Månad: juni 2018

 

Förberedelsedagen regnade bort, så småbröderna Mini-Vinnie och Febus fick tjuvstarta firandet under tak på farstukvisten!

 

Men sedan blev det bättre och bättre, ju längre helgen led, och så småningom tittade den alltid lika efterlängtade solen fram.

 

Fast hela midsommarafton blåste det nordanvindar,  så vi var nära att följa med, och Febus päls stod som alltid på ända!

 

Artemis tog firandet med ro, tills det värsta blåst över, och inväntade kvällen innan han tog trädgården i besittning.

 

Mini-Vinnie gjorde Artemis sällskap i skymningen frampå nattkröken, när solen äntligen gick till vila en liten kort stund.

 

Febus var som vanligt på bushumör, och höll koll på allt som rörde sig i buskarna från den finurliga utkikspallen.

 

Artemis höll koll vid grinden, där en svartvit utomjording skapade oro då den smög omkring och jagade våra lillpippis.

 

Stoltast av alla  att få fira  med krans var förstås Mini-Vinnie, som är yngst och upplevde sin tredje midsommar!

 

Till slut kunde jag som är äldst bara ligga och njuta och summera årets helg, som blev lika trivsam och minnesvärd som alltid för oss alla!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

 

 

Ett rofullt surrande sprider sig från syrenhortensian på gavelväggen. Jag kan sitta i timmar och bara titta på de skira blommorna som ständigt durrar under de hundratals bevingade besökarna.

 

Det fullständigt kryllar av stora präktiga bin och pyttesmå mini-humlor i de vita blomstren som just slagit ut.  Undrar så var alla  kommer ifrån,  som plötsligt hittat hit och lyckliga invaderat vår syrenhortensia.

 

Ett gott tecken tycker matte, som  också älskar att sitta och njuta av humlesurret.  Förra sommaren var det väldigt dåligt med ”surr”, så därför känns det lite nytt och spännande  igen.

 

Om vi haft det hett om öronen förut, så har det faktiskt varit lugna veckan här på slutet. Det är bara våra små ”sparvilar”, som fortsätter hålla igång och blir fler och fler för var dag som får.

 

Så det kryllar inte bara av humlor och bin utan av gråsparvar också.  De piggar upp  med sitt  glada kvittrande,  och känns bra att hjälpa, då arten minskar totalt och är på väg att hamna på röda listan.

 

När det gäller Mini-Vinnie,  är det precis som för mig, humlornas rofyllda surrande som fångar hans intresse. Och tur är väl det att lugnet lagt sig, då vi som bäst måste vila ut till stundande midsommar.

 

Så ligga ute och bara njuta av humlesurret passar utmärkt så här i väntan på storhelgen! Den ska förstås firas traditionellt,  med allt vad det innebär av blommor och blader. Och till er alla, från oss alla, en riktigt trevlig midsommar!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

 

 

 

 

Hugaligen, vilken skränig helg vi haft inpå knutarna de senaste dygnen. Det började så smått i fredags, med cruising på stadens gator, och fortsatte i lördags med världens konsert på höghustaket intill.

 

Jag var vaken dygnet runt och följde cirkusen på granntaket från fönstret på andra våningen. Där högt uppe var det tydligen dags för ungarna i tre kajfamiljer att lämna skorstensbona och pröva sina vingar.

 

Febus hängde med från utsiktsplatsen på farstukvisten, medan de vingliga ungarna gled ner från nocken en efter en och vidare mot marken. Allt medan de högljudda föräldrarna försökte föra dem i säkerhet efter landningen.

 

Inte så lätt, då en del gled ner på fel sida och hamnade på en grässträcka vid den fyrfiliga Gruvgatan. Med föräldrarnas hjälp flyttades de snabbt  in på gårdsplanen,  och ett par av dem letade sig upp till oss på allmänningen.

 

Mini-Vinnie trodde inte sina ögon, när en vilsen unge knatade  rakt in genom ”kottehålet” och fick lyftas tillbaka ut på allmänningen.  Där klättrade den upp på den trasiga muren,  som har samma trygga färg som skorstenshemmet.

 

”Kotte” tog det däremot helt lugnt och brydde sig inte det minsta om kajföräldrarnas högljudda skränande. Han passade i stället på att ”nalla” lite av lillpippis solroskärnor och nötter som hamnat på marken.

 

Lika mysigt hade broder Artemis det,  där han låg i skydd av lobeliorna och väntade på det som komma skulle. Strax efteråt brakade åskan lös med blixt och dunder, samtidigt som det efterlängtade regnet stod som spö i backen!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

Här hemma har vi bröder inte gjort många knop den  senaste veckan. Värmen har inte bara slagit rekord utan slagit ut oss också! Så dagarna har mest tillbringats på de stenplattorna i skuggan eller under raden av lummiga björkspireabuskar.

 

Stenplattorna har vi fått ha för oss själva, men favoritplatserna i svalkan under de lummiga buskarna har vi fått dela med oss av till ”Kotte”! Han har sovit där i godan ro hela dagarna, då det blivit väl kvavt inne i ”kottestugan” fast den står i skuggan.

 

Så länge som ”Kotte” har förstås inte vi kunnat hålla oss lugna. Han har bara rört sig för att dricka vatten och sedan tassat tillbaka och somnat så sött igen. Vi har turats om att hålla honom sällskap, så han kunnat känna sig trygg tills han vaknat framåt kvällen.

 

Om vi bröder inte gjort många knop i värmen, så finns det andra små tappra vänner jag kan lova att haft det hett om öronen på slutet. Det är pappa och mamma gråsparv, som mäkta stolta i fredags morse visade upp sin första kull  flygfärdiga ungar.

 

Plötsligt satt de fem söta syskonen på rad på staketet efter att ha fått luft under vingarna och klarat premiärturen hem till oss.  Här fanns förstås mat i massor, och vi hade sedan underhållning till ljuv musik hela helgen i nära 30 graders värme.

 

I dag är det lite svalare  med friska vindar och lagom återhämtning innan värmen återvänder på onsdag. Hoppas ni njuter lika mycket som vi av sommaren, som aldrig kom i fjol,  men som vi redan nu haft en månad fast vi bara är i början av juni!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie