En månad har gått sedan vi förlorade vår älskade lillebror Mini-Vinnie! Här hemma har tiden stått stilla sedan dess, medan matte gråter, vi bröder tröstar och inte viker en tum från hennes sida.
Men så var lillebror inte någon vanlig sibirisk katt! Han var ett litet kärleksknyte, vi fick lyckan att dela livet med, i sju och ett halvt år. Och i ljusaste minne kommer han alltid att ha en plats i våra hjärtan!
Sju år av kärlek
En söt lite busig Mini-Vinnie på fårfällen första kvällen hemma i Falun. Så liten men så duktig och gör allting rätt från första stund!Älskad av alla och välkomnad i brödraskaran. Då känns det skönt för lille Mini-Vinnie få somna i storebror Artemis trygga famn!Annars trivs han bäst och sussar sött i sin alldeles egen lilla flugfiskeväska! Där myser han mellan sina matpauser och prydliga besök på lådan!Så här söt och bara fyra månader gammal blir lillebror publikfavorit på Kattens Dag i Falun. Trygg och go med storebror Febus inom räckhåll i buren!Vad storebror försöker förklara för lillebror på reskapsbodens tak är en väl bevarad hemlighet. Men helt klart är det både spännande och intressant!Stolt med svansen i vädret längs ryggen tassar Mini-Vinnie gärna ute på allmänningen med matte. Här vid den gamla muren med sina spännande skrymslen.Hela mysgänget som alltid samlat på ljugarbänken den första soliga vårdagen. Premiär här för Mini-Vinnie, som direkt finner sin plats mellan storebröderna! Lillebror är först att uptäcka, ”Kotte” när han återvänder efter vintervllan! Hans lugna försynta sätt passar lilebror perfekt då han alltid tar allt i sin egen takt.Alltid lika spånnande när första frosten biter sig fast i gräset. Mini-Vinnie i högform ses här ta sats upp på gräsmattan från det risiga buskaget nedanför!Midsommaren med blomsterkransar är tradition här hemma! Så här fint posera lillebror Mini-Vinnie med ”idolen” stoebror Febus under en paus i firandet!En blyg Mini-Vinnie lyckas med konststycket att charma tre italienska domare. De ritar hjärtan, strör lovord och ger honom slutligen titeln Premier! Pappa Ingos pojkar kallas de här hemma. Mini-Vinnie och Febus, som varit oskiljaktiga genom åren, och gör att Febus nu sörjer alldeles förfärligt!Vinden friskar i men ingenting kan stoppa Mini-Vinnie den här dagen. På bilden i full fart på väg över gräsmattorna ner till sitt favoritställe i slänten!Febus får Mini-Vinnie att ta hand om för att sluta klättra på staketet. Ett lyckokast då han aldrig mer tittar åt nocken efter att lillebror kommit hit!Så fint att återuppleva, när vi nu sitter samlade, och försöker trösta varandra! Och visst känns det lite lite bättre när vi vågar se tillbaka och minns alla ljusa stunder vi haft tillsammans med världens bästa lillebror!
Nyårsklockorna i all världens kyrkor hann ringa innan jag lyckades pulsa mig ut till skrivarstugan! Men nu är jag här, och vill önska er alla god fortsättning, när vi skriver år 2022 med tassarna på tangentbordet.
Hoppas ni firat med nära och kära och haft det lika lugnt och skönt som vi bröder här hemma! På årets första dag passade vi på att mysa med tomten i julhörnan och tacka honom för den här gången med ett litet bildsvep.
Helgfotandet här hemma tillhör höjdpunkterna i firandet för oss bröder, som då får ha matte alldeles för oss själva! Vi tävlar verkligen med varandra om hennes gunst, och får massor med beröm för att vi är så suveräna!
Vår egen silvergrå tomtegubbe är den enda julprydnad vi bröder uppskattar att mysa med! Så mjuk och go, med lurvig klädsel, och trygg stt gömma sig bakom när snöplogen dundrar förbi alldeles utanför husknuten!
Nu har tomten glatt oss en hela månad och får gå till vila i kattrummet. En tasseklapp på huvudet fick han av mig, som nu ser framåt och längtar efter att morgonsolens första strålar ska leta sig fram till farstukvisten!
Bara timmar kvar och här råder redan stilla julefrid. Husse och matte pysslar fortfarande, medan bröderna sussar sött, och jag har tassat ut till tomren för att önska er God Jul från skrivarstugan.
Hoppas ni alla är rädda om er och har det bra ute i stugorna. Vi har redan fått den bästa julklappen, som syns på Artemis ute i snövädret! Så njut av bilderna medan jag i smyger iväg några små varningens ord inför helgen.
För hur mysigt det än är att fira jul, så lurar massor av faror i hemmen för oss katter! Det mesta vet säkert de flesta hussar och mattar! Men allt tål att påminnas om, inte minst där det finns busiga små kattungar i huset.
Tänk på att så gott som alla julblommor är giftiga för katter och bör placeras utom räckhåll för oss. Väldigt spännande, men lömska att leka med och farliga att tugga på, är prasselsnören av alla de slag.
Levande ljus och lurviga kattsvansar, dras till varandra men passar väldigt illa ihop. Nu finns jättefina ”säkra” ljus, som skapar trygg julstämning! Så ingen behöver chansa med levande ljus där det finns levande djur.
Julmat och godis, som choklard, nötter och russin, är heller inget som lämpar sig för en kattmage. Håll er till favoritgodiset för katt, och göm undan farligheterna till natten om katterna är uppe och smyger.
För oss här hemma är det bästa med julen lite extra kvalitetstid med husse och matte, både i tv-soffan och ute i snön! Mer nederbörd utlovas i natt, så få se vad för spännande som väntar oss alla på julaftons morgon.
Med dessa små varningens ord, och lite bilder av hur vi helst firar ute i snön, önskar vi bröder med husfolk er go´vänner allt gott och en trevlig helg. Så lovar jag arr vi hörs här igen innan nyårsklockorna ringer!
Så kom den då äntligen, den rena, mjuka vita snön, och bäddade in oss alla i ett fluffigt flingtäcke. Från en dag till en annan förvandlades vår vackert blommande trädgård till ett sagolikt vinterparadis för gamla sibirier!
Snön fick full fart på broder Artemis, som sin vana trogen susade runt på lätta tassar, och råmade på sitt alldeles speciella sätt! Det händer inte alltför ofta numera, men men brakar loss när han blir tillräckligt ”upphiad”!
Akrobaten Febus blev full av bus, och tränade höjdhopp över ljuslyktorna, som lyst upp ”kottehörnan” på kvällen. Nu ska de in och laddas om till advent, för att tillsammans med granen pryda ingångarna till kattstugorna.
Den enda som tog nysnön med ro var lillebror Mini-Vinnie, som glatt tassade ut till våra återvända ”lillpippis”! Rara gula talgoxar och små ettriga blåmesar, som kivades om innehållet i burkarna med jordnötssmör!
Jättesmarrigt tycker ”lillpippis” om jordnötssmöret, och drar sig inte för att krypa in i burken och länsa den på innehållet, ända ner i botten! Tillsammans med hela fågelnötter och solroskärnor vinterns favoriter!
Själv har jag hunnit fylla dussinet fullt, alltså modiga12 år, sedan jag skrev härom sistens! Full av liv och utan ålderskrämpor, hoppas jag kunna hålla den smygande ”vinterdeppen” på avstånd, lika bra i år som förra året!
Visst älskar vi bröder både vinter och snö, men mörkret och kylan gör det svårt att vara ute och hålla igång som vår och sommar. Fast nu har hösten dröjt sig kvar så länge att det bara är en dryg månad tills det vänder igen!
Febus lekte räv och försökte sig på att jaga möss under snön den här första vinterdagen. Resultatet lät vänta på sig, men han var koncentrerad till tusen, så nog dolde det sig någon liten ofångad rackare under snön!
Så här glatt firade vi bröder alltså den första riktiga vinterdagen, och jag hoppas ni alla välkomnade snön lika mycket som vi! Så med vita tak och snö på marken, önskar vi er allt gott tills vi snart ses här igen!
Det rullar på av bara farten och vi närmar oss mitten av oktober. Svårt att tro en dag som denna, då solen skiner från en klarblå himmel och värmer pälsen så skönt! Samtidigt som det blommar för fullt i trädgården.
Husse och matte storstädar i utahuset för att få in trädgårsmöblerna och göra det trivsamt åt oss till vintern. Men vi passar på att mysa ute, då husse bär skrot och matte kör dammsugaren på högvarv från golv till tak!
Måste erkänna att ingen av oss är någon vän av dammsugaren. Jag tolererar dundret, men Artemis vägrar befinna sig i samma hus när vidundret går igång! Febus flyr ut han med och Mini-Vinnie gömmer sig under sängen!
Artemis har flest spökskrämmor utomhus av oss alla! Han är 11 år men fortfarande lika rädd för sopbilen! Både den som tömmer tunnorna och den som borstar gatan. Och så den vedervärdiga snöplogen förstås!
”Kotte” och hans vänner har tackat för sig och tassat vidare till vintervilan. Ledsamt tycker Febus och alla vi andra med! Men husmössen under redskapsboden har snabbt blivit allt fler att hålla koll på i höstmörkret!
Här bakom mattramen som blommar, medan löven singlar till marken, sitter vi på pass i timmar kvällar och nätter. Och jag kan lova att de söta mössen lever farligt om de tittar fram på vår sida om redskapsboden!
Solen i allas våra liv är Mini-Vinnie, som hunnit fylla sju men fortfarande är och förblir världens bästa lillebror. ”The one and only”, som det så vackert heter, med all rätt, då han är ”outstanding” på sitt eget jättegulliga sätt!
Synd bara att han är lite blyg för främmande människor och spelar ut hela sin inombords charm bara för oss! Men sådan är han och får väl ta det i sin egen takt som allt annat. För faktum är att han gör framsteg varje dag!
Med det önskar vi er alla en fortsatt fin höst och gläds åt att Febus klätterträd, den sena ”snöklematisen”, hunnit slå ut även i år. Står nu änteligen i full blom, när det i skrivande stund varnas för årets första frostnatt. Hugaligen så grymt!
Precis som med myror och elefanter så är fem husmöss fler än fyra sibirier! De sticker fram sina små huvuden, med runda öron, och plirar med ögonen innan de försvinner in under redskapsskjulet illa kvickt!
Det har tydligen fötts både en och två kullar där under i sommar, och de små liven väcker en jaktlust jag trodde var fjärran för många år sedan. Till och med Artemis har lämnat sängvärmen och flyttat ut!
Små möss är inga vi springer efter på jakt. I stället gäller det att ligga stilla som tända ljus, hålla utkik och låtsas som ingenting, när det börjar mörkna. Febus kan helt klart konsten att se så där lagom ointresserad ut!
Samma sak med Mini-Vinnie, som kan sitta i timmar och bara se oskyldigt snäll ut tills det smäller! Här kan man verkligen tala om att skenet bedrar, när ett mushuvud tittar fram och jägaren i honom vaknar!
Betydligt vänligare sinnade är vi till våra trivsamma ”kottekompisar”, som lullar runt oss om kvällarna. Här ses två av våra nya småttingar mysa, med nystekt pannkaka, efter att ”kottemamma” lämnat över dem till oss!
Sommaren hr annars varit ljuvlig med soliga fria dagar och uteliv med ”kottar” och möss så gott som hela nätterna. Matte har för första året tvingats ge med sig och gå till sängs utan att få in mig!
Artemis och småbröderna har nöjt sig med att krypa ner en stund i sängen för att få henne lugn. Men i tresnåret, när jag tittat in för en liten nattabit, har vi sedan gjort sällskap ut hela glada jägargänget!
Så även om vi fortfarande haft det lite ensamt, på grund av coronan, har det ändå varit den bästa sommaren hittills för oss bröder. Äntligen har vi, i mattes ögon, blivit så stora och kloka att vi fått helt ny frihet.
Till och med lillebror Mini-Vinnie har fått hänga med oss storebröder ut och delta i nattlivet! Så värst stor jaktlycka, jag kan inte skryta med, men vad gör det då spänningen ligger i lusten och leken!
Kull på kull har också våra goa ”sparvilar” fött upp i sommar. Mest beundransvärd är pappa ”Trasselsudden”, som matte nu hjälper med mat. Och med det önskar vi er alla en fortsatt fin augusti och höst!
Vad vore livet utan blomsterkrans runt halsen i midsommartid! Jag tjuvstartade firandet redan dagen före och fortsatte glatt med svansen i vädret ända till igår.
Som stjärnan i en midsommarnattsdröm kände jag mig där jag i satt i gryningen och upplevde naturen. Och kan ni tänka er att i fyrasnåret började näktergalen sjunga för matte och mig!
Bröderna hängde förstås på i firandet och Artemis ville verkligen visa upp sig i blomsterskrud. Fortfarande lite tunt med vänner på grund av coronan, men snart ska husfolket vara på den trygga sidan!
Till och med Febus kom i stämning och lade buset på hyllan en stund i midsommarkvällen. Fast ögonen sökte sig envist upp till lillpippis matställe och alla småttingar som matades där!
En gång lillebror, alltid lillebror, och så klart ska en liten bror posera på pallen! Den är hans trädgårdsfavorit både till vardags och fest, och en utmärkt utkikspost för en storviltjägare.
Söt, sötare, sötast! Ingen kan väl som Artemis titta bedjande på husse när han vill någonting. Oftast handlar det om ett litet torn spraygrädde, och husse smälter förstås direkt i sommarvärmen!
Husmössen under redskapsskjulet lever farligt även när solen skiner och det är 27 grader varmt mitt på dagen. Febus har sina ärliga blå ögon på skaft, i alla väder, också med blomsterkrans i håret!
En rosenprydd Mini-Vinnie får avsluta dagens axplock och bildkavalkad från firandet här hemma. Och till er alla, från oss alla, en fortsatt skön och solig sommar önskar vi er!
Hjälp, vart tar tiden vägen! Tycker dagarna går in i varandra och nätterna knappast gör skäl för namnet. Hoppas bara det inte beror på att jag blir dussinet fullt i höst, för jag mår prima och lever livets glada dagar!
Broder Artemis är bara ett halvår yngre, men har sannerligen leklusten kvar han med! Vi älskar båda att krama fast och sparka loss med bakbenen på Kong Kickeroo. Perfekt pensionärsgymnastik i gröngräset!
Det sägs att tiden går fort när man har roligt. Och roligt har vi bröder nu dygnet runt i trädgården! Titta bara på Febus, som koncentrerad till tusen följer husmössens springande på insidan av väggen till redskapsskjulet!
Mini-Vinnie laddar redan i kvällssolen, gömd under buskarna, inför nattens förestående musjakt. Vi är fyra starka mannar, som hjälps åt och går i skift, för att de listiga mössen inte ska komma åt att stjäla ”kottarnas” mat!
Titta bara så söt han är, vår alldeles egen ”go-kotte”! Han litar helt på oss bröder och sällskapar gärna med oss i trädgården. Ingenting går upp mot att ha ”Kotte” och hans kompisar lullande här med oss om kvällarna!
Det mesta av jobbet sker förstås i mörkret, och då håller vi självklart också koll på alla tre ”kottarna”, som äter och roar sig tryggt i vår inhägnade trädgård. Så spännande att se dem busa och gruffa med varandra!
Som ni ser har vi det bra, och läget under kontroll, trots all isolering på grund av coronan. För i gengäld har ju husse och matte ägnat sig helt åt oss, och vi fått allt större frihet, då det varit och är så lugnt överallt!
Det enda märkliga, som hänt här hemma på slutet, är att Febus en morgon kom in efter nattens jakt med jätteöm och tufsig rygg. Han repade lyckligtvis på ett par dagar, men vad han råkat ut för lär vi aldrig få veta!
Så som sagt, tiden springer iväg, och visst börjar vi längta efter lite påhälsning i trädgården i sommar. Ser lovande ut, att vi går mot ljusare tider i dubbel bemärkelse, när nu midsommaren står för dörren!
”Kottar och penséer och så en egen ros förstås. Kolla bara den här gula jag fick av husse att gotta mig med i väntan på humleskotten! Full med blommor och små späda blad till nytta för både kropp och själ!
Här ser ni det annars säkraste vårtecknet här hemma på Elsborg. Vår älskade lille ”Kotte”, som kommer tassande mellan småstugorna! Tittar fram och undrar om det möjligtvis är dags för middag snart.
Hela förmiddagen har Artemis legat och njutit i solen, som nu äntligen stiger så högt att strålarna når ner till fällen i lilla kattstugan! Här vilar han ut efter tisdagens11-årsfirande med massor av smått och gott.
Inne är huset nu fullt av tappade kragar, så vi bröder börjar allmänt se lite luggslitna ut. Men matte är glad och har fullt upp att samla tussar till bomaterial våra ”pippis”! Och först ut att ta för sig var kajan…
Febus, som nyss fyllt nio år, har fullt upp med att hålla koll på ”kottarna” från taket på ett av husen. De är två här nu, till och från, och har så varit, trots flera snöoväder sedan ”Kotte” själv kom i slutet av mars.
Nu har vi haft några varma soliga dagar innan busvädret drog fram med snö och snålblåst i natt. Bara att för ”kottarnas” skull hoppas på bättring, då det är kvällar och nätter de äter och är ute och gör gården!
Då vill vi bröder så klart vara med, och till och med Mini-Vinnie hänger numera på ut i nattmörkret. Jag har förstås ansvar för honom, eftersom matte inte fattar att han är sex år och stora pojken nu!
Det är så här vi har det i de coronatider som fortfarande råder. ”Kottarna” och ”pippis” är guld värda precis som ni go´vänner, som här får en liten ros av mig på distans! För delad glädje är dubbel glädje…
I helgen åkte vi på världens blåsning och nu varnas för snöstormen Evert! Men mellan varven har vi hunnit känna solen värma, få vårkänslor och riktigt njuta både på farstukvisten och ljugarbänken
Första paret ut den här gången var Mini-Vinnie och Artemis. De hann sitta där en lång stund innan Febus och jag fattade vad som var på gång! Och ni må tro de var malliga när vi andra kom ut.
Artemis var överlycklig att än en gång ha fått ut ljugarbänken med samma gamla mysiga yllefiltar. Och för att hålla värmen, behövdes nu fler av dem, som är julklappsminnen från mattes tid på tidningen!
Bänken fick vi flytta efter solen, då det fortfarande bara är ett par timmar den når ner på vår innergård. Febus, som är uppfinningsrik, började bädda ner sig för att visa matte när det var dags för flytt!
Solen värmde och det var jätteljust. Men när nordan brakade loss kändes det att Kung Bore fortfarande lurar bakom husknuten! Fast en solstund på ljugarbänken räckte för att pirret i kroppen skulle väckas till liv!
Den här dagens sista välgörande solstrålar stal Febus och Artemis till sig på ”kottehusets” goa tak! Matte vill vara ute i tid, och har redan gjort det mysigt där inne, och satt två små krukor med penséer.
Det där med ”morgonstund har guld i mund”, känns avlägset i skrivande stund, men jag hoppas våra bilder lyst upp i ovädret. Så håll ut för vinden har vänt, det börjar bli plusgrader och snart skiner solen igen!
