Månad: maj 2016

Nu regnar det igen! Men i förmiddags tittade solen äntligen fram till allas vår stora lycka. ”Mini-Vinnie” blev så glad att han susade upp den blommande karaganen för att jaga flygfän.

Och den lilla solglimten behövdes för att vi skulle komma ut och göra oss av med all inombords energi. För det är massor av sådan som lagrats under den senaste veckans blötväder.

 

Febus var inte sen att hänga på men höll sig i dag på marken. Liggande på sidan gav han där karaganens repklädda stam en sällan skadad omgång med bakbenen.

Den uraddningen var nödvändig för honom efter att han legat en hel vecka i uthuset och lyssnat på regnets smattrande mot taket. Ett regn som aldrig verkade vilja ta slut…

 

 

Det lär ska finnas något som kallas syndafloden, och den började jag tro att var på väg att dränka oss. För så fort vi tassade ut en sväng, kom vi in så blöta att matte hade fullt upp att torka oss torra.

Därför var det helt underbart att om än bara för en liten stund få njuta ute på gräsmattan i dag. Inte minst för att få uppleva doften av grönt och på nära håll se hur allting växer så det knakar.

 

Broder Artemis blev alldeles till sig då han upptäckte att mattes kamera gjorde en solkatt i gräset. Han blev busig som en kattunge och hade jätteskojigt så länge det varade.

Helt klart hade vi alla i morse ett uppdämt behov av att få avreagera oss efter den förlamande regnveckan. Så nu hoppas vi innerligt på bättring med sol och värme framöver!

 

 

Innerligt hoppas vi också att det går bra för ”Mini-Vinnie”, som nu ska till veterinären för att bli lugn och snäll och go! Fast världens goaste är han ju redan, så jag vet då inte vad det ska vara bra för.

Men det är väl så det ska vara, och matte har lovat att vara med honom hela tiden. Så det är bara att ber er alla hålla tummar och tassar för vår minsta lillebror, som är på väg att bli stor!

Tassekram Triton, Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”  

 

”God morgon sjusovare, här har ni mig”, hälsade ”Kotte” hungrigt när husse och matte äntligen kom ut i åttasnåret i morse! Då hade han och jag sovit tillsammans i lillstugan ett par timmar.

Jag uppmärksammade när han kom släntrande genom ingångshålet i ottan och spelade mig omgående ut för att hålla honom sällskap! Men han var trött, så vi kröp ner i halmen tillsammans.

 

 Spelar gör jag med tassarna mot fönstret eller elementet så envist att ingen orkar lyssna på mig. Det är det absolut säkraste sättet att komma ut få min kvalitetstid på morgonen.

I morse alltså i sällskap med ”Kotte”, som vi väntat på i flera veckor! Och efter att ha ätit sig mätt och druckit vatten med ”Mini-Vinnie” knatade han tillbaka in i lillstugan och somnade om.

 

Hela dagen med ”Mini-Vinnie” som troget vakande beskyddare från taket på nya ”kottehuset”. Då och då har han tittat in i lillstugan och konstaterat att ”Kotte” sover och inte får störas!

Där uppe inbäddad i grönskan har ”Mini-Vinnie” hittat sin trygga plats på gården där ingen kan nå honom från ovan. Och det kan behövas då två hungriga uvar flyger över gården om kvällarna!

 

På en av klipphyllorna i dagbrottet Stora Stöten i Falu gruva sitter nämligen tre små ”troll” och väntar på mat. Det är det nya berguvparets ungar, av vilka den först kläckta fyller en månad i dag!

Det är stort då berguven, som är Dalarnas landskapsfågel, är en hotad art. Och stort är också att vi alla, tack vara gruvuvarnas beskyddare Kalle Bergström, kan följa familjen på film dygnet runt.

 

Det har gjort den rara familjen jättepopulär både inom och utanför landets gränser! Och vill du följa ungarnas fortsatta utveckling till flygfärdiga fåglar gå då med i gruppen Berguvskameran i Falu Gruva.

Vi här hemma följer dem varje dag! Men då det tycks vara ett dåligt sorkår, och ungarna måste ha mat, vill Kalle Bergtröm varna och råda kattägare i området att hålla sina katter inne om kvällarna!

 

Även ”Kotte” måste se upp, men han smyger lyckligtvis oftast i buskage med ”tak” över huvudet. Och vi här hemma har lärt oss att respektera alla djur och försöka leva i harmoni med dem. För de här tre  små ”trollen” behövs minst lika mycket som vi här på jorden. Och vill ni uppleva något helt unikt, gå då med i gruppen på adressen ovan och följ familjen berguv  i gruvan!

Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

 

Trevlig fortsättning på pingsten önskar jag er alla i dag. För egentligen är det ju annandag pingst i dag, fast den som helgdag bytts ut mot nationaldagen i juni!

Vi tänker i alla fall fortsätta fira, då pingstafton flöt bort och de eviga regnande äntligen upphört. Nu tittar solen fram igen, och medan vi sovit oss genom regnet har häggen slagit ut.

 

 Samma sak med häggmispeln, som är Febus favoritträd. Självklart måste han ha uppvisning på hög höjd, och där bland de doftande vita blommorna fann han snart sin pingstplats.

Där låg han sedan och ville aldrig komma ner på marken igen. Inte förrän ”Mini-Vinnie” började kalla från andra sidan staketet tog han mispeln i ett par skutt och landade på gräsmattan.

 

 

Tillsammans med Artemis ägnade han sedan en lång stund åt att beta färskt saftigt gräs och i massor. Därefter låg de som kor och bara njöt av doften medan de ”idisslade” som det så vacker heter.

Artemis som alltid i solskenet förstås tillsammans med sina pälssvansar. Dessa älskade nötta svansar som han outtröttligt leker med lika glatt ni som när han fick sin första för flera år sedan.

 

 ”Mini-Vinnie” var söt som en docka, när han agerade prisutdelare under häggmipseln ute på allmänningen. Det var rädisor han lekte med förra helgen, och det var alltså rätt svar på frågan.

Grattis säger han i dag till Eva Blomström, Falun,  Helen Gullberg, Staffanstorp och Anki Jonsson, Norrahammar och, som svarat rätt på frågan och har var sin pälssvans att vänta på med posten. Hoppas de blir till lika stor glädje som pälssvansarna här!

 

 

Ett kärlekspar ska vi väl också njuta av så här i hänryckningens tid. Jag väljer Kamina och hennes älskade Sotis, som är så rara tillsammans och varje dag hälsar på hemma hos oss.

Kamina är den stackars sotiga duvfröken, som matte i sista stund räddade ur en braskamin mitt i vintern för snart ett och ett halvt år sedan! Från den stunden är hon mattes trogna följeslagare, och  visst är de söta på vårt uthustak!

 

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

 

Plötsligt small det till och blev försommar över en natt.  Trädgården exploderade, dörren flög upp, maten åkte ut och ”Mini-Vinnie” hittade helgens fräschaste leksaker med svans!

Så röda och lockande att han hämtade dem en efter en i skålen, vare sig den stod på bordet eller sidopallen ute i trädgården. Och han fortsatte bära runt på dem hela helgen!

 

 

Nu undrar jag om du kan lista ut vad det är för rödingar ”Mini- Vinnie” blivit så fascinerad av i grönskan. Tror du dig veta, maila då matte senast lördag på gpia.persson@outlook.com

Då är du med i utlottningen av tre pälssvansar, som är de bästa gosedjurArtemis vet. Han bär omkring på dem, pratar med dem och nattar dem, som om de vore hans egna småttingar!

 

 

Kom på att det var dags att lotta ut några svansar, då Artemis i helgen hämtade ut sina så de också skulle få njuta av solen. Sedan låg han där en lång stund och lekte med dem på gräsmattan.

Själv kör jag just nu grönsaksdiet, och njuter i fulla drag av årets första späda små humleblad. De kryllar av vitaminer och smakar förföriskt gott innan de hunnit bli stora och vassa.

 

Medan vi gamlingar vilar oss i värmen håller akrobaten Febus som vanligt igång på hög höjd. Här ses han titta fram mellan klematisbladen på klätterträdet och vinka lite busigt med baktassen!

Han är världens goaste, men en riktigt ofridsande, och lugn bara när han sover på rygg med magen i vädret. Häromdagen grävde han sig genom ett stenrös för att jaga iväg en katt på allmänningen!

 

Men annars leker livet när vi nu fått riktig försommar, med soliga dagar och ljumma nätter. Det är så man undrar vad som komma ska efter den här suveräna starten på maj månad.

För ur led måste tiden vara när jag i morse möttes den här synen ute på gården.”Måsen” står och svalkar sig i vårt lilla fågelbad, fast det finns massor av stora vattendrag runt om i vår stad!

 

Med den badsugna fågeln önskar jag er alla en fortsatt riktigt fin försommarvecka, fast det blev söndag på måndag för min del! Men jag tror ni förlåter, med tanke på vädret, och säkert var ute och myste i solen i helgen ni med!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

 

Sköna maj kunde inte ha börjat bättre! Det blev pusskalas direkt när ”Lill-Kotte” kom fram från under farstukvisten och hälsades välkommen hem av ”Mini-Vinnie”.

De kunde nästan inte få nog av varandra, och ett fat med mat fick ”Lill-Kotte” förstås fast det var mitt på dagen och han egentligen skulle sova. Vilken lycka på första maj!

 

”Lill-Kotte” kom med våren! Nu hoppas vi att blyge ”Kotte”, som smugit omkring här om nätterna, också vågar sig fram. Jag tror att han är storebror till ”Lill-Kotte” men är inte alldeles säker.

Redan i går kväll, på självaste Valborg, kändes att sköna maj var på väg. Vi fick ha dörren öppen ända till framåt nio, då det började tjuta i häxpipor här omkring och vi tassade in.

 

 

Artemis firade som sig bör med att bära ut sina svansar och lufta dem i gröngräset. Det är tradition på första vårdagen, och han så söt när han kommer bärande på dem att jag blir riktigt rörd.

Äntligen säger jag då den senaste veckan, för mig som trädgårdslärling, varit rent ut sagt grym. Snöglopp och minusar har fått blommorna vi satt att stelna till och inte växa en millimeter.

 

 

Så illa är det trots att de burits in, eller täckts över med genomskinliga plastbyttor, för att klara livhanken! Valborgskvällen var den första vi vågade lämna blommorna ute, och då kom ”Lill-Kotte hem.

Vi såg redan i morse spår efter honom både i lillstugan och vid ingången boningen under farstukvisten. Och mitt Febus lek med Artemis svans tassade ”Lill-Kotte” fram till ”Mini-Vinnie”.

 

 

Så mycket mer blev det inte gjort den här första riktiga vårdagen. Jag är själv lika fascinerad av det lilla livet som nu på eftermiddagen ligger i mjuka halmen under farstukvisten och sussar sött.

Tänk att han traskat långväga ensam i mörkret, och hittat tillbaka till oss och vår trädgård med bara två decimeterstora ingångshål i staketet. Det kallar jag naturens under!

 

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”