Den kärleken, den kärleken mellan ”Kotte” och mig! Så stor att jag bara ligger och myser, när han smaskar så gudomligt som bara ”kottar” kan! Och det trots att han med självklar rätt tagit över mitt fat med mat.
Och trots att han slukat sin egen portion, på sitt eget fat, kan jag inte neka honom äta upp min mat. Känner mig som en ansvarsfull far, och det har varit så kallt om kvällarna att jag med glädje lindat in mig i yllefilten!
Artemis håller helt med om att ”Kotte” måste få äta sig mätt för att klara den långa natten ute i kylan. Han har uppdrag att utföra, och en fästmö, som också ska värmas med god mat, innan kärleken kan spira!
En kärlekslek av helt annat slag, som pågår både länge och väl. Vi bröder håller koll på från kattfönstret, som står på glänt, så vi kan höra dem vänslas utan att trilla ut! Fast i tresnåret kan jag inte stilla mig längre.
Då måste jag bara ut och den första att hänga på vid dörren är Febus. Han är busig, men lite försiktig, och vill gärna att vi följs åt! Det fungerar jättebra och vi håller dessutom alla eventuella utomjordingar borta.
Mini-Vinnie kommer lite senare, och blir helt okontaktbar, när han ser och hör ”kottarnas” buttande och stönande. Förstår ingenting, men vet att hålla sig på sin kant och inte störa det taggiga kärleksparet.
Allt det här har fått även husse och matte att göra natt till dag ! Och den här bilden skickade de från vilskogen i går morse runt klockan halv fem. Då hade både vi och ”kottarna” fått nog, och krupit till kojs!
Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus, Mini-Vinnie och bästisen ”Kotte”förstås!
