Månad: september 2018

 

Höstdagjämningen kom med vinterkyla och snålblåst. Nära noll i ottan och snart inte ett löv kvar på mitt älskade äppelträd. Och nu väntar årets första grymma frostnatt på att ta vår blomstrande trädgård!

 

Den enda som tar det med ro är vårt senaste tillskott på ”kottefronten”. Även det en blyg liten kompis, som ligger inbäddad i goa vetehalmen i storstugan, och bara smyger ut för att äta, dricka och göra från sig.

 

Mini-Vinnie är nybadad och mallig inför utställningen på Lugnet i Falun till helgen. Stolt som en tupp visar han upp sig på allmänningen med svansen i vädret!  Tänk om han kunde stila lika fint…

 

Febus håller som alltid koll på Mini-Vinnie, och allt annat som rör sig, utanför grinden från farstukvisttaket.  Där är han kung och vet att ingen av oss andra vågar klättra upp, och störta ner med huvudet före, som han.

 

På söndag är det alltså dags för Mini-Vinnie, som blev Premier i våras, och fick massor med beröm av den italienske domaren. Efter det hade matte inte tänkt ställa mer, men det är ju hemmaplan och social träning.

 

Artemis mest spännande ställe på allmänningen är den förbjudna smygen, där muren håller på att rasa in. Där blandas överblivna stockar med kullagda blomurnor och torra löv, och här ges välkommet lä i snålblåsten.

 

Helt oberörda av både blåst och kyla verkar lillpippis vara. De lyckades få fram en sista kull i förra veckan, och nu turas de små sötnäbbarna åt att sitta i blomlådan utanför köksfönstret och vänta på mattes älskade pannkakor!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

 

 

 

 

Ölandstokens gula solar lyser starkt högst upp på allmänningen,  medan dess vita  ”snöflingor”  lyfter häcken längre ner. Tokarna är frodigare än någonsin och fascinerar Febus, då här under göms massor av spännande dofter.

 

Artemis är mer intresserad av nedre vita häcken, där han i smyg kan hålla koll på allt som rör sig.  Det vackra höstvädret tycks ha givit honom vårkänslor, och han tjatar högljutt på matte för att komma utanför grinden.

 

Inte minst vår lilla Snövit hjälps vi där ute åt att vakta och se till att hon inte råkar illa ut. Hon kom till oss i vintras, som märklig lite för sent född  unge, och vi lyckades rädda henne trots all evinnerlig snö och kyla!

 

 

Mini-Vinnie stortrivs också ute på allmänningen, där han tittar fram mellan mattramen.  Han vet det inte än, men matte har anmält honom till Dalälvskattens utställning på Lugnet i Falun om två veckor.

 

Därför är han den första av oss som vaccinerats nu i veckan. För kattsnuvan kräver fortfarande årliga stick, medan kattpestvaccinet håller tre år. Jag väntar på min tur under äppelträdet önskar er alla en fin höstvecka!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

 

 

 

 

Valdebatter, valvaka  och valresultat lämnar jag därhän. Tror inte resultatet, om det nu blev något, spelar så stor roll för bröderna och mig! Så vi har firat valhelgen ute i solen med höstlöven fladdrande omkring oss.

 

Fast husse och matte har röstat förstås. Men de fick skynda sig hem för småbröderna var så på tårna att komma ut och kolla in allmänningen. För det är så mycket spännande som kommer ner när löven börjar falla.

 

Samma sak med Artemis, som nästan inte visste till sig där ute, och var nära att slå knut på sig själv!  Varv på varv rullade han runt i grusgången på väg ner till favoritslänten med alla sagolikt jordiska dofter.

 

På tal valet så lovade statsminister Stefan Löven att faktiskt att inrätta ett statligt kattregister om han satt kvar efter helgen. Ett sådant behövs för att kunna lagstifta om ID-märkning och registrering.

 

Hur det nu blir med det står skrivet i stjärnorna, men tänk så tryggt det varit att ha Febus id-märkt under hans busigaste rymningsbenägna år. För att inte tala om Mini-Vinnie, som börjar bli mer och mer nyfiken på utelivet.

 

Det verkar minstingen också bli och gör sina små nattliga utflykter. Väl hemma igen i natt var han på bushumör, och gick en match med vår lilla röda boll, som han puttade framför sig över hela gräsmattan!

Tassekram Triton med bröderna Artemis., Febus och Mini-Vinnie

 

 

 

 

 

 

Hittekattens dag firades i går! Ett fint initiativ och bra att både de som haft turen att hitta egna hem, och de som hoppas göra det innan vintern, uppmärksammas på det här sättet.

 

Här hemma är det lugnt på att kattfronten just nu!  Så vi firade i stället ”hittekottarnas” dag, då föräldrarna lämnat hit två småttingar. Tydligen för att de ska  äta upp sig och växa till sig här hos oss.

 

Minstingen kom för bara några dagar sedan och är jätteblyg för alla utom oss bröder.  Han har flyttat in i röda lillstugan, där han sover tryggt på dagarna. Kvällar och nätter gör han gården och äter som en häst!

 

Den andra ”lillkotten” bor i gröna storstugan, och har lagt på hullet ordentligt sedan han kom för tre veckor sedan.  Om kvällarna kommer mammorna smygande, och äter med dem, innan de drar vidare.

 

För underliga äro mössens vägar! Så här har broder Artemis och jag suttit mest hela sommaren, och kollat på de små liven  i ett pyttelitet utrymme mellan farstukvisten och huset.

 

Häromkvällen var det tomt och tyst där, men i stället anade jag dem bakom den röda masonitskivan under fågelmatstället. Där vaktade jag i fem timmar,  tills matte anade oråd, lurade in mig och släppte ut dem!

 

Annars är det en ny spännande  gäst, som hälsat på här och fått Febus att flyga i luften.  En svärmare, med jättelång snabel och durrande vingar, som älskar våra ampelblommor.  Härlig att skåda, vill jag lova, och tackar för mig!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie