Månad: april 2018

 

Det som göms i snö…, och inget märkvärdigt med det! Men visst blev vi väldans överraskade, när det började skymta till synes luftburna grästuvor under den töande snövallen.

På några dagar smälte två  härligt frodiga grästuvor fram till oss, som längtade efter att få lite grönfoder i magen.  Först förstod vi ingenting, men när snön väl smält fick vi förklaringen.

 

Där på stenplattorna i rabatten hade husse och matte glömt kvar två amplar med höstväxter från farstukvisten. De hade efter hand snöats över och till slut övervintrat i den meterhöga snövallen.

I grönskan har vi sedan dess turats om att sitta och knapra i oss nästan hela tuvorna! Och det märkliga är att gräset och de andra höstväxterna i amplarna fortsätter växa som inget hänt.

 

”Kotte” ser vi fortfarande inte mycket av. Han kommer i mörkret,  hälsar på oss, äter, dricker och sover en stund i sitt sköna gröna hus! Efter midnatt drar han sedan vidare ut på äventyr.

Vår taggiga kompis säger inte så mycket. Men vi har lovat honom att vädja till alla som tänker bränna trädgårdsskräp eller tända Valborgseldar. Tänk  efter före så  ingen liten sovande ”kotte” blir lågornas rov!

 

I trädgården räcker det med att flytta ris-eller lövhögen en bit, så hinner ”kotte” vakna och sätta sig i säkerhet. Valborgseldar, som inte kan flyttas, säkras genom att oroa lite med kvistar nere vid marken runt om.

På det sättet kan vi alla få ett riktigt trevligt Valborgsfirande, under förutsättning att allt fler slopar raketer, fyrverkerier och smällare. Tänk på   vilda och tama djur och fira utan ”skrämskott”

 

Allt fler kommuner väljer bort fyrverkerier vid sina Valborgseldar av hänsyn till djur och djurskydd. Samma sak gäller också många stora affärskedjor, som helt slutat sälja sådana här plågsamma pjäser.

Heder åt dem och lova hjälpa till att sprida vårt budskap om både  ”kottarna” och det eviga smällandet.  Ett ytterst obehagligt privat ”puttrande”,  som egentligen är förbjudet, och brukar börja redan på eftermiddagen!

 

Minns ni förresten ”Måsen” och hans fru som troget kommit och högljutt sjungit  in våren hos oss i snart 20 år.  I slutet på sommaren försvann han oförklarligt och frun satt ensam här och ropade flera veckor.

Vi befarade då att vår ringmärkta ”Måsen” råkat illa ut och undrade hur det skulle se ut i vår. Nu vet vi att han lämnat oss för gott, och nyligen anlände frun med en ny make vi sin sida!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

 

 

 

Natten till onsdag hände det som vi alla här hemma tassat omkring och väntat på! I skydd av mörkret letade sig en nyvaken liten kompis fram till oss och smög in genom ”kottehålet” i staketet.

Här  flyttade han in i ”kottehuset”, som matte turligt nog satt fram och inrett med  liggunderlag och mysig halm. Självklart välkomnades han också med mat och vatten innan han kröp till kojs för en stunds vila.

 

Morgonen därpå var vår efterlängtade sommargäst borta, men han hade lämnat ett litet prydligt visitkort i ingången till ”kottehuset”!  Det vet vi betyder att huset är upptaget och att han kommer tillbaka.

Det gör han nu varje kväll, och äter och sover en stund, innan han drar vidare ut på friarstråt. Det är bråttom att hitta en käresta, om det ska bli några ”småkottar” till sommaren.

 

Vi har nu fullt upp att sitta och hålla koll, för när det kommer en ”kotte” brukar det komma flera. Kanske vill vår ”Kotte” bjuda sin käresta på  en matbit, och då gäller det för oss att larma matte!

Precis så var det i fjol en morgon när vi kom ut. Då satt vår ”Kotte” och vänslades med sin söta fästmö i rabatten! Och ni må tro att de suckade och stånkade så vi nästan trodde att de var osams.

 

Lyckan är fullständig då vår bästa kompis återvänt, och vi vet att han kommer att hålla sig hemma mycket mer när han väl friat klart. Han har ju inte som vi varit tillveterinären för att bli lugn och snäll och go!

Och tur är väl det, för det behöver födas jättemånga småttingar för att stammen ska återhämta sig.  Tack och lov tycks det gå åt rätt håll, sedan allt fler ”kottar” lämnat landsbygden och blivit stadsbor.

 

Bilder kommer så fort vår ”Kotte” blir mindre ljusskygg och stannar hemma på gården. Tills dess bjuder kajorna på trivsam underhållning, när de samlar ullig vinterpäls att inreda bona med åt sina småttingar.

Det är ingen hejd på  samlandet. De stoppar näbbarna  fulla, och flyger fram och åter i skytteltrafik. Och visst känns det gott att vinterpälsen, vi kämpat för att bli av med, snart ska värma ägg och söta  små kajungar!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

 

 

 

Stort grattis säger vi stolta storebröder i dag till vår älskade Mini-Vinnie! Han är värd all beundran, sedan han i helgen erövrat  den eftertraktade grön/vita ”rosinetten” på Dalävlskattens utställning i Borlänge.

 

Och inte nog med det. Han överöstes med lovord av den italienske domaren Cristiano Federico Sandon, som  tog upp honom till nominering fast han är så blyg och inte riktigt vågar hur maffig han är.

 

I nomineringen mötte Mini-Vinnie en maine coon och en norsk skogkatt.  Här fick han och ”skogisen” stryk av maine coonen, som visade sig vara en  rutinerad  stjärna och nybliven  world winner!

 

Den grön/vita ”rosinetten” innebär att Mini-Vinnie numera kan titulera sig Premier. Det är stort, och motsvarigheten till champion, för alla oss som varit till veterinären och blivit lugna snälla och goa.

 

Och mattes oro  över Mini-Vinnies kolossala pälsfällning visade sig vara helt obefogad, eller som jag vill uttrycka det. Han for blygt med svansen mellan benen och kom stolt hem med den rakt upp!

 

Nu sitter vi här hemma och njuter av bedömningssedeln den  rare Cristiano Federico Sandon skrev, med Mini-Vinnie i famnen, och ritade söta hjärtan på.  Excellent rakt igenom och pälsfärgen med domares ord superduper!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

 

 

Har du en stund över i helgen? Då  är Dalälvskattens utställning i Borlänge vårens begivenhet på kattfronten i Dalarna!  Runt 400 katter,  av alla tänkbara raser,  kommer då att visas upp både  lördag och söndag.

Matte har förstås anmält Mini-Vinnie, som behöver ett cert till för att blir Premier.  Det är motsvarigheten till Champion, för oss som varit till veterinären och blivit lugna, snälla och goa!

Men efter att matte anmält har Mini-Vinnie fällt vinterpäls något alldeles kolossalt.  Så hon är nu i valet och kvalet att ställa honom över huvud taget! Svansen är inte sig lik än, och domarna är grymma.

Hur som helst, finns Mini-Vinnie och matte där på söndag, om de beslutar sig för det. Då är ni välkomna att stötta dem och får förstås en fulländad blogg lite senare än vanligt.

Oavsett vår medverkan, finns massor att skåda  i badmintonhallen, för dig som  är kattintresserad. Och hur det blir med Mini-Vinnie står fortfarande skrivet i stjärnorna!

Tassekram Triton

 

 

 

Vilken vecka det varit i heldagsregnen efter påsk. Gården har täckts av smältvatten och knappt varit tassbar för lurviga sibbelabbar! Så vi har hållit oss under tak och legat på storspan i utahuset.

 

Hela styrkan har varit på plats efter min och Artemis och märkliga upptäckt i början av veckan. Då hittade vi plötsligt en av mattes gamla avlagda vinterkängor nästan fullproppad med jordnötter.

 

Enda förklaringen är att de skaftade skorna fungerat som suverän matkällare åt våra små kompisar där ute. Men hur de lyckas få upp så mycket nötter på skohyllan går över vårt förstånd.

 

Så tillsammans har vi legat på storspan både högt och lågt större delen av veckan. Bara på nätterna har matte tvingat in oss, och synd nog är det då de små busarna lever om som bäst.

 

Det syns tydligt på morgonen när vi kommer ut i vårt älskade utahus. Vi kallar det så, för det låter så mysigt när matte hotar lämna oss och flytta till utahuset när hon och husse ryker ihop!

 

 Slipade är de små liven därute också så det förslår. Så fort de märkte att vi rört om lite i matkällaren började de flytta nötterna vidare till ett säkrare gömställe på hyllorna högre upp.

 

Det tog bara ett par nätter att tömma kängan på nötter, och vi jobbar nu på att försöka lista ut vart de flyttat dem. Inte för att vi vill sno deras mat, att utan bara för att visa vilka av oss som är smartast! Fast hur det går låter jag vara osagt…

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

 

Månntro minsann att småbröderna var intresserade, när jag på påskafton landade efter min sagolika fantasitur till Blåkulla! Det var ingen hejd på välkomnandet, och jag hade förstås ett påskägg fyllt med rymdgodis med mig till dem.

 

Artemis var först att kolla upp fårskinnet jag haft som rumpvärmare i rymden. Han fortsatte sedan att med allvarlig min, nosa genom mig bakifrån, för att vara på säkra sidan att det  var samma gamla jag som kommit hem.

 

Nöjd och belåten intog Artemis sedan fårskinnet och ville inte lämna det från sig till småbröderna. Stolt som en påsktupp stilade han på rumpvärmaren men missade pippimotorn jag för säkerhets skull gömt därunder efter landningen.

 

Pippimotorn var en kvast med björkris, garnerad med fjädrar, som under resan hjälpte mig hålla farten på hög höjd. Vi har annars inga fjädrar hemma längre, men matte letade reda på några gamla och smugglade med som hjälpmotor.

 

Ingenting undgår ynstebrödernas skarpa ögon, och det räckte med att en liten fjäder tittade fram för att det skulle bli fart på dem. Efter en stunds detektivarbete hade de lyckats få fram kvasten och demolera pippimotorn.

 

Dagen var räddad för deras del, och sedan roade de sig kungligt med att sprida björkkvistarna med fjädrar åt alla håll. Men även de höll sig hela tiden på det populära fårskinnet, som om de ville leka rymdfarare de med.

 

Mini-Vinnies stolthet visste inga gränser när han till slut fick överta hela härligheten, och sikta lika högt som jag. Och om ni lovar, att inte skvallra för småbröderna, så var jag inte mycket längre på skärtorsdagen än far i huset brukar vara när han köper kvällstidning på julafton!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie