Tänk ändå! I går fyllde jag sju år, och matte kom ihåg min födelsedag!!! Det har inte hört till vanligheterna på senare år, även om jag förstås alltid blivit firad med råge i efterhand.
Så jag klagar inte, men blev glatt överraskad, när det nu började pussas och fjäskas för mig redan dagen innan. Och förklaringen till den plötsliga brådskan gjorde mig förstås ännu gladare.
Husse och matte hade hört att fredagen skulle bli veckans vackraste dag och ville förstås att jag skulle få fira den i skogen. Och bättre medicin mot min smygande höstdepp finns inte att få på apoteket.
En sprillans ny säkerhetssele med reflex, fick jag som present, till mattes och mina mörka stadspromenader i höst och vinter. För jag är den ende av bröderna som vill vara ute i trafiken!
Åter till skogen, och höstens i särklass soligaste dag! Enda molnet på min himmel var en ”pippis med motor och snurrnäbb”, som for runt och surrade ovanför oss gång på gång.
Det heter helikopter vet jag nu, fast när jag var liten trodde jag att allt som flög i luften var pippis. Men tiderna förändras, och vi med dem, och som vuxen klok sibirier vet jag alltså bättre.
När jag nu ändå är inne på hur det var när jag var liten, kan jag berätta hur det kom sig att jag kom till Falun och började blogga på Falu Kuriren, som blev Dalarnas Tidningar och nu är Mitt Media.
Husse och matte hittade mig på nätet efter att deras då 14-årige lillebror Nisse förlorat sina äldre storebröder och behövde en kompis. De hittade mig tillslut i Brandalsund och lyckan var gjord!
Den 19 januari 2010 hämtade de mig hem till världens snällaste Nisse, som från att ha varit lillebror blev storebror år mig! En klippa att luta sig mot, som välkomnade och lärde mig allt jag kan i dag.
Och det är inte lite, som jag sedan fått föra vidare till Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie. Kanske är det också för att jag är född på senhösten, och uppväxt ute i snön, som jag blev en riktig vinterkatt.
Aldrig ska jag väl glömma första gången husfolket trodde att de tappat bort mig och matte sprang gråtande runt kvarteret och lockade. Och det fast hon sett mig på strax innan.
Husse tog det lugnare och kollade noggrant gården och allmänningen. Det tog sin runda tid, men när han återvände genom grinden kunde han lyckligt ropa hem matte och berätta att han hittat mig.
Lilla jag hade lyckats klättra upp på farstukvisttaket, och där satt jag och tittade på skådespelet nere på gården. Så liten att jag knappast syntes i snön, men jag kan lova att lyckan var fullständig!
Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”
Ps. Förra veckans tävling låter jag gå vidare en vecka till, då det varit dåligt med rätta svar. Så titta gärna tillbaka på förra veckan inlägg och försök lista ut svaret med chans att vinna pälssvansar! Ds.