Månad: augusti 2018

Jag blir aldrig klok på det här! I lördags morse när vi kom ut var hela gården förvandlad till en dallrande barnkammare. Överallt gömda i buskarna satt små ulliga gulnäbbade sparvilungar som knappt kunde flyga.

 

Vad som hänt vet vi fortfarande inte! Men det tycktes som om  alla närboende sparvföräldrar flytt från sina hem och i ottan sökt skydd åt sina hjälplösa småttingar i de låga lummiga buskarna på vår gård.

 

Hundratals lillpippis, som var bara att plocka ur buskarna, och fick Febus att göra stora ögon. Och han var inte ensam om det, då det inte är lätt att vara katt när det trillar sparvilungar rakt i munnen på en.

 

Tre småttingar blev fångade innan dagen var slut. Men bröderna  tassade bara ner dem ur buskarna, och tog dem i mun, utan att göra dem illa. Satt sedan och såg på när de flaxade in i de skyddande buskarna igen.

 

Hela helgen har vi sedan suttit som tända ljus, och bara tittat på dem, som vi gjort hela sommaren förut. Och redan i dag på morgonen har de repat sig och börjat våga  sig fram till foderstället för att bli matade.

 

Så slutet gott allting gott, och frågan är om det var sparvhöken, som  slog till mot lillpippis takbon och tvingade i väg dem. Bara en fundering, men en ung kroknäbb satt här och spanade flera dagar förra veckan.

 

Nu har lugnet lagt sig i buskarna, och Artemis sitter ute med ”lillkotte” i fullmånens sken. Och jag är innerligt tacksam att jag, redan i början på förra veckan, lyckades jaga bort den kolsvarta utomjordingen för gott!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

 

 

 

Fredens liljor ser ut att lysa bland blomstren  här hemma i rosengården på Elsborg. Men skenet bedrar, och här råder fullt krig, sedan en kolsvart utomjording försökt tränga sig in genom ”kottehålet”!

Det har retat gallfeber på Febus, som rök ihop med svartingen i går morse  och fightades med honom genom ribborna i staketet. Allt medan båda vrålade så grymt att  hela kvarteret fick söndagsvilan störd.

 

Nu ligger Mini-Vinnie inbädda i blommor och blad på ”kottehålet” ut mot allmänningen och håller koll. Allt för att kunna slå larm om svartingen visar sig igen och gör Febus galen.

Själv tronar han gömd bakom rosenbusken, men verbenablommor hängande ovanför sig.  Stilla som ett tänt ljus , men beredd att gå till  attack om svartingen skulle återkomma och lyckas ta sig in.

 

Mycket tyder på att han lyckats ta sig in i går natt innan vi fått pejl på honom. Så i natt har jag haft vakat i kattrumsfönstret och lyckades hejda honom  just när  han skulle åla in genom ”kottehålet”.

Nu ligger jag komouflerad av den röda lillrosen,  med full koll över ”kottehålet” in till grannen.  Det var där svartingen gömde sig i natt, och testvrålade innan han tog sats för att ta sig in..

 

Artemis har hittat sitt gömsle mellan hängväxterna i urnorna ut mot allmänningen. Här håller vi oss nu ”krigsklädda” i blommor och blad och turas om att ta paus och lämna vaktposterna.

Tur att husse och matte inte hunnit städa bort alla utgångna blommor än, så  att vi har massor med säkra gömställen.  Det lär nu få bero tills svartingen är besegrad och slutar sabotera oss.

 

Måste berätta att Mini-Vinnie är suverän på sin post och sköter sig  som en stor karl. Han ligger stolt på ”kottehålet” och lämnar bara vakten då och då, för en koll från högsta hyllan i utahuset ut mot allmänningen.

Så fort han ser något misstänkt slår han larm och skickar oss tre storebröder till fronten vid grinden.  Där tar vi över kommandot, både för att skydda lillebror och stoppa ”svartingen” och alla andra objudna gäster!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

In en liten sväng från filosoferandet i grönskan till arbetsmaskinen och verkligheten. En verklighet, som manar till eftertanke, om det eviga eländet någonsin ska ta slut.

Jag tänker då på alla de hemlösa katter och kattungar, som ständigt och jämt hittas och omhändertas av hjärtevarma djurvänner i ideella sammanslutningar runt om i landet.

 

Nätet i arbetsmaskinen, bara ett klick bort från där jag skriver, svämmar över av nödrop om upphittade katter. Ofta med mammor med ungar, som tvingats till en ovärdigt tuff start i livet.

Jag har skrivit om det här förut, men det tål att påminnas om just nu. Inte minst som det snart är val och våra fega politiker till stor del bär skulden till misären i kattkolonier och liknande.

 

Självklart har simpla kattägare största ansvaret! Men om politikerna  haft mod lagstifta om ID-märkning och registrering av alla kattungar, innan de lämnar mamma katt, hade mycket varit vunnet.

Sedan skulle det naturligtvis också lagstiftats om att alla katter, som inte ska användas i seriös avel., ska till veterinären för att bli lugna snälla och goa som jag brukar uttrycka det.

 

Hundratusentals djurvänner har i omgångar skrivit på namnlistor för det här, både genom Djurskyddet och Djurens Vänner.  Listor som  överlämnats till ansvariga politiker och där gömts undan utan åtgärd.

Men vi får inte ge upp, och tro att allting löser sig,  för att länsstyrelsen sedan halvårsskiftet tagit över ansvaret från polisen.  Vi måste alla dra vårt strå till stacken och hjälpa till där vi kan.

 

Nog om det  och efter en veckas vanlig svensk sommar  börjar hjärnkontoret fungera igen. Det får mig att fundera över vad  årets ”ökensommar” egentligen ställt till med.

Oroväckande lite flygfän! Bara sparvilarna här hemma blir fler och fler för var dag som går. Men så åker husse också  i skytteltrafik till Dalviks kvarn och handlar talgbollar, solroskärnor och nötter åt dem.

 

Märkligt tyst och stilla verkar det också vara i skogen, dit husse och matte drar på viltsafari titt som tätt. En liten nyckelpiga var det enda de kunde  hitta och matte fascineras av härom sistens.

Grubblar gör vi  förstås här hemma på hur många vilda djur som blivit lågornas rov i sommar.  Ingen vet, men trots det släpps jägarna snart lösa i skogen! Det manar också till eftertanke…

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

 

 

 

 

Bäst som det regna´ så kom det en skur! Efterlängtad till tusen i den eviga torkan, och skurarna avlöste varandra mellan solglimtarna hela söndagsförmiddagen.

Jag firade  svalkan i ösregnet, under parasollen på trädgårdsbordet, och  kände mig äntligen på banan igen. Hoppas nu bara att i inte glömt mig, för att jag svikit lite i hettan.

 

Det är faktiskt första året som juli månad varit så varm, att jag och bröderna känt oss tvingade att ta gemensam siesta! Och jag en semestervecka till från skrivandet.

Har väl aldrig upplevt en så långvarig hetta och torka! Vi har mest legat och väntat på kvällningen, då vi roat oss med att hålla koll på blommor och blader i trädgården!

 

Till och med ”kottarna” har varit märkbart sega, och fått upp farten lite först frampå nätterna. Bara sällan har de visat sig dagtid och då mest för att dricka vatten.

Nyligen kom en av dem med den minsta lilla blyga unge vi sett. Den bosatte sig i halmen  under farstukvisten och smyger nu  fram och äter och dricker flera gånger om dagen.

 

Artemis håller koll på de små ljusa nattfjärilarna, som tyvärr hittills varit väldigt få i än jämfört med tidigare år.  Han gör det finurligt i skydd av de blå lobeliorna, och tror att han inte syns.

Så mycket annat har vi inte roat oss med i värmen, och jag anar att ni också tagit det lugnt. Matte har stoppat isklabbar under oss på liggplatserna och svalkat oss med blöta handdukar.

 

Mini-Vinnie på grönbete hälsar från sin nya favoritplats i  gräset som fått växa i skuggan bakom huset under torkan.  Nu ryker det väl, om det kommer mer regn, med tanke på fästingarna!

Hittills har vi aldrig haft några problem med de små odjuren här hemma på gården, men så har husse också hållit gräset kort. Det var lite om vår heta  sommar, och skriv gärna berätta lite om hur ni haft det!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie