Hugaligen vilken blåsning vi åkte på i helgen. Jag fick ta skydd under solstolen när parasollen fick luft under vingarna och kom flygande mot mig.
Lyckligtvis orkade den inte ända fram utan landade i blomurnorna framför mig. Där gick luften ur och parasollen blev liggande hopfälld på blomsterbädd.
Broder Artemis satt skräckslagen som förstenad, på lilla trädgårdsbordet, och rörde sig inte ur fläcken. Följde parasollen med blicken och var själv nära att blåsa bort.
Precis så satt matte som liten under vinbärsbusken, när en ”kotte” plötsligt närmade sig! Hon blev så rädd att hon varken kunde röra sig eller få fram ett ljud.
Kanske var det där matte kärlek till ”kottarna” väcktes en gång för alltid. Mattes kloka mamma förklarande nämligen att ”kotten” var jättesnäll och säkert ännu räddare.
Och att kärleken är besvarad råder ingen tvekan om. Föt nu har våra stora ”kottar” dragit vidare och överlämnat den här ”lillkotten” och en till som behöver äta upp sig!
Modigast av oss alla i blåsvädret var lillebror Mini-Vinnie, som verkade njuta i blåsten som fick pälsen att stå på ända. Inte ens parasollen kunde skrämma in honom.
I stället fick han ”sibbespel” och flög runt på gården i fullanste fart han med. Försökte få Febus att hänga på, men han höll sig mest bakom rosorna på farstukvisten.
Febus har inte så värst mycket till övers för höstvindar, som snurrar och far här ute på gården. Det får mig att undra om du vet vad en sådan där riktig snurrvind kallas.
Vet du det, så mejla då matte på gpia.persson@outlook.com och tävla om månadens pälssvansar. Och även om det i skrivande stund fortfarande blåser friskt så utlovas sol och sommar till helgen!
Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie