Månad: januari 2017

Svenska Skidspelen, dubbel V75 och Prix d´Amerique i helgen. Lägg därtill att jag inte varit riktigt i form, så förstår ni varför söndagsbloggen kommer först i dag!

Gråvädret gjorde det heller inte bättre, utan vi har haft en stilla helg med husse och matte framför tv-apparaten. Och nu börjar jag sakta men säkert må bättre igen.

 

Alla måste vi få vara i fred ibland och samla tankarna. När Mini-Vinnie känner behov av det, smiter han upp i lilla innersta rummet på övervåningen och kryper in i Bamses trygga famn!

Där kan han ligga och sova, eller bara mysa, i timmar med full uppsikt över gården. Bamse blev hans ”bästis” från första stund, och i hans famn han ofta kröp ihop om nätterna som liten kattunge.

 

Då och då får Mini-Vinnie sällskap av storebror Febus, som fortfarande tvättar och tar hand om sin lillebror, som han gjort från första stund. Och jag kan lova att Mini-Vinnie njuter i fulla drag.

Men Bamses trygga famn lånar Mini-Vinnie inte ut åt någon. Där vill han ligga själv och snutta lite på Bamses stora baktassar, medan ha smider planer för världens vildaste kvällsrace!

 

Ett av Artemis favoritställen är fåtöljen framför tv-apparaten. Där kopplar han som oftast av till nyheterna efter maten. Och stilen, med magen i vädret, går inte att ta miste på!

Det kallas sibbe-stil, när vi slappar på rygg med huvudet så snett att det ser ut som vi brutit nacken. Men den halvliggande stilen i fåtöljen har Artemis absolut efter husse som sitter precis likadant.

 

Orosanden Febus håller på att längta ihjäl sig efter att det ska bli så pass varmt i uthuset att han kan mysa där på riktigt. Så länge det är minusgrader ute går det ju bara att ligga där en liten stund.

Men han har favoritställen även inomhus, och ett av de populäraste är mattan med husses skor. Där trivs han som fisken i vattnet, och blir han uttråkad ger han kängorna en riktig omgång.

 

Här vid dörren är han trygg i husses skor, samtidigt som han har koll på allt som rör sig och inte missar en endaste utgång. Mellan varven kan han också ta sig en ”tuppis” i den lägre modellen.

Den passar perfekt att stoppa nosen i och få stöd av kanten. Så vi har haft en rätt mysig här hemma i alla fall, och nu börjar jag äntligen bli kvitt ”pälsbollarna” som irriterat magen hela helgen!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie  

 

 

 

Oj, så mycket det har hänt sedan ni hörde om oss häromsistens! Två hela veckor har rusat i väg, då vi hälsade på hos sötnosarna på Bergslagskatten förra helgen.

Men nu är bloggen tillbaka här hemma, och vintern börjar ge en försmak av vår. Årets första solstrålar letar sig redan ner mot snön på allmänningen och det känns så där pirrigt skönt!

 

Tror nästan jag får vitaminbrist under de mörkaste månaderna. För även om snön hjälpt upp humöret betydligt, så har ”vinterdeppen” ändå fått mig att gå in i mig själv.

Matte känner igen symtomen, och försöker hjälpa mig, men jag är svårflirtad i mörkret.  Men nu är solen och ljuset på väg tillbaka och är jag på väg att bli mig själv igen!

 

Broder Artemis har sitt alldeles eget lilla hemliga sätt att klara solbristen under vintern. Han blir som galen om matte lägger sig i ”fusksolen” en stund, och går inte att stoppa utan måste få vara med.

Där ligger han sedan och myser bredvid henne, och ser ut att må så gudomligt gott att jag nästan blir avis. Men det är inget för mig, utan jag och bröderna håller oss på sängen mitt emot.

 

Nu är mörkläggningen äntligen över för den här gången och våren på väg. Det märks inte minst vid grinden, där en främmande utomjording sprider sin vidriga lukt mot stolpen varje natt.

Jättetråkigt för oss bröder, och ledsamt att katter släpps vind för våg utan att ha varit till veterinären och blivit lugna, snälla och goa. Det borde vara förbjudet, och jag hoppas att det snart blir lag på det!

 

 

Känns angeläget att spinna vidare på det där med lagstiftning. Inte minst efter att ha sett alla nödställda katter, som räddats in från kylan och nu fått ett tillfälligt boende på Bergslagskatten.

Där får de stanna tills de hittar en egen trygg och kärleksfull familj, och hemmet är ständigt fullbelagt precis som alla andra katthem runt om i landet. Visst är det väl skamligt att det ska vara så!

 

 

 

Mörkertalet är stort, men det talas om 100 000 – 150 000 hemlösa katter här i landet! Det måste vi hjälpas åt att göra något åt och tillsammans ställa upp för att höja kattens status.

Vi måste våga se sanningen, och börja med att sopa rent framför vår egen dörr, innan vi reser utomlands och räddar hit gatuhundar från andra länder. Här finns det hemlösa djur så det räcker och blir över!

En mager utsvulten katt hos oss fryser lika mycket, om inte mer, som en mager utsvulten hund söderöver. Tänk på det och börja med att kastrera, id-märka och vaccinera din egen katt innan du släpper ut den!

Tassekram Triton, Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Lilla julafton blev det i helgen på Bergslagskatten i Smedjebacken, där de boende överraskades med 24 kilo prima foder från Royal Canin. Fodret var Mini-Vinnies segerpremie i företagets årliga fototävling, som han, tack vare er go´vänner, vann överlägset med 8 645 röster.

 

Väntan, vädret och väglaget har satt käppar i hjulet, men i går kunde husse och matte äntligen leverera vinsten Mini-Vinnie lovat skänka till katthemmet. Och så här glad var föreståndaren Carina Berg, som på bilden ses med två av hemmets minstingar just nu.

 

 

Här på katthemmet finns en katt för alla, och inte bara en utan även flera mysiga syskonpar som vill flytta tillsammans. En del är små och nätta medan andra är stora och robusta. Långhåriga, korthåriga, i alla färger och väldigt sociala tack vare att de lever som i ett riktigt hem.

 

Här finns inte en bur så långt ögat kan nå. Hemmet är inrett med öppna avdelningar i trivsamma rum! Alla med tillgång till en stor nätad uteplats med högt belägna sittplatser. Men i dag är det kallt och trivsammast av vara inne och gosa med dagens besökare.

 

 

Inger Brate är en av det 10-tal ideella kattvänner, som hjälper Carina sköta katterna och hålla rent och snyggt. Det är ett smått otroligt arbete de lägger ner, med som oftast ett 50-tal katter på plats i väntan på att bli redo för att flytta till nya egna hem.

 

Ledsamt nog upplever Carina att katter i behov av hjälp snarare blir fler än färre. Förra året hjälpte hon och hennes medarbetare 122 tidigare hemlösa katter till ett nya liv i trygga kärleksfulla hem! Och som det tycks, lär det knappast bli färre i år.

 

Katthemmet Bergslagskatten drivs ideellt av föreningen Bergslagskatten men kallas i folkmun på orten mest för Carinas katthem. Och undra på det, då hon med brinnande intresse ägnat sin fritid åt att hjälpa hemlösa katter sedan hon var 15 år.

 

 

De senaste 15 åren har föreningen haft ett officiellt katthem, och sedan 10 år tillbaka huserar man i bottenvåningen på gamla Munkbo skola! Hit är intresserade välkomna efter överenskommelse, och det syns att katterna uppskattar när det kommer besökare och gosar med dem.

 

Nu har Carina fyllt 50 och firades med den här tavlan av veterinär Torkel Östman, som hon arbetat hos i många år. Han är fortfarande katthemmets veterinär och den som besiktigar, vaccinerar, kastrerar och ID-märker katterna innan de tassar ut i vida världen till nya trygga hem!

 

 

Matte har berättat och hjälpt mig skriva i dag! Det skäms jag inte för att erkänna då vi bröder fick vara hemma när husse och matte åkte till Smedjebacken i går. Och ni må tro att vi alla här hemma är jättemalliga över vår minstebror Mini-Vinnie!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

Minus 26, minus 12, minus 16 och massor med snö. Inte som i Sibirien, men äntligen lite riktig vinter! Och faktiskt rätt spännande att vakna till och smyga ut för en stunds kvalitetstid i ottan.

Så värst många minuter handlar det nu inte om när det är som kallast. Men jag hinner i alla fall kolla av gården och göra från mig. För det där med kattlådor är definitivt ingenting för mig!

 

 

Matte står förstås och kollar på mig i fönstret när det är så här kallt och mörkt. Väl inne igen har vi en liten specialare på bordet där jag gör konster, sitter fint och får lite godis som belöning.

Sedan kryper vi till kojs igen, och sover tills småbröderna börjar väsnas och vill ut. Husse brukar ta hand om dem, så de får springa ut och in, som de vill, och busa av sig en stund på morgonen.

 

 

Fast mest handlar det, även för dem, att hålla koll så att ingen objuden gäst tagit sig in på gården efter att jag varit ut i svinottan. Sedan börjar det ljusna och bli dags att fylla på mat åt fåglarna!

Det märks klart att det börjar bli ljusare och dagarna längre redan nu. Så vi börjar så smått vänta på att solen ska stiga en liten bit till, så vi kan ligga ute och sola mellan pulset i snön!

 

Det är bara skönt och hälsosamt att vara ute korta stunder även när det är kallt. Men variationen mellan kallt och varmt, tillsammans med vasst grus och vägsalt, går hårt åt tassarna.

Så det gäller för att hålla dem rena och mjuka och gärna smörja in trampdynorna för att slippa sår och sprickor. Det finns speciella tassalvor på apoteket, men försvarets gamla hudsalva duger bra!

 

Lite extra fiskolja till maten är också jättebra för att stärka trampdynorna. Både nu i vinter, och inför det som komma skall, med snösmältning, is och smuts och vatten frampå vårkanten.

Men än är det förhoppningsvis ett tag dit och vi njuter nu av den vinter vi äntligen fått. En vinter som gör att vi trivs och Artemis nästan känner sig lite insnöad i lillstugan!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Ur led är tiden och en skitvecka i dubbel bemärkelse avslutade det gångna året! Men nu skriver vi 2017, och jag önskar er alla en riktigt god fortsättning på det som nyss börjat.

För upp emot 10 grader varmt på nyårsafton är ett rekord som står sig över 40 år tillbaka i tiden. Och då hela veckan legat på plus har det blivit tjällossningen på gården och lerig sörja i rabatterna!

 

Med andra ord precis som det brukar bli frampå vårkanten, när snön smälter och vi skitar ner överallt i huset.  Men också som det brukar bli då, när magen protesterar och vi skiter ner oss gång på gång.

Värst har det varit för mig, som är lurvigast där bak och skiter ner mig mest. Då är det mattes fasta hand som gäller, och jag vill helst glömma hur många gånger jag hamnat i duschen den senaste veckan.

 

Nu är ”skitkalaset” över för den här gången, och efter nattens minusgrader är det torrt och fint på gården. Firade in det nya året gjorde vi  en bra bit efter tolvslaget, och tar därför det mesta med ro i dag.

För tuffaste grabbarna i hela vår stad vågar jag tveklöst lova att vi är i dag! Nästan hela nyårsafton var vi alla fyra ute i lillstugorna, och stortrivdes medan det smällde och hade sig runt omkring oss.

 

Smällandet förde det goda med sig att husse och matte kände sig trygga för att ingen berguv skulle våga sig hit. Och vi bröder fick riktig helkväll ute, medan det fortfarande var vårvärme i luften.

En kväll att minnas, men trots det hoppas vi att smällandet i tid och otid blir förbjudet. För inga djur ska behöva darra av skräck, och fly i panik, för att människor ska roa sig på deras bekostnad.

 

 

Innan firandet började, och Febus var ute med sin pälssvans, passade matte och jag på att dra tre vinnare i veckans tävling.  Rätt svar på frågan var att katten har 18 klor, och det visste de flesta som hört av sig.

Grattis säger matte och jag till Eva Carlberg, Kolmården, Leif Linde, Söderbärke och Barbro Lindgren, Nol, som hade turen med sig och har var sin pälssvans att vänta i brevlådan. Och med det tackar vi bröder för i dag och önskar er alla en riktigt god fortsättning på det nya året!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie