dörren till stora ”kottehuset”. Väl där har jag med full kraft lyft av dörren, lagt mig till ro och somnat gott i mjuka halmen.

Så nu är dörren borta och ”Kotte” får sova med mig eller i sitt lilla söta hus med ingång bara för honom. Där sover han tryggast i alla fall och får väl snart ett till hus om jag känner matte rätt.

 

Annars har veckan präglats av den årliga kampen med vårblommorna om favoriturnan! Vi bröder har busat i den i flera veckor och hade förstås gärna sett den tom någon vecka till.

Men husse, matte och blommorna ville annat, så det var bara att ställa upp och hjälpa till med planteringen. Och det gjorde vi med besked i svinkall snålblåst varvad med hagelbyar och småregn.

 

 

 I mitten sattes de små späda rosorna, som jag nästan ätit upp där de stått på tillväxt. Runt dem små rara penséer, som är krispiga, och också smakar bra, men tyvärr stjäl min favoritplats i urnan.

Fast jag har sett att det går att smyga sig fram, som en blyg viol mellan blommorna, och njuta av rosorna i alla fall. Och de ser så eländiga ut efter min framfart att de ändå lär behöva bytas ut!

 

 

Ja, så har vi det här hemma just nu! Och kan inte bli annat med en husse och matte, som inbillar sig att det är vår, fast det är svinkallt om dagarna och minus om nätterna.

Det betyder att de får springa i och täcka över stjärnögonen runt lillstugan och ”kottehuset” om kvällarna. Men visst är det väl mysigt med lite färgglada blommor i myshörnan i väntan på våren.

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie

Toppdressing kör vi med här hemma och den räddade helgen i gråvädret. För en trippel av gräsfrön, hönsgödsel och sand från skogen kan ge vilken katt som helst glädjefnatt.  

Ingredienserna, strödda i tur och ordning över hela gräsmattan, gör trädgården främmande och spännande så det förslår. Och oss bröder riktigt stolletokiga i den jättestora sandlådan.

 

 

Luktar mer och mer intressant gör det också ju mer det regnar. Så tack vare att husse och matte var till Yttermalung och hämtade sand i går, så fick vi ändå en toppenhelg ute i blötan.

Hink på hink med sand hjälpte vi bröder till att gräva ur åt husse och matte på gräsmattan. Sedan hade de bara att breda ut och trampa till den, för att slutligen låta regnet sköta resten.

 

 

Säkert gick det lätt som en plätt att fixa hela trädgården, då ”kotte” återvänt och låg och sov i lilla huset. Fortfarande är han ute bara i mörkret om kvällarna, och frågan är om de inte är två!

För matte tycker sig ha sett en stor och en mindre, men vågar inte säga bestämt. Lovar återkomma om det, men nu vet ni alla fall att ordningen är återställd och minst en ”kotte” är tillbaka!

 

 

Så livet leker för oss bröder, och min jobbiga ”vinterdepp” är ett i dag ett minne blott! Ljuset har återvänt, och jag får smyga ut redan i halv-sex-snåret på morgonen, för att få min kvalitetstid.

Och få den tillsammans med en radda härliga rosplantor som ska sättas i krukor. Plantor med späda skott och små grön-rosa blad, som jag älskar och som försvinner ett efter ett ner i magen!

 

 

Rosorna ska vi börja sätta till veckan tillsammans med en massa annat smått och gott som tål kylan. För vintern har inte givit upp helt, fast den börjat tappa greppet om oss.

En och annan vit flinga har faktiskt slitit sig även de senaste dagarna. Och där husse och matte hämtade den spännande sanden var det så vitt att de fick sopa framden under snön.

 

 

Men som matte säger, ”aprilsnö är fåragö”, får vi väl lita på det. För våren är på god väg att ta över, och en vi har haft påhälsning av både jättestora humlor och pyttesmå bin.

Så i morgon bär de av för husse och matte på jakt efter ett litet insektshotell. Mer om det nästa helg, och till dess en riktigt fin vårvecka önskar vi er!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

 

Målarlärling har jag varit den här veckan och hjälpt husse måla om utvändigt mellan regnskurarna! Artemis har mestadels hållit till i ”skyddsrummet” på dagarna, medan småbröderna har förgäves väntat på ”Kotte”!

Han har förstås gjort oss alla jätteoroliga, då han efter att ha ätit upp sig bara förvunnit och nu varit borta i flera dygn! Vi bröder vet att det hör till, då han har mycket att stå i på våren, men blir ändå alltid lika förtvivlade.

 

 

Det lurar faror lite varstans, inte minst för en liten ”Kotte”. Våren kommer med stormsteg och hela veckan har den mullrande sopbilen kört omkring här och borstat bort vintergruset från gator och trottoarer.

Den är också en av broder Artemis värsta fiender, och så fort dånet närmar sig smyger han in och kryper ner i sitt alldeles eget ”skyddsrum”! Där under mjuka pläden i soffan ligger han sedan tills faran är över!

 

 

I väntan på ”Kotte” har småbröderna och vi andra med skräckblandad förtjusning välkomnat vår andra behändiga sommarkompis. Storpippin ”Måsen” som tror matte är hans mamma och i mitten av veckan återvände för femtonde året i rad!

Han kommer med sin rara fru och morsar så det hörs över hela kvarteret. Och jag vill lova att de älskar mattes ”pannkisar” de med! Matte hjälpte honom som liten unge, och det glömmer han tydligen aldrig.

 

 

Även småbröderna ”Mini-Vinnie” och Febus har förstås varit engagerade i husses målning. De har tyckt att det varit jättespännande att sitta i öppna fönstren och hålla koll på allting spännande på marken nedanför och utanför staketet.

Och när jag ändå är inne på faror vill jag berätta en glädjande nyhet. Den misstänkt fågelburna salmonellan, som i år smittat fler katter än någonsin tidigare, verkar äntligen ha nått sin kulmen och börjar klinga av.

 

 

Men det först efter att hela 451 katter konstaterats smittade under årets första månader, jämfört med 274 vid det förra stora utbrottet 2007. Fortfarande gäller dock att vara observant och hålla extra rent på fåglarnas matställen.

För alla oss katter, som älskar att vara ute i markerna, vill jag också påminna om att huggormen har vaknat och gärna ligger på en varm sten och solar sig! Den är fredlig om den får vara i fred men hugger blixtsnabbt om den blir störd.

 

Värt att nämna är i sammanhanget att veterinär alltid bör kontaktas om katt eller hund fått ett huggormsbett. Viktigt är också att djuret hålls i stillhet efter bettet, så att giftet hindras från att sprida sig i kroppen.

Hos veterinären ges numera oftast smärtlindring och dropp med en speciell vätska. Det brukar räcka, men numera finns också motgift att ta till i väldigt allvarliga fall. Så se upp ute i naturen, och glöm inte att även fästingarna har vaknat!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”  

 

Väldigt tidigt, men nu har det hänt. Det vi alla här hemma väntat på i flera veckor! Familjen har utökats med blyg liten efterlängtad nattsuddare.

Naturens under vill jag kalla det, och Artemis tar sin uppgift att vakta ”värmestugan” på fullaste allvar. För där sover nu ”Kotte” efter en lång kall natts promenad, från vinteridet på hemlig plats, en bra bit härifrån!

 

 Och visst är det ett naturens under att han strax före midnatt, på första april, kommer ljudlöst tassande i mörkret. Hittar sitt lilla ingångshål till just vår trädgård och stannar här.

Turligt nog hade matte och jag i veckan målat om och inrett ”kotte-huset” med ny värmande matta och härligt doftande go mjuk halm. Vi hade både liksom en märklig föraning om att det lilla livet var på gång.

 

 Mat och vatten serverades han förstås direkt, och lämnades sedan att utforska trädgården på sitt eget lilla sätt. Från fönstret såg vi att var att han smög in i ”kottehuset” och stannade där.

Morgonen därpå var han borta, och Febus utom sig av oro, men i går kväll återvände han tyst och försynt redan i niosnåret. Fortfarande väldigt försiktig i mörkret, så vi tassade in för att inte skrämma honom.

 

 Titt som tätt hela gårdagen dagen satt ”Mini-Vinnie” på ingångshålet och väntade på att ”Kotte” skulle komma tillbaka! Men som väntat dröjde han tills det blev mörkt och tryggt!

Så bilder får vänta, då vi inte vill skrämma honom med blixt förrän han blivit riktigt hemmastadd. Men redan nu kan jag avslöja att han och jag pussat på varandra i skydd av mörket som de gamla vänner vi är!

Mer kan jag inte berätta i dag, men spännande fortsättning följer. Tills vi hörs igen ha en fin vecka och njut av våren som nu är här! ”Kotte” kom med den, och det var inget aprilskämt. 

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”