Månad: februari 2017

Snön vräker ner mellan solglimtarna, men Artemis råmar glatt vidare på sin vårsång! Det är bara ”lådisilar” hälsar han och skuttar vidare mot takdroppet på solsidan.

”Lådisilar” är sådan där blåst och snö, som smälter ner och hjälper till att ta bort den gamla. Fast vi fått mer den senaste veckan, än på hela vintern, håller Artemis fast vid att det är vår.

 

 

Själv har jag mest varit ute och hjälpt husse med snöskottningen på allmänningen. Det behövs att någon är med och håller koll på allt och alla som rör sig där ute.

Vill också passa på att tacka alla er som hälsade i bloggen förra helgen! Vilken uppmuntran för mig som skriver, och nu har jag fixat med mittmedia så att era kommentarer går ut direkt.

 

 

Febus har lekt isbjörn hela veckan, och plöjt fram genom nysnön så den yrt omkring honom. Han går som alltid till ytterlighet med det som roar honom, men tack och lov flyger han fortfarande lågt.

Mini-Vinnie hänger förstås hack i här på busbröderna och skuttar lätt som en hare genom nysnön. Tänk ändå han som var så liten och tufflig att han nästan drunknade i snön för ett par år sedan!

 

 

Två år har också gått sedan matte, en ruggig februarikväll, räddade en sotsvart liten utsvulten duvfröken ur röret till en braskamin i en grannfastighet. Där hade den då suttit fast i två dygn.

Det har fågeln aldrig glömt, och hälsar fortfarande på här hemma hos oss så gott som varje dag. Hon lystrar till namnet Kamina och följer ofta matte och mig på promenad tillsammans med sin fästman.

 

 

Då vätskade matte upp fågeln, gav den mat, och satte den i bur en bur tills dagen därpå. När den kryat på sig, och magen börjat fungera, kunde den så släppas ut till de andra duvorna i närheten.

Nu har en stackars fågel råkat illa ut igen. Den här gången är det en liten kaja, som också måste ha varit instängd någonstans! Helt slut, nersmutsad och utsvulten, dök den upp här i torsdags kväll.

 

 

Fågeln bad tydligt matte om hjälp, men lät henne inte fånga in och tvätta den. Mat och vatten gjorde i alla fall underverk och den tog sig upp på farstukvisttaket efter att ha vilat på maten en stund.

Nästa morgon satt den utanför köksfönstret, och kommer nu morgon, middag, kväll, och  tittar in till matte för att bli matad av henne. Tyvärr ser bröstfjädrarna väldigt sotiga och oljiga ut.

Men den låter sig inte fångas, fast den nästan äter ur hennes hand. Så det är bara att hålla tassar och tummar, och fortsätta hjälpa den med mat. Och vad den lilla vännen varit med om är en fortfarande en gåta!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Nu go´vänner råmar Artemis, och då är det vår. Har aldrig slagit fel förr och lär knappast göra det i år heller! Han började mjuka upp lite redan i mitten av veckan, för att i går flyga runt och låta som en yster kalv på grönbete.

 

Minsta lilla flygfä i luften fick honom att vilja fånga det, och han gav Mini-Vinnie en utförlig lektion mellan varven på bänken. Jaktlusten hade väckts ur sin vinterslummer av solen om sken från en klarblå himmel.

 

Där satt bröderna sedan en lång stund, medan Artemis fortsatte tassa till allt som flög förbi. Mini-Vinnie följde honom med blicken, men verkade mest förundrad efter den råmande uppvisningen strax innan.

 

 

Även jag njöt i fulla drag i solen, trots att jag förstås måste håll koll på min stollige broder Artemis. Han är normalt försiktig av sig men den säkraste väderspåman vi har! Och när han släpper loss sitt sibbe-råm, då vet vi att det är vår.

 

Medan Artemis rusade runt och råmade, passade Febus på att bädda in sig i filten för att få lite skydd. Men det blev bara lugnet före stormen, då Artemis snart knuffade ner honom och fick honom på stridshumör.

 

Snart var buset i full gång, och vi andra bjöds på ny spännande underhållning. Febus tog sats mot Artemis på bänken och försökte slita ner honom. Det var nu inte så lätt som han trott och de blev stående ett bra tag.

 

Tills Febus fick ner Artemis, och de rök ihop så tussarna yrde runt om kring dem. Allt medan Mini-Vinnie fortfarande låg kvar på bänken och följde sina stolliga bröder med blicken. Lika förvånad som jag över deras uppträdande.

 

Medan Artemis sedan fortsatte sin råmande framfart, för att ropa ut att vi fått vår, slog jag mig till ro på den tomma bänken. Där kom jag att tänka på att påminna alla er, som läser min blogg och kommenterar, att göra det här och inte bara på facebook! Det betyder jättemycket för mig! 

 

Med det tackar vi för oss för i dag och önskar er alla fortsatt soliga vårdagar med dagsmeja och fågelkvitter. Och passa på att njuta och ta till vara varje liten strimma av sol, som är guld värd den här tiden på året!

Tassekram Triton, Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Vi blev snuvade på konfekten när löftet sveks om en helg med sol och vår! Gårdagen var hyggligt varm men gråare än grå, och i morse sken visserligen solen men då var det 10 grader kallt.

Ändå kände jag hur det började pirra i kroppen när matte och jag tog en promenad. Och snart fick jag bråttom hem till den fortsatt snötäckta gräsmattan på allmänningen.

 

 Helt salig över grässtråna som stack fram runt stammen fick jag nästan knorr på svansen vid min älskade gamla häggmispel. Jag blev så till mig att jag till och med började gnaga i mig av barken.

Mellan varven tassade jag till grässtråna som stack upp och tyckte det såg jättespännande ut där nere på marken. Doften gav en föraning om vår som gjorde mig både lekfull och överlycklig.

 

 

Till slut hade vi en lång mysstund, det gamla trädet och jag! För kärleken vet inga gränser när våren är på väg, och jag måste gnida in min doft med kinden för att tala om att det är bara mitt!

Även om jag svag för träd av alla de slag, så är det något speciellt med just det här. Kärleken oss emellan är livslång för min del, för häggmiseln har stått utanför vår grind så länge jag kan minnas.

 

Lite lika är det också med Artemis, som även han, trots grådis och kyla, fick vårkänslor ute på allmänningen i helgen. Men föremålet för hans kärlek är av något annorlunda slag än mitt träd.

Här är det husses bil, och framför allt däcken på den, som Artemis älskar och inte kan få nog av. Han kan aldrig passera bilen utan att stanna till och nosa, men nu fick däcken världens kärleksförklaring.

 

 Precis som jag gosade Artemis mesta delen av promenaden med husses bil. Jag fattar inte hur det går till, men han gör precis lika med bildens däck som jag gör med mitt gamla älskade träd.

Han börjar med att undersöka däcken och kolla dubbarna! Sedan gnager han av hjärtans lust på sidorna innan han börjar gosa och gnida kinderna mot däcken för att sätta sin doft på dem.

 

 Och märkligast av allt är att det bara är husses bil som han är så där riktigt intresserad av! Resten struntar han blankt i, fast det säkert som oftast står ett dussintal bilar på parkeringen.

Men att vi båda samma helg, kylan till trots, ”drabbades” av vårkänslor, måste väl ändå tyda på att vårvärmen är på väg! Och nu hoppas jag att dagens löften inte sviks, utan att vi får sola i plusgrader i morgon! Ha det så gott tills vi hörs igen!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

Rysskylan är på väg och vi håller på att tappa pälsen! Kragen min är snart ett minne blott, och Mini-Vinnies har gått samma väg ner i den fina handgjorda svepasken.

Den är rena skattkistan, och redan proppfull, fast Artemis och Febus bara har börjat fälla! Så det blir mycket att hänga ut till pippis i lilla trädet när det är så dags!

 

 

Det står inte på minsann! Redan nu i februari påbörjar de första av våra bevingade vänner, sina högt belägna provbyggen, som till slut blir årets bon med välkardad päls från oss bröder.

Bara det bästa är gott nog, och det får inte finnas mista trassel eller tova för att materialet ska duga. Bra förstås att vinterpälsen kommer till nytta, men visst är det märkligt att pippis gillar katthår!

 

 

Här hemma är det pälsvård som gäller nu, och till och med jag får finna mig i att förlora min pondus. Men jag är bestämd, och matte får bara använda den mjuka TangleTeezer borsten på min kropp.

Bröderna däremot är fromma som lamm, vad matte än gör med dem! De tycker bara det är mysigt att bli ompysslade, fast visst är det den rosa taggisen som är populärast även hos dem.

 

Mini-Vinnie är så förtjust i min Tangle Teeser att han håller den mellan tassarna och försöker borsta sig själv. Det går riktigt bra på kinderna och under hakan, men sedan måste även han ha hjälp!

Hoppas ni som  blir kammade och borstade av husse eller matte också sparar pälshåren och hänger ut åt pippis! För jag kan lova, att stora som små blir överlyckliga, trots att de osar katt av håren.

 

 

Här ser ni lite av den samling pälsprylar som matte har för att rädda oss undan pälsbollar i magen. Här finns allt från luskammar, fast vi aldrig haft en lus, till bredtandade stålkrattor, kardor och borstar.

Här finns också malt på tub, och anti hairball godis, som fungerar att muta mig med! Det finns också jättebra mat som hjälper till, men tyvärr så bytte vår knaprisfavorit smak så den inte går att äta längre.

Ja, nu vet ni hur vi har det! Hoppas ni har det bra och att vi klarar den utlovade rysskylan! Ryktet om den i media kanske är överdrivet, som så mycket annat! Ni vet väl hur journalister är!!!

Tassekram Triton, Artemis, Febus och Mini-Vinnie