Månad: oktober 2017

 

Vintertid med stormbyar i gnistrande sol! Det har helgen bjudit, och så har vi det än, efter ösregnet i mitten av veckan. Allt löst flyger i luften, medan Artemis ser att det krattas ihop och förpassas till tippen.

 

Tro det eller ej, men Mini-Vinnie är faktiskt tapprast av oss alla att trotsa väder och vind. Fast i helgen blev han smått förundrad när löven blåste bort medan han satt och tog skydd på favoritplatsen under buskarna.

 

En annan liten gynnare som i går hade svårt med balansen i blåsvädret var den här hungriga lilla blåmesen. Den var nära att tippa över flera gånger när han satt på taket, och höll i fast i vildvinet, medan han försökte äta!

 

Till och med vår annars så busige Febus hade respekt för gårdagens stormvindar, som tog rasande fart och snurrade runt på innergården. Han satt mest tryckt mot köksfönstret de korta stunder han vågade sig ut!

 

Inifrån såg det så skönt ut solen att jag tänkte tassa ut och linda in mig i yllefilten på trädgårdsbordet. Men döm om min förvåning när hela mysmöblemanget var borta från gräsmattan och uppställt längs väggen i uthuset.

 

De enda som fortfarande prunkar ute i trädgården de taggiga rosorna. Titta bara på den här lilla gula stamrosen, som trotsar väder och vind och är finare med fler blommor nu än den haft på hela sommaren!

Och här fortsätter det blåsa, så jag tror vi tar en mysdag inne i dag hela familjen. Har ni möjlighet så gör det ni med, och en fortsatt fin vecka i november månads intåg önskar vi er!

Tassekram Triton, Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

Med yllefilt under ändan kommer man långt och kan solbada ända in i slutet av oktober. Jag var först ut i veckan, när solen sken från en klarblå himmel, mellan dagarna när regnet öste ner!

 

Bröderna var inte sena att ta efter, och knappt hade jag lämnat filten, förrän Febus bäddade om och lindade in sig. Strax efter hoppade Mini-Vinnie upp och smög sig ner bredvid honom.

 

Vi har tre härliga yllefiltar, som matte fått i julklapp från sitt jobb, att samsas om  alla väder. De har varit med i många år, men verkar vara outslitliga, och är omåttligt populära hos oss bröder.

 

Inte minst för att vi inte blir det minsta flygiga i pälsen efter att ha varit inlindade i en yllefilt. Titta bara så fin akrobaten Febus är i pälsen direkt efter att han varit hoppat ur filtbädden på bordet.

 

Mini-Vinnie hade förstås inte tid att ligga stilla så länge! Han var plötsligt mer intresserade av att sola på det värmande frigolitunderlaget matte haft i jorden under ”kotte-stugorna” i år.

 

Ungdomarna har inget tålamod numera, och tur är väl det. För innan den låga oktobersolen lämnade trädgården hade de lämnat ”playan” och lät mig ostört sussa sött en stund.

 

Med det tackar jag för mig och önskar er en fin oktobervecka tills vi hörs igen! Och tänk vår sena klematis har klarat de senaste frostnätterna vid husväggen och äntligen slagit ut!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Tiderna förändras och vi med dem. Så heter det och är så sant som det är sagt! Titta bara på lille Trashankens förvandling från mager, sotig, skinnflådd stackare till stor och stilig ung kaja i glänsande höstskrud.

 

 Förvandlingen värmer allas våra hjärtan när vi minns hur det lilla livet satt här ensam en kväll i början av mars. Sedan fick han höger öga skadat, just när han började må lite bättre, men klarade även det och fick synen tillbaka.

 

Nu återstår att se om han stannar i vinter eller följer de andra unga kajorna söderut. Han smälter så fint in i flocken att vi har fullt upp att skilja dem åt! Fast han är förstås lite tamare än de andra och vill alltid sitta närmast matte.

 

En annan förvandling som heter duga är Mini-Vinnies utveckling från litet kärleksknyte till stor och stark sibir! I morgon är det på dagen tre år sedan han tassade in här och gjorde oss alla till ansvarsfulla storebröder.

 

Då med en liten svansstump, som knappast var värd namnet, och nu med en lång, plymig, excellent utställningssvans! Dessutom har det lilla knytet niodubblat sin vikt sedan han kom och ska fortsätta växa i två år till.

 

Tiderna förändras, och vi med dem, både till det bättre och sämre. För oss som kommit upp i åren är det tyvärr ofta till det sämre! Speciellt i sällskap med badrumsvågen. Husse och matte gladde sig nyss åt att jag blivit smärtare, men det visade sig tyvärr vara en synvilla!

 

Febus däremot, som i år fyllt fem och nu anses vara vuxen, håller formen perfekt och blir bara maffigare och maffigare för varje månad som går. Men så är han fortfarande också vig som en akrobat och kan lätt slå knut på sig själv.

 

Artemis har fyllt sju år och jag blir snart åtta. Han går numera under smeknamnet ”Kulan” här hemma, då han är kort i rocken och ganska så rund om magen. Men vi mår toppen och är ju faktiskt sibiriska katter och inga smäckra exotiska varelser.

Så länge vi kan klättra upp på farstukvisttaket och obehindrat hoppa upp och in genom sovrumsfönstret är matte nöjd. Det kräver sin katt, då klätterställningen är en svajig kaprifol och taket lutar under fönstret!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Dagen efter brukar vara lite avslagen, och veckan efter har varit det här med. Luften gick liksom ur efter den årliga utställningen och firandet av Mini-Vinnie, så vi har mest tagit det lugnt och njutit i höstsolen mellan de upprepade regnskurarna.

 

Veckans höjdpunkt för mig var därför när jag på promenaden hamnade på födelsedagsfest hos mina bästisar Else-Gun och Björn i kvarteret här nedanför. Matte bjöds på bubblande champagne, medan jag åt partygodis och minglade med gästerna!

 

En toppendag då alla ville träffa och gosa med mig, som Else-Gun alltid pratar som sin kompis. Så i helgen var matte och jag ner och grattade i efterskott, då vi inte visste att hon fyllde år när vi blev inbjudna i torsdags. Och nu tog matte förstås med kameran också!

 

Hemma var bröderna i upprorsstämning, när matte och jag äntligen kom hem efter den oväntade festen i torsdags. Jag skulle ju bara ut på promenad, precis som de varit före mig, men blev borta alldeles för länge. Så de var rejält upprörda och avundsjuka när jag kom hem.

 

Artemis smög mest omkring i funkiorna, medan Febus busade med en grästuva på sitt alltid lika obegripliga sätt. Men husse berättade att de sprungit ut och in i skytteltrafik, och bråkat med varandra, så han varit tvungen att ta isär, dem bara för att matte och jag var borta.

 

Men så fort vi kom hem var ordningen återställd. Och tur var väl det då Mini-Vinnie varit till Anna och Sandra på Dala djurklinik och tagit tandsten dagen innan! Lyckligtvis behövde han bara få lite lugnande för att bli ren och fin i munnen, så redan samma kväll var han ute och satt på sin pall.

 

Då var det fortfarande lite ljummet i luften, men under helgen har vi verkligen fått veta att det är höst. Jag passar därför på att knyta ihop säcken i dag med den här bilden på en av våra vita rosor, som fortfarande blommar så här vackert men inte länge till!

Tassekram Triton med bröderna Artemis Febus och Mini-Vinnie

En heldag i buren var ingen höjdare för Mini-Vinnie! Han låg mest och höll koll medan han längtade hem och ut i trädgården! Tills han plötsligt skulle hissas upp i luften, få sitt CAP-cert, fina vitsord och ett ”I love you” från den italienske domaren.

 

 

Det gick så snabbt att Mini-Vinnie, som tar allt i sin egen takt, knappt hann fatta vad som hänt. Strax var han tillbaka i buren igen med sin rosett, men lite för blyg för att gå vidare! För när domaren viftade med sin vippa tittade Mini-Vinnie på matte i stället.

 

 

Väl hemma var han jättemallig och vi storebröder tävlade om att få rå om honom. Full av bus smög han med huvudet först ner i väskan, han haft med sig, och tittade sedan glatt upp med sin rosett! En minstebror att vara stolt över.

 

Till och med jag lockades med i Mini-Vinnies glädje över att vara hemma och försökte krypa ner i den röda väskan. Det misslyckades förstås men var lika festligt ändå! För Mini-Vinnie var helt fascinerad av att se mig trängas i väskan.

 

Det ska villigt erkännas att jag trivdes som fisken i vattnet i väskan, där jag låg och spanade på lillpippis och låtsades att jag inte syntes alls! Mini-Vinnie har från första stund lyckats locka fram leklusten hos mig och det lyckas han tydligen med än.

 

 

Artemis välkomnade Mini-Vinnie på farstukvisten, och var lika glad som jag att ordningen var återställd och minstebror lyckligt hemma igen med sin rosett. Nu behöver han bara en till för att kunna titulera sig Premier som Artemis och Febus.

 

Febus väntade i det längsta med att undersöka väskan, som varit med på utställningen. Men när han väl fått smak på den satt han kvar och stilade en lång stund. Så slutet gott – allting gott, som det heter i sagan, fast här hemma är det på riktigt! 

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie