Månad: juni 2020

… med blommor och blader i långa rader!

Här kommer jag, stolt och glad, efter en sagolik midsommar som aldrig vill ta slut. För solen fortsätter skina, värmen hålla i sig och blomsterkransarna prunka som aldrig förr!

Vår bästa tid är nu, när alla dörrar står på vid gavel, och vi bröder får husera fritt dygnet runt. Ute i buskarna, inne under takfläkten, uppe på farstukvisttaket och i vårt älskade ”utahus”!

Artemis har fullt upp att hålla koll på alla ”lillpippis”, som invaderar trädgården från arla morgon till sena kväll. Och han njuter lika mycket som jag av den nyvunna friheten i gröngräset.

Men han älskar också att visa upp sig och få beundrande blickar från nära och kära som tittar förbi! Noga med att hålla avstånd, precis som han alltid vill, och som det nu ska vara!

Vi två mot världen, visar pappa Ingos pojkar, Febus och Mini-Vinnie, med all tydlighet från taket på lilla redskapsskjulet. Där sitter de och smider planer och har så gjort tillsammans i alla år!

Febus är Mini-Vinnies storebror och idol, och ingen kan ta miste på att de är samma pappas pojkar! Så kära och så lika i så mycket, och ingen kan ta miste på hur Febus växt med sin uppgift.

Blomsterkransar till midsommar har i alla år varit tradition här hemma. Och traditioner är till för att hållas! Mini-Vinnie är den första att instämma och stolt posera blommor och blad.

Så har vi firat, och jag hoppas ni alla haft det lika skönt som vi i sommarvärmen.. Fast än varmare lär det ska bli, så det gäller att dricka och kanske hålla sig i skuggan framöver.

Tassekram Tritte-Gubben

… det som inte kunde hända!

Det började med att jag såg en skrämmande grovsing smyga runt och kika in under grinden om nätterna. Försökte slå larm till matte, men hon fattade ingenting, fast jag inte ville vara ute ensam i mörkret.

Inte förrän en mäkta skärrad ”Kotte”, kom pinnande in genom kottehålet sent på kvällen, blev hon fundersam! Sökte med ljus och lykta, både i trädgården och på allmänningen, utan minsta resultat.

Men kvällen efter fick matte en smärre chock, och trodde inte sina ögon, när hon tittade ut genom köksfönstret. Mitt i trädgården satt en livs levande grävling som oförklarligt lyckats ta sig in till oss!

Hur det gått till blev hon varse, när Febus smet ut, mellan benen på henne, och tog sats mot grävlingen! Påhoppet fick inkräktaren att fläka ut benen och platt som en pannkaka ta sig ut under grinden.

Men den gav sig inte upp jakten på våra älskade ”kottar” och deras mat! Kvällen efter mötte matte inkräktaren i slänten på allmänningen, fast där vände den och försvann ner mot stan.

Efter det har Artemis sett som sin uppgift att barrikadera sig på ”kottestugorna” så att ”taggisarna” kan känna sig trygga. Allt medan husse säkrat grinden så ingen objuden grävling kommer in!

Lugnet börjar äntligen återvända, och ”kottarna” tycks ha förstått att jägaren inte kan ta sig in i trädgården längre. För om ni inte visste det, så är grävlingen en av igelkottens värsta och farligaste fiender.

Hela brödraskaran, inte minst Mini-Vinnie, hjälper till att skydda och sällskapa med ”Kotte” och hans vänner om kvällarna. Vi är ute till midnatt, och jag smyger ut på gården igen i tresnåret på morgonen.

Och det är lycka att återigen se ”kottarna” ligga och kolla på oss när vi pysslar i trädgården på dagarna. Kärleksbestyren tycks överstökade för i år, och de gör nu bara små äventyrliga utflykter om nätterna!

Grävlingen har lyckligtvis lyst med sin frånvaro på slutet, men även berguvarna i gruvan har visat sig mata sina ungar med igelkottar! Så faror lurar överallt och vi kan bara hoppas på det bästa!

Tassekram Tritte-Gubben