…men hösten är här
Här sitter jag fortfarande sommarklädd bland rosor, alunrot och ljung. Känner höstmörkret smyga sig på, och börjar inse det vara dags för ullkragen att växa ut! Ingen höjdare direkt, men…
Med en liten Titus som solstråle åt oss alla, lär vi nog ska klara både höststormar och vinterkyla! I våra ögon världens gulligaste lille plutt, som bara älskar att hänga om halsen på oss storebröder.
Vi sörjde och saknade vår älskade Mini-Vinnie, och gubbade till oss, så både vinter och vår gick i moll. Ända tills matte samlade mod att tinga Titusen, som nu fått Artemis att råma som en ko av glädje igen!
Och visst är det härligt att se hur vår lille Titus smält in i ”gubbgänget” och verkligen muntrat upp oss alla här hemma. Han hänger ständigt om halsen på oss och tvättar här med glädje öronen på Artemis!
Liten och lätt flyger han runt i trädgården mellan toppen på lilla trädet och taket på redskapshuset, Numera fri som fågeln innanför grinden, och ständigt på span efter mattes alla lillpippis och storpippis!
Stor och stark håller Febus koll på allt lille Titus sysslar med på gården. Han är idolen och den outtröttlige buskompisen, medan Artemis är bästisen med den alltid välkomnande mysfamnen!
Själv är jag den trygge åldermannen som ansvarar för ett positivt ledarskap. Och jag beundrar verkligen Febus, som tar allt bus med ro och bara klämmer ner och slickar Titus kärleksfullt på huvudet!
Så söt och rar, och så full av liv, att vi alla har fullt upp att hänga med Men samtidigt så ljuvligt mjuk och go, när han slocknar, knattrar som en packmoped och trampar kärleksfullt med tassarna!
Tassekram Tritte-Gubben