Åtminstone hos oss på Elsborg
Jag håller fast vid mina intervaller och kör dem flera gånger i veckan. Det hör hösten till, men jag börjar få vårkänslor och tokgosar med min ”knarkstock” och kramar mitt älskade häggmispelträd!
Ur led är tiden tycker också Artemis, som är minst sagt upprörd över alla objudna gäster på allmänningen. De huserar här i skydd av mörkret, och han har fullt upp att täcka över deras vidriga lukter!
Tur han har Febus till hjälp att spraya över eländet på staketen och i buskarna. Det stinker precis som när utomjordingarna varit framme på våren! Men nu är det höst och kolsvart ute kvällar och nätter.
Lillebror Titus håller koll på allt och alla från det gamla stenfruktträdet på allmänningen. Det har redan fällt de mesta av sina röda höstlöv, och han har spännande utsikt vida omkring åt nästan alla håll!
”Knarkstocken” jag gosar med, är en gammal kvarglömd timmerstump, preparerad med förbjudet gift. Det är dock så länge sedan det gjordes, att den anses ofarlig, men doftar fortfarande förföriskt gott!
Det heter att grannens gräs alltid är grönare, och visst är det så även hemma hos oss! Så när Artemis inte städar efter inkräktare, njuter han utanför grinden av världens frodigaste gräs vid staketkanten.
Febus vilar mellan varven och njuter som bäst av höstsolen på ett av kottehusens tak! Våra taggiga vänner har lämnat oss för vintern tidigt i år, och till helgen tar matte in och städar ur husen tills det våras igen.
Vår älskade lille glädjespridare Titus siktar mot stjärnorna och stortrivs på hög höjd! En lycka för oss alla att ha honom att gosa med, även om han stundtals är så dryg att vi lite på skoj kallar honom ”Tyfus”!
Och jag fortsätter att krama min älskade gamla häggmispelstam! Precis som jag gjort i alla år, men mest på våren! Så frågan är vad som väntar – vinter eller vår direkt!
Någon höstdepp har jag i alla fall inte känt av än utan mår alldeles prima inför den stundnade 13-årsdagen. Så den som lever får väl se – och tills dess allt gott till er alla!
Tassekram Tritte