Tritte

. . . med mitt livs utmaning i släptåg

God fortsättning på det nya året, och allt gott önskar vi er, när helgdagarna nu sjunger på sista versen! Det hoppas jag dock innerligt att inte jag också gör utan kan tassa vidare med två sprutor om dagen!

Efter akutbesök, provtagning och inläggning på djursjukhuset, står det alltså klart att jag drabbats av diabetes! Det innebär för mycket socker i blodet, och kräver insulin i spruta varje morgon och kväll.

Som ni säkert förstås har mitt insjuknande påverkat hela familjens jul- och nyårsfirande. Men nu vet vi var felet sitter, och vågar blicka framåt, då jag känner att sprutorna redan börjar få mig att må bättre!

Väl hemma, efter uppvätskning på djursjukhuset, försöker jag ta mina dagliga promenader med matte. Men buset i snön får småbröderna svara för, som här Artemis ute på för djupt vatten eller i för djup snö!

Fullt ös blev det så fort Artemis lyckats ta sig upp ur det bottenlösa nysnöhålet. Och när han väl fått fast mark under tassarna rusade han runt så upphiad att han började råma som en ko av bara farten!

Febus ville inte vara sämre utan visade lillebror Titus hur hur han snabbt plogade upp en smygstig i nysnön! Perfekt att sjunka ner i, och se utan att synas, under spännande viltspaning på lillpippis.

Febus är inte bara lillebrors snöplog utan också familjens alldeles egen ”icebjörn”. Med en päls så lång, mjuk och tjock att han klarar det mesta i vinterväder och nordanvind! Och faktiskt även solen på sommaren!

Lillebror Titus följer i storebror Febus spår varthän han än går! Idolen som lillen tar efter i allt han gör alla tider på dygnet! Men ”Titusen” trivs också ensam ute i snön på span efter allt som rör sig!

Det bästa lillebror vet är att ligga ute på fällen i tomtestugan när snön yr omkring utanför! Här känner han sig trygg, med tomten som håller vakt under granen, och båda hälsar så gott från oss alla till er alla!

Tassekram Tritte-Gubben

… och livet leker på Elsborg!

Nu är jag på gång igen, men hugaligen så illa jag mått i flera dagar den senaste veckan! Troligtvis på grund av en grymt elak pälsboll, som blivit för stor och hård och fastnat någonstans i magen.

När jag matvägrade förstod matte direkt att något var fel. Så hon satte in extra kattmalt och Mikrolax, och fortsatte med Laktulos på inrådan av veterinär. Och till slut började det röra på sig i magen igen!

Jag har gått på FortiFlora som konvalescent, och roat mig med att följa lillebror Titus, när han apporterar de små tomma hoprullande påsarna mellan redskapsskjulet och matte vid lilla trädet. Gång på gång…

En outtröttlig apportör både inne i stugvärmen och ute på gården. Här i lilla trädet, som blir mindre och mindre, väntar han på att matte ska kalla för nästa hämtning av ”apportpåse” på redskapsskjulstaket!

Broder Artemis har tagit över ansvaret för gården, under min konvalescens, och det har han gjort med den äran. Allt tack vare de superdroppar han fått morgon och kväll de senaste månaderna!

God vakthjälp i de snåriga buskarna har Artemis förstås haft av Febus. Men han har annars fullt upp som älskad buskompis åt lille Titusen! De två ”isebjörnarna” är som ler och långhalm alla tider på dygnet!

Så här mysigt ser det ofta ut om kvällarna här hemma, när det nu börjar bli för kallt att äta och vila ute efter maten. Jag går fortfarande på diet för magen, och äter för mig själv, med matte som personlig butler!

Men jag lovar att jag är på väg tillbaka, och ser fram emot att få hem kungsgranen och hjälpa matte sätta i ljusen till nästa helg. Så till er alla, från oss alla, önskan om en fin vecka och trivsam första advent!

Tassekram Tritte-Gubben

Åtminstone hos oss på Elsborg

Jag håller fast vid mina intervaller och kör dem flera gånger i veckan. Det hör hösten till, men jag börjar få vårkänslor och tokgosar med min ”knarkstock” och kramar mitt älskade häggmispelträd!

Ur led är tiden tycker också Artemis, som är minst sagt upprörd över alla objudna gäster på allmänningen. De huserar här i skydd av mörkret, och han har fullt upp att täcka över deras vidriga lukter!

Tur han har Febus till hjälp att spraya över eländet på staketen och i buskarna. Det stinker precis som när utomjordingarna varit framme på våren! Men nu är det höst och kolsvart ute kvällar och nätter.

Lillebror Titus håller koll på allt och alla från det gamla stenfruktträdet på allmänningen. Det har redan fällt de mesta av sina röda höstlöv, och han har spännande utsikt vida omkring åt nästan alla håll!

”Knarkstocken” jag gosar med, är en gammal kvarglömd timmerstump, preparerad med förbjudet gift. Det är dock så länge sedan det gjordes, att den anses ofarlig, men doftar fortfarande förföriskt gott!

Det heter att grannens gräs alltid är grönare, och visst är det så även hemma hos oss! Så när Artemis inte städar efter inkräktare, njuter han utanför grinden av världens frodigaste gräs vid staketkanten.

Febus vilar mellan varven och njuter som bäst av höstsolen på ett av kottehusens tak! Våra taggiga vänner har lämnat oss för vintern tidigt i år, och till helgen tar matte in och städar ur husen tills det våras igen.

Vår älskade lille glädjespridare Titus siktar mot stjärnorna och stortrivs på hög höjd! En lycka för oss alla att ha honom att gosa med, även om han stundtals är så dryg att vi lite på skoj kallar honom ”Tyfus”!

Och jag fortsätter att krama min älskade gamla häggmispelstam! Precis som jag gjort i alla år, men mest på våren! Så frågan är vad som väntar – vinter eller vår direkt!

Någon höstdepp har jag i alla fall inte känt av än utan mår alldeles prima inför den stundnade 13-årsdagen. Så den som lever får väl se – och tills dess allt gott till er alla!

Tassekram Tritte

…men hösten är här

Här sitter jag fortfarande sommarklädd bland rosor, alunrot och ljung. Känner höstmörkret smyga sig på, och börjar inse det vara dags för ullkragen att växa ut! Ingen höjdare direkt, men…

Med en liten Titus som solstråle åt oss alla, lär vi nog ska klara både höststormar och vinterkyla! I våra ögon världens gulligaste lille plutt, som bara älskar att hänga om halsen på oss storebröder.

Vi sörjde och saknade vår älskade Mini-Vinnie, och gubbade till oss, så både vinter och vår gick i moll. Ända tills matte samlade mod att tinga Titusen, som nu fått Artemis att råma som en ko av glädje igen!

Och visst är det härligt att se hur vår lille Titus smält in i ”gubbgänget” och verkligen muntrat upp oss alla här hemma. Han hänger ständigt om halsen på oss och tvättar här med glädje öronen på Artemis!

Liten och lätt flyger han runt i trädgården mellan toppen på lilla trädet och taket på redskapshuset, Numera fri som fågeln innanför grinden, och ständigt på span efter mattes alla lillpippis och storpippis!

Stor och stark håller Febus koll på allt lille Titus sysslar med på gården. Han är idolen och den outtröttlige buskompisen, medan Artemis är bästisen med den alltid välkomnande mysfamnen!

Själv är jag den trygge åldermannen som ansvarar för ett positivt ledarskap. Och jag beundrar verkligen Febus, som tar allt bus med ro och bara klämmer ner och slickar Titus kärleksfullt på huvudet!

Så söt och rar, och så full av liv, att vi alla har fullt upp att hänga med Men samtidigt så ljuvligt mjuk och go, när han slocknar, knattrar som en packmoped och trampar kärleksfullt med tassarna!

Tassekram Tritte-Gubben

och erövrar både tak och träd

Fart och fläkt, både högt och lågt, och en väldans massa bus och gullande mellan varven! Så lever vi sedan Titus kom, som en skänk från ovan, och la tass på hela vår familj.

Det sägs att blod är tjockare än vatten, och jag börjar nästan tro att det är sant! Inte minst när jag ser lyckan i lille Titus ögon när kryper ner hos sin store trygge farfarsbror, till vardags storebror, Artemis!

För faktiskt är det så att Artemis ”bästebror” Zeus är farfar till vårt lilla underverk Titus! I dag 4 månader ung och precis två kilo tung! Och redan på väg att erövra världen från lilla trädets högsta topp!

Fast allra bästa buskompisen är förstås storebror Febus! Ingen kan tro att han fyllt 10 år, när han sitter och lockar på Titus för en lekstund. Och de två kan verkligen busa, trots skillnaden i både storlek och ålder!

Hjälpa matte bädda sängarna i sovrummet är bland det bästa Titus vet! Hon behöver bara klappa händer, och kalla på honom, så kommer han slirande i kurvorna uppför trappan och upp i sängen i ett huj!

Själv nöjer jag mig med att vara ledare för flocken och njuter av den återvunna glädjen och harmonin här hemma! Har sagt det förut, och säger det igen, lille Titus har gjort underverk med oss alla!

Tassekram Tritte

– Titus heter ja´ och är liten, go och gla´…

Så har han då presenterat sig själv här ovan, min midsommarhemlis och hela familjens efterlängtade lillebror. En ljuvligt mjuk och rar liten gullis, som fått oss alla här hemma att glädjas!

S*Mannegumman´s Majoth Titus heter han, och har alltså samma ”gårdsnamn” som vi bröder. Söt som han är, behöver han bara titta med sin bedjande blick, för att vi ska smälta som smör i solsken!

Vår lille Titus älskar allt och alla och vill vara med överallt Ligger gärna hos Artemis i solstolen och kollar på alla pippis! Men nätterna igenom sover han fortfarande mellan husse och matte i sängen!

Tänk att en liten Titus kan sprida så mycket glädje i en hel familj! Han är ingen ersättare, för allas vår älskade Mini-Vinnie, men hjälper oss våga se framåt och njuta av sommaren och solens varma strålar.

Febus är sina vana trogen, den som drar med sig ”lillplutten” ut på bus. Kolla allmänningen under grinden är jättespännande, och Titus vet att det går att krypa ut under när säkerhetsstolpen inte är på plats.

Flyger både högt och lågt gör han redan nu, så vad månde bliva av denne lille akrobat. Hoppar meterhögt rakt upp i luften, och är nog den vigaste 15-veckors krabat vi här hemma någonsin skådat!

Det gör att jag måste hålla koll hela tiden, så att han inte blir för vidlyftig. Men det gör jag så gärna, så mycket trivsammare, som det blivit här hemma, sedan ”lillplutten” kom strax efter midsommar!

Tassekram Tritte

Vi tackar vädergudarna för det!

Vilken sagolikt vacker midsommar vi fått uppleva i år! Helt klart den varmaste, soligaste och ljusaste i ”Tritte-minne”! Och då har jag i alla fall varit med och firat i 13 år.

Varma soliga dagar, då vi vilat ut i skuggan, för att kunna fira med våra blomsterkransar till långt in på natten. Kransarna har blivit en kär tradition som är lika efterlängtad av oss alla!

Det är verkligen lilla julafton, när matte kommer hem med med de färggranna blomstren, som gör oss så stolta. Och med lite spray och vila i kylen, mitt på dagen, håller de i dagarna tre.

Så här ljuvligt har vi vilat om kvällarna efter middagen hela helgen! Enda smolket i bägaren har varit den tomma platsen bredvid mig, där allas vår älskade Mini-Vinnie saknas.

Lillebror fattas oss i allt vi gör, men är alltid med i våra tankar! Han hade växt in i traditionen med blomsterkransarna, och bar sin med stolthet, där han tassade runt med sin ”kotte-kompisar”.

Ett halvår har gått sedan han lämnade oss, men vi tittar fortfarande efter honom ute i trädgården! Samtidigt försöker vi se framåt, och glädjas åt sommaren som ligger framför oss!

Vi gläds åt att Febus äntligen börjar komma tillbaka, och tror oss ha hittat ett eget sätt att gå vidare! Vad det är får förbli en hemlis till nästa blogg, och tills dess ALLT GOTT TILL ER ALLA!

Tassekram Tritte-Gubben

… efter rymdmonstrets framfart

Här sitter jag på farstukvisten och håller koll på misstänkta inkräktare! Inte för att de kommer genom grinden, som gamla tiders utomjordingar, utan är rymdmonster som slår till och tar över arbetsmaskinen.

Det är precis vad matte råkade ut för strax före Valborg! Hon blev både kapad och hackad av ett rymdmonster, som tog kontroll över arbetsmaskinen och tömde hennes konto på pengar.

Så sedan dess har vi varit helt isolerade från omvärlden på nätet. Hela arbetsmaskinen måste nämligen tömmas och byggas om! Och med alla bilder matte sparat krävdes nästan tre veckor på verkstad.

Tack och lov att vi haft vår ”Lill-Kotte”, att ta hand om på kvällarna, utan er go´vänner att umgås med. Först nu har vi fått hem arbetsmaskinen igen och jag äntligen kunnat skriva några rader!

Men misstänksamheten håller i sig,, och jag vill nästan gömma mig bakom blommorna! Allt för att se och inte synas om det skulle landa ett rymdmonster här hemma på gården!

Febus hjälpr mig förstås att hålla vakt och gör sig stor som en isbjörn i försommarsolen! Han kan verkligen konsten att se grym ut, och skulle säkert skrämma slag på vilket rymdmonster som helst.

Artemis är lite försiktigare och håller koll uppåt från skrivarstugan! Men ni må tro att han gjorde stora ögon när det plötsligt kom en ”pippi” med motor och snurrnäbb dundrande alldeles ovanför huvudet på honom!

Lyckligtvis var det inget rymdmonster, men vi här hemma vill varna er alla för bedragare på nätet. De är alldeles väldigt finurliga, så se upp, och ha det så jättebra tills vi snart hörs igen!

Tassekram Tritte-Gubben

… och Valborg står för dörren

Drygt tre månader har gått, vintermörket givit vika och vårljuset tagit över. Det har fått sorgen och saknaden att lätta lite, även om det inte går en dag utan att Mini-Vinnie är med oss i tankarna.

Artemis gör sitt bästa för att ta hand om och uppmuntra Febus, som annars helst ligger och söker tröst på husses fötter. Jag har fullt upp att hålla igång matte, så hon inte försjunker i för djupa tankar!

Men så glad som matte blev på annadag påsk, har jag inte sett henne sedan lillebror lämnade oss. Det riktigt lyste om henne när hon kom in och berättade att någon bäddat i halmen i ”kottehuset”!

En stund senare tittade en hungrig ”Lill-Kotte” fram och lyckan var fullständig! Nu är de två ”kompisar” som busar här om kvällarna, och vi misstänker nästan att det är en hon och en han.

Jättebra för Febus också att våra efterlängtade ”kottar” kommit tillbaka. De var hans bästa vänner, innan lillebror kom, och nu har han återtagit vakten bland blommorna uppe på ”kottehuset”!

Så härligt för oss alla, att vi kan vara ute tillsammans, och lite försiktigt börja med vårbruket. Solens strålar är underbar medicin, och lillpippis sjunger ut sin glädje som grädde på moset i trädgården!

Full fart på bobygandet är det ocså bland både stora och små bevigade vänner. Vi har så byggmaterial så det räcker åt alla, och här är det vårt trogna kajpar som förser sig med ulliga pälstussar!

Gott att vinterpälsen kommer till nytta, även om det svider i hjärtat på matte att sätta ut Mini-Vinnies päls. Men världens snällaste , som han var, vill han säkert bidra till mjuka bäddar åt små pippisungar!

Sin vana trogen har Artemis tagit plats i lillstugan mellan ”kottehusen”, där han tittar fram och håller koll bakom vårens första penséer. Så det blir nog sakta men säkert en sommar i år med!

Livet måste bara gå vidare, och nu ser vi fram emot en finstämd Valborg och första maj med ett litet varningens ord! Tänk på alla små ”kottar” och se till att säkra kasen innan ni tänder brasan!

Trevlig Helg!

Tassekram Tritte-Gubben

… fast det går tungt

Drygt två månader har gått sedan vi förlorade vår innerligt älskade lillebror Mini-Vinnie. Vi tassar vidare efter bästa förmåga, men han fattas oss vad vi än gör och var vi ät är! Som här på ”ljugarbänken” i vårsolen.

Jag är inte mycket att visa upp för omvärlden, då jag håller på att tappa vinterkragen, och är snudd på skallig på sidorna! Men solen värmer skönt medan vårvinden friskar i och döljer de tillfälliga skavankerna.

Framför allt för Febus måste Artemis och jag göra allt för att för att lätta upp stämningen här hemma. Han sörjer och saknar, så det gör ont att se, men så var de också oskiljaktiga och Febus lillebrors stora idol.

Broder Artemis gör sitt bästa för att trösta Febus och kryper ofta ner i soffan hos honom och tvättar honom. En dag gladde han oss också med att jaga solkatter, och råma som en ko, så högt att han skrämde sig själv!

Det var allt för i dag! Bara en liten ärlig hälsning från ”ljugarbänken” i vårsolen, så ni inte glömmer bort oss alldeles. Vi vill ju så gärna ha er kvar som vänner, och önskar er alla en solig fortsättning på våren!

Tassekram Tritte med bröderna Artemis och Febus