
Förgrymmade Forl, som snott alla mina kindtänder. Så illa är det faktiskt då de fem sista rykt efter en tredje rensning av garnityret! Tack och lov har jag ”huggisarna” och den små ”risgrynen” mitt fram kvar i munnen.

Jag är alltså drabbad av den lömska tandsjukdomen Forl, som angriper tänderna inifrån och varken går att förebygga eller borsta bort. Den syns därför inte utanpå, förrän den blivit grymt plågsam, och tanden går av.

Matte märkte att något var fel och hittade en tand som såg lite mystisk ut. Den hoppades min tandveterinär det skulle räcka att ta bort, men röntgen visade att alla fem kvarvarande kindtänder var angripna.

Så nästan tandlös och sydd i munnen har jag den senaste veckan gått på smärtstillande/antiinflammatorisk medicin och blivit smörjd och försiktigt masserad med klorhexidinpasta av matte varje morgon och kväll.

Nu börjar det kännas hyggligt i munnen igen, går över förväntan bra att äta, och bäst är att inget syns utanpå! Så nu är jag på gång igen, och de här bilderna tog matte på vår första tur runt allmänningen häromdagen!
Nu vet ni varför jag legat lågt ett tag. Men nu ser jag med spänning fram emot våren utan grymt besvärlig tandvärk. Och med det tackar jag för i dag och önskar er alla en solig första vecka i april!
Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie