… fast det går tungt
Drygt två månader har gått sedan vi förlorade vår innerligt älskade lillebror Mini-Vinnie. Vi tassar vidare efter bästa förmåga, men han fattas oss vad vi än gör och var vi ät är! Som här på ”ljugarbänken” i vårsolen.
Jag är inte mycket att visa upp för omvärlden, då jag håller på att tappa vinterkragen, och är snudd på skallig på sidorna! Men solen värmer skönt medan vårvinden friskar i och döljer de tillfälliga skavankerna.
Framför allt för Febus måste Artemis och jag göra allt för att för att lätta upp stämningen här hemma. Han sörjer och saknar, så det gör ont att se, men så var de också oskiljaktiga och Febus lillebrors stora idol.
Broder Artemis gör sitt bästa för att trösta Febus och kryper ofta ner i soffan hos honom och tvättar honom. En dag gladde han oss också med att jaga solkatter, och råma som en ko, så högt att han skrämde sig själv!
Det var allt för i dag! Bara en liten ärlig hälsning från ”ljugarbänken” i vårsolen, så ni inte glömmer bort oss alldeles. Vi vill ju så gärna ha er kvar som vänner, och önskar er alla en solig fortsättning på våren!
Tassekram Tritte med bröderna Artemis och Febus