Månad: november 2016

Första advent och ljusstakar i alla fönster lyser upp och jagar bort novembermörkret. Det behövs och gör det mysigt att bara ligga inne i stugvärmen. Fast i dag var det riktigt härligt busväder ute!

Måste du ut i mörkret är det reflexer på längden och bredden som gäller. Asfalten är kolsvart och utan reflex förblir du osynlig för bilister och andra trafikanter tills det är för sent.

 

Det får bara inte hända, när vi nu går in i den trivsammaste månaden på hela året. Åtminstone för oss katter som har ett eget hem och en familj som älskar oss.  Och låter oss komma in efter dagens bus!

Men det är inta alla förunnat med en varm famn att krypa in i och värma tassarna när kylan slår till. För alla dem utanför är de ideella katthemmen, och alla som jobbar där, guld värda.

 

 Katthemmen kan vara skillnad mellan liv och död för  frusna, hungriga, hemlösa varelser. Det är därför Mini-Vinnie lovar skänka hela vinsten i den pågående fototävlingen till närliggande katthem!

Delad glädje är dubbel glädje, och vi bröder har mat här hemma så vi klarar oss ändå! Snarare är det så att vi är så runda och trinda att vi hellre behöver dra in på frossandet redan före jul!

 

 

Kommer in på det här, då första advent sedan många år tillbaka också är Kattens Dag och firas över hela landet för att sprida kunskap.  Vi brukar vara med, men tyvärr blev det ingenting i Falun i år!

Så vi firar här hemma och har hjälpt matte med ljusslingorna ute i granarna vid skrivarstugan och lillstugan. De går på batteri och är ofarliga, om någon av oss skulle komma på idén att bita i sladdarna!

 

 

Levande ljus har vi annars bara i stora och små lyktor utomhus! Vi har alldeles för lurviga svansar, och är med överallt, för att husse och matte skulle våga ha levande ljus inomhus.

Lika illa är det också med så gott som alla julblommor. De är jättefina men giftiga, och kan vara direkt livsfarliga, för en katt eller kattunge som i smyg börjar äta på dem.

 

 Så mycket bättre är det heller inte med julmaten, som knappast är någon höjdare för oss katter. Så egentligen är det bara mysigheten, både inne och ute på gården, som är glädjen med julen för oss!

Julklappar har vi nästan lagt av med! För husse och matte har sedan länge upptäckt att det mest uppskattade, alla dagar på året, är att få tassa ut på en spännande promenad av något slag.

 

 

Förlåt, om jag kväver glädjen och låter som en gammal skolfröken! Men jag vill ju att advent- och julfirandet ska blir till glädje för alla! Inte minst katthemmen, som Mini-Vinnie hoppas kunna ge en julklapp!

Han har nummer 8159 i fototävlingen, och länken dit är http://kattensdag.royalcanin.se/arets-fototavling/… Han har li dag yckats kättra upp till 11:e plats, och de 10 första vinner en årsförbrukning mat!

Mat som vi alla här hemma hoppas vinna, med hjälp av er go´vänner och ert tålmodiga röstande! Hoppas kunna återgälda när ni tävlar för något behjärtansvärt en annan gång!

Tassekram Triton, Artemis, Febus och Mini-Vinnie

8159 !!! Lägg numret på minnet, och klicka in det varje dag fram till lucia! Det är nämligen ”Mini-Vinnies” nummer i Royal Canins stora fototävling, där jag hoppas du går in och röstar varje dag!

Delad glädje är dubbel glädje, och vinner han kattmat för ett helt år skänker vi allt till närliggande katthem. De tio med flest röster får pris, och han ligger redan bland de 20 främsta!

 

 Så hjälp oss hjälpa, genom att gå in på http://kattensdag.royalcanin.se/ och skriv in nummer 8159 eller namnet Mini-Vinnie! Tack på förhand go´vänner, och vi  här hemma håller förstås alla tassar och tummar.

Det här att tävla för att kunna hjälpa lyste förstås upp den här annars så blöta mörka veckan. Tur ändå att inte alla är så väderkänsliga som jag, för då hade det varit alldeles nattsvart.

 

 Fast även Artemis förundrades över hur vår härliga allmänning, inbäddad i nyfallen snö, på bara någon dag återgått till att vara en risig grusöken. En lång stund blev han sittande funderande!

Sedan var det över för hans del och precis som bröderna förlikade han sig med att snön försvunnit och gräsmattorna lyste gröna igen. Svårare för mig, som först i dag börjat komma över förlusten.

 

 För i dag var det faktiskt lite vår i luften, och jag kunde inte annat än glädjas åt Artemis! För så fort det torkat upp lite på gräsmattan tog han chansen att lufta sina älskade pälssvansar.

En lång stund bjöd han oss andra på underhållning i gröngräset, där han kastade, fångade, hoppade och dök efter dagens busigaste pälssvans. Hela tiden med sin egen svans rakt upp i vädret!

 

 ”Mini-Vinnie” verkade också få vårkänslor och började tassa bland höstlöven under buskarna. Där busade han med sig själv tills han fick tjock svans och sådant där sibbefnatt.

I nästa stund satte han fart över gården, fick Febus med i leken och sedan åkte de ihop så tussarna rök. Det gick så hett till att vem som helst kunde tro att de slogs på blodigt allvar.

 

 Men inte heller! De bara roade sig bara på bästebröders vis och ”kramades” så länge krafterna räckte. En stund senare pustade de ut utan att det syntes minsta lilla skråma på någon av dem.

Helt otroligt då det går så vilt till att jag, gammal som jag är, inte för allt i världen skulle vilja vara med. Slåss gör jag bara när det verkligen gäller, som om det dyker upp en inkräktare på gården!

 

 En stund senare var det Febus tur att ta initiativet och bjuda upp till en ny omgång. Han satte sig på span bakom krukan med ljung, och där satt han kvar när jag tassade in till arbetsmaskinen.

Med det tackar jag för mig, önskar er alla en fin vecka och hoppas förstås att ni stannar upp och röstar på ”Mini-Vinnie” varje dag, även om ni har fullt upp inför första advent!

Tassekram Triton, Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

Hej mitt vinterland, hälsade Artemis och hoppade högt av glädje, när han lämnade lillstugan och landade i den mjuka vita snön! Lyckan var fullständig, och det fortsatte komma mer.

I ett huj försvann vår grå och trista stad och förvandlades till ett ljust sagolandskap. Snön lyste vit på taken, och i går strålade solen från en klarblå himmel efter höstens hittills kallaste natt.

 

 Till och med gamla tråkiga jag fick glädjefnatt och for omkring i snön som en stolletok! Tyckte mig höra mystiska ljud och känna spännande dofter där nere under det vita täcket.

Så har det alltid varit, och så har jag hållit på ändå sedan jag var liten! Jag fullkomligt älskar att gräva och dyka  i snön i förhoppning att hitta någon lite mus eller annan ”kompis” därunder.

 

 Till råga på allt fick jag vara lös ute på allmänningen och rusta av mig på de större gräsmattorna där. Grävde mig i full fart neröver slänten och höll på att dratta rakt in i ölandstokarna nedanför!

Tänk vad lite snö kan göra med en gammal sur gubbe, som jag sägs vara både då och då numera. Fast det är väl inte så illa som det låter, utan mest när matte kommer med kammen och borsten.

 

Om jag grävde mig ner, så välkomnade Febus sin vana trogen snön på hög höjd i flygande fläng! Det var ingen hejd på hans vilda framfart och han for fram som ett jehu i luften.

Men han gjorde inte minsta försök att ta sig ut genom det nybyggda kattstoppet och upp på staketnocken. Faktiskt har han aldrig ens tittat åt det hållet sedan allt var klappat och klart.

 

 I stället smög också han runt och höll koll på allting, som han tyckte rörde sig under snön. Hittills har varken han eller jag lyckats dyka på och få upp något, men skam den som ger sig.

Vi har båda sett hur räven, i naturprogrammen på tv, dyker ner i snön och kommer upp med ett byte. Men den är tydligen skickligare än vi, och har dessutom längre nos att stoppa ner i snön.

 

 ”Mini-Vinnie” vadade som vanligt omkring i snön och busade med sig själv på sitt alldeles eget sätt! Han är helt fenomenal på att fiska med framtassarna, och det ser nästan ut som han simmar.

Blöta blev vi som ni alla säkert förstår, då det alltid fastnar massor med snö på magen, som vi måste in för att smälta. Värre och värre blev det också ju närmare nollpunkten temperaturen steg.

 

 Blöt blev också den rara duvan, som satt på staketet och tvättade sig i hällregnet. Den vände nästan ut och in på vingarna, för att bli ren under, och tvätta sig var alltså svaret på frågan.

Ganska lätt då hela inlägget handlade mest om regn och rusk. Och till slut har matte och jag kunnat räkna ihop två rätta svar! De flesta av er gjorde det tyvärr onödigt svårt för er.

Grattis säger vi därför i dag till familjen Gullberg / Johansson i Staffanstorp och Kerstin Strömberg i Sundbyberg, som har var sin pälssvans att vänta med posten. Och med det önskar vi er alla en fin-fin vecka och hoppas förstås att snön får ligga kvar!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

 

Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge! Så heter det av gammal hävd, men nu är det nästan så att jag känner mig lurad och börjar tvivla.

För dag efter dag har vi bröder tassat runt på allmänningen och letat utan resultat. I stället har gräsmattorna lyst grönare än någonsin efter att husse krattat löv hela veckan.

 

Så här såg det ut när Artemis, så sent som i går eftermiddag, sprang sin kontrollrunda nere i slänten. Inte minsta spår efter det efterlängtade vi varit på jakt efter hela veckan.

Och det trots att tanterna och farbröderna i tv-apparaten visat bilder och varnat för storkaos runt om i landet. Och kaos tycks det också ha varit nästan överallt utom här hemma i Falun.

 

 De flesta av er har förstås redan fattat vad det är vi bröder varit på jakt efter hela veckan. Och som vi hoppats, längtat och väntat på den första snön känner vi oss grymt lurade på konfekten!

Medan det öser ner runt omkring oss blommar fortfarande mattramen utanför grinden. Ser nästan ut som om det vore sommar här, fast det varit flera grader kallt dygnet runt på slutet.

 

 

Kylan har också gjort att vi väntat än mer på att himlen äntligen skulle öppna sig även hos oss. För inbäddade i rena mjuka snön, känns det redan betydligt behagligare att vara ute.

Som det nu blåst svinkallt på gården har vi mest hållit oss inne  och turats om att sitta i fönstret och vänta på snön. Men den har som sagt låtit vänta på sig, tills i dag då några flingor äntligen slitit sig.

 

 Först ut att kolla den vita varan var ”Mini-Vinnie”, som dock tog skydd i den varmbonade lillstugan. För det blåste mer än det snöade, och vi fick nöja oss med ett flortunt lager på gräsmattan.

Det räckte i alla fall för att väcka hoppet om att det finns snö där uppe så det räcker även åt oss. Hoppas innerligt vår önskan går i uppfyllelse, så vi kan träffas ute i en snöhög nästa helg!

 

 

På tal om helg har det varit allhelgona och lugnt och fridsamt här hemma. Matte har som alltid tänt ljus för bröderna Tabbe, Oskar, Kalle och Nisse, som i många år hjälptes åt att vakta gården före oss.

Hoppas ni haft det lika fint hemma hos er, och att ni tänker på lillpippis när det nu blivit kallt. Tänk också på att alltid bära reflexer, ute i mörkret, så ni går tryggt och vi kan ses igen nästa helg!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

 

Ps. Frågan om duvan låter jag gå vidare ännu en vecka, och hjälper er på traven med att den gör någonting som vi alla förhoppningsvis gör varje dag! Titta gärna tillbaka till bloggen för två veckor sedan om du missat frågan, och även om du svarat får du gärna svara igen! Än en gång, lycka till! Ds.