Mot nya soliga mål
Jag pulsar vidare i snön, som fått vassa kanter i kylan, och tvingat mig lägga intervallerna på hyllan! Underlaget är alldeles för isigt och knaggligt att köra galopp på, så jag bara skrittar lite lätt för att hålla formen just nu.
Men i 15-gradig kyla blir det inte så värst långa pass. Framför allt som vi bröder redan börjat tappa våra sibiriska vinterkragar! Så efter rundturen är det skönt att bädda ner sig framför tv:n i mattes älskade arctic-tröja.
Artemis älskar att spana på lillpippis, när flingorna faller från himlen, och ”sparvilarna” susar fram och tillbaka mellan matstället och klätterhortensian. Där sitter han droppstilla och ögonen blir större och större!
Men ni må tro att Artemis skrämde oss alla nyligen, då matte upptäckte en liten ”bulle” på insidan av hans vänstra framtass. Tack och lov kunde veterinären efter provtagning konstatera att det var en ofarlig fettknöl!
Även Febus gör stora ögon, när de små ”sparvilarna” swischar fram och tillbaka, i närmare hundratalet över huvudet på honom. Även han sitter lika droppstilla som brorsan, medan flingorna landar och fastnar på pälsen!
Febus tillbringar också gärna tiden efter stunderna utomhus inlindad i den andra av mattes mjuka teddytröjor. Och förstås helst med matte bredvid sig på soffan, som den ”mattegris” det forna busfröet blivit med åren!
Mini-Vinnie håller mest till under matplatsen, till glädje för ”lillpippis” som då slipper oroa sig för sparvhöken! Den gör annars så gott som dagliga besök, och tar sig ett skrovmål, när vi alla frusit in i goa stugvärmen.
På dagarna är det Artemis och Febus som gottar sig i mattes myströja på soffan. Men kvällarna är Mini-Vinnies, och han låter ingen komma mellan matte och honom. Tiden är hans och lyckan fullständig i soffhörnan!
Visst är vi sibirer självständiga, men ibland behöver också vi varandra så där riktigt mycket. Lycka för Artemis är då att få krypa in i Febus mjuka lurviga päls och bara njuta!
Nu väntar vi på att solen äntligen ska hitta ner på gården, som legat i skugga hela vintern! Och med det tackar jag för mig för i dag, och önskar er alla allt gott tills vi hörs igen!
Tassekram Tritte-Gubben