Månad: juni 2016

 

Allt började så bra och vi firade hela midsommarafton i strålande sol ute i trädgården. Folk kom och gick medan vi stolt tassade omkring med vår kransar!

Det låter som en saga, men… Blomster runt halsen har blivit tradition och för oss bröder det största och mest spännande med hela midsommarhelgen!

 

I kvällningen åkte husse och matte en sväng med storkikaren upp till Falu gruva för att kolla på uvungarna. De håller precis på att lära sig flyga och lär se för härliga ut.

Det kändes att temperaturen hade stigit rejält under dagen. Så vi bröder passade då på att ta igen oss på favorithyllorna, i det svala uthuset, för att vara ”fit for fight” till natten.

 

 

Husse och matte var snart hemma igen och såg att vi låg och myste precis som när de for. Vad som hände sedan är det ingen som vet, annat än att Febus var först ute på gården.

På en sekund förbyttes midsommarfriden för hans del till ett midsommarinferno. Han rusade runt som en galning, som om han försökte fly undan någonting uppifrån.

 

 

Han var helt okontaktbar, och det gick inte att få stopp på honom. Ut och in och upp och ner ”flög” han tills han tog slut och flåsande gömde sig i buskarna.

Sedan slickade han sig i ren panik överallt, utan att matte kunde hitta minsta orsak. Inte annat än att möjligtvis en rovfågel dykt ner och försökt ta honom bakifrån.

 

Nu börjar han äntligen lugna ner sig, även om han fortfarande är skraj för att vara ute ensam och håller koll uppåt. Vi försöker lugna honom så gott det går, men det är inte det lättaste.

De räcker med att ”Måsen”, som är hans gamla kompis, visar sig på taket. Då duckar han, flyr in direkt och gömmer sig längst in under dubbelsängen i sovrummet.

 

Medan ni fortsätter titta på våra bilder från midsommarfirandet, när det var som bäst, passar jag på att dra tre lyckliga vinnare av pälssvansar. Alla tre duktiga på att räkna igelkottens taggar!

Jag har godkänt alla svar mellan 3000 och 8000 och säger grattis till Pia Ek, Kolbäck, Anna Eklund, Sollentuna och Anneli Wallin, Mora! Vinsterna kommer med posten de närmaste dagarna.

 

Med det tackar jag för mig och önskar er alla en härlig sommarvecka! Här hemma handlar det för ”Mini-Vinnie”, och alla oss andra, mest att ta hand om bästebror Febus så han blir trygg och glad igen.

Han har ju som ni alla vet alltid varit mer än lovligt äventyrlig. Men han är också den som blir mest rädd, när det går snett och händer något hemskt, som när han råkade ut för uvöverfallet i våras.

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

 

I går hände det som ingen av oss någonsin trodde att skulle hända! Husse kom överraskad in och hämtade ut matte för att visa henne något spännande i uthuset.
Och där uppe på högsta hyllan uppe vid taket tronade världens lyckligaste ”Mini-Vinnie”! Han som aldrig ens hoppat upp på lägsta sovhyllan utan att ta husses verktygspall till hjälp.

 

I tre skutt hade han helt på egen tass, nått det efterlängtade målet! Ett mål han sett bröderna avverka hundratals gånger från sin sovplats mitt emot.
Men han har som alltid tagit allt i sin egen takt och aldrig ens försökt sig på att nå några högre höjder. Inte förrän han visste att han skulle klara av det och kunna sitta och kolla på lillpippis därifrån!

 

Resten av dagen klättrade ”Mini-Vinnie upp och ner säkert ett dussin gånger. Balanserade på hyllorna och testade alla tänkbara mysställen i takhöjd som han sett oss bröder ligga på.
Fortsatt högtflygande planer hade han också idag i dag mellan regnskurarna ute på gården. I toppen på klätterklematisen sträckte han ut sig i sin fulla längd för att kunna kolla trafiken på Gruvgatan!

 

Artemis  var i stället på bästa lek- och bushumör efter gårdagens eviga regnande. Han flög fram över gården och studsade som en som en boll på jakt efter små bevingade flygfän.
Söndagspannkaka vankades förstås också, även om vi bara fick titta på medan pippisarna smorde kråset. Mamma Kaja stoppade in så mycket det bara gick för att få med sig hem till ungarna.

 

Vi fick förstås fina fisken när pippis fått sitt och Febus lekt klart med sin gummitutt på snöre bland funkiorna. Och så här inför midsommar känner jag att det är dags för en liten fråga att grubbla på den närmaste veckan.
Hur många taggar har en fullvuxen igelkott? Det är frågan jag vill ha svar på, och svaret skickar du till matte och mig på adress gpia.persson@outlook.com Tre pälssvansar står på spel!

 

Frågan är klurig och kräver förstås matematik av den högre skolan. Men jag nöjer mig  med ett väldigt ungefärligt svar, då taggarna varierar med igelkottens storlek och ålder.
Med det önskar vi alla här hemma er alla där ute en fin vecka och trevlig midsommar tills vi hörs och ses igen i slutet av helgen!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

De ska vara röda och ha skaft för att locka fram leklusten hos ”Mini-Vinnie”. Och finns det inga rädisor går det lika bra med körsbär!

Det visade han i går, när solen tittade fram en stund så vi kunde fika ute. Väl där kollade han direkt in skålen med körsbär och såg till att få ner den på pallen.

 

Lyckan var gjord och sedan höll han bär-show i dubbel bemärkelse en bra stund. För plocka upp, bära omkring och släppa tillbaka bären i skålen lyckades han göra med bravur.

Så här tror jag faktiskt att vi har en cirkuskatt till om han bara får hållas och utvecklas i sin egen takt. Febus är akrobaten och ”Mini-Vinnie” en blivande liten trick-konstnär!

 

Han har förmågan att koncentrera sig på det sin uppgift och helt koppa bort omgivningen. Därför tycker jag han ser ut som en liten cirkusdirektör där han står på två ben bakom älsklingspallen.

Den är precis lagom hög åt honom att vila framtassarna på. Och ofta när han är försvunnen hittar vi honom sittande mediterande på sin lilla pall uppe på farstukvisten.

 

Faktiskt är det så att ”Mini-Vinnie” och ”kottarna” varit de enda glädjespridarna på slutet. För själv åkte jag på världens nos-smäll efter att på nationaldagen ha skrivit att vädret var bättre än bra.

Knappt hade orden flugit ut med rymdposten förrän världens åskväder bröt ut och drog in kalluft och blåsväder. Så mesta delen av veckan har vi tvingats ligga i lä i buskarna.

 

Jag på nya kottehustaket, och Artemis i grönskan mellan de mjuka bladen i de nyklippta buskarna som håller på att växa upp. Båda i behagligt skydd för både blåsten och störtskurarna.

Småbröderna har i stället valt att tillbringa mesta tiden på varsin mysig hylla, som en tvåvåningssäng, i uthuset. Där har de gottat sig och sussat sött, till musik av alla pippisar på matstället utanför.

 

Lillpippis har barnkammare lite varstans under takpannorna på uthuset och äter mer här nu än mitt i vintern. För med kylan och blåsvädret fick de också svårare att hitta mat på egen hand.

Lite bekväma blir dem förstås också av att få maten serverad. Men det tycker husse och matte gott de kan få vara! Och visst är det underhållande att titta och lyssna på dem.

 

Det tycker också Febus och ”Mini-Vinnie, som kan se, men inte nå, dem från sina sovplatser i uthuset. Härom kvällen lockades de dock ut av något främmande ljud utanför grinden.

Småbröderna är oskiljaktiga och måste förstås hjälpas åt att kika ut under grinden. Vad det var som lät fick vi ingen klarhet i, men jag tröstade dem med att livet blir mer spännande om man inte vet allting!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

 

Nu är det över, det som matte gått och gruvat sig för ett helt år. ”Mini-Vinnie” har varit iväg och blivit lugn och snäll och go! Och det gick jättebra tack vare veterinären Anna Dahlsten

Hon har följt vårt lilla kärleksknyte från Älvnäs, sedan han var pytteliten, och var den enda matte vågade anförtro honom åt. Så i torsdags bar det av till Annas lilla trivsamma klinik utanför Falun.

 

Där undersöktes ”Mini-Vinnie”, och då det lilla hjärtat pickade perfekt fick han en lugnande spruta. Snart sov han och lokalbedövades sedan där bak, innan ”kulorna” togs bort.

Matte var med, och höll i bakbenen, och kan intyga att han inte kände någonting. På några minuter var operationen över och han fick vila en stund, i lugn och ro, innan han fick en uppvaknandespruta.

 

På knappt två timmar var en god och glad ”Mini-Vinnie” hemma igen till synes ovetande om vad som hänt. Och de två snitten där bak var så fint lagda att av operationen syntes inte ett spår!

Snart satte också hungern in och efter några timmars vila gick han inte att stoppa. Han måste bara ut på gården och jaga årets första riktigt stora fina färggranna fjäril.

 

 

Annat var det med oss bröder, som både fick lugnande och sövdes innan vi lokalbedövades på stora sjukhuset. Där låg vi sedan stuckna med nålar och kopplade till slangar för samma enkla lilla ingrepp!

Och inte nog med det! Hur dåsiga var vi inte efter att ha kommit hem, och hur illa mådde vi inte när vi skulle försöka äta. Som både matte och jag ser det i dag, alldeles i onödan!!!

 

Nu är allt prima liv och vädret bättre än bra. Sommaren är här och ”kotte” verkar trivas storartat här på gården. Men lördags kväll var det lite synd om honom och oss bröder med.

Då det var sådan där dånande illaluktande cruising på Gruvgatan här intill. Men lyckligtvis kom ”Kotte” hem i tid, innan oväsendet drog igång på allvar, och hann äta och ta skydd i sitt mysiga hus!

 

 

Vi bröder brukar tycka det är spännande och sitta i lilla fönstret och se de stora fina bilarna passera! Men den här gången var det alldeles för mycket ”burnande” och smällande för att det skulle kännas bra.

Ändå fram emot halv tre höll de på. Så det blev inte mycket sova av, då städpatrullerna drog igång runt fyra! Därför skriver jag först i dag, då det dessutom är vår  nationaldag och söndag på måndag.

 

Sist men inte minst ett varmt tack till er go-vänner som höll tummar och tassar och ”Mini-Vinnie” hos veterinären.  För som ni alla vet är det något alldeles speciellt med vårt lilla kärleksknyte från Älvnäs.

Nu är han stora pojken  och en riktigt fin försommarvecka önskar vi er och vill att ni håller ögonen öppna utomhus. Naturen är en enda stor barnkammare, som kräver hänsyn av både hussar, mattar och oss tama djur!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”