Månad: mars 2020

Inget virus kan stoppa våren!

Solen skiner, lillpippis sjunger och tussilagon blommar för fullt. Det är vår i luften, och härom kvällen kom ”Lill-Kotte” ensam tassande tillbaka efter vintervilan! Minst tre veckor tidigare än normalt.

Nu stannade det lilla livet, som alltid i början, bara en stund. Men han hann i alla fall kolla upp att sommarhusen var på plats och att här fanns mat och vatten. I mörkret väntar vi med spänning på fortsättningen…

Själv har jag varit till ”tandis” Per och dragit ännu en forltand. Där fick jag beröm, för att jag gått ner ett och ett halv kilo, sedan besöket för ett år sedan! Allt tack vare MMMM – mer motion och mindre mat

Vi mår annars bra, fast nästa vecka ska Artemis till veterinär Anna och kolla om sina levervärden. De var lite mystiskt förhöjda i höstas, så snälla hjälp oss hålla tummarna för att värdena börjat rätta till sig!

Mesta tiden ute på gården tillbringar vi i solen på ”kottehusens” tak. Helt underbart om det inte vore för det här ruskiga viruset! Det har fått allt utom våren att stanna av, när nu livet annars är som allra bäst!

Febus är fortfarande busigast i stan, men han fyller snart åtta och verkar inte lika rymningsbenägen längre. Så till sommaren hoppas husse och matte kunna plocka ner säkerhetslåset på staketet.

Mini-Vinnie har snart växt ikapp oss alla, men han är och förblir för alltid vår älskade lillebror. Så är det bara, men ni ska veta att han var den som låg bredvid och tog hand om mig när jag dragit min tand.

Han tar sin uppgift på fullaste allvar, vare sig han vaktar ”kottehålet” om kvällarna eller, som här i förmiddagssolen, håller koll på ”lillpippis” vid matstället. Inget undgår den lille godingens skarpa blick!

Men den här lilla ljusglimten från oss bröder, med husse och matte på Elsborg, hoppas jag ha spridit lite glädje när vi alla behöver det som bäst. Hoppas förstås också att ni alla mår så bra det går att må i dag!

Vi bröder förstår inte mycket, men matte säger att allt ska bli bra. Det förlitar vi oss på och de tappra små solgula tussilagona, som kämpat sig upp genom gruset på allmänningen, väcker både mod och hopp!

Tassekram Tritte-Gubben

Både längd och alpint

Tjejvasa, kortvasa, nattvasa och blåbärsvasa har det handlat om i veckan. Vi har förstås hängt med, fast jag fått köra min dagliga sprintvasa på vårgrönt gräs i brist på snö.

I dag körs det riktiga Vasaloppet i yrande snö på väg att övergå i regn. Därför vilar jag och njuter av de snabba längdpass jag kört med vårkänslor i kroppen de senaste dagarna.

Vårkänslor som lockar till träning har minsann också väckt akrobaten i vildingen Febus. Sitt eget pass och lopp kör han alpint, upp och ner, i det gamla grovstammade paradisträdet.

Hängande här upp och ner trivs han som en prins. Ser allt som rör sig och håller hela kvarteret i tukt och förmaning! Och släpper inger okänd över ”bron” utan att slå larm.

Lillebror Mini-Vinnie följer i mina spår och är en avbild av mig i allt han gör. Ger alltid järnet och lite till… Kolla bara stilen när han kör sitt dagliga sprintpass på gräsbanan.

Vi är så lika i allt vi gör och trivs så jättebra tillsammans. Tror nästan att jag, trots mina extrakilon, är hans stora idol! Det gör mig så mallig och värmer hjärtat på en gamgubbe som jag

Artemis tar det här med våren med ro, som om han inte riktigt litar på att det är sant. Nöjer sig med att njuta av solen och lyssna till lillpippis ljudligt lockande förmiddagskonsert.

Men skenet bedrar, och när jaktlusten väcks av en retsam skata på staketet blir han som förbytt! Kan konsten att smyga fram ljudlöst och förhoppningsvis inte synas alltför väl!

Så härligt har vi haft det, men i skrivande stund känns det att Artemis gjorde rätt som tog våren med ro. För här vräker snön ner fast det är plusgrader och på väg att börja regna!

Tassekram Tritte-Gubben