Månad: maj 2017

 

Elitloppet är kört på rekordtid, och i expressfart skrivs nu bloggen, när jag äntligen fått loss arbetsmaskinen. För jag har mycket smått och gott att berätta den här sista soliga måndagen i månaden maj!

 

Börjar med dagens glada, som förstås handlar om ”Trashanken”, som öppnat sitt skadade öga! Så här fint ser det ut, med bara lite av skyddshinnan kvar upptill, och det tycks som att han även ser med det öppnade ögat.

 

 

Tack alla rara ni som hållit tassar och tummar, och vi fortsätter förstås följa vår ”Trashanken” och berätta hur det går för honom. Artemis ligger och håller smygkoll i presenningen på trädgårdsbordet som äntligen kommit ut.

 

Betydligt jobbigare har lillpippis haft det den senaste veckan. Talgoxar, blåmesar och gråsparvar har avlöst varandra i jakten på bomaterial till sina kärleksnästen. Mest intensiv har den här talgoxen varit, som på bilden sorterar päls från Artemis.

 

”Kottarna” som nu är tre till antalet, och lever livets glada dagar här om kvällarna, har hur roligt som helst med småbröderna. Fast Febus blir lite brydd, när alla tre kommer samtidigt, och söker då skydd uppe på pidestalen efter lönnen.

 

En och en är ”kottarna” annars väldigt fridsamma, och smyger mest omkring i rabatterna mellan stor- och lillstugan. De verkar supertrivas i trädgården, och pinnar ut och in genom de specialbyggda ”kottehålen” hela nätterna!

 

De senaste dygnens sommarvärme och också väckt det mesta i insektsväg, och ”Mini-Vinnie” jagar allt för glatta livet! Han gör tyvärr ingen skillnad på flugor, humlor, getingar och fjärilar, så det är bara att hoppas på att han slipper getingstick i år.

 

 

Så har vi det här hemma, och hoppas ni alla har det lika bra och njuter utomhus, så länge finvädret håller i sig. Det gäller att ta vara på varje solstråle, som strör nyttiga vitaminer över oss, tills vi hörs igen till helgen!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Tass på er go´vänner! Elitloppshelg, och stört omöjligt att få loss arbetsmaskinen någon längre stund i dag.

Så jag får snällt finna mig i att ligga i solstolen och vänta med skrivandet till i morgon.

Hoppas ni är snälla och väntar ni med! Tills dess trevlig helg i solskenet!

Tassekram Triton

Titt-ut, hälsar ”Kotte” och tittar fram ur ingången till den gröna storstugan! Där huserar han just nu, och sover ut på dagarna, för att orka med sitt nattliga kärleksliv.

Det tar på krafterna att timme efter timme uppvakta sköna damer med taggarna utåt. Deras suckande kärleksgnabb hörs över hela gården och är förstås jättespännande att lyssna på.

 

 

Mini-Vinnie har fullt upp att hålla koll på sin taggiga vänner från taket på gröna storstugan.  För det är ett evigt pinnande fram och tillbaka innan ”Kotte” och ”Kottelina” hittar varandra.

Men ”Kotte” vet säkert vilka ritualer som krävs för att få taggiga damer på fall. Inte minst som igelkotten är en av våra äldsta nu levande däggdjur, och har funnits på jorden i 65 miljoner år!

 

 Det är inte ofta kärleksparet visar upp sig helt ogenerat på gräsmattan. Men tidigt i går morse hände det att vi alla fick njuta av ”Kottes” eviga dansade och gnuggande runt sin ”Kottelina”!

Det sötaste kärlekspar vi någonsin skådat både länge och väl på nära håll! Annars brukar de vänslas i skydd av mörkret i buskarna, under farstukvisten eller inne i storstugan.

 

 

Visste ni förresten att en ”kotte” har runt 6 000 taggar som fälls ut vid fara. Samtidigt drar den då in huvudet och rullar ihop sig till en vass boll för att skydda den mjuka goa magen.

Bra att veta om du vill ha en ”kotte” i trädgården, är att den vill ha lugna mysiga ställen att sova på mellan sina nattliga äventyr. Den uppskattar också bra kattmat och flera fat med friskt vatten.

 

 

Medan Febus fortsätter följa ”Kotte” på hans fortsatta äventyr, vill vi alla här hemma tacka er alla som hållit tummar och tassar för ”Trashanken” och hans högra öga.

Det går framåt och nu börjar vi på allvar få upp hoppet. Men han är fortfarande skärrad om än mindre än förra veckan!!! Så vi hjälps åt en vecka till och hoppas han blir bra till helgen!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Jag ligger i den hopfällda solstolen och hoppas på ett mirakel. Det måste nästan till för att allt ska bli bra och matte riktigt glad igen! Och i dag ser det faktiskt lite ljusare ut, efter att ha varit nattsvart i snart två veckors tid.

 

Så länge är det sedan vi vaknade en morgon och saknade Trashanken på farstukvisttaket. Han som gjort det till en vana att vänta där på några ”katt-knaprisar”. Först på eftermiddagen kom han nu lite tilltufsad hem och satte sig utanför köksfönstret och tittade in.

 

 

Virrvarret i fjäderdräkten såg inte så farligt ut, men värre var att hans högra öga var igenmurat! Som om det inte var nog med allt de lille kämpen varit med om. Nu var han dessutom enögd, och jag såg tårarna trilla nerför mattes kinder när hon matade honom!

 

 

Det syntes att han var skärrad, och när vi såg honom flyga iväg trodde matte att vi sett vår lille skyddsling för sista gången. Men han har klarat sig över förväntan bra med ett öga, och i fredags blinkade han plötsligt åt matte och visade att ögat finns kvar bakom skyddshinnan.

 

Det är miraklet jag tänker på och vi alla väntar på och hoppas att ska ske. Att Trashanken får tillbaka sitt högra öga, även om han skulle se lite sämre på det! Det betyder så mycket att inte se avvikande ut för bli accepterad i flocken.

 

 

Så nu håller vi alla tassar och tummar och väntar vi med spänning på att det ska ögat ska öppna sig på riktigt och Trashanken kunna se åt båda hållen igen! Hur det går med det och det eviga kärleksgnabbet ute på gården återkommer jag till nästa helg!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Nu blommar det, och jag njuter i fulla drag, även om det slet sig en och annan snöflinga från himlen i morse! För äntligen är våren här med sol och sköna plusgrader även på nätterna.

 

Jag har snart ätit upp alla spröda rosa skott på roskvistarna, och fortsätter nu knapra blå/vita penséer. Allt för att säkra vitaminbehovet till dess att humlen kommer igång på allvar!

 

 

Hittills har jag också fått ha den blommade rymdurnan för mig själv.  Artemis och småbröderna har varit mer intresserade av att rulla runt i sanden på den kompletteringssådda gräsmattan.

 

Husse sått gräsfrön, preparerat med naturgödsel och täckt med sand från skogen i Yttermalung. Och det är just den där pinfärska skogssanden, som lockar bröderna till allehanda akrobatiska övningar.

 

 

Upp-och-ner-vända världen brukar jag kalla veckan efter att skogssanden spritts över gräsmattan. Den är så full av spännande dofter att småbröderna leker kullerull hela tiden de första dagarna.

 

Så långt allt väl men i halvfem-snåret härom morgonen såg jag något jättekonstigt från sovrumsfönstret. Trodde nästan det var ett par utomjordingar, som landat här i alla fall!

Inne i buskarna låg två runda klot, tätt tryckta intill varandra, upprepat suckande. Blixtsnabbt tassade jag till den minsta, varpå jag flög i luften som om jag fått ström. Ni förstår säkert varför!!!

Tassekram Triton

Undersökningen av ”tefatet” är klar, och farkosten har vänts på rätt köl för att kunna lyfta igen! Vi har alla testat utrymmet i kabinen, och här sitter de första rymdfararna är beredda att fara till väders!

 

Men lugn go´vänner! Ni behöver inte var oroliga för att småbröderna ska flyga i luften. Min alldeles privata kontroll har nämligen visat att det bara var vår största blomurna som kom flygande, voltade och landade med dunder och brak  i ovädret!

 

 

Så där sitter vi nu och smyger på ”pippis” mellan busrycken dagarna i ända. Det gäller för oss att dra nytta av ”skålen” så länge den är tom! Och det nöjet sjunger troligtvis på sista versen, då husse och matte nyss kom hemkånkandes på fyra jordsäckar.

 

 

Tack och lov hade alla handelsträdgårdar i området helgstängt, så vi fick Valborg och första maj att leka blommor i den tomma urnan! Men i morgon lär vi få finna oss i att bli utbytta mot taggiga roskvistar och färggranna penséer.

 

Penséerna är lika krispiga och välsmakande varje vår. Och med Valborg kom verkligen våren, så även ”Lill-Kotte” ville titta fram en stund på eftermiddagskröken. Hungrig och törstig var har också, och lät sig väl smakas under Mini-Vinnies trygga beskydd.

 

 

Säkraste vårtecknet, som värmer hjärtat allra mest, fick vi i dag av goaste broder Artemis! När han kom tassande ut med sin älskade pälssvans i munnen, lade den i solen framför lillstugan, då visste vi alla att nu är det vår!

 

Och sist men inte minst kommer här också en vårhälsning från ”Trashanken”, som mår bättre och bättre och blir finare och finare för var dag som går! En riktig liten klenod, som blivit familjemedlem och som v alla tar hand om på bästa sätt!

 

Så ett riktigt fint slut på Valborgshelgen, och en solig vårvecka, önskar vi er alla från trädgården här hemma på Elsborg. Mysteriet med det flygande ”tefatet” är löst, och nu njuter vi med ”Kotte” och ”Lill-Kotte” som sällskap om kvällarna!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie